Tänker iaf inte börja med tja tja bloggen.

Som alla barn/ungdomar idag leder jag av ångest, och inte bara om hur jag ser ut. Det är allt från min kropp till antal följare på instagram för att för någon anledning så spelar det roll. Om livet bara kunde vara så enkelt som när man var tre. Alla tyckte att man var så sött och man var så ung vilket betydeR att den dömande rösten som sa allt som var fel men en själv inte fanns. Men jag är inte den klassiska tonåringen ( men inte på något sätt bättre än någon annan), jag tänbker annorlunda. Själv bor jag på östermalm och vet att varje dag så stressar folk in min ålder om vad man ska ha på sig till skolan. Så pass vacker så att den snygga killen i parallellklassen märker en och tittar över, men inte så pass slampig så att alla tjejer tycker illa om en. Det är gråzonen i alla beslut. Bara genom att förändra en ska så ändras synen på en för andra och en själv. Är inte det lite sorgligt ? Alla övriga bloggar fokuserar på att se det ljusa i livet men jag vill framhäva det mörka och få det att försvinna, för att men kraft går det. TRO MIG !! Sedan 5.an har det alltid funnits tjejer som är snyggar ( inte snällare men bara snyggare ) vilket drog alltid till killarnas uppmärksamhet. Inte för att jag behöver den men ibland är det lite fint. I gymnasiet gav jag mig själv ett löfte om att sluta bry mig och vad andra tycker t.ex om jag träffar någon på ett krök och bestämmer dagen efter skicka skreaks till den. VEM FAN BRYR SIG? Alla problem verkar så stora i ens egna huvud men för andra så är det inte lika viktigt. FUCK LIVET IBLAND ASSÅ !!


Likes

Comments