Hej min älskade, trevliga och saknade blogg! Här är jag!

Jag måste ju börja berätta om mitt bilköp, min älskade pendlarbil. Det blev en Polo. En magisk polo, om jag får säga mitt. Jag och min far har sökt med ljus och lykta efter den perfekta bilen. Det har varit jävligt jobbigt. Hopp har förvandlats till förtvivlan. När jag trott att jag hittat så rätt så hade jag grävt mig något otroligt fel. Men när vi väl träffade på den älskade polon, så kände både jag och pappa bara: JA! Ja, ja, jaaa! Där var den. Det fanns inte plats för några tvivel, bilen skulle med hem till SmedsG. Men mina preferenser var få, jag har endast kört bilar från 2015 och 2016 senaste åren, bilar med rejäla motorer. Så när jag skulle provköra blev det hackigt. Jag visste bara hur man körde en ny bil. Men nu har jag även lärt mig att bemästra en bil som inte är purung. Även en erfarenhet, så slipper folk kalla mig överklass, vilket jag VERKLIGEN inte är. Det är bara några få kollegors sätt att raljera och driva med mig på. Jag är långt ifrån överklassen, jag ligger nästan under arbetarklassen, sen kanske pärona mina har en annan status. Men det har då verkligen inte jag.


Annars har Robert fyllt år. Älskade grabben min. Snacka om att ha hittat sitt livs kärlek. Då jag arbetat nästintill 40 timmar i helgen så har vi inte haft tid till att fira honom. Men vi hinner. Jesus, om det är något vi har så är det tid (hoppas jag).


Annars fortsätter jag arbeta och livet fortgår i rask takt. I övermorgon åker mina föräldrar till New York, jo jag är obehagligt avundsjuk. Men istället får jag stanna hemma och vara husvakt och se efter deras katt. Eller min katt till en början, som de sedan tog över. Men det blir mysigt. Jag och Robert arbetar hela veckan och sover i vallhov. Sedan på sista april har vi trevliga planer med grill, vänner och vin.


Just nu har jag ingenting mer att skriva. Men det var kul att ses.



Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Tisdag. Mitt i arbetsveckan. Jag glömde bort för en stund att jag har en blogg. Någon påminde mig om det för ett tag sedan. Ja just, den gamla bloggen. Har inte haft något skojigt att skriva om. Men trots alls, ointressanta perioder är en del av livet.

Vad har jag gjort sen sist. Mycket. Och ingenting. Jag har tagit alla stunder jag kunnat till att umgås med min sambo. Jag har även varit på två utomordentligt trevliga fester. Förrförra helgen var jag hemma hos Bella med ett gäng fantastiska tjejer som jag lyckades dra ihop. Satan vad roligt vi hade. Minns och ler.

Förra helgen var vi hos mig, också ett gäng trevliga tjejer + en otroligt trevlig karl. Jag måste bara få reflektera över hur roliga människor jag har i min närhet. Herregud! Ni bidrar till att jorden blir en otroligt trivsam plats med mycket humor. Alla försöker överrösta varandra, alla har något att säga. Vi halvskriker och skrattar tills ögonen börjar vattnas. Tack, fantastiska ni!


Vad har jag gjort utöver det? Jag vet inte. Skulle jag berätta så skulle det säkert låta tråkigt. Men det har inte varit tråkigt, tvärtemot. Jag minns inte en tråkig sekund senaste månaden. Jag mår så väl, jag är precis där jag ska just nu.


Annars så är jag ute på jakt efter en billig pendlarbil att ta mig till och från jobbet i Gävle. Bussidéen var ju sådär. Jag vet inte hur man beter sig på en buss. Väldigt ekonomiskt samt miljövänligt, men jag kan inte. Bästa alternativet nu är en bil som inte kostar multum att åka med. En billig liten en som går som den ska. Jakten fortsätter. Världens bästa pappa hjälper mig. Volvon är inte ett alternativ. Då har jag inte råd med onödiga saker. OCH JAG MÅSTE HA ALLT ONÖDIGT!


Jag är väl medveten och införstådd om terrordådet i Stockholm och det gör ont i varje millimeter av mig. Som den känslomänniska jag är så försöker jag sätta mig in i situationen och förstå hur utsatta och anhöriga mår. Det har sugit musten ur mig. Jag drömmer mardrömmar om nätterna och inbillar mig att jag hör saker. Jag har aldrig känt mig otrygg hemma, men senaste dagarna så har jag känt mig otroligt sårbar när Robert varit på jobbet. Jag vågar inte gå någonstans, jag vågar inte ens sätta ner fötterna på golvet. Jag är en sådan som dricker litervis med vatten varje dag och pinkar därefter, men nu har jag endast gått på toa när det verkligen krisar.

Jag tänker på vad som skulle hända om Robert försvann. Om jag aldrig fick tillbaka honom hem igen. Min största rädsla och oro. Jag tänker ibland på hur jag skulle reagera om jag fick ett samtal om att Robert aldrig kommer hem igen, ett samtal att han drabbats av en olycka. Det är en oerhörd smärta när jag bara TÄNKER på det. Men det sitter endast i mitt huvud. Dessvärre är det så jag fungerar - jag känner, tänker och analyserar allt. Hur skulle jag bete mig och må om min värsta mardröm blev till verklighet. Men jag ska sluta vara rädd. Nu. Rädslan är terroristernas mål. Jag kan inte påverka hur jag reagerar, rädslan kommer automatiskt och jag har reagerat med stark rädsla. Ingen kan döma hur en människa reagerar. Men det är över nu. Nu är jag stark igen. Jag är inte rädd. Det ska inte få påverka mig. Inte en sekund till.


I övrigt är det mycket drama runt om mig. Det suger också musten ur mig. Överallt är det oenigheter och drama. Men det är en del av livet. Drama och lite vardag. Men jag lever gott. Jag har världens bästa människor i min närhet. Plus att jag är oerhört stark.



Likes

Comments

Älskar denna bit. Jag måste alltid börja alla inlägg med en låt, det vet ni vid det här laget.


Det pratas ofta om tidsoptimister, de som alltid tror att de hinner. Även om bussen går om 5 minuter så känner de ingen stress. De är alltid något sena (eller jävligt mycket sena!). Men jag är en så kallad tidspessimist. Jag tror ALDRIG att jag kommer hinna. Och det finns inget som framkallar så mycket stress som tanken på att jag kanske blir sen. Därför är jag nästan alltid på jobbet 20 minuter före. Men det absolut värsta är min bussåkning. Jesus. Jag blir stressad 30 minuter INNAN bussen ska gå. Jag tänker alltid att jag kommer att missa den eller att jag inte kommer hinna i tid dit jag ska. 10 minuter innan bussen ska vara vid min busshållplats så kryper sig paniken på. Jag blir ett totalt yrväder. Svetten rinner, jag fumlar och letar efter saker, jag svär medan jag klämmer på mig skorna och rycker tag i jackan med handen innan jag springer i full fart. Sedan..... Sedan står jag där på busshållplatsen och väntar. Väntar i regn, snöstorm, i solsken (då har jag alltid glömt solglasögonen i stressen), i dimma. Där står jag och väntar. Jag har säkert väntat sammanlagt ett år på saker då jag alltid är ute i allt för god tid. Jag missar inte bussar eller flyg, jag kommer inte sent till jobbet. Jag är där. Jag har för få fingrar för att kunna räkna upp de gånger på händerna som jag hunnit med den tidigare bussen istället för den jag egentligen tänkt åka med.


Jag har varit så duktig att jag köpt mig ett busskort, tänk vad miljövänligt och billigt tänker jag. Men idag efter jobbet så halvspringer jag genom hela söder och snubblar över rödljusen för att hinna med bussen. Och där står jag, med en fåntratt på och väntar på bussen. Varför springer jag? Varför blir jag så stressa? Nästa buss går om 11 minuter. Vad spelar det för roland? Tror det grundar sig mycket i att jag är en känslomänniska och blir det inte som jag tänkt så blir jag besviken.. Men jag ska träna på detta. Eller så blir det bara bil hädanefter, ja jag tror det är den enda lösningen.


Annars har jag helg från och med idag eftermiddag. Jobb lördag och söndag, sen åker jag och Robbis på kryssning. Myssss att komma iväg en sväng.

Här följer nu två bilder på en trött och irriterad människa, dvs jag. Och min bästa kompis som jag alltid kommer välja framför bussen, miljön och ekonomin.

Likes

Comments

Det började men en hel sörja av besvikelse och ilska. Men nu har det bytt till en ny historia, nu är det inte ens samma handling längre. Vi bytte dramaspår mitt i allt. Och det tänker inte jag ta på mig. Och nu tar jag det på sociala medier. Exakt vad jag blivit anklagad (felaktigt anklagad) för att ha gjort tidigare, när det inte ens handlade om detta till en början.

Jag har försökt förklara detta tidigare, men jag gör ett nytt försök. Att TRO är aldrig att VETA. Aldrig aldrig aldrig. Ni måste lära er att skilja på dom två begreppen. Sen finns det ytterligare ett begrepp och det kallas för att ANKLAGA. Ska du anklaga så ska du ha bevis. Annars får du återgå till att tro (i din hjärna).

Jag kan inte gå runt och planlöst anklaga människor för att vara massmördare, eller anklaga människor för att bo i en stad som de egentligen inte bor i, för att en bekants kusins mammas hamster sa det. Eller anklaga någon för att vara otrevlig, fast jag aldrig personligen pratat med personen i fråga. Detta är saker jag kan tro. Legitimt eller inte, onödigt att tro dessa saker också. Men jag kan inte anklaga. Ni hör själva hur dumt det låter.

Men skulle jag nu välja att sprida något av detta vidare så snackar jag skit. Väljer jag istället att ta det till en högre instans eller liknande - då kallas detta för att anklaga utan grunder.

Tror, det gör människor hela tiden, det styr vi inte riktigt själva över, men att ANKLAGA... Alltså att ta det du TROR och framför det till någon högre uppsatt är att anklaga. Om jag skrivit något på sociala medier så kan du tro att jag syftar på något specifikt, men du kan aldrig veta - och då kan du heller aldrig anklaga mig för det. Du kan fråga mig om hur det ligger till. Men du kan inte anklaga. Ska du anklaga mig så ska du ha med handfasta bevis. 

Om du endast "tror" och "uppfattar" och sedan återberättar det för någon annan, då har du ljugit.

Likes

Comments

Hej!

Vill inleda med att informera om att mitt förra inlägg inte handlade om vad vissa kanske trodde det handlade om. Men så går det, när folk antar och tror. Att tro sig veta är fortfarande att TRO. Ska du yttra dig så ska du VETA. Och motsatsordet till att tala sanning är inte att tro. Motsatsen till att tala sanning är att ljuga. Så snälla, skyll inte på att ni trodde. Tro kan ni göra i kyrkan.


Det är torsdag och jag önskar sååå att jag kunde säga att min arbetsvecka är över. Men njet. Lördag och en bandymatch kvar. Men jag har några fantastiska pärlor jag får hänga med där.


Ledig söndag. Vad ska jag hitta på!!!! Robert jobbar så det blir säkert något alldeles spektakulärt för mig, typ kolla på Housewives.


Kort inlägg. Hoppas ni lärde er något! Vissa behöver det.


Nu hoppas jag inte ni tror att detta inlägg handlar om något som det inte handlar om. Tror ni det så kan det sluta med en lögn. Och att ljuga är Aja baja!

Likes

Comments

Vill börja med att bjuda på min favoritlåt!!!! ÄLSKARN!!!!!


Jag är en känslomänniska. Varje steg jag tar, varje andetag, varje tanke.. Allt styrs av känslor. Men för att säga det själv, så är jag en riktigt jävla människokännare och rättsmakerska. Rätt ska fan i mig vara rätt! 

Och det bästa med mig är att jag aldrig någonsin kommer stå bredvid och titta på när orättvisor sker. Aldrig! Jag har världens mest magiska yrke, jag arbetar med ensamkommande barn. Varje ord jag hör som är fyllt av rasism och hat exploderar jag av. Jag kommer att säga ifrån. Var så säker. För du ska tillslut hålla din käft. Ursäkta språket.


Men den värsta sortens människa är den som i tysthet agerar för att skada någon annan. Den som tar på sig en fasad och låtsas att den är god, glad och trevlig. Du kallas falsk! Du kallas orm! Du kommer aldrig bli omtyckt, för du tycker inte ens om dig själv. Människor som älskar sig själva och sin omgivning försöker aldrig, och jag upprepar - ALDRIG, någonsin att försöka skada någon annan.


En annan viktig lärdom är att du måste förstå vad dina handlingar får för konsekvenser. Du kan inte sitta och inbilla dig att vad du sa var oskyldigt, att du aldrig menade illa. För skadan är redan skedd, och ord går aldrig att ta tillbaka. Härom dagen fick jag lära mig att vuxenmobbning är vanligare än mobbning bland barn. Det enda jag tänker är - JA!!! Jag ser det vareviga dag. Små ord, oskyldiga pikar - någon går hem med dessa. Bygger upp dessa små ord till ett stort monster. Som sakta äter upp en. Tänk dig för vad du gör, människa! 

Likes

Comments

Torsdag idag. Härligt!

Alla hjärtans var helt underbar. Vi bara mös och umgicks med varandra. Sen försöker jag inte framställa oss som någon sagorelation. Det är ingen white knight jag lyckats hitta. Nej, inte alls. De som känner oss vet att vi gnabbas och gnäller och irriteras bra mycket bäst på varandra. Men vi älskar varandra över allt. Och det är huvudsaken för mig.


Idag har vi sovit länge, legat i sängen och dragit oss och sedan gick jag helt frivilligt upp och gjorde kaffe åt oss. Utan tjafs. Woho!

Sedan tog vi en promenad och passade på att handla till helgen samtidigt. Nu är det kväller och vi chillar ner oss mest, Robert kollar fotboll och jag vet inte vad jag gör. Allt. Inget. Typ.


Imorgon ska jag till tandläkaren. Ni som känner mig vet att jag haft ett sår i munnen i över en månads tid. Pga. mycket jobb, lathet och snålhet (Har redan betalat en akuttid hos tandläkaren för några månader och dom vet allt hur man tar betalt) så har jag inte gått dit tidigare. Plus att jag vetat om att jag haft den här tiden hos tandläkaren så varför ta en tid 2 veckor tidigare för det dubbla priset. Na du tack! Men så idag så ringer de från tandläkaren och de informerar om att min tandhygienist har blivit sjuk och är hemma. Öööööö... Var det enda jag fick fram. Tyvärr är hon hemma och är sjuk. Jaha. Ja det är trist att hon är sjuk, såklart. Men mitt sår, då? Så jag sa som det var, jag har hållit mig fram till detta datum men det börjar brinna i knutarna med tanke på att jag äter ipren varje dag för att såret smärtar. - Ja men är det okej om du kommer imorgon klockan 15.00 istället och få träffa en tandläkare? JA TACK. Praise the lord. Mitt besök hos tandhygienisten hade garanterat slutat i ett besök hos tandläkaren ändå. Så slutet gott, allting gott. Eller a, det vet jag ju inte än. Dom kanske drar ut alla mina tänder plus mina bihålor liksom, vem vet. Men jag håller tummarna.


Skulle ha åkt till Valbo imorgon em med Mami, Sis och babyell. Uppenbarligen blir det ändrade planer. Men på kvällen får jag umgås med favvogänget iallafall - Angelica, Robert och Robin! GRRReat.

Och på lördag jobbar jag kväll. Surprise.


Här följer två trevliga bilder.


Ta hand om er!!!



Likes

Comments

Till Robert.


För varje gång jag måste tjata på dig för att plocka upp dina kläder från golvet. För varje gång du skrattar så högt att jag måste hyscha dig. För varje gång du väljer någon annans sida. För varje gång du tror att jag ljuger. För varje gång som du säger att jag är känslig. För varje gång du agerar nonchalant. För varje gång du får mig så ledsen att ögonen svider. För varje gång som tårarna bränner bakom ögonlocken. För varje gång du får mig att känna mig liten och dum. För varje gång du inte förstår hur mycket du påverkar mig. För varje gång du sårar mig. För varje gång jag trott att jag förlorat dig.


För varje gång du kittlar mig till skrattårarna rinner. För varje gång du tittar mig i ögonen och ler så att mitt hjärta smälter. För varje gång du säger att jag är vackrast i världen. För varje gång du ivrigt berättar om något du brinner för så att du börjar snubbla på orden. För varje gång du ser fram emot att träffa min familj. För varje gång du tar tag i min hand och trycker till. För varje gång du lyser upp när du ser mig. För varje gång du kramar om mig på natten. För varje gång du säger att du tror mig. För varje gång du inser att du gjort fel. För varje gång du pratar stolt om mig. För varje gång du intresserat frågar om min dag. För varje gång du pratar om vår framtid. För varje gång du skämtar. För varje gång du säger något riktigt smart. För varje gång du får mig att falla om och om igen för dig. För varje gång du får mig att känna värme och trygghet. För varje gång du ställer upp för mig, för att du sitter hos tandläkaren eller på sjukhuset med mig 8 på morgonen. För varje gång du håller humöret uppe när mitt sviker. För varje gång du inser dina svagheter och fel och ber om ursäkt. För att du varje gång bevisar att du vill vara med mig. För varje gång du älskar mig. För varje gång du kramar mig full med kärlek. För varje gång. För varenda jävla gång.

Jag skulle aldrig någonsin välja bort något av detta. För det gör du till dig. Och det gör oss till vi. Det är vår historia. Våra misstag. Och vårt liv.


Älskade Robert. För att jag väljer dig. Varje gång.

Likes

Comments

HEJ!

Det är en sen måndagskväll och jag har lite ledighet att se fram emot. Det spritter i kroppen när jag tänker på det. Av de senaste 19 dagarna har jag haft 2 lediga dagar. Det är inte hälsosamt, tro mig. Kroppen värker och psyket viker sig. Energin måste fyllas på, batterierna måste laddas. Så är det bara. Så nu har jag en härlig ledighet att se fram emot.


Idag har jag jobbat. Efter jobbet mötte jag upp Robert och uträttade lite ärenden.

Alla Hjärtans Dag har alltid varit en stor högtid i min familj. Vi köper (får) paket och äter god mat och visar uppskattning gentemot varandra. En dag full av kärlek. Och det sitter i mig. Alla hjärtans dag är en viktig dag i mina ögon. Det handlar inte om presenter. Men om en är dålig på att visa uppskattning i vardagen så är hjärtansdagen en utmärkt dag att köpa blommor eller göra något fint. Som en påminnelse till sig själv och andra.

Robert sa till mig när vi var på stan - att jag skulle få gå in på närmsta blombutik och köpa den finaste buketten jag kunde hitta. Så jag valde Junge Jim där jag fick plocka ihop mitt egna fina blomsterarrangemang. Tanten som stod bredvid oss sa till expediten att hon ville ha lika bukett som jag plockat ihop. Så det kan inte bara vara jag som älskade den.

Imorgon är det alltså Alla hjärtans dag. Vi ska ut och äta i Gävle och bara vara med varandra. Tänk att 1 & ½ år redan passerat. Tiden har flugit. Samtidigt som den stått stilla. Det finns ingen av oss som har en svag vilja eller diffusa åsikter. Vi är båda rätt hårda, sociala, framåt och åsiktsfyllda samtidigt som vi är känslomänniskor, och det skapar många gånger bekymmer för oss. Vi båda har ju rätt? Enligt oss själva dvs... Vissa gånger har vi sårat varandra då vi inte trott på varandra. Som när han sätter upp sitt pekfinger i vädret - skakar på det som om det vore någon kompass till vad som är rätt och sant. Jag skulle kunna bryta av det där fingret och skrika till honom - att du har fel!. Men när vi väl inser att vi måste stå upp för varandra så är vi starkare än vad något annat kan vara. Pratar någon illa om Robert (Samma gäller min familj!) så börjar det slå lågor inom mig. Kallar du min pojkvän för råtta så är du svartlistad i mina ögon - för evigt.

Jag kan inte tänka att några andra har det så roligt som vi har tillsammans: att några andra kan älska varandra så som vi gör. Att NÅGON ANNAN kan känna så som jag gör (Självklart finns det många som känner likadant). Han är den roligaste, den mest ödmjuka, den hetsigaste och den absolut finaste pojkvän en kan önska sig. Mina absoluta bästa stunder i livet är när vi bägge är lediga och kan sova hur länge vi vill. Ligga i sängen och kolla på nyhetsmorgon, skratta, kramas och bara må livet ur oss. Sen börjar vi småtjafsa om vem som ska ta på kaffe. Men så ser vår relation ut. Vi småtjafsar oss igenom livet.

Vi har ännu inga barn, inget stort hus vi köpt eller flotta bilar att skryta om. Vi har varandra. Vårt fantastiska trygga hem och vårt älskade liv. Om jag visste att man kunde må så här bra så hade jag aldrig tidigare trott att jag varit lycklig. Trots våra olikheter, våra tjafs och alla felsägningar.

1 & ½ år har passerat. Vi vill inte ha barn nu. Jag avundas ingen som äger ett hus. Bara jag har dig, Robert, så har jag mer än vad jag kan önska. Sen ser jag gärna hus och barn i vår framtid. Men ett och ett halvt år är för kort tid för bara dig och mig. För vår kärlekshistoria. Vi behöver mer tid. Att bara få vara vi. Oss. Ingen kan missta vår kärlek. Någonsin. Inte ens om hundra år kan någon missta vår kärlek för något annat än en ren kärlekshistoria. Vi skulle aldrig svika varandra. Varför såra den du älskar mest? Ja det är nog ett stort huvudbry för många fler än bara mig. Men så här bra kan det inte vara möjligt att merparten har det. Eller så har dom det. Och det skulle jag bara glädjas åt. Men vi. Och vårt älskade liv. Låt oss njuta några år till, bara du och jag. För att få känna detta - en stund till. Det du ger mig är det finaste en människa kan få känna..

Det är som en god middag. Varför kasta i oss maten när vi kan njuta av varandra i lugn och ro. Var sak har sin tid. Låt oss bara vara vi en stund till. För mig är det lyx, att bara vara du och jag. Och att ändå känna sig så fullkomligt nöjd. Fullständigt tillfreds med livet. Jag vill ingen annanstans. Jag vill bara vara här och nu. Med dig. Människor har allt för bråttom.

Vi hinner. Vart vi än ska så vill jag dit med dig. I lugn och ro.

Älskade Robert.

Ever ours!

Likes

Comments

Nu är en av dom längsta arbetsveckorna jag haft gjorda. Kroppen är mör och psyket har varit bra svagt. Men skrattat har jag gjort. Inget konstigt med det, med tanke på att jag känner några av jordens skojigaste människor. Bandy-VM är som sagt slut, och kanske har det floppat på många sätt, men jag är mer än nöjd. Jag har haft en av de roligaste veckorna i mitt liv. Vi klämde in en personalfest mitt i allt, den ska vi nog inte prata mer om.

Idag var jag ledig för första gången på.. ja, jag vet inte hur många dagar? 12? 13? Orkar inte ens räkna. Så jag sov. Jag sov skiten ur denna dag. När Robert kom hem från jobbet så åkte vi direkt in till valbo för att lämna in hans dator på lagning. Vi passade på att handla lite nödvändigt när vi ändå var där.

Sen åkte vi hem och rensade ur kylen. Spännande ledig dag. Vi drog ut rubbet, tog bort alla lådor och hyllor och skurade skiten ur den där jävla kylen. De ba hände av farten. Och vad härligt det känns efter att man städat.

Belönade oss själva med bubbel, toast skagen, ostar, charkuterier osv. Så idag blir man inte långvarig i vaket tillstånd.


Oooo! Bilder på oss med min lilla favoritmänniska som jag saknar så att hjärtat värker!


Den här saknar jag inte riktigt lika mycket eftersom han är precis här. Men denna gosse ska då allt få lära sig ett och annat om han inte redan gjort det. Säger bara vad jag vet, och det är att en trevligare tjej hittar han inte. Så han ska få gå ett gäng kurser i att inte blossa upp i ilska utan rättmätiga grunder under arbetstid. Hemma är han alltid snäll som ett lamm. Lammköttet mitt! Fast han är gammal som en gata.. hehe.

Likes

Comments