View tracker

Är det normalt att känna såhär mycket känslor?

Jag känner mig nöjd över min prestation i skolan, jag har känslor av oro och ångest över mitt privata. Jag är nöjd över att ha hållit mig drogfri i 6 månader nu, men är rädd över vad jag kommer att ta för beslut om allt faller sönder.. Hjälp mig upp, hjälp mig upp tänker jag, inte för att jag vet vem som ska ta min hand. 

Vem hade orkat med mig och mina känslor funderar jag över, ska jag låtsas som ingenting för att göra personer i min omgivning till freds? Ska jag vara trevlig och spela glad fast jag inte är det? Ljuger jag då? Ljuger jag för mig själv? Ska jag ställa mig upp på egen hand och kriga vidare?

Det är mycket som förvirrar mig just nu. . 

/ J 

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

I varje hörn utav en stad hittar man alltid någon som har tappat bort den stig dom en gång gått på, genvägar man valt blir till omvägar och styrkan dom en gång hade har blivit omfamnat utav ett missbruk. En lidelse utav tvång och depressioner, en sorg utav oro och tystnad, ett hat mot sig själv.

Den värld vi lever i är inte äkta, är inte trovärdig. Den värld vi lever i är bara det meningslösa som tomt innehåll. sprutan trycks in mer och mer, tablett efter kapsel samt alkohol som fyller dess tomma innehåll. Man drömmer om en värld påverkad utav liv, man drömmer om de fyllda tomrummen man en eller flera gånger försökt ersätta..

Till slut befinner man sig i den tomma verkligheten, långt bort från det yttre som tycks försöka bevisa hur "världen" ser ut, men när man väl skalar bort de yttersta finner vi det, i den tysta mörka bakgrunden. 

I det tysta hörs de, i det mörka syns de, men ingen talar till. De tysta är de som med stämmer, mörkret som omfamnar när man sover, där drömmarna lever i de tysta, ett hörn i utkanten utav staden, där man finner. 

Memento mori. / J 

Likes

Comments

View tracker