Postad i: Tankar och funderingar

För snart tre år sedan skulle ett nytt kapitel i mitt liv börja. För tre år sedan skulle jag börja stå på delvis egna ben och ha en egen bostad. Det var ett stort steg i mitt liv och jag såg verkligen framemot att ha ett eget kryp in. Flytten från landet gick till min blivande studieort, Vasa. Det blev en etta på 27 kvadratmeter. En kort hall, en liten WC - där duschskåpet och toalettstolen stod precis bredvid varandra så man rymdes knappt att sitta på byttan, samt ett sovrum/vardagsrum och köksvrå. Innan flytten gjorde jag och pappa en total ommålning, lägenheten fick vita väggar istället för gula och taket målades om. Det blev så fint och mysigt. Där skulle jag stortrivas, trodde jag.

Min egna lägenhet på Skolhusgatan. En etta med köksvrå samt en liten toalett.

Skoldagarna rullade på i nya skolan och jag spenderade stor del av lediga tiden i min lilla lägenhet. Jag försökte verkligen få en hemkänsla, men det var svårt. Det var något som var fel, något som saknades men jag kunde inte sätta fingret på vad. Jag körde mellan Kristinestad och Vasa på tisdagskvällarna för att dra träningar för småflickor hemhemma och vi gick på nästan alla studieevenemang som studerandeföreningen ordnade.

Efter några veckor träffade jag Han som jag delar mitt liv med idag. Han som fyllde ut en del av det stora tomrum som fanns där i min bostad. Han sov i min lägenhet var och varannan natt. Jag behövde inte längre somna ensam och rädd. Plötslig fick jag frukostsällskap och ibland middagssällskap.

Halarinvignning med klasskompisar

Ollistisdag

Innan filmsitz

Efter mindre än ett år tillsammans beslutade vi att flytta ihop till nästa studieår. Jag gick på övervarv. Jag skulle få dela livet med någon här i Vasa. Jag skulle inte längre behöva vara rädd för att någon tagit sig in i min lägenhet medan jag varit borta eller att om det skulle hända mig något så skulle det ta länge innan någon skulle få veta. Jag sökte lägenhet åt oss redan tidigt på vårvintern. Även om vi hade bestämt att flytta ihop först under sommaren. Vi fick en lägenhet och efter att vi bott i våra hemkommuner under sommaren så fick vi äntligen flytta ihop. Jag tror jag kan säga att vi båda var nöjda.

Vårt sovrum på Stationsgatan

Vi fortsatte båda våra studier på Novia på hösten. Jag tog på mig en tävlingsgrupp i Vasa Gymnastikförening. Emeraldarna tog mig med storm och jag trivdes massor när jag var i gymnastiksalen med dem. Även fast jag hade en fritidsaktivitet tre kvällar i veckan så kändes inte allt riktigt 100%.

Så härligt gäng att jobba med

Lycka att uppnå mål

Andra studieåret gick i racerfart och plötsligt var det dags att fundera på sommarjobb. Jag ville utmana mig själv, prova på någonting nytt. Efter en hel del jobbsökande fick jag vikariera på VCS, på en kirurgisk avdelning. Jag såg så framemot sommaren. När sommarlovet kom och studievänner plötsligt åkte hem till sina hemkommuner slog det mig. Jag blev ganska ensam i Vasa. Som tur var hade jag en vän som jag träffade åtminnstone en gång i veckan, och tur det. Utan henne hade jag nog inte klarat sommaren. Men fortfarande hade jag ingen att komma hem till efter ett arbetspass. Under mina lediga dagar kunde jag vara tyst en hel dag helt ofrivilligt. Det bästa som fanns var att få ha fler än en ledig dag efter varann, det betydde att jag kunde åka hem till mina föräldrar eller norrut till min pojkvän. Det var så kul. Ända tills jag kom tillbaka till Vasa igen och det tomma hålet blev större. Det blev större för varje gång jag kom tillbaka och allt kändes så fruktansvärt fel. Att mina föräldrar tog en hundvalp gjorde absolut inte saken lättare. Jag ville ju så gärna se hans framsteg och vara med honom så mycket det bara gick. När hösten kom och alla vänner och min sambo återvände till Vasa fanns det tomma hålet fortfarande kvar, större än tidigare.

Min tillflyktsort hemhemma i somras

Ända sedan i höstas har jag vetat att jag bara behövde stå ut ett år till. Det har gjort mig mindre stressad. Under senaste studieåret har jag hunnit börja skriva mitt examensarbete, göra en hel massa olika praktiker, renovera och framförallt spendera tid med ett helt nytt gäng gymnaster.

Amenyx A som räddat min vardag senaste året

Att inte trivas på ett ställe där man spenderar sitt liv är tungt. Jag har inte kunnat sätta fingret på vad det är som gjort att jag inte trivts. Jag har ju ändå haft allt som behövs här. Jag vill tro att det är den friska landsluften och friheten att göra precis vad man vill, vilken tid på dygnet som helst, som gjort att jag känt mig tom. Samtidigt har jag också saknat min familjelivet otroligt mycket. Att dessutom veta att man inte är på slutdestinationen har känts som att vänta på fortsättningen på livet. Jag har känt att jag bott i en skolåda med massor av okända människor. I skolådan har jag varit på förvar och väntat på att mitt liv skall fortsätta.

Idag, tre år senare, har jag tagit farväl av Vasa som bostadsort med en obeskrivligt underbar känsla. Fastän jag har vantrivts vill jag tacka Vasa. Tack för att jag lärt mig att ta ansvar, att bli självsäkrare, för att jag lärt mig att bli vuxen. Tack för alla nya vänskaper, alla studiefester, all kunskap jag fått i skolan och alla härliga gymnastikmänniskor jag träffat. Tack för att jag och Sebastian träffades. Och tack för att jag inte haft stökiga eller störande grannar.

Tack Vasa! Nu är det dags för nya äventyr.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Postad i: Familjeliv och Familjeäventyr

Söndag, härliga söndag! Hemma hos min familj är nog söndag det bästa jag vet. Det finns sällan färdiggjorda planer vilket gör att dagen kan bli precis hur som helst. Idag har dagen bjudit på morgonmys, tentläsning, långa pratstunder och en motionsrunda men min bror på Bötombergen. Nu tänker jag lämna i sängen resten av kvällen och tagga för en ny skolvecka. Dessutom är det sista veckan vi bor i Vasa, JIPPIE för det!

Likes

Comments

Postad i: Läsvärda böcker

Igår kväll tog jag mig samman och dök ner i en bok. En bok som handlar om en kvinnas liv. Jag har tidigare läst Magdalena Graafs bok "Det skall bli ett sant nöje att döda dig Magdalena Graaf". Det var en bok som fick mej att förstå vad som faktiskt kan hända bakom stängda dörrar utan att omvärlden vet någonting.

Mitt perfekta liv har kommit ut år 2014. Det är inte en fortsättning på den tidigare boken, utan här har Magdalena samlat en massa minnesvärda händelser i sitt liv. Dessutom har hon satt in olika listor som handlar om hennes åsikter, hemligheter och upplevelser. Att hon är rak på sak och faktiskt berättar hur det är att vara fyrabarnsmamma är underbart. Helt enkelt läsvärd!

"Det finns inga perfekta liv"


Likes

Comments

Postad i: Blogglistor

Sneakers eller högklackat?

Skulle gärna svara högklackat, eftersom jag känner mig uppstädad i dem. Dock hör det till mitt vardagsliv att gå i sneakers, och jag är inte beredd att byta bort bekvämligheten.


Mörka eller ljusa läppar?

Jag hade också önskat att jag skulle tycka om att ha läppstift eller liknande, men nej. Min upplevelse är att läpparna blir kladdiga, färg över hela ansiktet och efter en stund existerar bara färgen runt kanterna. Så jag föredrar min naturliga färg och sminkar ögonen mer istället.


Snapchat eller Instagram?

Snapchat är kul, dessutom med alla effekter som finns där idag. Dock föredrar jag faktiskt Instagram eftersom där publiceras de estetiska bilderna med tillhörande texter, vilket jag tycker om. Även om jag vet att de inte är sanning till 100%


Komedi eller skräck?

Komedi alla dagar i veckan, året runt. Jag HATAR skräckfilmer.


Sjunga eller dansa?

Dansa, kan ha att göra med min estetisktruppgymnastik-bakgrund. Även om det inte fullt klassas som dans. En blandning mellan balett, akrobatik och jaa, dans? Beskriver dansant gymnastik det kanske bäst?


Blogga från mobilen eller blogga från datorn?

Hehe, jag skapar inlägg från mobilen där endast bilderna sätts in. Sedan öppnar jag upp det opublicerade inlägget i datorn för att skriva texten. Det är tungt att överföra bilder från kameran till datorn och att skriva texter på telefonen eftersom det är så smått och jag alltid tycker på bredvidliggande bokstäverna.


Guld eller silver?

En blekfis som jag bär väl bäst upp silver året runt. Det tycker jag iallafall och därför existerar bara silversmycken i min samling. Det har väl också smittat över till bl.a. inredningsstilen. Så silver hela vägen gäller för min del.


Katt eller hund?

Nu är det ju så att hur mycket jag än skulle vilja att katter skulle vara min nummer 1, så är de inte det. En katt kan aldrig i mina ögon uppnå samma som en hund gör. Det bästa som finns är när hunden står och väntar på en när man kommer hem. Den vill umgås och leka och den är känslomässigt med. Katter är bara katter i mina ögon. Dock är de lättskötta, vilket gör att en katt eller två kommer finnas i mitt hushåll i framtiden. Men gosar gör jag hellre med en hund.


Jul eller nyår?

Jag tycker om julen eftersom då samlas närmaste släkten, vilket sällan händer under ett år hos mig. Dock medför det en massa onödig stress, vilket jag fullkomligt hatar, avskyr och inte tål. Nyår däremot är överskattat, därför planerar jag inte det. Ärligt talat är nyår bara ännu en dag på året för mig. Men firas skall det iallafall och då firrar jag gärna med vännerna. Det är svårt att välja, båda två är bra på sina sätt.


Listan hittas här.

Likes

Comments

Postad i: Bakglädje

Botten:

150 g smält smör

300 g smulade Digestivekex

70 g kokosflingor

Rör ihop allting och tryck ut i formen. Låt stelna.


Fyllning:

6 st gelatinblad

saft och finrivet skal av 3 st lime

600g rumstempererad naturell färskost

400g kondenserad mjölk

2 1/2 dl vispad grädde

Lägg gelatinbladen i kallt vatten. Finriv skalet av limen och pressa ut saften. Värm upp saften av limen, rör i gelatinbladen när de blivit mjuka. Rör färskosten mjuk och krämig, rör sedan ner kondenserade mjölken och vispad grädde. Lägg slutligen i lime-gelatinblandningen. Sätt ut i formen ovanpå Digestivebotten. Låt stå kallt tills den stelnat.


Topping:

3 gelatinblad

saft av 3 passionsfrukter

2 dl juice (använde apelsinjuice)

1/2 dl vatten

Sätt gelatinbladen i kallt vatten. Passera innehållet av passionsfrukterna i en kastrull. Koka upp tillsammans med vattnet och juicen. Sätt i gelatinbladen när de blivit mjuka. Rör om och låt sedan svalna innan det sätts på kakan.


Dekoration:

Smält mjölkchoklad och vitchoklad

Likes

Comments

Postad i: Familjeliv och Familjeäventyr

Här har det igen ekat tyst i någon vecka. Hoppsan.

Tiden går så fort när man har roligt heter det i folkmun och det stämmer minsann! Jag vet inte när jag senast skulle varit så taggad på livet som jag är just nu. Tänk att superlånga och superlärorika dagar i skolan kan ge sådan livsglädje. Jag är 100% säker på nu att jag har valt rätt yrke. Varje morgon ser jag fram emot vad skolan har att erbjuda.

Sådär annars rullar livet också på i full speed. Tävlingssäsongen börjar vara på slutrakan, ännu två tävlingar kvar. Det börjar dra ihop sig till flytten. Mitt examensarbete skall vara inlämnat om några veckor. Jobbdagar nu över påsken och en hel del inlämningsuppgifter och tenter väntar i skolan ännu innan jag kan ta sommarlov.

Igår åkte jag och mamma till Storholmen för att miljöträna doggen. Mamma och Happy ha börjat i vårdhundskolan och har fått till uppgift att vistas i olika miljöer. Eftersom att nya saker som dessutom låter är livsfarliga enligt Happy så skall det helt enkelt tränas. Så igår stod vi många minuter vid laxtrappan för att vänja honom med ljudet av vatten. Efter en hel del godis, pinnar och grävande gick han slutligen fram till kanten och vågade se ner i vattnet. Halleluja tänkte vi och gick hem.

Likes

Comments

Postad i: Gymnastik och minnen

Igår var det tidig väckning som gällde, tungt med tanke på att de senaste dagarna har jag fått sova tills jag vaknat och vi ändrade till sommartid så natten blev en timme kortare. På dagens schema stod tävling i Jyväskylä. För mig var det första tävlingen i år eftersom jag inte kunde närvara förra tävlingshelgen. Flickorna presterade bra och lyckades höja en kategori.

Nästa helg är det tävlingsdags igen, vilket är lite tråkigt men samtidigt roligt. Det är så kort tid och svårt att hinna göra ändringar som förbättrar programmet.

Likes

Comments

Postad i: PROJEKT: Lilländan

Japp, vi har äntligen fått tummen ur bakändan och fortsatt på vårt boendeprojekt. Sedan senaste uppdatering så har vi fått sovrummet klart. Eller, ännu saknas vägguttag där, men det blir ordnat så småning om. Dessutom är alla tapeter bortslitna i både vardagsrummet, köket och hallen. Det var ett projekt i sig och jag är glad att det är över.

Nu är alla väggar (förutom i farstun) spacklade, slipade och grundmålade två varv. Alla tak är målade två gånger vilket betyder att de också är klara! Förra helgen valde vi fondväggens tapet och valet av soffa har klarnat lite.

Det som ännu ligger på is är farstun och WCn. I farstun finns ännu lite tapet att riva, men den kommer inte bort självmant. För att få bort den behövs tapetborttagningsmedel, men det är slut hemma hos oss och i alla affärer i hela Kokkola. Så den blir riven en annan gång. Men taket är målat där iallafall.

Toaletten är något vi sparar till sommaren, dels för att det inte är så akut och dels för att det krävs lite större åtgärder där som måste göras sommartid. Jag har noll ideér för hur jag vill ha det där. Hela lilländan kommer att gå i färgen vit, fondväggen i svart och vitt. Golvet blir ljusgrått laminat. Skulle vara kul att sätta marokanskt kakel på golvet i toaletten. Då skulle det hänga ihop lite med vår fondvägg. Samtidigt tänker jag att vi (läs jag) tröttnar på det hela om det blir för mycket... Nåja, förhoppningsvis får jag det utklurat och vi har en ny toalett i höst!

Köksinredningen intäckt. Bänken är vi inte så noga med eftersom den skall bytas ut. Den har gjort sitt.

Vårt toalett som fungerar föråd för tillfället.

Farstun och hallen sett från farstun.

Fönster i vårt vardagsrum.

Likes

Comments

Postad i: Vardagsprat

Senaste sex dagarna har gått i hög fart igen. Det är verkligen mycket på alla fronter nu. Träningar, skola, skolarbete och inkommande söndag får jag också börja hänga med i tävlingssäsongen på riktigt. Dessutom närmar sig en stor förändring i min och sambons liv. För att lite ta ikapp vad som ha hänt senaste dagarna:

  • I torsdags hölls sista praktikseminariet på sjukskötarsidan och dessutom sista praktikseminariet i stor klass. Här efter går hälsovårdarna på sina hälsovårdspraktiker och håller sina seminarier medan vi barnmorskor har våra egna praktiker och seminarier för det.


  • Fredagens skolgång bestod av mellanseminariet för examensarbetet. Var lite nervös innan men det visade sig att det var onödigt. Analysen hade jag och Emma fixat till största del rätt och vi fick svar på våra frågor. Nu är det bara att reda upp bakgrunden, sätta till en vårdteoretikern och skriva de sista kapitlen på vår studie. Vecka 19 skall allt vara klart och jag tror att vi hinner bra till det.

    Efter mellanseminariet åkte jag och Sebastian till Kristinestad och spenderade helgen där.


  • I lördags fick vi Ä N T L I G E N bestämt vilken tapet vi skall sätta som fondvägg i vår nya bostad. Alltså känslan! Jag har haft lite ångest över det här senaste tiden... Över helgen skall det målas och fixas! Annat vi hann med var att besöka gravgården, hänga på villan och agera taxi åt mina syskon på kvällen.


  • Söndagen till ära firade vi min farmors 80-årsdag. Tårta och kakor i alla former samt en hel del godis slank ner i magen innan jag och Sebastian återvände till Vasa. Sebastian åkte från Vasa hemhem och jag lämnade att sitta i soffan hela kvällen.


  • Igår var en tuff dag. Vi startade upp nya kurser i skolan och höstens praktikplatser planerades. Jag var helt tom i bollen när jag kom hem. Hade gärna somnat på soffan en stund, men icke. Vi fick vår första läxa i skolan på dagen och jag visste att det var bäst att göra den direkt jag kom hem innan grundträningen för Amenyx. Efteråt skulle jag nog inte haft så mycket energi till det.


  • Idag har skoldagen bestått av presentationer angående barns hälsa. Efteråt diskuterades hur yrket barnmorska växt fram på andra lektionen. Det gav mig rysningar, tänk att jag skulle blivit klassad som häxa för tusentals år tillbaka p.g.a. mitt yrkesval idag. Tänkt att jag skulle varit tvungen att vara tillgänglig dygnets alla 24 timmar året runt. Tänk att jag skall en dag kunna kalla mig jordemor. Sista lektionen diskuterades barnmorskans riktlinjer. Riktigt intressant.

    Ikväll har jag pysslat på med lite allt möjligt. Jag tog beslutet att börja röja bland mina saker i badrummet, allt för att slippa det i ett senare skede. Jag har också hunnit planera morgondagens program. Tänkte hinna städa mitt klädskåp ännu ikväll också.

Likes

Comments

Postad i: Vänner och Studieliv

Idag kom dagen jag väntat på i många år, dagen som mina klasskamrater också väntat på. Idag är dagen när vi tar ett nytt steg i vår utbildning. Idag är dagen när vi hade vår första lektionen, bara blivande barnmorskor tillsammans. Första lektionen gick under kursen Reproduktionsfysiologi och inledande lektionen behandlade bäckenets anatomi och redan då uppstod frågor om hur i vida världen ett barn skall kunna komma ut utan att riva sönder hela bäckenets skelett. En härlig stämning hade vi och jag har påkänn att det här kan inte bli annat än bra! Nu är det bara att ta tillfället i akt och börja plugga bäckenets delar, på tre språk. Lycka till säger jag ;).

Likes

Comments

Senaste