Den 19 november så åkte jag till Gran Canaria vilken upplevelse det har varit att vara här.
Har faktiskt fungerat jävligt bra för mej och det trodde jag faktiskt inte.
Har inte haft ont så där värst mycket, när jag väl har haft ont så har inte visat det heller.
Så det är jag glad för.
Vi har varit här en vecka och ska hem imorgon och jag känner att jag inte vill hem men tyvärr är det ett måste.
Vädret. har varit kanon sen vi kom hit så solbränna är där som tur är.
Idag ligger vi och solar igen för vi måste göra det sista dagen, vi har även kört jetski på havet idag kanske vi ska göra parsegling över havet så det ska vi nice, har även kört buggy car i bergen/öknen.
Alltså här är så fint och jag vill verkligen inte hem till kalla Sverige igen.
Hotellet har till och med en katt som bor där, Blanco heter han, helt underbar Katt.
Bild finns här nere på honom.

Tänker lägga in lite bilder här nere.

Kram Manne

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Vad är det som gör en människa till en bra person?

Jag önskade att de kunde få mej att känna att det inte var mitt eget fel att jag var här jag är idag.
Att det inte var mitt fel att jag har fått Fibromyalgi.

För jag tänkte ofta att jag förtjänade detta, men nu i efterhand så önskade jag att jag sluppit ha så här ont varje dag, slippa ha ont på natten.
Jag vill kunna röra mej normalt, göra det jag gjort innan.
Men jag känner jag att det inte går, måste börja tänka på vad min kropp orkar göra.
Tänker inte ge upp, tänker försöka göra det mesta så länge det går även ifall det gör ont.
Ibland funkar inte mina mediciner alls, men jag tar dom ändå.

Får höra ganska ofta att jag endast är ute efter att bli sjukpensonär, vem vill bli det frivilligt?
Inte jag iallafall, jag vill kunna jobba så länge jag kan så länge jag känner att jag klarar av det.
Skulle aldrig kunna vara hemma och inte göra något alls, jag hade blivit så deprimerad.

Tycker även att det är jobbigt när jag fick veta att det inte finns något botemedel för denna sjukdom, för den är inte härlig precis.

Den är så jävla jobbig speciellt när jag inte får sova något på grund av att jag har så jävla ont så jag inte får sova något.... HATAR DET.

Just nu är jag sjukt trött men ändå kan jag inte sova för att jag har sjukt ont. det gör jävligt ont att sitta här och skriva men jag känner jag att jag behöver skriva för att försöka glömma smärtan men det går inte, så jag får väl snart ta mer smärtstillande så kanske jag får sova något snart.

Så jag tänkte avrunda för ikväll så kanske jag slänger in ett nytt inlägg imorgon kväll igen..

Godnatt

Kram Manne

Likes

Comments

Jag tänker inte utsätta mej för samma saker som va förr, tänker inte heller lägga ner tid på onödiga saker som jag vet att jag klarar mej bra utan.

Man måste va stark, men ibland är det fan svårt och va det.
Jag vet att det aldrig kommer bli bättre men ville ändå ge det en chans, men det visade sej att det fortfarande alltid är jag.
Ni kanske inte hänger med, men kanske är det som är meningen med detta inlägg. 😀

Jag vet att det aldrig kommer bli bättre så därför tänker jag inte fortsätta mer nu, tänker inte försöka... Det är inte lönt.

Just nu sitter jag på jobb med en kopp kaffe och tänker på allt som hänt dessa dagar, tog ett tag att förstå att farfar inte längre lever.
Saknaden är så himla stor redan.
Sen även det som hände med min lilla syster, men tänker inte gå in på det, det är för jobbigt så låter det va tills jag är redo och kan berätta om det, just nu går det inte.

Men jag ska i allafall jobba vidare och dricka upp kaffet, det är snart dags för rast.

Kram Manne

Likes

Comments

Det värsta samtalet man någonsin kan få fick jag igår.
Där hela världen runt om kring en stannar upp där rädslan träder fram och man kommer i chock tillstånd.
Samtalet som fick mej att bryta ihop totalt.
När pappa säger i andra änden att din lillasyster har försökt begå självmord....
Det fick mej att tänka om helt och hållet, där tankar och ilska började komma upp på ytan.

Det har varit svårt att förstå och det har varit väldigt jobbigt.
Det är fortfarande svårt, jobbigt och det har tagit hårt på mej då vi står varandra väldigt nära.

Och sen i lördags morse så gick min farfar bort. Så det har varit väldigt jobbigt.

Kram Manne

Likes

Comments

Trodde jag var ledig idag men chefen ringde mej i morse och frågade om jag kunde jobba, jag sa till henne först att jag inte mår så där bra idag för min farfar gick bort i lördags morse.
Men jag bestämde mej för att köra till jobbet ändå, då sa chefen att jag inte var klok. Haha men hon tackade så mycket ändå och sen fixade jag till mej lite snabbt och körde iväg. Så nu sitter jag här på jobb i köket med mo ilen i handen och en kopp kaffe i andra.
Innan det är dags och sätta igång igen.

Men är jag glad ändå för varje gång jag tänker på det dära speciella ögonblicket som hände i fredags natt så ler jag, kan ju säga att jag är glad att jag har mina öron för annars då hade leendet mötts bakom huvudet. Kan liksom inte sluta att le, känns bra i både kropp och själ att få ha sagt och gjort visa saker som jag har väntat på i några år att få göra.
Sen får vi se vad som händer efter det.

Nu ska jag iallafall njuta vidare på kaffet sen är det dags och jobba vidare igen, även ifall jag är as trött och har sjukt ont i hela kroppen. Framför allt händer och fötter men det får gå. Börjar vänja mej allt mer nu för varje dag som kommer och går.

Kram Manne

Likes

Comments

Ibland blir jag bara så trött, eller jag är alltid trött nu mera.
Spelar ingen roll hur mycket jag än sover så är jag ändå så jävla trött, men det har ju med sjukdomen och göra.
Sen dessa förbaskade smärtor i hela kroppen, jag tappar det mesta jag håller i händerna för jag tappar känseln i dom, ibland hänger inte kroppen med och jag faller.
Kan även hända att jag tappar känseln i benen så dom inte fungerar som dom ska.
Men det värsta känslan är när folk kollar på mej när det händer, jag kan inte hjälpa att jag går som en pingvin ibland det är bara så min kropp är ibland när den är som tröttast.

Det jag hatar mest är att jag inte kan göra det som jag gillar bäst, det är att bugga. Min kropp orkar inte det. Jag kan inte göra det .
Jag kan inte ens dricka och ha kul längre för jag blir straffad dagen efter med en sådan smärta i kroppen att jag knappt kan röra mej, men jag är envis och ger inte upp.
Sen tar jag en del mediciner osså för att jag ska slippa har så ont men ibland hjälper inte dom.
Ibland är jag till och med sömnlös om nätterna på grund av smärtorna.

Det är mycket som har förändrats sen jag fick veta vad som fattades mej och jag trodde ju aldrig att det skulle vara fibromyalgi.
Trodde ju aldrig att det skulle drabba mej, men varför inte liksom jag har ju allt annat osså tycker jag.

Det är många som har frågat mej hur jag kan vara så stark varje dag, men jag tror nog mer att man man måste bli det för att klara av vardagen så pass mycket.
Jag har aldrig varit den som ger upp heller, det är liksom inte jag.

Jag vill kunna ta hand om mej själv så länge jag bara kan även om det är svårt.
Har även känt ibland att jag bara vill ge upp men sen så tänker jag om och får ny energi framför allt när jag ser mina syskonbarn för det är dom som ger den mest underbara energin som finns.

Sen är det osså jobbigt när ingen förstår eller lyssnar på mej när jag säger att jag har ont, att dom inte kan ta så hårt på mej mer, för att jag är så öm i huden.
Dom förstår inte heller att varje gång dom kilar mej så kan dom göra att jag får värk resten av dagen/kvällen.
Ibland känns det som om dom inte lyssnar på mej när jag säger att jag inte kan.

Vad ska jag göra för att andra ska förstå mej, att jag inte längre kan göra visa saker.
Jag har inte valt att ha denna sjukdom, jag har inte valt att bli så här sjuk, jag har inte valt att mitt liv ska förändras så här pass mycket.

Jag strävar inte efter att bli förtidspensionerad/sjukpensionär, det är verkligen inte det jag vill utan jag vill kunna jobba så länge jag vill, så länge jag kan.

Det är inte mitt fel att det inte finns något botemedel eller bromsmediciner för just denna jävla sjukdom. Det enda som finns är smärtlindring, men ibland hjälper inte det.
Som just nu när jag sitter här och skriver så känner jag mina händer/fingrar att smärtan är olidlig men ändå sitter jag och skriver.
Jag hade ju önskat att jag kunnat sova istället för jag är sjukt trött men smärtan är ju där och förstör min sömn för att just i natt så hjälper inte mina mediciner alls.
Jag vill bara gråta och skrika för smärtan är grym, men jag vet att det inte hjälper så jag får sitta vaken tills jag somnar.

Jag vill så gärna skriva mer men mina händer och fingrar orkar inte, så jag måste avsluta inlägget.
Så jag får önska er andra en underbar nattsömn, hoppas ni sover gott.

Kram Manne

Likes

Comments

1. Säg inte att du förstår, när du inte gör det.

2. Påpeka inte att jag är ung och därför borde orka mer och inte vara sjuk.

3. Ta det inte personligt om jag inte orkar ses eller orkar svara. Förlåt

4. Nej, jag är inte deprimerad och det är inte därför jag har ont.

5. Om jag verkar väldigt tyst då har jag en väldigt värk... Eh... Vad ska jag säga, jag har väldigt mycket värk den dagen, så det bästa är att låta mej vara den dagen.

6. Som nu, om jag tappar ord, så påpeka inte det eller skratta åt mej. Är det så att jag skrattar själv, då är det ok.
Men tryck inte ner mej ännu mer när det är någonting jag mår dåligt över redan.

7. Säg inte att jag är lat, det är faktiskt så att vi med fibromyalgi är väldigt överaktiva, mer än er andra.

8. "fibro" är mer än bara värk varje dag.

9. Hur mycket jag än sover så är jag alltid trött.

10. Är det så att jag bestämmer mej för att gå ut och ha kul eller dricka alkohol, då straffas jag väldigt hårt dagen efter med att jag har ont i lederna.

11. Ibland orkar jag bara vara moster.

12. Att ta tag i mej, nypa mej eller kittla mej kan göra att ni sätter igång så att jag får värk hela dagen.

13. Jag vill att alla accepterar fibromyalgi som en sjukdom.

Så jag får önska alla en glad fibro dag.

Kram Manne

Likes

Comments

Jag har aldrig läst så mycket böcker innan tills jag hittade denna bok som Therese Lindgren har skrivit.
Den fångade verkligen mitt intresse, läste ut den på en dag, kände även igen mej själv i en del i det som hon skriver.

Jag fotade baksidan av boken för att ni ska kunna läsa lite om vad som skrivits i boken.
Alltså jag fick tårar i ögonen när jag läste boken och det har fått mej att inse att det inte bara jag som mår dåligt utan att det finns fler och att man inte ska skämmas för det.

Det har fått mej att vakna upp och att försöka förstå att det är inte något att skämmas för.
Nu lider jag iförsej inte av samma sjukdom utan jag lider av något annat men jag har ändå döljt min sjukdom för dom flesta och jag tänker inte göra det något mer.
Jag tacka Therese Lindgren för denna underbara bok som har fått mej att vakna upp.

Jag kan redan nu avslöja min hemlighet, jag lider av fibromyalgi. Det är inte en enkel sjukdom det heller för dom flesta som inte vet att jag lider av just denna sjukdom tror att jag alltid är full eller påverkad av något annat. Men det är min sjukdom som får mej att vingla eller falla.

Jag visste först inte vad denna sjukdom var för något och jag visste inte heller att det fanns över huvud taget då jag aldrig hade hört talas om den.

Men denna boken har hjälpt mej att våga berätta för vänner och andra runt om kring mej att jag lider av fibromyalgi.

Så tack underbara Therese Lindgren.

Och ett tips till er alla, har ni inte läst boken så gör det.

Kram Manne

Likes

Comments

Jag vet inte vad jag ska göra längre, denna smärtan är olidlig och jag hoppas det går fort och få tiden ditt där min läkare skickade remissen till.
För jag orkar verkligen inte mer, för ännu en sömlös natt har hittat hit.

Det börjar påverka mitt liv allt mer nu och jag kan snart inte dölja det för nån, jag hoppas verkligen att jag får svar på mina frågetecken som jag har.

Förtjänar jag verkligen detta?
Vad har jag gjort som är så hemskt för att detta ska drabba mej?
Varför händer detta mej?
Har jag inte redan varit med om tillräckligt redan?

Jag står inte ut mer, dom mina smärtstillande hjälper inte alls, det dämpar inte smärtan mer.
Känner mej så maktlös just nu.

Så det är bara att vara vaken i natt igen och hoppas att morgondagen blir bättre, men tror det knappt.

Men ni får sova gott i alla fall.

Kram Manne

Likes

Comments

Hej Allihopa!

Det var länge sen som jag skrev i bloggen så tänkte jag skulle göra det. känner att jag behöver göra det.
Var ju ett tag sen som jag skrev men har verkligen inte haft nån ork att göra det, då jag inte mått så där vidare bra, gör det inte nu heller om jag ska var ärlig men det har hänt så mycket för mej.
Jag har varit hos läkare för undersökningar för min smärta i mina leder och gjort massa blodprover och idag ringde min läkare och berättade att han skicka iväg en remiss till en speciallist då mina blodprover visade nått som jag fortfarande inte kan skriva ut för att jag vill vara på den säkra sidan först innan jag skriver något, hoppas ni förstår.
Vill inte göra någon orolig det räcker att jag själv är det.

Men det har verkligen varit jobbigt och inte kunna dela med mej till alla jag känner, men jag har själv valt det då jag vet att dom flesta inte bryr sej och det gör mej så trött.
Framför allt när det gäller familjemedlemmar som verkligen har bevisat var dom står, och tycker det är synd för det kommer bara drabba dom i slutändan och inte mej.

Men jag tänker kämpa vidare med dom som bryr sej och dom som finns där för mej som verkligen lyssnar och stöttar mej nu när det är som jobbigaste.
Jag har aldrig haft det lätt i mitt liv, ibland har jag verkligen känt mej så otroligt ensam.
Är otroligt tacksam för att min mamma har funnits där vid min sida ända sen dag 1 och jag vet att jag alltid kommer ha henne vid min sida, hon har alltid varit den som har lyssnat när jag har behövt henne.

Jag lovar er att ni kommer få veta vad som fattas mej så fort jag själv får veta varför jag har så ont.
Men först och främst så kommer min familj att få veta först.

Nu ska jag ta min medicin sen ska jag lägga mej ner och vila då jag inte alls mår bra, har börjat och bli så trött och krafterna finns inte där som innan.
Plus att smärtan börjar bli värre för varje vecka som går.

Sköt om er och ha en fortsatt trevlig måndag.

Kram Manne


Likes

Comments