Idag har jag äntligen fått ha en ledig dag tillsammans med min älskling. För mig är ledig dagar tillsammans med honom det mest värdefulla som finns. Även om vi inte gör någonting alls så räcker det gott för mig, vi kan till och med tvätta och jag är nöjd med det.


Vi sov alldeles för länge idag, eller Robert gjorde. Robert sover alltid minst en timme längre än mig. Jag får roa mig med att titta på Nyhetsmorgon och att läsa på telefonen i väntan på att han ska vakna. När han äntligen vaknat så får jag vänta ytterligare 40 minuter innan han har samlat ihop sig själv, innan han förstår var han befinner sig och vem han är.

Ibland loooovar han att gå upp med mig tidigt dagen efter då jag ska jobba. Detta lovas givetvis kvällen innan. Allt låter så bra, han ska kliva upp tidigt och han ska fixa kaffe åt mig. När morgonen kommer, tror ni då att jag får något kaffe eller ens hans sällskap? Nej! Jag tjatar, tjatar och väcker honom om och om igen och det hela slutar med att jag sliter upp honom ur sängen 5 minuter innan jag ska gå. Tack för det sällskapet liksom.. Och ja, det är han själv som flera gånger övertygar mig om att han vill gå upp tidigt. Jävla grabbjävel.


Idag har vi tagit en promenad i finvädret som slutade på Ica. Sedan dess har vi tvättat i timtals. Vi har även lagat superdupergod mat. Vi passar alltid på när han är ledig. Nu ligger vi utslagna och proppmätta på soffan och försöker samla energi till att gå ner och hämta den sista tvätten.


Imorgon blir det tidig uppstigning för mig (Robert har lovat att gå upp med mig, tror vi på det? Nah!). Jag ska jobba och efter jobbet väntar tacotisdag med några härliga tjejer!


Nej nu ska jag tvinga Robert att tvinga mig att hämta tvätten. Sen ska jag tvinga honom att hämta vatten åt mig och klia mig på ryggen. Väldigt mycket tvång i detta förhållande, men Robert gillar det. Eller han har inte sagt att han gillar det men jag kan se det i hans ögon. Helt klart.

Tack för mig!


Likes

Comments

Ja, i denna takt så slår min blogg igenom vilken dag som helst.

December blev en månad fylld av sjukdom. Startade med influensan 2 december och när jag äntligen började piggna till mig i mitten av månaden, ja då blev jag fullständigt rubbad och sänkt igen.

Efter att ha ringt mamma från jobbet (vilket jag aldrig gör, att störa mamma på jobbet är ett stort NO NO) och frågat om skjuts hem så blev allt makabert sämre. Jag hann inte mer än hem innan jag kände att det inte var influensan som tagit om. Att svälja var inte ett alternativ. Jag försökte hålla mig vaken samtidigt som smärtan i halsen gjorde att jag inte kunde somna. SÅ, jag ringde mamma igen som hämtade mig och sen for vi till sjukhuset. Jag hade ju givetvis drabbats av halsfluss och fick penicillin utskrivet.

Ja, sen kan man tänka att det blev ett gott slut. Nej. I två dygn sov jag konstant från dess att jag kommit hem från sjukhuset. Jag reste mig för att gå på toaletten och för att förflytta mig mellan soffa och säng men vaken var jag knappt något.

Den 23 december, dagen innan julafton, vaknade jag upp av att hela kroppen värkte och att halsen smärtade av att bara andas. Så... Min stackars mamma fick hämta upp mig igen (för jag var inte kapabel till att ta mig någonstans själv i detta tillstånd) och vi for till sjukhuset återigen. Efter att ha tagit en blodsänka, som man ska ligga under 10 på, så visade det sig att jag hade 167. En ordentlig infektion i kroppen dvs. Jag har haft halsfluss 6 gånger och halsböld 1 gång, men detta var som utom denna värld. Fick en ny starkare antibiotika så kände jag mig betydligt bättre efter 5 timmar.

Så julen blev magisk och jag hann umgås med massor av människor. Och givetvis så gick jag på bio med min älskling på juldagen.

Nyårsafton spenderades med mina bästa vänner. Robert, Angelica, Robin och Ellie. Vi drack bubbel, åt vällagad mat och skrattade oss igenom hela kvällen. Tack gud för er.


Har också haft världens roligaste 25-årsfest. Tack för att ni finns tjejer. Nu är ovärderliga, varenda en av er.

Januari har bestått av jobb, jobb, after work, jobb, after work och umgängestid med min viktigaste.

Har även en visdomstand som växt ut pyttelite till, så den har skavt ett sår i kinden på mig och det läker inte. Sjukdomar och skador sammanfattar mitt liv... What doesn't kill you makes you stronger. Angelica säger att man tilldelas vad man klarar av. Tydligen ska jag bli nästa Messias.


Ska försöka minnas att jag har en blogg i fortsättningen, sånt är för lätt att glömma.

Aja, ha de gödd!




Likes

Comments

Jag tror mig kan se ett mönster redan nu. Jag skriver endast på bloggen när Robert jobbar. Finns nog en enkel förklaring - Jag är ensam och uttråkad.

Helgen har strax passerat och det har varit en bra helg, som alla mina helger är. Jag har hunnit umgås med två av mina favorittjejer i hela världen. Surrat och umgåtts, ger bra med energi. 

Vi har även haft besök av Laleh på Arenan. Fullbokad restaurang. Inte nog med att restaurangen var fullbokad, alla gäster kom samtidigt också. Så nå otroligt hetsigt att en konstant var på gränsen till sammanbrott och ofrivilliga ticks. Det var lite roligt ändå, branschen har sin charm men jag blir nog inte långvarig.. 

Vi slutade för en gångs skull inte i en okristlig tid, så jag följde med grabbarna till Mulligans efteråt. Tittade på medan de drack öl. Strax efter 00.00 åkte jag in till Gävle för att hämta Robert på jobbet. Jag kan inte säga att det var någon direkt fart i grabben för jag fick vänta i ungefär en timme. Kul. Jag hade ändå inget annat bättre för mig. Eller?

Idag sov vi ut som alltid efter kvällspass. Efter frukosten kollade jag på Robert och sa -Du vet vad vi ska göra idag va?. -Ja, jag vet men jag vill inte, svarade han. Klassisk Mor och Son - relation. Som alla andra mödrar så använde jag utpressning till min fördel. "Följer du inte med får du heller ingen skjuts till jobbet!". 

Det vi skulle göra var att åka till ÖB för att handla massa tråkigheter. Sköljmedel, tvål, tandkräm, vanish, toapapper och dylikt. Fick även mycket handlat till mina två kalas i december. 


Nej, nu får det vara bra. Imorgon är vi lediga tillsammans. Yey!


Ha det fint.


Likes

Comments

Hej!

Imorse ställde vi ett alarm för ovanligheternas skull. Klockan 08.00 ringde larmet men vi tog oss nog inte upp ur sängen förrän strax efter 10. Det viktiga är att man vaknar och håller sig vaken, inte att man kliver upp ur sängen. Roberts ord.

Sedan drack vi kaffe och stirrade tomt.

När vi samlat ihop oss så blev det lunch på American Pizza Place och vi tog sedan en tur i "skräpbutikerna" för att planera julattiraljer så som gran och belysning. Dagens utflykt slutade som så många gånger förr med ett besök hos Robin och Ellie. Somliga spelade tvspel och andra gosade och sprang runt runt och runt i huset.


När vi gick hem så lekte vi kull HELA vägen hem. Ah, jag kan bara tänka mig vad folk irriteras. Väsnas, springer och drar i varandra. Robert la till regler mitt i leken och det vet vi alla inte är rent spel. Jag skrattade tills benen vek sig och magen krampade. Låt folk irritera sig. Vi irriterar nog många oftare än vi förstår, om inte minst grannarna när Robert kittlar mig till jag skriker att jag ska ringa mamma med skrattårarna rinnande ner för kinderna.


Han gör mig lycklig. Det känns sällsynt. Bara en blick från honom kan få mig att skratta hysteriskt. Han vet hur han ska provocera mig när jag är som mest stressad och irriterad. Att få flamsa med honom älskar jag lika mycket som jag älskar att bara sitta knäpptyst bredvid honom i soffan och spela mobilspel. Om han är närvarande resten av mitt liv så kommer jag för evigt att vara tillfreds och mitt lyckoindex på max.

Att jag är en manisk människa har väl få missat. Nu när någon berättat mig att 80% av alla par går skilda vägar någon gång (NEJ, ingen källa finns och det är antagligen inte ens sant!), så kan jag inte sluta mala på och maniskt prata med Robert om hur sorgligt det vore om vi gjorde slut. Han orkar inte ens höra på mig. Oavsett, det kan onekligen inte finnas något sorgligare än när kärlek dör. På tal om grispalt liksom..


Vilken kärleksberättelse jag drog av här. Eller hur, Robert?

Jaja, skit i det nu. Robert är på jobbet och slutar sent. Jag börjar tidigt av bara FAN imorgon. 6.30 börjar jag i Gävle. Usch. Vill inte ens tänka på det. Ska äta upp mina pepparkakor sen är det mars pannkaka sängen.


Nej nu vet jag inget mer.

Vi hörs!

Likes

Comments

Hej alla!


Vet inte vad jag ska skriva. 

Vi får höras av, ha de gött!

Likes

Comments