Tystnaden omslöt henne i rummet, men inom henne kunde hon höra ljudet,det ständiga ljudet.Som ett stort inferno existerade det.Ingen annan än hon själv kunde någonsin höra det.

Hon kände paniken komma inom sig,det var oliderligt att alltid veta att det aldrig skulle komma att försvinna.Som en ständig ond följeslagare fanns det där.Som en djävulens bundsförvant.Hon kände tårarna komma.Dem rann ner för hennes kalla kinder.

Hon låg en kväll,försökte som alltid förr,att sova,trots ljudet från djävulen ekandes inom henne.Det gick inte.Hennes tankar föll tillbaka på den där sommaren då det hände.Det var en sommarkväll,men den sommarkvällen var rätt länge sedan....

Våren hade kommit och med den kom även den ljuvliga sommaren åter tillbaka till den en gång karga och förfrusna världen.Den hade kommit bakom henne,den där mörkklädda varelsen.Vem var det.Vart kom den ifrån.Den hade bara dykt upp ur tomma intet bakom henne.Sedan minns hon inget mer.Hon hade vaknat upp på sjukhuset i den lilla staden,där alla kände alla,men hon kände ingen,för hon kom inte här ifrån.....Hon visste inte heller vem det var.Allt hade gått så fort.Som en snabbspoladfilm på en biografduk någonstans på en liten biografsalong.

Det enda hon visste nu där hon låg på sjukhusbädden var att hon kunde höra ett ljud,ett ljud som hon aldrig hade hört i sitt huvud tidigare,det var ett kraftigt tinnitus ljud.Hur hade hon fått det.Vem hade gett henne denna hemska gåva.

Hon tänkte förskräckt en lång stund,där hon nu låg i sin vita sjukhussäng...men först mindes hon ingenting alls,hade hon förlorat minnet helt men efter ytterligare en stund till började hon erinra sig det som hände den där kvällena.

Det måste hänt när hon inte visste vad som hade hänt.Hon mindes bara små fragment.Hade hon fått minnesförlust.Känslan av allt gjorde henne rädd.Hade varelsen berövat henne allt och livet.Det kändes så.Hennes liv kändes tomt och kallt men inte tyst.

Tystnaden hade den mörkklädda varelsen också berövat henne.En kall tår föll på hennes kind som alltid förr för hon var en mycket känslig själ.En sårbar själ som kände och såg sådant som inte andra själar kunde känna och se.För dem levde i den här världen.Så kändes det och så kände hon.Hon hade sedan barnsben känt en underlig känsla av att hon inte tillhörde den här världen,utan en annan värld.Egentligen ville hon inte leva i den här kalla,egoistiska,materialistiska världen.Hon ville egentligen bara bort,bort till världen bortom alla andra vackra världar.Men nu låg hon här på den vita sjukbädden med dess vita väggar och inrednings arkitektur oförmögen att tänka klart,men hon hade inte tappat minnet helt,utan bara korttidsminnet,det som hänt nyligen.

Hon skulle nog snart få komma ut i det fria.Hem till mor och far som skulle pyssla om henne och trösta henne.Dem skulle hjälpa henne,polisen skulle hjälpa henne allt skulle bli utrett....men det svåra var att ingen visste vad som hade hänt.Ingen hade sett något,inga riktiga konkreta alibi fanns till undsättning för händelsen.Men det visste hon inte.

Oturligt nog var det just den dagen och den veckan,då det hände som det var marknad på stadens gator och torg.Det var knallare från olika delar av världen som ville visa upp sina godbitar och vackra alster.Men det var även knallare från Sverige.Det luktade så gott från alla håll och kanter.

Ingen hade därför besökt Nirvana,som dem kallade stadens vackra park med dess stora oänderliga djupaskog och dess vackra gångstråk och förvirrande labyrinter för, som ingen ärligt talat vågade gå in i.Sägnerna säger att alla vilsna själar bör akta sig för att beträda dess labyrinter och den djupa skogen i Nirvana.Så var det sagt och så kom det att förbli sekel efter sekel...

Men den här kvällen berodde det som sagt var inte på att ingen vågade sig dit.Polisen gick desperat ut till allmänheten efter alibi.Dem hoppades att fallet skulle bli löst.Eller gåtan skulle bli löst,så småningom...förhoppningsvis.

Dagarna kom och gick.Flickan hann komma ut från sin sjukhusvistelse.Hem till sin mor och far.Hon var dock välbehållen men ljudet fanns där för alltid inom henne som jävulens orkester som aldrig ville ta någon paus.Kanske om natten då hon låg och sov och var borta i tankarna,någon annanstans i en annan värld...

Dagarna kom och svävade snabbt förbi.Sommaren höll på att gå mot sitt vackra slut.Men denna sommar var sig inte lik,på många vis,inte för flickan och inte för självaste sommaren.Det var en eftermiddag i slutet av augusti.Det var Brittsommar.Solen stekte som aldrig förr.Konstapel Persson satt bakåtlutad i den bekväma soffan i lunchrummet och svettades,då en av hans kollegor knackade försynt på glasdörren in till lunchrummet.Det var en robust kvinna hon var klädd liksom han i polisuniform.Den robusta kvinna hade ett brev i sin ena hand som hon där med gav konstapeln.Hon var en fåordig barsk kvinna som många hade respekt för.

Persson nöp tag i brevet,läste det och begrundade det.Dock fanns där kanske inte så mycket att begrunda.Det som stod var kortfattat,knappt läsbart,som om ett sjuårigt barn hade petat dit en text på en vit liten trasig lapp,,men han kunde antyda att det var någon i den här staden som bar på ett viktigt alibi angående det olösta överfallet på den unga flickan.Men ingen avsändare fanns.Persson blev bekymrad och kliade sig i sitt buskiga hår.Vad skulle han nu göra,det fanns inget annat än att vänta tills denna någon kom...

En vecka flöt förbi utan att denna någon dök in.Ytterligare några dagar kom och gick.Men så en förmiddag klev en man in genom entrén på polishuset.En receptionist satt ensam lutad fram över sin datorskärm.Hennes bliock föll på mannen.Han var inte direkt pråper,snarare såg han mer ut som en luffare som dock hade sett bättre dagar.Kanske det var så,vem vet.Hur som helst såg han ut att ha något viktigt att berätta.Kvinnan som nyss hade lutat sig fram över sin datorskärm ledde nu in mannen till ett rum.Där satt han själv en kort stund och väntade på konstapeln.Stax slog dörren upp till det lilla förhörsrummet.Konstapel Persson tog hans hand och hälsade.

Dem båda slog sig ner mittemot varandra vid det avlånga bordet.Mannen med dem smutsiga luffarkläderna presenterade sig som Ulf Wallner....

Under den ljuva sommarkvällen hade Uffe Wallner som vanligt besökt "apoteket" som han alltid kallade systemet för,köpt sig en 75:a och några starköl Norrlands guld.Den ölen var Uffes favorit eftersom han ju själv kom ifrån dem Norrländska präriernas vackra vidder.Men vad skulle han göra där som ungdom,så Uffe hade under sina unga år sökt lyckan söder ut.Men till synes hade han inte funnit varken lyckan eller kärleken.Utan blivit en misslyckad ensam själ i den här förunderliga världen,som han nu själv beskrev det för konstapel Persson.

Han hade fortsatt vidare på stan pratat med någon bekant.Sedan hade dagen slutat i Nirvana.Kvällen hade kommit sakta.Solen höll på att gå ner bortom trädtopparna.Nu satt han ensam och ganska så påstruken men dock inte helt borta han visste dock vem han var,vart han satt och vad han nu gjorde.Han hörde plötsligt något bortomträden i Nirvanas djupa skog,det såg ut som en örn eller något liknande.Stort var det hur som helst,vad det nu än var och svart som självaste natten och långa breda vingar hade den.Den mörka varelsen svävade tyst förbi honom,men ändå långt bort ifrån honom tyckte han.Den hade inte sett Ulf och var där med inte rädd att fullfölja sin färd.Sedan försvann den ur synhåll.Uffe tog en slurk ur ölburken han höll i sin hand och svalde ruskade förbryllat på huvudet.Sedan lutade han sig mot parkbänken ryggstöd.Något besynnerligt tycktes det hela ändå vara,men han kunde inte sätta fingret på vad det var.För det hade på något sätt plötsligt blivit kallt,iskallt som i Antarktis just när varelsen flugit förbi honom....

Trots att sommarkvällen ljumma bris svepte över henne där hon nu gick på den grusbelagda gångstigen i Nirvana,kände hon sig plötsligt lite frusen.Atmosfären runt henne där hon gick som omslöt henne kändes helt plötsligt kall som i självaste Antarktis.Samtidigt som hon såg något bakom henne i ögonvrån,det var något stort och mörkt.Det var en stor fågel.Den såg ut som en örn eller något liknande.Varelsen kom sedan från ett annat håll och emot henne där hon gick.Landade på sina fötter.När hon nu såg på den hade den förvandlats till en människoliknande varelse,dess ögon var svarta som ebenholts.Varelsen talade våldsamt till henne den lät arg och stressad den ville något,men hon förstod inte ett ord vad den såa.Varelsen talade inte samma språk som hon,det kunde hon skönja i det dåva och otydliga mumlet.Men hon kände sig hotad.Hon kände att hon måste fly bort från denna skapelse.Som i ett trollslag,just precis då hon tänkte rusa ifrån honom,blixtrade det till runt varelsen,hon backade motvilligt bakåt.Hon tog ny kraft och började springa åt motsatt håll och i cirklar.Hon visste inte knappt vart hon sprang,hon sprang i blindo ut av det skarpa skenet som omslöt varelsen.Hon såg att den höll i något vitt avlångt föremål i sin hand.En dolk vit av renaste elfenben.Det var försent hon kände en kraftig smäll mot sin ena tinning.Hon trodde att hon skulle dö.Hon trodde,att nu skulle hon till slut få komma till den vackra världen bortom alla världar.Och lämna denna värld för all framtid.Inget blod flöt inget sår blev på henne.Det var så det var sagt och det var så det var bestämt,tänkte varelsen för sig själv.Han hade fångat henne.Det var det viktigaste.Inget blod fick gå till spillo,hade dem sagt innan han for.

Varelsens skepnad blev åter en fågel med vida svarta vingar den skulle nu ta med sig henne till sin egen värld.Men...vilken värld det nu var var det ingen som visste...Den tog flickan i sina klor och flög iväg.Bort över trädtopparna i Nirvanas park.Plötsligt tappade den sitt grepp av rädsla.Hon föll ner med en duns till marken på den grusbelagda gångstigen inte så långt ifrån en man som satt och halvslumrade på en parkbänk.Den stora varelsen blev nu rädd men han kunde inte landa och ta henne med sig nu när han sett att dem båda inte var ensamma i Nirvana,utan någon hade sett varelsen och dess människobyte.Det fick bara inte hända.Vad skulle varelsen ta sig till,den blev förvirrad och kände paniken komma inom sig.Varelsen var tvungen att flyga tillbaka till sin värld utan den andra varelsen.Utan människovarelsen.

Uffe reste sig förskräckt från sin halvliggande ställning på parkbänken där han nu satt.Tittade förbryllat över det han fått se.Den där underliga fågeln hade kommit tillbaka med något i sina stora klor och tappat något.Han reste sig nu förskräckt och gick sakta och försiktigt fram till det som nu låg på grusvägen längre fram.Vad kunde det vara,tänkte han.Och varför släppte fågeln taget om sitt byte och flög snabbt och rädd bort sin väg.Bort i mörkret,över dem djupa skogarna i Nirvana.När Uffe kom fram till det som fågeln hade tappat...eller om den hade släppt sitt byte av ren rädsla,det skulle Uffe aldrig få veta...ingen skulle någonsin få veta svaret.Bara varelsen själv visste svaret......

Det blev knäpptyst efter att Uffe berättat klart för konstapeln.Konstapel Persson sa inget och han hade slutat att anteckna vid det här laget..Han hade nästan slutat andas,kändes det som.Tiden stod nästan still i det lilla förhörsrummet.Varför kändes det så.Allt det luffare hade berättat lät så overkligt.Kunde detta varit möjligt.Hade det verkligen hänt...

Vad skulle han tro.

Eftersom  ingen trodde på luffaren och inga riktiga alibi fanns för detta brottsfall.Och ingen annan människa i den lilla staden kom med nya alibi var man tvungen att lägga ner fallet eftersom nu inte heller flickan själv mindes något från händelsen.Så komhändelsen att förbli en olöst gåta i tid och evighet....








Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Under tiden jag lagade mat fick jag lite annat klart.Tur att man kan använda barnens gamla sminkdocka som provdocka.Det är ju lite svårt att prova mössan på sig själv.Nu ska jag börja sticka ett par matchande babytofflor till denna mössa och till dem andra mössorna jag har fått klara.

Dags med lite god mat nu igen innan sista kvällsmotionen...

Likes

Comments

Det var idag Nellie föddes,fast för 21 år sedan....

Solen sken in genom sjukhusfönstret på BB avdelningen där jag låg.Det var vinter,närmare bestämt i början på Januari.Året var 1997.Det var vargavinter.Kölden var hård.Temperaturen på mätaren där utanför stod på 20 minus grader,snön knarrade om dem som vågade sig ut i kylan denna dag.....

Det var vårt första barn.Det var välbehållet och vackert där det nu låg i den lilla barnsängen på hjul som stod vid min säng.Trots att det i slutet av förlossningen hade blivit lite akut eftersom barnet hade fått navelsträngen runt halsen ett halvt varv.Man blev därför tvungen att använda sugklocka för att få ut babyn snabbare.....

Den lilla babyn som barnmorskan Marga höll i sina händer var precis tyst när hon äntligen kom ut till våran värld. Så en läkare var därför tvungen att göra en granskning av babyn som nu äntligen var född och fick uppleva dagens underbara ljus,för första gången,bara för att se så att babyn inte hade tagit någon skada.

Jag och min man och våran baby buren av en sköterska i hennes famn,blev sedan ledda in i ett angränsande rum.Solen sken in genom fönstret i salen,över den vackra skapelse som barnmorskan höll i sin famn och över vår karga jord där utanför.....över dem frusna fälten,skogarna,sjöarna och dem öppna vidderna....

.Efter en kort stund kom en mager man in han var barnläkare,jag tänkte för mig själv att denna man hade antagligen inte många år kvar av sin långa arbetskarriär.Han skulle nu göra en extra granskning av våran dotter.Han konstaterade att flickebarnet var helt friskt efter den lite akuta sluttampen vid förlossningen,kilade sedan åter ut genom sjukhusdörren som gled igen tyst med en svag smäll.Det blev tyst en kort stund efter att den gamle mannen gått sin väg.Det var bara jag,min man och barnmorskan kvar i rummet.Hon torkade upp kisset från skötbordet som hade blivit då läkaren hade granskat babyn.Sedan tog hon på babyn en liten blöja.Under tiden barnmorskan tog på blöjan utbrast hon högt för sig själv -"Åh en sådan liten nyponros"! sedan nöp hon flickebarnet lite lätt om hennes små rosenröda kinder......

Sjukhusväggarna tedde sig så kalla och kala liksom världen där utanför,liksom i det rum som jag nu låg i, det kändes långt ifrån som hemma.Men jag visste att jag skulle få åka hem imorgon.Då skulle min man komma tillbaka och hämta hem mig och vi skulle få vara tillsammans hemma allihop efter sjukhusvistelsen.Det skändes skönt att allt hade gått bra till slut.Vi var så lyckliga med våran lilla dotter som vi sedan när den härliga våren kom döpte i stadens vackra katedral,till namnet Nellie....

Tidevarv komma tidevarv gå.....


Nu sitter vi alla samlade runt en bärfylld marängtårta.21 år är gångna.21 år är för många att skildra med ljus på en tårta,så det fick bli två små tårtljus som grannflickan Roweida fick hjälpa till att blåsa ut tillsammans med Nellie medan vi andra tittade på.....

Tiden gick och tiden går fort när man har trevligt.När alla var mätta och tårtan var slut,var det dags att öppna dem spännande födelsedagspresenterna.

En av dem hade jag själv tillverkat i fjol.Det var en vetekudde som kanske kommer väl till pass nu under dem bistra midvinterkvällarna,när vindarna får fart och då snön kanske kommer snart.....


Vid samma tillfälle tillverkade jag några ytterligare vetekuddar som jag då fick sålda...

Likes

Comments

En kväll strax innan Nyårsafton 2017 låg jag i min säng och funderade på vad jag skulle avlägga för Nyårslöfte under det kommande året....

Tidigare under året hade jag funderat lite kring det här med att fasta.Vet att det finns olika typer av fasta.Gick då in på nätet och läste lite om dem olika faste-sätten.Jag föll för det faste-sätt som kallas för 16:8.Det innebär att man äter normalt mellan kl: 12:00-20:00 på dagen.Från kl: 20:00-12:00 nästa dag fastar du.Det innebär ju då att man fastar under natten,vilket jag personligen tycker känns lättare.Det finns ju även andra faste-sätt.Läste även att man kunde fasta två dagar av veckans sjudagar.Det sättet kallas 5:2.Det sättet känns inte något för mig och det känns inte som det skulle vara så bra som nybörjare.Som nybörjare tror jag nog att man måste vara lite mer försiktig innan man är riktigt van att avstå från fast föda helt i två dagar....

Så från den dagen hade jag det där med att fasta i åtanke.....

När jag låg där i min säng den där kvällen några dagar innan Nyårsafton och funderade på vad för Nyårslöfte jag skulle avlägga under det kommande året,kom jag då som sagt att tänka på att jag kanske skulle avlägga att börja med 16:8 metoden.Så fick det bli och så blev det....

Eftersom jag nu är sjukskriven och inte behöver kliva upp tidigt på morgonen för att jag måste äta frukost och åka iväg till jobb längre som förr i världen,så känner jag att 16:8 fastan funkar bäst för mig i tiden.Läste vid ett senare skede lite mer om 16:8 fastan,att den har positiva effekter på dem som har förhöjda blodfetter,som jag nu vet att jag har lätt att få.Dock hade mina blodfett-värden sjunkit avsevärt vid mitt näst sista test på VC.

Fastan i sig har ju positiva effekter överlag.Lider man av högt blodtryck,astma,allergier och om man vill eller behöver gå ner i vikt och för dem som har högt kolesterol.Periodisk fasta kan dessutom öka kroppens resistens mot oxidativ stress och stävja inflammationer i kroppen.Den kan även minska risken för cancer...

Har nu kört med 16:8 metoden sedan Nyårsafton-kvällen fram till nu.Jag tycker att det har funkat väldigt smidigt och bra hittills.Det känns inte som någon uppoffring alls.Jag har en känsla av att det skulle kännas mer som en uppoffring överlag om jag skulle ha valt exempelvis 5:2 metoden.Att avstå från att äta fast föda i två hela dagar låter tufft...

Så när klockan slog tolv på dagen idag,åt jag och min lilla bundsförvant Joy,frukost tillsammans....

Likes

Comments

Det kändes skönt att ha motionerat nu,det sista passet för dagen.Man nästan känner hur hjärnan syretillsätts efter varje pass och att blodet strömmar lättare i kroppen och i knoppen.Jag känner ofta att hjärnan blir "klarare", en svår beskrivlig känsla,men på något sätt så känns det så.

Efter mitt eget motionspass,lät jag Joy,min hund också få göra sin dagliga lilla motion,inomhus.Hon fick några små godbitar som jag gömde lite var stans på tre smarta ställen....trodde jag,Men dem hittade hon ju ganska direkt,lätt som en plätt.Sedan fick hon hoppa några gånger över sitt agility hinder som min kompis Peter en gång gjorde åt Joy.Det gillar hon verkligen att hoppa över och jag försöker att använda det dagligen till henne annars finns risken att hon blir försoffad helt.

Vägde Joy här innan Jul och då vägde hon för mycket.Eftersom hon är en liten nakenhund med päls ska hon väga 5.5 kg men Joy vägde då 5.9kg och det är på tok för mycket för henne.Och det känns när man lyfter henne.Jag funderar på att byta foder efter att det fodret jag har nu till henne,tagit slut och istället köpa Doggy Slim,som ska vara tillför hundar som är mer inaktiva.Får hoppas att det kan hjälpa...

Slog mig sedan ner efter all motion och lek i köket och fortsatte ytterligare några varv på min babymössa som jag började med här om dagen.Testade en ny "designe"om man kan säga så,på mössan.Baktill gjorde jag ett"kors"som synes.Personligen gillar jag "the Messianicstreak" och en heldel åt det mystiska hållet.Har en dragning till det ockulta och sådant som är bortom det oförklarliga.Tycker krucifix är väldigt vackert.Så därför blev det ett sådant inslag på denna mössa...



Jag fick äran att jobba i en församling en gång i tiden då jag var lite yngre,så att säga.Jobbade då som barntimmeledare och som miniminiorledare för lite äldre barn på eftermiddagarna.Det var fantastiskt roligt.Blev fäst vid en liten flicka där på barntimmarna som var så rar och framåt,vilket jag gillar med barn.Men dem flesta barn är ju väldigt framåt och glada och rara.Dem har en positiv inställning till livet.Så borde även vuxna vara,positiva och inte ta livet så pretentiöst och så märkvärdigt alla gånger.Jag försöker oftast att ta livet mer "laid back".På så sätt tycker jag att livet blir lättare att leva....

Varje lunchrast åt mitt barntimmebarn och jag lunch tillsammans som jag hade lagat och tagit med mig till oss båda.Ibland blev det pannkakor med sylt,vilket hon älskade.Och det var därför jag hade tagit med mig det.En annan dag åt vi köttförssås och pasta.En dag när vi var ute och gungade jag och Elin som hon nu hette,sa Elin något som gjorde mig väldigt varm om hjärtat.Att jag var den snällaste fröken hon någonsin hade haft...

Likes

Comments

Det var gott med en tallrik fullkornsspagetti och några kycklinghotdogs på tallriken men jag måste även tänka på att stoppa i mig lite grönsaker också.,så det blev några röda paprikor under ketchupen.Det är så lätt att man glömmer bort det.Vatten,är också väldigt viktigt att få i sig tycker jag eftersom jag känner att det renar kroppen från toxiner och andra slaggprodukter.Sedan vill jag försöka hålla mig borta från förkylningar ock sådant.Minns inte när jag var förkyld senast...

Men har man även haft högt kolesterolvärde tidigare så måste man vara extra noga med sådant man stoppar i sig.Vid mitt näst sista kolesteroltest hade mina värden sjunkit avsevärt,vilket jag blev jätteglad för.Efter att i somras i Juni fått reda på att mina kolesterolvärden var över rekommendationen,så blev jag tvungen att äta statiner i tre månade fram till Oktober förra året.

Vid det andra testet hade värdena sjunkit som sagt avsevärt.Min läkare ansåg att jag skulle fortsätta att äta mina statiner men eftersom jag samtidigt med medicineringen hade motionerat 1 tim och 30 min varje dag ,så frågade jag min läkare om jag kunde skippa statinerna och bara köra med motion varje dag.Han sa att jag kunde testa det och att jag sedan om tre månade skulle göra ett nytt test,vilket jag nu innan Nyåret har gjort.

Så just nu är jag jättenervös över dem nya värden som jag om en vecka kommer att få svar på.Då får jag ju svar på om jag trots allt ändå måste äta statinerna ,som jag egentligen inte alls vill göra.Eftersom jag är så himla orolig för alla biverkningar som medicin över lag kan ge.Läste för ett tag sedan på nätet just om statiner,att det inte alls är bra att äta dessa eftersom dem ger försvagade muskler.

Blev lite förvånad ändå över att jag som bara väger 49 kg och är 1.60 cm trots allt har lyckats få förhöjda blodfetter.Dels eftersom jag alltid tänker på vad jag äter och för 2 år sedan bestämde jag mig för att sluta med socker och sötsaker överlag vilket jag har lyckats med bra.Jag äter enbart sötsaker vid speciella högtider men då äter jag ändå bara lagom mycket.Känner aldrig något riktigt sötsug vilket man har hört att endel kan känna...

Nu har dock fått reda på att jag kan få förhöjda blodfetter om jag inte passar mig för.Men Orsaken till detta kan vara många.Dels kan det bero på för mycket stilla sittande och sedan kan det bero på vad jag stoppar i mig och i annat fall kan det vara genetiskt betingat.Vem vet.Inte ens dem tre vise männen i från fjärran vet....kanske dem högre makterna bär på detta svar...

Har ofta tänkt på alla välfärdssjukdomar som finns nu förtiden.Men det dummaste var ju faktist att jag sålde min crosstrainer sommaren 2016 eftersom jag tyckte att den tog för mycket plats( och sedan tyckte jag att min tinnitus som jag av en oturs händelse för några år sedan råkade få efter att jag använt Revaxör en gång,verkade eskalera i ljudnivå och styrka just då jag fick upp konditionen,jag vet inte om det var så eller om det bara var en känsla men just därför vågade jag inte använda crosstrainern så mycket som jag egentligen hade velat och så det var bland annat därför jag sålde den.).Det skulle jag aldrig ha gjort med tanke på det jag nu har lyckats få i somras.Livet är då märkligt...

Nu känner jag mig åter manad att köra dagens sista motionspass.Så det är nog bäst att jag gör det.Annars kommer nog dem högre makterna att straffa mig...


Likes

Comments

Jag gör något annorlunda idag,jag chockar kroppen med kaffe.Efter att jag till slut kunde somna om efter att ha vaknat redan kl:03:25 imorse så kände jag att jag var tvungen att chocka kroppen med en stor kopp kaffe.Och det gjorde verkligen gott känner jag nu!Känner mig ännu inte särskilt trött trots en stunds vaka inatt och tackar Herren Vår Gud för att min tinnitus är tyst och dämpad idag i alla fall hitt tills.Frukosten satt fint fast den blev kring lunch så man kan ju nästan kalla det för brunch...

Ute är det mörkt, inne är det mörkt.Vem släckte lampan över moder jord denna dunkla dag.Jag ska nog sätta mig ner en stund och sticka lite....

Likes

Comments