Tänk att allt kan vara så jävla bra och helt plötsligt kan man inte gör något. Allt påminner mig om dig.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Som sagt 90% av gångerna jag kommer uppdatera här är då jag är arg eller då något stör mig vilket är konstant. Är egentligen inte så arg alls nu bara allmänt lätt irriterad. Skriver CV och personligt brev och hoppas på att hotta något jobb då art se serier på fritiden ej ger några pengar!! Kan även säga att ansiktsmask är gode så babe.

Likes

Comments

  • Jag är allmänt arg och superrolig

  • Min nya klass äger

  • Påminn mig om att inte vara sentimental!

  • Ush för vissa människor


  • Jag önska vissa människor kunde se saker i fler än ett perspektiv


  • Jag fucking hate att det inte blir stora bokstäver efter punkt av sig själv!

  • Matte 1c är förjävla lät jämfört med fysiken vi har!

  • Gillar att träna men äter min vikt av skräpmat så det syns ej

  • Jag bryr mig allmänt för mycket eller för lite

  • älskar att skriva av mig men ångrar som fan allt jag skrivit dagen efter

Likes

Comments

Vanligtvis gillar jag inte prata om mig själv men det är bra att skriva av sig. Här kommer det att förekomma massor av särskrivningar och annat ej professionellt. Men vad har du tänkt att begära av en 16 åring som tycker till om alldeles för många saker som skriver det första hon tänker på.

Som liten var jag alltid den kavata tjejen som inte oroade sig över något. Jag kramade alla och grät endast då jag var hungrig. De första åren som sagt kommer man ju inte ihåg men det är det jag fått höra om mig. Som adopterad så borde jag ju egentligen undra om mitt ursprung och sådant. Men det gjorde aldrig jag. Jag var dock ganska mån om att veta fakta om Kina som är vars jag är född.

Under hela lågoch mellanstadiet har ja alltid varit den som inte haft någon bästisutan alltid gått ochvarit med någon här och där. Jagtänkte inte på det förensjag insåg at jagaldrig var någons första hands val. Men jag struntade i det. Jag kunde roamig själv genomatt sitta hemma och pyssla och vara med familjen. Det var det som tog mig genomlågstadiet. Mellanstadietvar den tiden då man började växaupp. Alla tjejer började kommain i puberteten vilket ledde till drama och en massa saker som är typiskt förden åldern. De coolaoch töntiga gängen bildades, och jag var varken eller. Jag villevara överallt. Mendet var tydligen mot normerna såjag fick alltid försöka hitta någotmellan läge. Men detvar ungefär som att försökabalansera en av och på knapp imitten. Alltså omöjligt. Alla börjadepata om sport, sex och allt sådantoch som jag var så lekte jagallmänt dum. Jagville inte visa att jag sög på fotboll såjag låtsades hatapå fotbollmedan jag såg alla vänner fara ut och springa efter bollen. Ungefär så såg hela mellanstadiet ut. Alla försöktehitta sig en plats i gänget vilketjag skulle vilja påstå att ingen har gjort än så länge i alla fall.

Högstadieperiodenblev lite annorlunda. Jag blev placerad i den klass alla dömde som nördklassen vilket inte var en bra start. Men vad visste jag då. Det var den bästaklassen jag haft och den har gett mig såmycket kunskap om livet. De förstatvå åren var jag bara med en annan in klassen som jag känt hela mitt liv vilket inte var så konstigt. Jag brydde mig alldeles för mycket om vad de andra tyckte om min klass så jag försökte inte ens lärakänna dom. På den tiden sågled jag på en räkmacka påriktigt. Jag skulle aldrig kunna i mina vildaste drömma tänkapå vad somsenare hände i mittliv. Jag hade extremt bra betyg utan att plugga ett skit. Inte en dag satt jaghemma och pluggade innan ett prov och fick ändå högsta betyget påprovet. Allting rullade påganska bra, jag hade bra betyg, jag var elevrådsordförandeoch jag började meroch mer vara trygg i mig själv.

Inte förensi slutet på 9:an så börjadejag vara med fler i klassen. Det förändrade mig sjukt mycket som person. Jag gick från att vara frökenperfekt till att seriöst utforskalivet mer. jag lärde känna massor nya folk, de som jag är med nu. Med tanke på att jag hade toppbetyg, var elevrådsordförandeoch allmänt sågs som en riktig ”good girl” så var jag helt ute och cyklade. Dessa människor jag träffaderökte ochbrukade dricka på helgerna. Detvar så nytt för mig men det förändrade mig helt. Jag kände att det ärdom här jag villvara med även om jaginte passade in ett dugg.

Jag anpassade mig mer till dom och samtidigt så var det massor drama runtomkring mig folk gjorde slutjag var i mitten och jag var tvungen att välja sidor och allt blev kaos. Av det lärde ja mig mycket men jag fann också en människajag litade mer än allt på. Jag inser inte förens nu hur mycket mitt liv ändrats påbara ett år. Jag drogmed alla i mitt lilla gäng som helatiden bestod av massor olika personer som jag bara älskade. Självklartfanns det stunder jag inte gillade vissa så mycket men ser man på stor sikt så älskade jag alla. Vissa kom jag däremot närmare.En var jag princip med varenda dag. Bara det gjorde stort intryck på mig. Aldrig annars har jag kunnat vara med en ochsamma person så länge utan att bli less, aldrig annars har jag kunnatvara med en och samma person utan att vilja ha någon ny. Det gjorde väl mig svag eller liknade. Som sagt så ärsvag det sista jag vill uttrycka mig som vilket gör att jag försöker hållamig uppe så länge jag kan och när de väl går åtskogen bli alla så chockeradedå jag alltidär den mankan stötta sigmot. Kortfattat så har jaghaft det bästasommarlovet detta sommarlov trots att det lämnade mig med en depression. De människor jag valde att lita på svek. Jag svek mig själv, jag ärinte den starka självständiga människanjag alltid velat vara. Jag bestämdemig för att litapå folk ochsläppa in folkför första gångenoch dom svek. Allt jag byggt upp rasade. De jag litade på mest gick emot mig den jag var med mest går inte att prata med och jag lämnades pånaturlinjen och bup utan någonmotivation till varken livet eller skolan. På sista tiden har jag inte gjort något annan ätatt försöka bygga upp min självkänslamen det är inte så lättdå murenrasar så fort jag hör ett namn eller tänker påatt minne. Varför den här gångenjag rasade helt då saker gickåt helvetedet vet jag ej. Antar för jag haraldrig varit så passioneradi allt jag gjort, jag har aldrig haft såmycket känsloromkring mig. Jag har aldrig brytt mig om någon såmycket som de jag nu inte ens vågartitta på längre. Jag kännermig som ett ufo runt omkring dom. De har sårat mig mer än någonting annat någonsingjort. Det har fått mig på riktigt att sägatill mina föräldrar at jag ej vill leva längre. Jag som brukade vara den som såg till att alla fick vara med, den som planerade allaroligheter, den som alla var väldigtbra att skylla på och förväntasig så mycket om,den jag gick sönder och är bara en högmed tegelstenar som sakta hållerpå att bli enmur igen.

Som sagt just nu är mitt liv ett rent helvete det är mer drama omkring mig än jag någonsinskulle orka under en hel livstid och inte nog med att jag vill fly från allt det såblir jag ävenanklagad att vilka ha uppmärksamhet. I helvete eller att jag vill ha uppmärksamhet.Så fort något har häntså blir jagindragen och alla antar att jag ska lösasaker och ting. Men det ärju inte så lätt att laga någotmed ett trasigt verktyg eller?

Mitt yttre ärfortfarande glada elevråds Maddemed toppbetyg som går natur ochhänger med ”max pundarna”.Men mitt inre går inte ensatt förklara det är rent kaos. Ena dagen så ärlivet underbart och andra dagen undrar jag hur jag ens kan vara kvar. Så jag antar att det är det ni som läserdenna blogg får höra om. Mitt mående,mitt dagliga liv, mina tusen frågorom världen och väldigt mycket kommer vara saker jag stör mig påskrivna med särskrivningoch väldigt många fula ord. Samt att jag inte kommer läsa igenom det jag skrivit innan jag publicerar det då det ärstor chans att jag ångrar mig.

Där harni den mest konstiga personliga beskrivningen. Om någon frågarhur jag är så svarar jag oftast kort att jag är en positiv pessimist .


Likes

Comments

Nä nu är det nog, skriver detta en söndag kväll precis innan skolan börjar efter ett väl behövt lov. Efter att ha vaknat klockan två på förmiddagen bestämde jag mig för att reagera på att alla lägger ut skit på snapchat, vilket gav god respons av de som reagerade. Men det kan ju också vara så att de som hade gjort det jag pratade om helt enkelt inte vågade säga emot eller kända att de gjort fel. Så här är det folk har börjat att lägga ut en my story där det står lägg ut denna my storyn om du hatar X för den har gjort si eller spå. Inte nog med det. folk börjar faktiskt spara bilden och lägga ut på sin egen my story. Har folk verkligen ingen respekt? Självklart så finns det personer jag inte heller klickar så bra med men seriöst att hänga ut någon på nätet är faktiskt ett brott man kan bli anmäld och straffad för. Jag förstår mig verkligen inte på sådant och som jag är kunde jag inget annat än att reagera och säga vad jag tyckte. Om det gör så jag hamnar i mer drama och livet går åt skogen så ångrar jag det inte alls. Det var värt det för sådant är inte okej även om du inte tänkte efter. Nu låter jag som en gammal man som påpekar att dagens unga är bara dumma. Men de är nog lite så, vars är respekten för varandra och er själva?

Att det här blev mitt första inlägg blev ju lite konstigt. Men det kommer en liten beskrivning av mig sen. P.S det är stor risk att jag skriver precis som jag känner så om du inte kan ta kritik är du på fel ställe. PUSS

Likes

Comments