View tracker

​Dagen har varit rätt bra faktiskt. Hann tvätta alla dem maskinerna jag behövde tvätta, ska snart hänga upp de som inte blev helt torrt, för de har jag glömt, sen har jag umgåtts med Hanna ett par timmar. Skönt att träffa och prata med någon man känt rätt länge. Vi har ju naturligtvis haft våra stunder vi också, men trots allt vi varit med om så har jag ändå en vän där som inte kommer försvinna i första taget :) 

Vad händer mer då? Jo, sitter i sängen, väntar på att Paradise Hotel ska börja, och har sökt ett par jobb. Får hoppas på att jag får något nån gång. Sen imorgon ska jag ringa runt lite till olika företag och se om jag kan få skicka mitt CV till dem, och sen är det väl lika bra att ringa soc oxå, hur mycket det än tar emot att göra det. 

Ja, nej, en ryk på det här då :D

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

​Nämen tjenixen! 

Va ett tag sen nu, men det är väl som vanligt de.. Mycket som hänt sedan sist, och än så länge har jag inte riktigt bestämt mig för om jag ska skriva om allt eller inte.. Men det behöver jag ju egentligen inte göra nu så :)

Vad har jag för mig då? Jo jag ligger i min tomma säng och tittar på musikvideor som spelar på MTV. Vad gör jag vaken? Ja det var en förbannat bra fråga. Jag är inte helt säker på varför egentligen. Jag vaknade väl strax efter 7 nån gång, och för en gångs va jag duktig och gav fan i att somna om. Någon gång kan man ju faktiskt vara duktig och göra nytta från tidigt på morgonen tycker jag. Så snart är det dags att fortsätta plocka lite, vänta på att klockan åtminstone blir typ 9-10 och sen dammsuga och starta en maskin med disk. Sen springa ner i tvättstugan och tvätta, äntligen. Sen vänta ett par timmar tills Hanna kommer till Norberg, så blir det att snacka lite skit med henne, och tänka på annat ett tag :) 

Nej, pallra sig upp och filtrera luften med morgonciggen kanske, så det är klart :P 

Har ju hittat tillbaka hit igen, så jag skriver säkert mer idag eller dem närmaste dagarna, lär ju iaf summera allt som hänt den senaste tiden, men vet inte om jag ska göra det här eller på den låsta bloggen än.. Det märker vi :) 

Hare gött så länge

Likes

Comments

View tracker

Beroenden kan ses som båda positiva och negativa saker, men i grund och botten så är det väl alltid någonting negativt? Jag är rökare, och har förgiftat mina lungor regelbundet sedan jag var 17 år gammal. I ca ​fem år har jag varje dag tänt en cigarett och dragit i mig min dagliga dos av nikotin. 

Vad händer då med kroppen när man helt plötsligt inte får i sig det där nikotinet som kroppen kräver? Rent biologiskt sett har jag inte en blekaste om vad som händer, men psykiskt sett... Att känna abstinensen komma krypandes tillsammans med behovet och den smygande irritationen.. Det får mig att ångra bittert att jag började röka överhuvud taget. När jag har cigaretter mår jag prima. Det finns knappt någonting bättre än att tända en morgoncigg så fort man vaknat, eller röka en cigg efter maten, eller bara när man känner sig allmänt irriterad och stressad. Men när ciggen tar slut och ekonomins klor borras in hårt i kroppen, så hamnar hela livet på en skör tråd. Irritationen ökar, utbrotten blir flera, cola-suget ökar (av någon anledning), och jag vågar inte riktigt äta någonting med risk för att utbrottet efter maten när man inser att det inte blir någon cigg kommer vara alldeles för enorm. 

Skulle jag kunna så skulle jag nog sluta röka genast nu, men jag skulle inte tro det. Beroendet är alldeles för stort i mig. Jag skulle inte klara av att vara utan mitt lugnande medel på heltid. När det är för mycket i skolan eller det är någonting som är fel, så tänder jag en cigarett och ​andas​. Låter svinskumt, men rökningen får mig att stanna upp och andas mellan varven. 

Tufft är det, särskilt när abstinensen växer sig större och större, samtidigt som irritationen för ​allt​ växer sig större.


Likes

Comments

Errare humanum est - det är mänskligt att fela ... Och det kan jag väl känna att jag håller helt med om. Som människa är du allt annat än perfekt, vilket resulterar i att det är helt normalt att göra misstag. Men när man inser att folk inte verkar leva efter det så börjar man bli lite fundersam. Fler än en av dem jag umgås med har många gånger gett kritik och blivit arga, för att man har gjort ett misstag.. Innebär det då att dem själva är perfekta och aldrig gör några misstag? Nä, jag skulle inte tro de va. Jag har filosoferat lite på det, och insett att man kanske inte ser misstagen man själv gör, för att man är för upptagen med att fokusera på alla andras?

Helt ärligt tror jag dock att jag är tvärtom. Jag skiter i alla andras misstag (jag menar, hallå!! ALLA gör väl misstag?!) och begraver mig djupt i depressioner av mina egna istället. Jag vet inte riktigt varför det är så egentligen, men jag tror det har att göra med att jag alltid får megadåligt samvete över att jag lyckats såra någon (om misstaget nu handlar om det), eller har gjort något fel över lag. Perfekt vill jag ju så klart inte vara (ah men hur kul skulle de vara på en skala 1-10 liksom?), men samtidigt hade det kanske varit rätt skönt att inte vara en sån som överanalyserar allt, och då oftast det som jag själv gör. 

Meningen med inlägget handlar just om ett misstag. Ett misstag som jag har gjort, och som jag mår pissdåligt över att jag har gjort. Ett misstag som skulle kunna rasera hela mitt liv i princip, och det finns ingenting jag kan göra åt saken. Misstaget är ett extremt korkat sådant, som typ bara skriker ut att jag är allmänt dum i huvet emellanåt, och jaa.. Vad ska man säga? Det måste finnas båda skruvar lösa och kablar som inte sitter där dem ska, för något fel är det garanterat innanför mitt pannben! Jag verkar tänka helt totalt åt helvete fel och annorlunda mot vad alla andra gör. Jag kan se en sak på ett sätt, medan andra helt enkelt ser det åt andra hållet. Något som jag tycker går ihop för mig, gör att folk tittar snett på mig och ifrågasätter hela min personlighet typ. 

Att göra ett misstag, förklara om det och inse att det kanske inte var så smart trots allt, det är förbannat jobbigt. Men att sen inse att bara för att man är helt koko i bollen så tror folk att man ljuger om saker. Jag ser saker på helt andra sätt än vad andra gör, det har jag redan räknat ut, men att det var så pass illa att jag helt plötsligt inte är att lita på längre...

Men som sagt, det va ju mänskligt att fela...

Likes

Comments

Helt sjukt hur ensam man kan känna sig, trots att man har massvis med kompisar och dessutom får dela vardagen med en underbar pojkvän. Men det känns konstigt. Allt känns upp och ner. Känns som att jag sjunker. Men vad finns det att göra?
Be strong and handle it




Likes

Comments

Den senaste tiden har det verkligen känts som att jag haft allt. Jag är nog den lyckligaste tjejen på jorden som lyckats ta mig framåt i livet trots alla motgångar. Det finns dock någonting som jag saknar gigantiskt mycket, och det är skrivningen. Det enda som kunde få mig på bättre humör när allt va som värst. Det enda som gjorde mig lycklig förr i tiden. Asså det är helt sjukt hur något som jag framkallar själv kan ha gjort sådan stor nytta genom hela min uppväxt, och det som ändå har gjort störst inverkan på mitt liv är utan tvekan WAYN. Utan WAYN hade jag inte varit såhär lycklig som jag är idag. Jag hade inte haft den bästa pojkvännen man man tänka sig och jag hade verkligen inte levt det liv som jag gjort fram tills idag.

Jag måste på något sätt komma på hur jag ska lyckas börja med skrivandet igen, för jag tror de skulle lösa en hel del av mina problem, även om det inte har något med saken att göra.

Nä, måste börja skriva igen! På något sätt!


Likes

Comments

Något jag har insett är att jag tamejfan är alldeles för snäll! Så fort någon vill och behöver hjälp så är jag oftast där och hjälper till, och det är vän kanske inte en dålig sak.. Men jag är rätt duktig på att hjälpa folk som aldrig skulle göra detsamma för mig om jag behövde det. De är där man blir lite trött på sig själv..
Men men, de är väl så de är, jag har gått från mes till bitch, och nu har jag gått från bitch till alla andras bitch.. Tröttsamt

  • 40 readers

Likes

Comments

Allting har förändrats. Har i princip bestämt mig tror jag, men vi har förändrats, han har förändrats.. Vet inte längre vad jag ska göra. Att vara med kompisar har blivit så mycket viktigare, och jag känner att jag börjar stänga av. Det skrämmer mig. Inte ens hålla vad man lovar funkar. Trodde de här skulle bli en bra dag

Likes

Comments

Trött på att försöka, men för envis för att ge upp

Likes

Comments

Första dagen efter att jag fått reda på hur allting ligger till. Dag nr 1 i mitt hemska dilemma. Ska jag gå eller stanna kvar? Ska jag dra bort plåstret direkt eller ska jag dra bort det sakta och långsamt? Jag tror att hur jag än gör så kommer det göra lika ont i slutändan. Jag kommer kollapsa lika mycket nu som jag kommer göra om ett halvår. Men jag vågar inte. Jag vågar inte släppa taget, för jag vet att i samma sekund som jag släpper allt, är det omöjligt att ångra mig.

Jag önskar så otroligt mycket att allting bara kunde lösa sig. Att allting bara kunde ordna upp sig, men just nu står jag inför mitt hittills livs största val. Stannar jag så blir jag barnlös, och går jag så förlorar jag honom. Jag vet att man oftast inte kan både ha kakan kvar och äta den, och jag vet att ingen människa någonsin kan vara så perfekt som han är, men jag hade hoppats på att det kunde varit någonting annat som skiljde på våra åsikter och inte just det här.

Jag vill ha honom som min resten av våra liv, jag vill gifta med mig honom och skapa ett ordentligt liv med honom, men klarar jag av att ta konsekvenserna? Och klarar jag av att ta konsekvenserna om jag väljer bort honom? Vad kan jag leva med? Önskar jag hade svar på frågan, men det verkar inte finnas något, iaf så kommer inte jag fram till något. Allt jag gör är att tänka på allting, nattens ord ekar i huvudet på mig, och vid minsta lilla faller tårarna. Tårarna rinner precis som om det redan är över, som om allting är över och borta. Mitt undermedvetna börjar stänga in mig i nig själv igen, antagligen för att skydda mig själv, men hur lång tid tog det inte att öppna den där bubblan sist? Det krävdes rätt person för att bubblan skulle öppnas, och det är nu på grund av just den rätta personen som bubblan börjar sluta sig igen. Fast jag kan inte säga att det är hans fel.. Han har helt och hållet rätt till att känna vad han vill, och jag tänker inte tvinga honom att gå med på något han inte vill. Då avstår jag nog helst själv ifrån det. Allt jag vill är att han ska vars lycklig, och jag vill vara den som gör honom lycklig! Då kanske de innebär att jag får avstå från just det här, det kanske är så det är bestämt. Vem vet

Likes

Comments