Jag ligger vaken och inväntar sommartiden, en timme mindre sömn inatt är helt okej när man tänker på hur mycket ljusare kvällarna kommer vara. Har jag sagt att jag älskar ljusa nätter? Skulle lätt vilja ha midnattssol året om!

Helg blev det iaf, efter en SJUKT hektisk jobbvecka. En jobbvecka som fick ungefär det bästa slutet en jobbvecka kan få. Något väldigt roligt hände och nu såhär ett dygn efteråt känns det nästan som att jag kanske har drömt - för det var så oväntat. Måste alltså få dubbelkolla på måndag att jag inte inbillat mig - innan jag berättar vad. Sjukt surt vore det om det bara var en dagdröm.

Helgen som sådan är helt oplanerad och det är skönt att ta dagarna som dom kommer... för från nästa vecka och ända tills i sommar känns det som att helgerna är uppbokade. Det är så mycket kul som händer nu! 3 kids ska födas till våren, 5 stora födelsedagar ska firas, och mycket mycket mer.

Man är ju glad att man får va me!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Hehehe... en av mina följare påtalade nyss att jag borde googla "krokodiltårar".

Nu vet jag att det INTE betyder att man gråter då att tårarna sprutar som på en tecknad film - utan att man fejkgråter. Självklart menar jag alltså inte fejkgråt i mitt tidigare inlägg, jag menar storgråt á la tecknat.

Aja, lyckligt ovetandes var jag om mitt skrivfel men nu är jag olyckligt vetandes.

Andra saker jag blivit olyckligt vetandes om under vuxen ålder:

Det finns inte två stycken "Nya Zeeland", det finns bara utmärkt på världskartor på två ställen pga att jorden är rund.

Det heter Spydig, inte spydlig.

Man blir inte brun av att sitta nära en brasa, eld innehåller alltså ej uv-ljus.

Det heter "fatta vinken" och absolut inte "fatta vinkeln".

Östersjön är ingen sjö.

Det heter Turiket, inte Turkie... detta oavsett att Sverige och Norge inte har ett T på slutet.

Tack för mig

Likes

Comments

Vilken vecka. Tunga dagar med klump i halsen och oro i kroppen. Har inte ens kunnat låtsas må bra, men det kanske är bra.. för herregud vad folk i min närhet ställer upp. Bara att få ett "jag ser att du inte mår bra och jag finns här" är guld värt.

Men i torsdags ringde min telefon och efter 45 minuters lipande så var det som om jag blev ett ton lättare. Ett samtal som jag velat få så länge men som jag aldrig trodde skulle komma. Det var så oväntat men så otroligt skönt, tänk vad allt kan lösa sig fint.

Nu längtar jag till måndag, till en ny chans att få vara glad och få vara tacksam. Göra om och göra rätt.

Träffade en gammal kompis idag av en slump, eller ja a det blev väl ett flyktigt hej och stel stämning eftersom mycket har hänt de senaste åren. Då kände jag just tacksamhet, över att jag iallfall bitit under sura äpplet, bett om ursäkt och varit min bästa version av mig själv efter det. Sedan om personen i fråga inte var mottaglig eller beredd på att göra samma sak och stämningen kommer vara stel i 100 år till.. så känner jag att jag tillslut gjorde rätt för mig och då kan man ändå heja glatt med stoltheten i behåll.

Det är nyttigt, att lära om. Att göra det man egentligen vet är rätt även om det är svårare än att göra det som är lättast för stunden.

Stolt över mig själv och stolt över andra lämnar jag en lärorik vecka bakom mig och hoppas på att nästa vecka ska bjuda på enklare och gladare lärdomar

Likes

Comments

Ganska tunga dagar (jämfört med nyss) passerar och det går inte att beskriva känslan av att komma hem. Efter nätter med konstiga drömmar, stressiga och trötta mornar med dåligt humör och 9 timmars jobb under högsäsong. Att komma hem och bara få vara, att få bli kramad av stor och liten och känna sig älskad trots att man inte alltid älskar sig själv. Det är det bästa.

På fredag åker vi till fjälls, eldar och myser och nöter på skidor. Jag längtar så mycket efter 48 timmar med bara mina hjältar.

Jag har aldrig älskat så mycket som nu, mitt tremannalag - min lilla flock. Klippor som står stadigt när det stormar hos mig.

Likes

Comments

Vi har pissmycket att göra på jobbet, främst nu i mars. Jag bestämde mig för att jobba i helgen och självklart drog då vårvintern in över Jämtland - your welcome.

Hur som helst, Fredrik och Lycke drog till fjälls och jag tänkte i en microsekund att det kanske blir skönt att vara hemma själv. Det gick över. Det var aldrig skönt, inte ens ett litet tag. Huset skriker av tystnad, golvet saknar små ivriga steg och jag blir knäpp av att inte prata med någon.

Jag är inte vän med mig själv så pass bra att mitt eget sällskap är mitt bästa sällskap. Jag är dålig på det, att göra vettiga saker och att njuta av min egen tid - själv. Det finns egentligen bara en sak jag gör bra ensam (men helst inte ensam), det är att sova. Jag skulle kunna sova i ett dygn, min kropp har inte den där naturliga klockan som väcker mig när kroppen är laddad... den är mer som en iPhone som helst skulle sitta i en laddare jämt.

Jag tänkte att jag kanske skulle se en film ikväll, men efter 1,5 h hade jag fortfarande inte bestämt mig för vilken och sen var klockan för mycket. Jag gjorde INGET vettigt fast än det fanns enmiljard vettiga saker att göra.
Diagnos någon?

Jag är inte bra på så många saker... men jag blir bättre på exakt alla plan när Fredrik och Lycke är på en arms avstånd. Jag ska aldrig jobba en sekund mer än jag måste om jag istället kan vara med dom, vårvinter eller pissvinter.

Jag mår dessutom lite bättre, enbart tack vara Fredrik.
Han är så mycket mer än han egentligen kanske borde vara för mig.

Terapeut, det goda samvetet, ställföreträdande självkänsla, den stora kärleken, trösten, den fjärde föräldern, den bättre föräldern, den stora förebilden, tålamodet och pricken över i.

Likes

Comments

Just nu är det lite som att jag inte lyckas med någonting - förutom med jobbet. Ska man rangordna viktiga saker i livet så är ju inte direkt jobbet högst upp på listan, så jag önskar att jag kunde kasta om. Jag önskar att jag var lika bra på att tackla privata problem som jag är att tackla socialförsäkringsbalken eller som jag är att driva in statens skulder.

Jag önskar jag räckte till på fler plan, att jag aldrig behövde göra någon besviken och att jag visste hur man gör när något är svårt. Jag önskar jag hade mer tid att ta hand om mina vänner, mer ork och energi till att hålla hemmet i ordning, att jag hade mer mod ibland och mindre vemod just nu.

Jag har haft en fin helg, men senaste veckan är det som att allt jag rör vid går sönder eller blir fel. Helt plötsligt har jag glömt hur man gör, och tappat tron på att jag klarar det. Ibland när jag tror att jag kan hjälpa till i en situation - så slutar det med att gör gör det 3 gånger värre. Vet ni känslan av att man känner själv att man antagligen skulle behöva gråta i ett dygn så kanske man mår bättre sen, utan att riktigt veta vad som är fel? Så är det nu.

Jag har kanske sagt förlåt 20 gånger senaste 3 dagarna, för att jag ställt till det 20 gånger. Galet det där hur saker kan vända så fort, nyss var det guld och gröna skogar och nu kom en liten bit verklighet ikapp och man inser att man inte fixar ens en bråkdel av det man bör fixa med förbundna ögon. Det är då man ska steppa upp, men jag går och lägger mig för kvällen istället och hoppas på att den här veckan blir lättare

Likes

Comments

Vaknade 07 av skrikande barn som fick feber från ingenstans igår, drömde att hon åkte skidor och blödde på foten - huvva!

Fredrik gick upp med henne och jag försökte ett tag att somna om, men nu har ljuset utifrån trängt sig in i gliporna mellan fönstren och gardinerna och fåglarna som flyttat hem lite för tidigt sjunger.

Jag älskar ljuset. Skulle vilja leva i ständigt juni där solen bara går ner för att vända, det är en mycket efterlängtad årstid som hägrar!

Likes

Comments

Dagarna rusar fortfarande förbi alldeles för fort. I lördags ville Lycke sova hos morfar, och vi blev ofrivilligt barnlediga. Freddan fixade god middag och sen åkte vi in till stan för dessert och irish innan vi vände hem igen, såg en bra film och somnade gott. Söndagen minns jag knappt och nu är det tisdag.

Vi fick besök av William igår och idag blev vi bjudna på middag hos Emma och Fredrik. Fina men alldeles för snabba dagar, jag är glad att jag har så pass kul som jag har på jobbet... Så dagarna får värde även arbetstid.

Mitt sparande löper vidare men portföljen lyser röd. Inget nytt att rapportera helt enkelt, livet på Ryssjan kommer snart in i sin primetime nu när vi går mot vår.
Jag älskar ljuset

Likes

Comments

Imorgon är det lön och trots min tajta budget så finns den pengar kvar på kontot, detta trots att jag ju faktiskt redan lagt undan till sparande det första jag gjorde. Målet var att spara 10% av lönen (innan skatt) och jag fixade faktiskt 15%. Känner mig både stolt och arg, arg över att jag inte började med detta när jag var 17, och stolt över att jag började.

Spännande att se hur det blir med den här lönen, nu känns det som en utmaning och tävlingsmänniskan i mig har redan tagit ut vinsten i förskott. Funderar också på vad jag "gått miste om" den här månaden, och om jag hållit tillbaka på något som jag faktiskt behövt.. Det har helt klart blivit färre restaurangbesök men jag har annars kunnat leva exakt lika fint som vanligt men med färre spontanköp som ändå inte behövs. Mitt sparande är wish-appens största förlust, hehe!

Imorgon är det fredag igen, tiden har aldrig gått såhär fort och det är lite skrämmande.

Likes

Comments

Ännu en dag går mot natt och vi gör kväll på Ryssjan. Vi lägger Lycke varannan kväll och senaste tiden har det verkligen varit tidskrävande. Hon får inte riktigt ro och behöver oftast minst en timme innan hon svävar iväg till drömmarna. Vansinne kanske, att ligga bredvid tills hon somnar trots att hon snart är 5 år och borde fixa det själv. "Ni får ju ingen eeeeeegeeeeentid".

Ja nä, stackars oss verkligen. Som VÄLJER att ligga nära nära vår dotter och klia henne på ryggen i en timme, en timme då vi kan prata om de 9 timmarna vi spenderat ifrån henne. En timme vi kan stämma av hur hon mår, pussas på pannan, läsa viktiga böcker och fotgosa.
Jag vet väl jag med att det snart är dags att läsa och sen gå ut - men varför skynda? Vi har bara ett barn att lägga och det finns två av oss.

Jag kan inte hjälpa att älska att vara så nära henne att jag känner hennes hjärta slå i min hand när jag håller om henne. Att fånga de tankar hon har som kommer fram i natten, att finnas där och lyssna. Är en timme egentid viktigare, då är något väldigt fel! Såklart vore det smidigare om det tog en kvart - men just eftersom hon behöver mer tid, just på grund av den fasen hon går igenom så vill jag vara där. Vara precis intill och hålla det hjärta som växt inuti mig i min hand, egentid har jag redan ofrivilligt 9 timmar, 5 dagar i veckan.

Likes

Comments