Njöt någon timme av solen förut. Solade, åt glass, lyssnade på musik och myste med katterna.

Nu på kvällen har jag hängt upp upp tvätten och redigerat en vlogg som jag spelade in för mer än en månad sen... Funderar på att börja ta tag i min blogg och youtube igen, tror att det kan vara bra för mitt psyke att ha något att göra.

Nu funderar jag på om jag ska orka börja städa sovrummet eller om jag ska ta det imorgon. Förstår inte hur det alltid kan bli så stökigt?
Behöver rensa ur min garderob också...

Ajha.
P&K.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

I helgen var vi i Örebro. Hade världens bästa helg, men ångesten lämnade mig inte ändå. Den var där, nästan hela tiden. Framförallt på kvällarna. När vi kom hem igår (Söndag) blev det dock genast mycket värre.

Jaja. Det har varit bäst i alla fall. Ätit gott, kollat i affärer, cyklat omkring, spelat spel, myst, pratat, promenerat, spelar boul, druckit drinkar&cider, fikat, kramats, skrattat osv.
Skulle vilja uppleva helgen om och om igen.

Nu ska jag ta mig igenom denna veckan.
Men jag är stark. Jag klarar detta.

P&K.

Likes

Comments

Tbt för någon dag sen.

Inatt gick jag runt som en yr höna i lägenheten. Kastade sönder några prydnader. Grät så mycket så jag inte kunde andas. Kände att nu räcker det, nu tar jag livet av mig. Hade jag inte varit för feg hade jag nog gjort det.

Pratade med falbygden i ca 30 min om hur jag mådde och att jag kanske skulle behöva lägga in mig. Men det blev inget med det.

Lyckades efter många om och men somna.
När jag vaknade idag ringde jag sjukhuset, har en tid imorgonbitti.
Nu ska jag kämpa för att få hjälp.

När jag hade ringt sjukhuset la jag mig och sov igen. Mer än så har det inte hänt idag. Kollat på youtube och tv. Kramats med Leo. Ätit glass till frukost.

P&K.

Likes

Comments

När jag hade vaknat pratade jag i telefon med mormor. Vi pratade om att jag och Leo eventuellt ska åka dit på Fredag och åka hem på Söndag. Kan ju inte direkt bli bättre när jag mår så här. Så jag kände att denna veckan kommer nog gå ganska bra, för att jag vet om att på Fredag får jag åka till mormor. Men nej, oj vad fel jag hade.
Det har runnit så många tårar ner för mina kinder att det svider på kinderna. Mina ögon är svullna. Jag har ont i huvudet (får alltid det när jag gråter). Skakar. Fryser. Kallsvettas. Hyperventilerar då och då.

Jag är så jävla trött på att må så här. Har gjort det i några veckor nu men det blir bara värre och värre. Imorgon är det jag som tar tag i det och ringer sjukhuset.

Jag sa till mig själv, om och om igen, jag vill inte leva mer. Tyst i mitt huvud. Men jag kan inte ta mitt liv. Jag kan inte göra så mot alla jag älskar. Men jag vill verkligen inte leva mer. Jag orkar inte.
Det värsta är att jag vet inte varför jag mår så här, absolut det är säkert massa små saker som har gjort att jag har hamnat här. Men ändå. Jag har såååå mycket att leva för, ändå vill jag inte leva. Jag känner mig tvungen.
Folk frågar varför jag mår dåligt, vad som har hänt. Men jag vet verkligen inte varför jag mår dåligt, och det är inget som har hänt. Inte nu i alla fall. Hade jag vetat varför jag mådde så här hade det varit så mycket lättare att göra någonting åt det...

I början av denna svackan var det bara på kvällarna när Leo åkte och jobba, när jag blev själv. Men nu kommer det så fort jag vaknar.
Det jag tidigare tyckte var roligt tycker jag inte längre är roligt. Jag vill bara sova. Orkar inte fixa mig, orkar inte ta på mig kläder, orkar inte städa. Orkar inte göra någonting.

Större delen av mina dagar känns som att hjärtat ska hoppa ur min bröstkorg. Jag får anstränga mig för att andas ordentligt. Hela jag är tom, helt förstörd.

När jag mår så här känner jag mig som en börda. Jag är rädd för att jag är jobbig. Ibland känns det som att jag är i vägen.
Liksom, har jag inte gråtit på dagen börjar jag till 99 % börja gråta så fort Leo ska åka till jobbet, så det kan ju inte vara lätt för honom att lämna mig hemma och åka till jobbet (vilket han måste). Det kan inte vara roligt att ha en flickvän som är ledsen hela tiden. Osv osv.
Han frågar varje kväll när jag börjar gråta om han ska stanna hemma, eller säger till mig ''jag stannar hemma nu, kan inte lämna dig när du mår så här''. Inom mig skriker jag ''JAAA stanna hemma, snälla'', men jag säger ''nej åk och jobba''. För han måste. Vi måste ju få in pengar. Men jag önskar så att han kunde vara hemma med mig så jag slapp vara ensam. Så fort han har åkt går jag flera gånger och kollar i fönstret för att se om han är utanför, varje bil som åker förbi hoppas jag är hans bil och att han ska komma hem, så att jag får ha hans armar runt mig och slippa vara ensam. Men det funkar ju inte så. Tyvärr.​


Rörigt inlägg. Men jag måste få skriva av mig.
Ta hand om er alla därute.
Och till min familj/släkt/vänner som läser det här, jag älskar er. Tack för att ni finns där för mig <3

Likes

Comments

Okej, så jag gick alltså på riktigt upp för ca en timme sen?! Har sovit till och från hela dagen.
Dom har bytt ett fönster i vardagsrummet, därav har jag velat hålla mig i sovrummet, därav har det slutat med att jag har sovit hela dagen. Men det kanske var behövligt för det blev inte många timmars sömn i helgen.
Helgen har varit grym, trots brutal ångest. Har träffat massa underbara människor, spelat bilbingo, strögat, varit på bilträff, träffat alla mina syskon, ätit mat hos pappa osv osv.

Nu ska jag snart väcka Leo, som också har sovit lika lite i helgen och som ska jobba inatt.

Funderar på att försöka komma igång med bloggandet och min youtube igen. Tror att det kan vara bra för mig att ha något som jag tycker är roligt att göra. Dock tycker jag ju typ inte att något är roligt när jag mår så här... Ajha. Vi får se hur det blir.

Ha det bäst.
P&K.

Likes

Comments

Standard att det ekar tomt här.
Har dels mått fullkomligt skit, även haft fullt upp hela tiden.
Förra helgen var bäst. Strögade hela nätterna. Var överallt och ingenstans på Valborg. På måndagen åkte vi runt på kullen och myste. Sen sov Matilda här i två nätter.
Vi åt även grillat och myste hos min gammelmoster, med mormor och en del av familjen.
Åt middag hos pappa på Valborg.

Rörigt inlägg...
Nu ska jag snart försöka sova.
Har fruktansvärt ont i halsen. Inte speciellt kul med tanke på att det är helg imorgon...
Ajha.
P&K.

Likes

Comments

I fredags åkte vi till Örebro, kom hem igår kväll.
Vi har ätit, spelat spel, shoppat, myst, osv osv.

När vi kom hem igår kollade vi på film, sen kollade jag på youtube och Leo spelade, sen somnade jag.

Om en stund ska vi nog åka in till stan, ska träffa mamma en snabbis. Ikväll funderar jag på om jag ska göra iordning bland mina tröjor. Gjorde ju iordning på alla byxor, kjolar och underkläder förra veckan.

Nu ska jag kolla klart på några videos sen ska jag börja fixa mig.

P&K.

Likes

Comments

Livet känns lite bättre nu. Har dock fortfarande mina dåliga stunder, så jag är inte uppe ur svackan än. Men idag har jag bara gråtit två gånger, igår grät jag tre eller fyra gånger.


Har dock inte gjort alls mycket dom här två dagarna. Mest legat i sängen och soffan.

Igår kväll började jag göra iordning på mina lådor i en utav garderoberna, idag gjorde jag klart det.
Jag och Leo följde även med Niklas och Tobbe till Vara förut, dom åt.
Det har varit sååå fint väder idag. Då blir mitt humör alltid lite bättre.


Längtar tills på Fredag, då åker jag och Leo till Örebro. Räknar typ ner timmarna.

Lagom flummigt inlägg... Prat om typ allt och inget.
Ne, nu ska jag kolla på youtube sen sova.
P&K.

Likes

Comments

Igår kväll när denna bilden togs var jag lycklig. Ikväll har jag varit allt annat än det.

Strax efter att jag skrev mitt första blogginlägg idag bröt mitt helvete lös. Tårarna slutade inte rinna. Jag hyperventilierade. Skakade. Stängde in mig i mig själv och lyssnade inte när Leo pratade med mig, som vanligt när jag får brutal ångest. Jag hör, men ändå inte.
Till och från under dom senaste månaderna har jag haft svackor. Men det blir bara värre och värre.
Jag har alltid sagt att jag aldrig ska försöka ta mitt liv igen. Men jag har kommit till den gränsen när jag både vill och tror att jag skulle kunna göra det. Innan har jag velat, men har ändå känt att jag aldrig skulle kunna göra det igen. Nu känner jag inte så längre.

Efter en bra stund, liggandes i Leos famn medans han drog fingrarna igenom mitt hår, pussade mig i pannan, sa att allt skulle bli bra och pillade mig på ryggen lyckades jag äntligen lugna ner mig.
Självmordstankarna är dock fortfarande kvar.

Nu är jag helt utmattad.
Hoppas på att jag mår bättre imorgon. I alla fall en stund.

Godnatt.

Likes

Comments