Dagens krönika handlar om att våga bryta ett mönster. Det saliga velandet och frågorna man alltför ofta ställer sig själv. "Är det värt det eller är det inte?"

Och lite för många gånger har jag stått med hjärtat i handen och ett krig i mina tankar. Tvekat. Vägt plus mot minus men aldrig riktigt kommit fram till vad som väger tyngst. Grävt igenom varenda tanke men aldrig hittat något som avgör alltihop. Men framför allt sökt efter svar på den där frågan som tycks eka runt i huvudet i all evighet. Är det värt det?

Är det värt att ge hjärtat till någon annan? Är det värt att vara lycklig ett tag för att sedan bli totalförstörd och få spendera månader till att pussla ihop sig själv igen? Är det priset man får betala?

Ja kanske fast ändå inte. Jag har så många vänner som gång på gång ställt sig frågan. Vänt sig både upp och ner och höger, vänster för att få svar. För denna sorts beslut är svåra att göra när man är 17 år och totalt vilse. Alltid samma visa. Alltid lika rädd för fel beslut. För att ångra sig är det värsta som finns, eller hur?


Nej säger jag. I slutändan så tror jag verkligen att det handlar om att dö innan man kan leva som Håkan en gång skrev. Hur vet man annars att något är rätt om man aldrig känt något fel? Och hur vet man att något är på riktigt om man aldrig känt något som inte är det?

Jag har upplevt båda sidorna och även de gråzoner som finns däremellan. Fick jag chansen att ändra på något, ta tillbaka något så skulle jag inte det. Jag lärde mig något och fick en lektion i livet och det är ju lätt och säga nu med facit i hand. Men om man är i en sådan situation där man är rädd för att göra fel beslut så kanske det blir enklare att tänka som Håkan H – Man måste dö innan man kan leva.

Det jag vill få sagt är att man inte ska vara rädd för att göra fel beslut. För oavsett vad man väljer så kommer man att hamna rätt tillslut. Ibland måste man bara tro på sig själv, lita på den där magkänslan och kämpa för det man tror på. Så ta risker, kasta hjärtat till första bästa trots att det är skitläskigt och offra varenda del av er själva för att sedan vinna det dubbla tillbaka. Den verkliga frågan är, vad finns det att förlora? Och som svar på om det är värt det.

Ja det är värt det.


Klicka här för att komma till krönikörens blogg!

Skribent