Header
View tracker

Tusen tack för den fina responsen på det tidigare inlägget, det värmer. ❤️



Vi har ändå haft ganska tur med Loui. Men det finns saker som man ändå oroar sig över hela tiden, trots att det kanske inte är livsavgörande. En av dom sakerna är att varje år röntgar man höfterna på barn med spastiska CP skador då spänningarna ökar risken att höftkulan åker ur sitt "fäste" typ. Jag vet inte exakt men något sånt. Och varje gång man gör denna röntgen tänker man ju typ att "ja men det är nog bra, som förra året" men man har ändå en baktanke att man gör ju röntgen för att risken ökar att det skulle vara något. Men innan har vi alltid fått höra att det ser bra ut men att man ska fortsätta försöka få honom att stå brett.

Det är alltså inte bra för honom att korsa benen, det blir felställning. Men han har verkligen så mycket spänningar i innanlåren så han pressar inåt allt vad man har om man tex breddar ståstödet så han för blåmärken istället.

Tillbaka till saken. För ett par månader sedan så gjorde vi en röntgen men han var inte så samarbetsvillig så vi visste inte hur resultatet skulle bli. Dom skulle höra av sig om det behövdes en ny.

I fredags kollade vår sjukgymnast upp resultatet från röntgen och tyvärr så såg det inte alls bra ut. Det kom som en rejäl käftsmäll. Jag lyssnade inte så noga för man hamnar ju i en annan värld när man får höra negativa saker men det jag hörde var att max "värdet" innan åtgärd är 40% och Loui hade typ 42% på ena sidan och 44% på andra sidan. Det förklarade ju kallelsen från ortopedmottagningen som vi fick häromdagen. Man vet inte helt säkert om resultaten stämmer exakt då han inte var så samarbetsvillig men vi ska iallafall träffa en läkare den 14dec som ska göra en bedömning och räkna om dessa % och se om det forfarande är så pass dåliga resultat som det faktiskt står.

Av vad jag har förstått så är det bara en tidsfråga innan man opererar höfterna på barn med spastisk CP då det ofta blir såhär. Men i första hand använder man muskelavslappnande medel och tränar att bredda så man kanske får tillbaka en del av rörligheten. Muskelavslappnande medel kan vara tex botox eller baklofen. Vi använder botox till Loui som sprutas in i musklerna och ger en avslappnade effekt under ett par månader, och så fyller man på kontinuerligt. Han har aldrig fått i höfterna innan men om det visar ett dåligt resultat nu så kommer vi få köra botox i höfterna och verkligen prioritera det. Man kan inte spruta hur mycket som helst då mängden botox att spruta in går på hur mycket han väger.

Baklofen är muskelavslappnande medicin i tablettform som påverkar hela kroppen vilket vi ska försöka skippa så länge vi kan. Men i värsta fall måste vi tyvärr ge det ett försök.

Snälla håll tummarna för Loui att detta blir bra, hur det än slutar. Jag vill ju inte att han ska behöva gå igenom massa jobbiga saker. Ska han aldrig få vila?

Du är hela min värld. Och lite till.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

En påminnelse till mig själv.

Jag har kämpat på. Förträngt de jobbiga dagarna och försökt sett fram emot morgondagen och försöker göra den bättre. Skippa alla vardagsmåsten och fokusera på det som är viktigt. Jag har försökt skratta varje gång jag egentligen velat bryta ihop. Låtsas vara stark när jag är svag. Byggt upp en fasad som ingen lyckats bryta ned eller se igenom. Jag har kämpat, bråkat och försökt vinna över mig själv och negativa tankar. Jag har försökt intalat mig själv att jag klarar av saker, att jag orkar och vill, när jag egentligen inte gör det.

Det största problemet av allt skrivet ovan är att jag intalar mig själv saker som inte stämmer. Jag ljuger för mig själv. Det gör att när jag väl tänker djupare på det så bryter jag ihop, för att sedan komma tillbaka starkare. 

Ingen kommer förstå hur tufft det är. Aldrig någonsin blir jag så ledsen som när andra klagar på saker som man skulle drömma om att få uppleva. Eller klagar över något som är jobbigt. Visst, allt är ju personligt och vad som är jobbigt för en annan behöver inte vara jobbigt för mig men jag tror ni hajjar.

Jag har alltid sett mig själv som stark. Viljestark liksom. Men inte längre. Jag ser en svag, vilsen människa. 3 år tog det innan jag känner att jag för en gångs skull inte orkar hela tiden, behöver en pause ibland. Jag har nästan varit rädd för mig själv för att jag har orkat mer än vad jag någonsin trodde att jag skulle göra. Och vad har egentligen orsakat detta då? Verkligheten. Den kommer väl ikapp ibland och när jag tänker på den så blir det så mycket svårare att försöka vara positiv. Jag känner mig otillräcklig och det är väl det som skrämmer mig. Jag vill göra allt för att Loui ska få ett alldeles underbart liv men verkligheten skrämmer mig.

Jag tror det mesta bottnar i att man aldrig kan koppla bort oron. Oron av att man inte vet hur allt ska bli. Att man aldrig får lugn och ro och bara få fokusera på något positivt. Jag försöker alltid tänka att det är så skönt att Loui är så lycklig och mår bra. Det är egentligen det enda som spelar roll. Men pressen på oss föräldrar är inte nådig. ALLT hänger på oss. Det vi gör nu, kommer spela roll i framtiden. Om jag ger upp, vem ska då pusha honom, träna, stretcha, hjälpa med allt han behöver? Men samtidigt, var finner man orken? Och motivationen?

Jag förstår att det inte finns några svar på detta. Den enda som vet ska ju vara jag. Men jag vet liksom inte just nu. Jag känner mig förvirrad. 

PS. Jag älskar min son över allt annat. Kärleken gör så förbannat ont ibland. Jag hade aldrig blivit såhär stark utan honom. Men ibland måste man få bryta ihop också. Så funkar livet tydligen.

Likes

Comments

View tracker

....undersökningen på Linelles hjärta gick verkligen över förväntan. Läkaren kunde inte se något medfött hjärtfel eller några hål i hjärtat så blåsljudet beror alltså inte på något allvarligt.

Hon är helt enkelt en väldigt svettig och trött bebis av någon annan anledning. Jag är så glad och tacksam över detta. Vi har ju ändå redan fullt upp med Loui❤️

Nu åker vi hem till storebror igen. Världens bästa mormor tog ledigt från jobbet och var hemma med honom så vi kunde åka båda 2 med Linelle till sjukhuset. Andreas jobbade natt inatt så han är nog dödstrött.

Kram

Älskade lilla du

Likes

Comments

Hej! Hoppas ni haft en fin helg. Vi har spenderat natten hos Louis farmor med faster& familj så vi har haft det toppen.

Skrev ju i mitt förra inlägg att bloggen kommer handla om Loui. Men eftersom vi fått en liten tjej till familjen så blir det nog några rader om henne i mellanåt också. Detta inlägg kommer att handla om henne och jag kan garantera att det finns fler i vår sits så dela gärna med er.

När Linelle låg i magen så kunde man inte se vad man ville under rutinultraljudet. Det var något med hjärtat. Vi blev ombedda att komma tillbaka 2 veckor senare så hon skulle ha växt till sig lite och att hon förhoppningsvis skulle lagt sig i en bättre position.

2 veckor gick men Linelle låg kvar i samma position som gjorde det svårt för läkaren att se hela hjärtat. Hon visste inte om det var något på tok, eller om det helt enkelt bara skuggades lite. Vi var så oroliga och jag kände att allt bara rasade.

Ytterligare 2 veckor senare fick vi komma till en hjärtapecialist på östra sjukhuset. Detta besöket kan ha varit det värsta någonsin. I en hel timme låg jag helt knäpptyst på en brits medan läkaren undersökte Linelles hjärta grundligt. Hon sa redan innan att hon undersöker först, så pratar vi sen.

Efter denna undersökning sa hon att av allt hon kunde se tyder det på ett friskt hjärta. Hon kunde inte se några avvikelser. Sådan lättnad. Från att ha tänkt tankar som att vi eventuellt skulle behöva avbryta graviditeten till att hon faktiskt mådde bra där inne.

Hon tyckte sig dock se något under undersökningen som hon inte kunde se sedan, men hon sa för att vara på den säkra sidan skulle vi komma tillbaka 6 veckor senare för att utesluta det. Oron kom tillbaka men hon lugnade oss och sa att vi absolut inte behöver oroa oss för hon mådde ju fint där inne i magen.

I graviditetsvecka 26 kom vi tillbaka till en annan hjärtapecialist som undersökte Linelles hjärta i magen. Hon sa samma sak, att allt tyder på ett friskt litet hjärta. Sedan kommer jag egentlifen inte ihåg några detaljer mer än att hon sa att någonting var lite mindre(kan det varit en kammare, kanske) men att de förmodligen växer till sig. Men allt det viktiga funkade och satt där det skulle vilket egentligen var det viktigaste för oss också.

När hon föddes hördes ett blåsljud. Jättevanligt och oftast helt ofarligt ju. Men tankarna började direkt relatera till allt vi gick igenom under graviditeten. Vi fick stanna på BB över natten för att se om blåsljudet var borta dagen efter, vilket det var så vi fick åka hem med våran lilla tjej.

Allt har gått jättebra med henne och hon har mått bra. En morgon när hon var ca 1 månad gammal tyckte jag hon betedde sig konstigt på morgonen och andades/ hostade lite ansträngt så vi åkte till barnakuten för att se så hon inte blivit smittad av Rs virus. Dom kollade henne väldigt noga och inget visade att hon hade någon infektion eller så. Däremot kunde läkaren återigen höra ett blåsljud, men bara när hon sov hörde han det och enligt honom väldigt svagt och inget vi skulle oroa oss över. Men det gör man ju ändå. Han skickade remiss till en ultraljudsundersökning då man alltid gör det på barn med blåsljud för att utesluta att det finns något fel.

Imorgon är alltså dagen. Och jag är faktiskt väldigt orolig över vad dom kommer se. Inte bara för allt vi gått igenom utan även för att Linelle sover väldigt mycket. Jaja, det gör ju många barn tänker man också. Men samtidigt så blir hon extremt svettig när hon tex äter. Ansträngd liksom. Och det är 2 typiska tecken på att hon faktiskt har ett hål i hjärtat som blåsljud kan bero på. Oron sitter väl kvar från allt som hänt med Loui också så det är väl mänskligt. Men så jobbigt att behöva gå runt och känna sig orolig hela tiden.

Till er som orkat läsa hela texten och kanske varit med om något liknande, har ni lust att dela med er? Jag skulle verkligen uppskatta det. Kram på er ❤️

Linelle till vänster med kusin Juni. Det skiljer endast 3 veckor på dom💞

Likes

Comments

Hej! Så roligt att skriva här igen!

Vet inte hur många som hängt med från start? En del nya följare har ju hakat på via instagram och det är så roligt. Senaste nytt är att vi välkomnat en lillasyster till familjen. Lilla Linelle! Det är verkligen roligt, och fullt upp. ;-)

Tänkte skriva lite kort om mig/oss mest för att ni som inte har läst innan oxå ska få en liten uppfattning om vilka vi är.

Jag heter alltså Madeleine och är 23 år gammal. Kommer från Gävle från början men är bosatt i Göteborg sedan några år tillbaka. Är tillsammans med Andreas sedan 6 år och tillsammans fick vi först Loui augusti 2013 och sedan Linelle nu i augusti 2016.

Allt i den här bloggen har alltid handlat främst om Loui, och det kommer det fortfarande att göra. Han föddes i augusti 2013 som sagt, 3190 gram, 50 cm lång och ett huvudomfång på 32 cm. Världens finaste lilla kille.

Vi fastnade snabbt i bebisbubblan. Han var ju helt underbar, väntan var äntligen över. Han mådde jättebra och BVC besöken i början gick jättebra, han ökade fint i vikt och alla var nöjda. Men några veckor senare hade vi då insett att hans huvudomfång inte ökade enligt den sk normala kurvan bebisarna ska följa. Man började även prata om att han spände sig på ett speciellt sätt när man lade ner honom på vågen. Vi tänkte inte så mycket på detta, vi var mer inne på att vi hade inte så stora huvuden så varför skulle då han ha det.

Tiden gick och han mådde fortfarande bra men vi märkte att han inte började greppa saker, han rullade inte runt med vilje, knöt händerna väldigt mycket och gjorde inte ifrån sig så mycket ljud. Vi blev remitterade till neurologen på östra sjukhuset när Loui var 5 månader gammal och på besöket där blev vi inte så mycket klokare. Läkaren sa ju att alla bebisar är olika och utvecklas i olika takt och att vi skulle vänta och se.

3 månader senare fick vi en tid till ytterligare en annan läkare på neurologen, en av de bästa. Redan innan besöket visste jag vad dom skulle säga. Att något inte stämmer. Loui var nämligen 8 månader och visade ännu inga tecken på att kunna sitta själv. Han hade även spänningar i kroppen och svag i bålen. Där bestämde vi att en CT (dagortomografi) skulle göras för att se om han hade en hjärnskada som orsakade hans sena utveckling.

CT:n visade vad vi trodde. Loui hade ärrbildningar på den vita substansen i hjärnan och han fick sin diagnos. En form av CP, spastisk diplegi, och mikrocefali. Det sistnämnda är egentligen ett annat namn för "litet huvud" som oftast beror på att hjärnan inte växer som den ska. Ingen kunde säga till oss hur hans framtid skulle bli och faktiskt så har det varit rätt skönt att inte tex få höra "han kommer aldrig klara det, eller det", om ni förstår vad jag menar!

Därifrån har vi gråtit, skrattat, kämpat, gett upp och allt där emellan.

När Loui var 1,5 år gjordes även en magnetröntgen för att se hjärnan lite tydligare och även se tex när skadan uppstod. Det enda vi vet är att skadan uppstod tidigt i graviditeten och det finns ingen speciell anledning som är känt. Slumpen kanske?

Just nu är Loui 3,5 år. Han har kommit långt. Han är världens bästa kille utan att tveka. Han förstår allt vi säger, svarar oss på hans sätt och han är nöjd, glad och växer bra.

Jag svarar gärna på frågor, så minsta lilla ni undrar, fråga gärna. För om man inte frågar så är det svårt att veta❤️ KRAM.


PS: måste bara lägga till en sak. Det är inte många som förstår hur krävande och hjärtskärande det kan vara att ha ett barn som inte har samma förutsättningar som friska barn. Men vi har så många i vårat liv som verkligen förstår oss, hjälper oss, stöttar oss och finns fär för oss när vi behöver. Alla som känner att dom kan ta åt sig, GÖR DET. För det är många av er spm på något sätt stöttat och hjälpt oss. Ibland räcker det liksom bara att veta att ni tänker på oss. 

Likes

Comments

Det här med att ha ett barn mer speciella behov. Jag kan bara sätta ord på mina känslor och vad jag tycker, så detta är ingenting man behöver ta åt sig av om man tycker annorlunda än mig/oss.

Det var jobbigt att få svar att Loui hade en hjärnskada. Trots att vi egentligen redan visste. Chocken kom ju, men den är mänsklig. Man vill ju skydda sitt barn från allt.

Däremot har vi hela tiden haft inställningen att ingenting ska få hindra honom. Han ska aldrig bli bortvald eller få stanna hemma för att han inte kan röra sig eller bete sig som andra barn i olika sammanhang. Det finns såklart barn som mår bättre av att stanna hemma, tex vid andningsproblem eller andra saker som kan göra besvär när man åker bort. Men jag kan bara utgå från Loui. Jag anser att alla föräldrar gör ju vad dom tror är bäst för sina barn, såklart.

Loui har alltid varit väldigt framåt och nyfiken, ibland lite för nyfiken och det blir istället jobbigt när han inte kan allt som andra barn kan. Men allt eftersom vi har lärt känna honom så har vi ju kunnat möta honom på vägen och hjälpa honom med det han behöver hjälp med. Det innefattar allt från att förstå honom till att hjälpa honom ta sig framåt när han vill det. Han har fått följa med oss på alla resor vi gjort, långa som korta, små som stora äventyr och testat på allt som han hade gjort om han inte haft sitt handikapp.

Vi tror inte han på något sätt skulle må bättre av att uteslutas. Att stanna hemma för att han eller vi tycker det blir jobbigt på något sätt. Han ska ju leva sitt liv lika länge och bra som vilken människa som helst så det är bara till att göra det bästa av situationen. Vi har aldrig tyckt det varit jobbigt på något sätt, dels för att vi lever här och nu, vi kan inte tänka på hur det skulle ha varit. För det blev inte så och det är inget vi kan ändra på!

Med den inställningen har vi kommit långt. Det är självklart att man känner ibland att det hade varit skönt om han kunnat springa ett varv runt huset en kväll när han är övertrött och behöver sova men istället får man göra det han kan för att göra av med sin energi. Även om det är jobbigt just då så vet ju han ingenting annat. Att lägga sig på golvet och rulla några varv är ju mer än väl för honom och att se lyckan i hans ögon när han kan röra sig själv räcker för att man ska kunna släppa den där känslan av att det känns jobbigt.

Jag älskar ju att skriva också. Tråkigt att tiden inte finns för att skriva mer men jag försöker ändå skriva ner saker när jag tänker på det så jag kan skriva om det senare, tex som nu. Nu är vi egentligen bara i väntans tider för att Loui's syskon ska komma om ett par veckor och det ska bli väldigt spännande.

Jag är alltid inloggad här på bloggen så är det något ni undrar över tveka aldrig att fråga!

Likes

Comments

Det är så roligt att se viljan i Loui. Han är inne i en fas där han vill göra allting själv, krävande, men väldigt bra i längden då han lär sig massor av det.

Den sista tiden har jag fått många kommentarer om att det har hänt mycket i hans utveckling och vi får frågor om vi gör något speciellt eller om det bara kommer. Har även fått många frågor kring hans utveckling så jag tänkte skriva lite om det.

Så fort vi har möjlighet och tid så tränar vi med Loui. Det kan vara i fem minuter eller 2 timmar. Den tiden man tränar med honom behöver inte alltid vara rolig, han kan gnälla och man tänker att "nej, vad onödigt! Nu blir han sur! Vi kan lika gärna strunta i det". MEN! Det är just dessa små stunder som är så viktiga. Han älskar att använda sin kropp och tex rulla sig fram till ett mål. Men det är för att vi uppmuntrar honom till det! Det har funnits gånger då han verkligen hatat att ligga ner på rygg, mage eller på golvet över huvud taget för han inte har någon kontroll. Men tack vare att vi inte gett upp de gånger han blivit förbannad så har han tillslut börjat lösa situationen med att försöka flytta på sig och märker därmed att det inte är fy-skam att ligga på golvet.

Det är lätt att stirra sig blint i vad han inte kan. Men när vi istället ser hur långt han kommit på kort tid så kommer det ifatt. Han utvecklas! Han förstår! Han har viljan! Det är det som räknas. Han förstår vad som händer runtom honom och han vill klara av saker själv. Då spelar det ju ingen roll att han inte springer fram eller sitter upp själv och leker, även om det hade varit lättare för alla.

Jag tänkte först att jag skulle skriva en lista på vad han lärt sig den senaste tiden men jag kommer säkert glömma hälften. Jag skriver några saker som jag tycker är extra kul, det är mycket förståelse i vissa saker som att man tex ber honom göra något så gör han det.

styr ipaden helt själv.
- han går in i olika appar, lägger pussel, startar Spotify när man säger "ska vi lyssna på musik" osv.

rullar fram dit han vill.
- detta är det roligaste! När man förut la honom på golvet så låg han där tills han tröttnade. Nu ligger han inte still ens för en sekund. Han snurrar iväg direkt. Hittills rullar han bara automatiskt åt ett håll, men är på god väg åt andra hållet också.

Gör saker man ber honom om.
- detta är oxå en rolig sak som vi märkt den senaste tiden. Extra tydligt när vi var ute och åt häromdagen, så vill han alltid ta servetter och leka med. Nu har vi börjat säga "kan du hjälpa mamma och torka bordet" så torkar han bordet framför sig. Samma sak när vi säger "kan du torka pappas mun Loui", så tar han servetten mot pappas mun för att torka. Så kul med respons!

- när vi sitter vid bordet och äter så vill han äta mycket själv. Han äter dåligt i perioder så att han vill kladda själv kanske hjälper honom att komma vidare. Men det jag skulle nämna var att när han tex håller i pasta eller någon mat och man säger "får mamma smaka" så tar han maten till min mun. Nu tycker han även det är roligt att retas lite och ta den till hans mun (det var vår tanke från början) och märker då att vi tycker det är roligt så ibland äter han upp det själv.

- om han tex sitter på golvet eller är i något hjälpmedel och man ber honom att putta eller sparka bollen så gör han även det. Han älskar verkligen att leka med bollar!

ta sig fram i sina hjälpmedel!
- en stor förändring! I gåstolen går han nu "oavbrutet". Inte snabbt, och han tar pauser men han har viljan! Han älskar den!

- samma sak med krypvagnen. Han älskar den och pekar på den så fort han ser den. Han kan vara i den i evigheter så vi får oftast ta ur honom efter ett tag så det inte blir för jobbigt för honom.

Ja eller nej!
- när vi matar honom tex och frågar "vill du ha mer mat, ja eller nej" så viftar han med handen framför ansiktet om han inte vill ha mer. Nu den senaste tiden har han även börjat skaka på huvudet när han inte vill ha. Om han svarar Ja så gör han det genom att klappa lite med händerna.

säga DÄR!
- är hans favoritord. Kan vara det finaste ordet vi någonsin hört eftersom det kommer från honom. Han pekar och säger "där" när han vill ha något. Detta är nog det största som hänt i hans utveckling det senaste som har gjort det lättare för oss alla. Nu vet vi att han kan säga vad han vill ha och kommunicerar jättebra på förskolan.

Detta var några av sakerna som vi märkt den senaste tiden. Fråga som sagt gärna saker om ni undrar över något.

Kom även på en till sak! Om han tex äter glass på pinne så håller han den själv och äter tills han inte vill ha mer. Samma sak med tex en klubba.

Vi ger honom inte mycket socker utan det som blir, blir mest i träningssyfte. Sen eftersom han äter dåligt så får han inte i sig mycket.

Likes

Comments

Som jag saknar mina älskade bästa vänner i Gävle! Som man vill och kan dela allt med utan att behöva vara rädd för att någon ska tycka eller tänka något konstigt om det. Ni måste komma och hälsa på snart tjejer💕

Jag är iallafall glad över att Siri flyttar hit innan sommaren så vi kan hänga varje dag. Siri är Andreas storasyster och hon och hennes lille ska även få bebis i sommar. LÄNGTAR ❤️ Loui ska få sin första kusin. De är stort!

Helst av allt hade jag velat ha mina syskon hos mig varje dag också men tyvärr ser det inte ut så. Saknar dom varje dag och är så glad att dom var här i helgen och hjälpte oss med flytten!

Likes

Comments

Hej alla fina!

I torsdags flyttade vi in i våran lägenhet som äntligen är klar. Vi köpte den för ca 1 år och 5 månader sedan så det har varit en lång väntan men SÅ värt det.

Så ja, fullt upp har det varit sedan dess men tack vare all hjälp från familjen har vi kommit i ordning jättebra! Vi hade knappt några flyttkartonger oså, mest stora paket som vi hämtade på Mio eftersom vi köpt allting nytt. En fräsch nystart!

Idag är det måndag och klockan 9 imorse tog vi en promenad till förskolan där Loui ska spendera några timmar medan jag fixar här hemma. Ska åka och hämta ut ett par paket och handla lite. Bland annat en brödrost måste vi ha.

Har några bilder att visa för er som vill se!

Nya soffan från Mio! Det är en modern living som är byggbar. Perfekt när man vill bestämma tex armstöd osv själv!

Ny TV-bänk som min kära syster byggde ihop åt oss i helgen. ÄLSKAR den!

Och det bästa, Loui's underbara säng! Den står bredvid våran och första natten sov han där hela natten själv. Duktiga killen! Inatt jobbade Andreas så då sov Loui bredvid mig!

Likes

Comments

Hej alla fina! Tänkte att jag skulle lägga upp innehållet från goodiebagen. Älskar att dom tänkt igenom det så grymt och allt man fick var verkligen roliga användbara saker!

Dessa fina goodiebags fick vi med oss hem. Kom på att jag glömde ta med champagnen och chokladen men den kommer på en helt egen bild!

Först ut i en fin liten påse låg det två underbara nagellack och en mascara från yves rocher. Blev verkligen glad då min mascara snart är slut och jag älskar att prova nya mascaror eftersom man lätt kan få en ny favorit. Denna har jag testat nu i några dagar och jag älskar den!

Blev positivt överraskad när jag öppnade dependpåsen. Här fick vi alltså ett 7 dagars kit med olika produkter samt nagelfil, ett 3stegs kit för att ta hand om dina naglar, ett underbart lila nagellack och remover. Mamma har redan sagt att hon ska vara försökskani så såfort jag har tid ska jag testa alla produkter på henne. Detta kommer vara perfekt för hennes naglar är lite kaos under vinterhalvåret. Tusen tack Depend för alla fina produkter!

Lyko.se sposnrade med en underbar hårinpackning! Alltså seriöst så har jag aldrig känt någon godare doft, haha! Testade denna i förrgår och den gjorde håret jättemjukt och det doftar fortfarande hur gott som helst. Ljuset på bilden är från Vinga och doftar jättegott. Kommer passa perfekt in i våran nya lägenhet, älskar ljus, speciellt när dom luktar gott. De svarta små grejerna på bilden är väldigt spännande och något jag är spänd på att testa. Det är alltså beautysticks från beutystick.se som man tar bort pormaskar med, väldigt välbehövligt och jag hade aldrig hört talas om dessa innan.

Sedan hade vi en påse till med massa fint innehåll. Våran favoritflaska från Twistshake! Vi fick den nya underbara förgen och vi har även några fler färger hemma så det var jättekul. Jag rekommenderar verkligen om dessa flaskor och de finns någon som passar alla, olika storlekar, färger. Kika in på twistshake.com för att se fler modeller. Sedan har vi en underbar bakelse från bombadill som blev Loui's favorit såklart, haha! Underbara färger och han hoppades väl på att den skulle vara riktig. ;) En annan favorit för Loui var napparna. Han har börjat leka med nappar, har dom i munnen, tar ur dom, osv, väldigt bra träning för finmotoriken så det var kul. Där har vi en underbar blå napp från MAMbaby och en jättefin svart napp med tillhörande nappband från Elodie Details. Vi fick även en jättefin poster från minisign.se som kommer passa perfekt ovanför Loui's säng. Älskar den!!

Detta var oxå spännande att få! Har varit nyfiken på dessa sen jag såg dom på instagram för ett tag sen. Detta är alltså klistermärken som man sätter på väggen som finns på stickstay.se :)

Från MRGwines fick vi en jättegod alkoholfri champagne. Vi drack detta på eventet och det smakade toppen. Chokladen är från Esthechoc och den ska jag provsmaka till helgen när min chokladfantast till syster kommer och hälsar på!

​Tusen tack igen till Emelie och Evelina på Salong E för att jag fick komma och ett tack till Jennifer och JenniferJVmarketing. <3

Likes

Comments