En krönika om att bli sviken av killen man älskar. Bli sviken av ett svin.

Att bli sviken är ett helvete. När man tror på något som sedan bevisar sig vara motsatsen. Att gå på lögnerna gång efter gång och inse att man blivit totalt lurad. De är ett helvete. Tanken av att kunna hantera den ilskan man känner finns inte på kartan, för allt man gör är att skakar, skakar av ilska av hur en annan människa kan göra så mot en och man gråter, ja man gråter tills kudden har blivit för blöt och inte längre kommer att torka ens tårar. Man tappar bort sig själv och vet inte längre vad man ska göra. Svek är ett helvete. Ett helvete som vi inte kan styra över.

Jag minns hur han alltid blev irriterad på mig när jag pratade om tjejerna som fanns överallt. Det var inte han som pratade med dem, det var dem som pratade med honom. Och varje gång gick jag på lögnen. Varje gång lyckades han prata bort det, trots att jag visste att det fanns flera. Vi stod och skrek på varandra i hans hall. Hon hade frågat dig om ni skulle ses på en cola, jag såg meddelandet men ändå ljög han om att hon inte hade skrivit. För det var bara jag som gjorde fel, aldrig han. Det var jag som gjorde fel i allt man kunde göra fel i en relation, men ändå var det han som var med andra både en gång och två gånger. Men det var mitt fel, inte hans. Mitt fel att han var otrogen.

Jag har blivit sviken, du har blivit sviken. Vi alla har någon gång blivit svikna och om inte kan jag lova dig att du kommer bli det. Varse du vill det eller ej. Men när vi kommit till den punkten då vi slutat att gråta, när vi inte längre skakar av ilska, när vi äntligen hittat tillbaka till oss själva och när vi slutat klandra oss själva för någon annans svek kommer vi istället att tacka.


Tacka alla svin som en gång fått oss att må dåligt. Tacka dem för att de lurade oss så hårt. Tacka dem för att vi fick spendera tid med dem, att vi skapade alla minnen som vi gjorde, tacka för den gången då ni satt i bilen tills halv 5 på morgonen och skrek på varandra tills rösten blev hes. Vi kommer att tacka för alla nätters bråk som tillslut dödade relationen.

Vi kommer att tacka de för att vi idag kan stå här med tre gånger så mer styrka än vad vi gjorde när vi mötte dem. En motgång kan kännas förjävlig, det känns ibland som hela livet ska rasa samman och att det inte finns någon i hela världen som känner så som man själv känner. Men det är motgångarna som gör oss starka. Se på dem positivt. Ja det suger när livet sviker, det gör det och kommer alltid att göra. Men utan alla svin som ger oss motgångar hade vi aldrig stått där vi står idag.

Så istället för att lägga energi på att hata dem som en gång varit ett svin mot oss. Tacka för att han var ett jävla svin mot dig. För att han gjorde dig så mycket starkare än vad du tidigare var och det är just den styrkan om ingen kommer att kunna ta ifrån dig. Det är det du ska tacka för. Det är det jag är glad för. De är det DU ska vara glad för.

Krönika skriver av Matilda Winter. Läs hennes blogg här!

Vill du också dela med dig av en krönika? Skicka in den till elin@nouw.com.

Skribent
Redaktionen