View tracker

I måndags somnade vår älskade Marielle in efter en hård kamp mot cancern.

Marielle, eller Maja som vi kallade henne, gick in i kampen som en riktig krigare, stark som en oxe och fast besluten om att hon skulle ta sig ur det här. Hon gav allt. Utan klagomål. In i det sista. Det enda Maja ville var att få leva.

Om det var något som Maja värnade om så var det att man ska vara lycklig. Att man ska lägga fokus på det bra och positiva som livet har att ge. Och att vi ska vara snälla mot varandra. Så vi, som faktiskt får den stora äran att fortsätta leva på denna jord, måste komma ihåg att göra det bästa med våra liv.

18 januari i år skrev Maja ett inlägg här på bloggen för att påminna oss alla om att ta tillvara på allt och hon får påminna oss igen:

”Försök att uppskatta dagarna, uppskatta de små tingen. Livet är inte en dans på rosor men vi måste försöka sortera ut va som egentligen är det viktigaste? Vad som gör oss lyckliga? Vad har vi egentligen för måsten? Jobbar du för mycket att de förstör din fritid? SLUTA med det nu. Är det värt det? Dom där extra tusenlapparna varje månad som sedan äter upp dig inombords så du inte orkar och har tid att göra saker som får dig må bra. Leva. Är du i ett dåligt förhållande där du mår dåligt? Ta dig därifrån. NU! Det går inte att ändra på en annan människa för att du ska bli lycklig. De är bara fel helt enkelt och det kommer att komma någon bättre även om man inte tror det. Jag lovar.

Vi har bara ett liv, och varje dag har vi val så vi väljer själva hur vi ska tackla livet och alla motgångar. Det är iallafall ingen annans fel utan alla har vi ett ansvar att göra vårt liv så bra som möjligt efter de förutsättningar vi har. Hejja dig, hejja mig! Vi är bäst varje dag.”


Du var och kommer alltid vara bäst Maja! Och du kommer för alltid leva i våra hjärtan!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

  • 13748 readers

Likes

Comments

View tracker

..men det vet vi redan vid det här laget. Mina mediciner gör mig så otroligt trött så veckan som gått har jag mest spenderat sovandes i sängen.

Jag vill tacka alla er som tänker på mig, som skickar meddelanden till mig och som ger mig energi i alla dess olika former.

Nu, trots all skit med värk och trötthet, så ser jag framemot en helg med god mat, goda vänner och mycket kärlek.

Tack Maria för att du kom hit i veckan trots att situationen är som den är!

❤️

Sommaren har börjat komma till Skellefteå och så här fint och mysigt är det här utanför på gården

Likes

Comments

View tracker

Aj aj aj! Nu är de enda jag vill och önskar att de blir kontroll på det här ❤️. Tittar lite på gamla bilder och önskar att denna skitcancer aldrig drabbade mig eller för den delen någon annan på denna planet.

Likes

Comments

Jag är själv så himla less på att skriva om min dumma benmärg och mina blodvärden. Men de är just dom som kontrollerar och styr mitt liv och som gör att jag inte får åka hem till Arvidsjaur. Vi hoppas ju på att min benmärg ska bli starkare och att mina värden ska stiga av sig själv så jag slipper bli påfylld med blod, nivistim sprutor och trombocyter. Men, min benmärg vill inte jobba med mig. Den vill inte själv ta sig upp till de värden den måste ha för att det inte är farligt för mig. Det farliga är också att jag själv inte alltid känner att mina värden är låga.

Igår låg jag inne på Skellefteå lasarett eftersom mina värden var extremt låga och jag fick blod, nivistim spruta och trombocyter (trombocyter är en färskvara som måste beställas från Umeå). Det visade sig igår att jag hade en påbörjad blödning och det pga att mina trombocyter är extremt låga. Trombocyterna har varit låga till och från sedan jag gjorde strålningen för ett par veckor sedan. Jag har blivit påfylld med några påsar sedan dess. Men blödningen gjorde att det blev ett snabbt beslut att jag skulle åka ambulansen till Umeå igår eftermiddag/kväll. Jag åkte hit för säkerhetens skull så att jag är på ett sjukhus som har all kapacitet om det skulle hända något eller bli värre. Så nu känns det som jag har backat några steg i min rehabilitering. Nu ligger jag på onkologen i Umeå igen. Men jag kan inte vara på ett bättre ställe nu när jag är sjuk, men det känns tråkigt att min benmärg inte är stark nog så att jag får komma hem. Men, de är bara att leva efter vad min benmärg vill. Även om den gör mig extremt besviken till och från. Mitt hem är inte här på sjukhuset och det hoppas jag min benmärg förstår.


"Hoppet är det sista som lämnar människan"


Ett tecken på att jag har låga trombocyter är att jag blöder näsblod. Innan jag fick min första behandling av cytostatika mot mot min cancer förra året så hade jag aldrig i hela mitt liv blött näsblod.

Likes

Comments

Har försökt skriva säkert 10st inlägg på bloggen senaste dagarna men jag är bara helt tom. Finns så mycket jag vill dela med mig av. Allt som händer och inte. Det är upp och ner och just nu känns de som jag måste reda ut hur jag ska gå vidare i denna sjukdom. Känns som att benmärgen gav mig världens käftsmäll och aldrig trodde jag att jag skulle spendera alla dessa veckor på sjukhuset med denna smärta och olika problem. Nu känner jag mig sjuk i cancern grepp igen. Trodde jag var så långt fram i rehabilitering och vardagsliv och sen kom det här.

Det är bara att ta dagarna som dom kommer ja visst men någonstans där bak så känner jag stress och press på mig själv. Jag vill kunna planera mitt liv igen och önskar jag kunde ge tillbaka allt alla ställer upp för mig. Tack till alla er som hör av er och stöttar och peppar.

Ska försöka sätta mig ner och dela med mig av alla tankar jag har i det här för det är oändligt. Och sålänge jag är här så kan jag påverka något. Det är det jag vill om än bara det lilla ❤️

  • 23151 readers

Likes

Comments

Det har hänt lite sen sist jag uppdaterade men för tillfället så befinner jag mig i Skellefteå och har en plats på sjukhuset här och är då isolerad på medicin 7. I onsdags fick jag åka med ambulansen hit mest för att komma ett steg närmare "hemma" och roligare för mig att vara i Skellefteå om det skulle bli aktuellt med permission då jag bland annat har Elin här: Så jag har bara bytt stad och nu som vanligt hänger allt på att mina blodvärden ska stiga så jag snart får komma hem till Arvidsjaur. Men benmärgen är trött efter all smärta, och såklart efter strålningen och det är därför jag mår som jag mår och värderna inte vill stiga. Iallafall så är immunförsvar i botten och även trombocyterna så jag får passa mig för att dra på mig någon infektion nu.

Jag har kunnat få permission från sjukhuset till och från nu. Vad så lite gör så mycket på humöret och energin. Nu kan jag vara utanför sjukhusväggarna till och från när jag har orken. Jag får vara oerhört försiktig såklart och jag har kvar mitt rum och plats på lasarettet så känner jag av något eller får några problem så är jag bara ca 15 minuter bort. Jätteskönt är det. Sen är man ju inte heller den piggaste när värderna är dåliga så man orkar ju inte göra mycket heller. Men bara att slippa ligga i en sjukhussäng på dagarna gör mycket. Men dehär med blodvärdera är ett pussel i sig. Stiger ett värde så sjunker ett annat, svårt att förklara för omgivningen. Men nu är jag mest glad att jag slipper sjukan stundvis då man varit där så mycket.

Likes

Comments

Mellan smärtgenombrotten i helgen så fick jag en liten permission där jag och hjärtat mitt kunde åka och äta luncha stan. Sen hann jag även gå in på min favorit klädes butik Monki och shoppa lite jag spanat på till sommaren.

Ovanför ser ni delvis vad resultatet blev.. En lös Bh utan bygel som jag ska kunna använda jämnt trots smärtan, en klänning och nya solglasögon. Sen börjar jag trivas väldigt bra med min nya peruk. Jag älskar den verkligen bara mer och mer för varje dag som går. Sen har jag påbörjat att acceptera att jag är blond. Var längesedan jag var riktigt ljus.

Likes

Comments

​Här bjuder jag på två bilder från höjdpunkter av min dag på sjukhuset. Mina vita blodkroppar har i två dagar varit låga så jag måste vara lite försiktig nu så jag inte drar på mig någon ny infektion. Det känns inte som det vore läge för mig att få någon mer skit i kroppen som ska hålla mig kvar här ännu längre. Idag hade jag hoppats på att värderna skulle vara normala igen så att jag och mamma kunde gå och äta lunch på någon av restaurangerna här nere på sjukhuset och sedan gå ut och ätit middag utanför sjukhusväggarna.. Tyvärr gick det inte då de visade sig vara fortsatt låga värden så då är det blev bara att tänka om. Mamma fick köpa upp glass istället som vi sedan åt ute på balkongen här. Det var gott med glass och skönt med frisk luft, kan hända det blir fler repriser på det andra dagar. Annars har jag sovit mig igenom den största delen av dagen, men jag har även hunnit med att se det andra avsnittet av Games of Thrones och även målat i min nya målarbok som jag fick av hjärtat i helgen. Jag har två stycken liknande målarböcker sedan tidigare som jag är väldigt nöjd med och som jag verkligen vill rekommendera. Nu valde jag att måla ett lejon och jag uppskattar hur bilden växer fram mer och mer eftersom man färglägger den. Så få se hur resultatet blir.

Likes

Comments

Nu har jag legat inlagd på sjukhuset i snart två veckor och blir endel långa och tråkiga dagar. Så ibland får man toka till det lite.

Hade verkligen sett framemot en sommar med mitt egna hår men när jag fick nya cytostatika behandlingen så lossnade de hår som hade hunnit växa ut. Nu har det snart vuxit ut en centimeter igen sedan jag slutade med cytostatika och började med votrienten.

Istället för att må dåligt över att jag tappat det igen så försöker jag göra det bästa av situationen.

Bjuder på en liten bild som jag och Henrik gjort ikväll.

  • 26160 readers

Likes

Comments

Med ord går det inte att beskriva min kärlek till dig. Du är absolut Finast på alla sätt både på insidan och utsidan. Och bäst av allt har jag äran att säga att du är min ❤️.

Skulle vilja ge dig hela världen plus lite till för varje dag jag får vara din är en lyckans dag. Tack för att du kom in i mitt liv och visade mig vad kärlek är.

JAG ÄLSKAR DIG ❤️

Likes

Comments