I maj vändes livet upp och ner rejält. Livet på andra sidan jorden var underbart. våren gav mig ett lyckopirr och hjärtat var helt igen. åtminstone för en stund. Jag var lycklig. Jag och pojkarna var ute och lekte mycket, vi var på simning och jag blev lika glad som dem varje gång de fick ett nytt simmärke. Vi pysslade med en "banderoll till Elizabeth på morsdag och byggde med klossar.

En dag när jag ringde för att prata med mamma fick jag veta att morfar hade blivit sämre igen och hans cancerbehandling inte gick som det hoppats på. För att skingra tankarna från det spenderade jag extra mycket tid med Mariah. I maj var även första gången vi hängde utan ungarna. Hon tog med mig på en hike som vi idag kallar vår friendship hike haha. Jag hade signat upp mig för PT sessions på gymmet och hade aldrig haft som brutal träningsvärk som efter det första benpasset och då tog Mariah med mig för att bestiga ett jävla berg, jag överlevde iallafall.
Frank kom även hem en eftermiddag med en box med svenska småkakor för expertis avsmakning. Ett konditori som ville samarbeta med hans jobb. Ett bra sätt att skingra tankarna.

Jag facetimade mycket med mamma och pappa och fick höra om många sjukhusbesök fram och tillbaka, men inget jag behövde oroa mig för. Förns runt den 9 maj då jag jag ringde pappa och han berättade att morfar var jättedålig. jag kommer fortfarande ihåg hur dom berättade att dom inte hade velat oroa mig när jag är här borta och inte kan göra något så att de inte hade varit 100% ärliga med hur han mådde. Mitt hjärta stannade, det kände som någon precis hade slagit mig i magen och jag tappat andan när jag fick veta att de skulle föröka få in morfar på hospice. Fina älskade morfar. En vecka senare lyfte mitt plan hem till Sverige. Veckan mellan telefonsamtalet och flighten hem är otroligt suddig och jag har knappt några bilder från dess. Lyckoruset var borta och hjärtat gjorde sådär förbannat jävla ont igen, jag försökte hitta på saker fast än allt fick mig att vilja gråta tills tårarna var slut. Jag sov alldeles för lite, var utmattad av gråtandet och att försöka hålla ihop det med barnen. Det enda som fick mig att koppla av var långpromenader med Gatsby.

Den 16 maj lyfte mitt plan från amerikansk mark och resan hem för ett sista hejdå började. Det var blandade känslor, att veta att jag åkte hem för att ta farväl av morfar var hemskt men att få komma hem och fira min 20-års dag med vänner och familj såg jag fram emot, och att få pussa på Clifford. Det var mycket som kndes konstigt med att vara hemma igen, jag var inte längre hopplöst förälskad, trodde jag tills jag skulle åka tillbaka igen vilket inte gjorde det lättare. Alla kompisar och allt runt i kring en var lixom helt orört på ett sätt som är svårt att förklara. som att någon har pausat livet hemma medans det "hemma" i New York gick på fast forward.

Att få krama om mamma när hon hämtade mig på Midlanda var tveklöst den mest lättnde känslan jag har varit med om, det finns ingen tryggare plats här i livet än i mammas armar.

Dagarna hemma var underbara, att få umgås med nära och kära igen, att få prata om livet med morfar, träffa alla man inte träffat på de senaste nästan fyra månaderna. Men nätterna var om möjligt ännu jobbigare än vad dom varit hemma i New York. Jag räknade ner dagarna tills jag skulle säga hejdå till morfar en sista gång och fick panik varje gång. Hur säger man hejdå, vi ses i nästa liv till en människa som man älskar så mycket att hjärtat värker fast att han ligger där livs levande framför dig? Jag tror inte det finns något bra sätt att göra det på. och det är BY FAR det jobbigaste jag har gjort i hela mitt liv.

Det fick mig att längta hem till mina små troll här i NY, att komma bort från allt det ledsna och få all den kärlek som dom ger mig behövdes mer än någonting annat. En vecka efter att jag landat körde Calle ner oss till stockholm igen, och droppade mig på arlanda. Jag låg på mitt rum på rest and fly och grinade och pratade i telefonen, ville inte somna.

Jag kom hem till ett varmt New York och STORA kramar av mina prinsar. Gråtkalaset jag börjde hemma i Sundsvall fortsatte och jag ville styra om kosan och åka hem igen. -Det gick snabbt över när vi packade väskorna och åkte till jersey shore för att hänga med Farmor och Farfar ett tag och sen hade familjen hyrt ett stort hus med två andra familjer där vi firade Memorial day. Mötte av 32 grader och sol. Hängde på stranden på dagarna och fick följa med på mina första riktigt amerikanska BBQ's på eftermiddagarna och kvällarna. My kom även ner och hälsade på mig över helgen och vi pratade ikapp allt som hänt sen sist, brände oss som två kräftor.

Jag han inte mer än hem och försökte ta mig in i vardagsrutinerna igen innan pappa ringde mig började prata om vädret innan han berättade att morfar hade somnat in. Jag satt förstelnad vid matbordet och kunde inte andas innan jag brast ut i gråt. -Himlen blev en ängel rikare kan ni läsa här- Jag är så otroligt tacksam för att jag har hamnat med denna familj som verkligen var världens bästa under denna tid, så förstående och genuint snälla som de var och är med mig hade jag knappt kunnat drömma om.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

I april kom våren på riktigt till New York, ALLT blev så himla vackert.

Jag var inne i city och såg körsbärsträden i central park blomma. Emelié var här och jag och Maja tog med henne och Lizette på en utekväll i New York City. Åt väldigt mycket god mat och brunchade inne i city även denna månad, värt tyckte jag som denna månad började plocka fram sommarkläderna och inte behövde klämma in mig själv i trånga jeans hehe.

Rye bjöd på fina solnedgångar, jag och killarna hängde mycket utomhus och hade många playdates i parken.


Jag åkte med familjen och Franks syster + barn till akvariet och matade hajar, firrar, krabbor, sköldpaddor osv. Jag umgicks även en del med grann au pairen, vi åkte och hikade i vårvärmen och njöt av finvädret. Jag tog en tripp till greenwich och hängde på stranden med Hanna, Felicia och Evelina drog min förta riktiga solbränna, redan i april, var inte speciellt impad över mina pigment. Vi åt den första ute middagen och jag signade upp mig på gymmet jag tränar på. Besökte även familjens yacht club och fiske/jakt club och fick impa med min fiskelycka, de ni.

Vi åkte till Cincinnati och hälsade på Elizabeths syster med familj, jag gick på min första baseball match, drack min första sake. Min kärlek till amerikans BBQ av alla dess slag växte brutalt haha. Jag blev kär i Cincinnatis city och stämningen när baseball laget spelade. Vi var på zoo och jag fick dåligt samvete när jag såg en isbjörn i en pool. Åt den godaste pizzan ever med pesto, ruccola, och chevre ost ojojoj den var HIMMELSK.

Fräknarna tittade fram och jag skrämde ungarna på flugplatsen när jag var själv med dem i 30 min och inte ville att de skulle bli kidnappade, rimligt.

Flög in över NYC och kände mig så lycklig att kunna kalla New York för "hemma".

Likes

Comments

Mars var månaden jag föll för New York och Rye stal mitt hjärta. På den här tiden var Cort hemma två dagar i veckan och vi spenderade väldigt mycket tid tillsammans, otaliga timmar lekte vi björn, camping, jagis och cyklade fram och tillbaka på gatan.

Jag och Lizette åkte till Brooklyn och Ikea. Jag kunde inte sluta tänka på hur vackert NYC faktiskt är.

Vi åkte till Franks föräldrar i Denville, NJ, för att fira Franks yngsta syster Gina's födelsedag, det var ven första gången jag fick träffa Franks familj. Och jag kände mig välkomnad som en del av familjen från första stund. Jag fick se Denvill från sin finaste sida, det är verkligen mysigt där och Franks föräldrars hud precis vid sjön fick mig att känna mig ännu mer som hemma.

Mars bjöd på fint vår väder mer eller mindre hela månaden med fåtalet bakslag och jag och killarna spenderade mycket tid i parken. Det var även under en av alla de timmarna som jag träffade Mariah. För evigt tacksam att jag tvingade Jude att gå och leka med Ryan så jag fick lära känna Mariah.

Jag åt alldeles för mycket mat och tränade för lite. Bestmde mig för att börja springa igen, vilken höll i cirka två veckor, jag lovade mig själv att börja springa mer när det blev ljusare på kvällarna för att rundan längs stranden och playland var så vacker. Jag höll inte det löftet till mig själv, men fint var det.

Jag umgicks en hel del med Maja i mars, en helg bokade vi hotell inne i city och spenderade natten i NYC med festligheter, mina fötter som inte var van vid klackar vid det laget har nog aldrig gjort så ont, ever. Men jag hade en rolig kväll så det var de värt. Bästa Maja vad jag saknar henne! Vi åt ute en hel del tillsammans och blev stammisar på en diner en bit bort. Måste dit snart igen.

Kort och gott så var Mars en härlig månad, den gick otroligt snabbt. Jag gjorde mycket nya saker och fann charmen i Rye. Började umgås med folk efter en månad i huset HEHE. Det jobbiga med att ha lämnat Sundsvall började sakta men säkert släppa och livet kändes tack och lov mycket enklare.

Likes

Comments

Månaden med Stort M hade anlänt. Hjärtat skrek nej men hjärnan sa ja. Hela kroppen värkte, hjärtat kändes som om det hade blivit utslitet ur kroppen och jag ville verkligen inte åka, det låter dramatiskt men det var verkligen så illa. Jag är verkligen så glad att jag lyssnade till min kloka hjärna här och satte mig i bilen med mamma och pappa mot Stockholm för att ha en hejdå middag med farmor och farfar och Calle.

Det var med tårar som strömmade ner för kinderna jag såg Sundsvall passera utanför bilrutan. Jag kunde inte ta av mig mina solglasögon för att jag såg ut att ha blivit stungen av flera hundra getingar runt ögonen för att dom var så uppsvällda av allt gråtande. Efter ett hejdå på Arlanda var det som att hjärnan kopplade på mina superkrafter och jag var redo att stå på egna ben.

På Arlanda mötte jag upp de andra svenskorna som flög samtidigt som mig, när jag träffade dem kände jag att det kunde bli ett helt okej år ändå trots klumpen som fanns i magen att jag lämnade familjen, kompisarna och första förälskelsen. Ja ni kan ju tänka er vilken katastrof det var i en nittonårings hjärta. På flyget satt jag, Moa och Ia tillsammans och surrade non stop hela vägen fram till JFK,, otroligt skönt att vi klickade så bra hela gänget. Väl framme på training school kom nästa meltdown för unga fröken Rabbing. Skolan vi bodde på var minst 2000 grader varm, jag var tröttast på jorden och dödshungrig, bra kombo kan man tycka. Skrev till mamma på facebook att jag ångrat mig och ville hem. Efter lite sömn och käk var livet inte längre så jobbigt och jag hade det väldigt roligt på trainging school med bästa gänget, så kul att vi håller kontakten fortfarande, bästa supporten har de gett när saker har varit jobbiga.

Att säga hejdå till bästa gänget var även det jobbigt, jag satt nämligen kvar själv på skolan medan alla andra hade tagit bussar till sina slutdestinationer/flygplatser. Frank och Elizabeth kom och hämtade mig där och vi körde hem till Rye, jag har aldrig varit så nervös för en bilresa någonsin men allt flöt på utan några problem alls med språk och connection och redan där och då kände jag att jag hade hamnat rätt. Våran första helg tillsammans spenderade vi på ett kyligt men vackert Cape cod tillsammans med Elizabets föräldrar och ena syster. Det var alla hjärtans dag och jag fick ett fint kort och presenter, vi var ute och åkte pulka och buade i snön, tydligt var det att man är uppväxt i de norrländska skogarna då när ungarna blev kalla och lessnade, då hade de behövt nån liten djävul som påpekade att det inte finns några dåliga väder, bara dåliga kläder.

Resten av februari Var trots alla nya intryck och miljöer rätt händelselöst, Jag och pojkarna lekte mycket tillsammans, vi var i parken, cyklade och åkte en hel del skridskor. nnars gjorde jag inte mycket annat, jag var otroligt trött mest hela tiden och orkade inte anstränga mig för att skaffa nya kompisar, lite korkat. De gånger jag gjorde något gick jag typ ut med Gatsby på långpromenader. Bästa Lizette fick även med mig in till City för shopping nån helg, det var så skönt att ha någon man kände att prata med och umgås med i början.

Dom var så otroligt små!!! Mina älsklingar.
Vi åkte även på Roadtrip för att jag skulle få se min första lacrosse match, Franks gamla lag Maryland mötte Yale, minns hur otroligt ointresant jag tyckte sporten var, men en rolig grej att göra, nu däremot kan jag tycka det är kul med lacrosse, antar att det är för att jag äntligen börjat lära mig reglerna haha.

Likes

Comments

Januari var inte speciellt händelserikt alls. En relativt tråkig månad som innehöll alldeles för mycket tårar kan jag säga såhär med facit i hand. Allt som fick mig att tänka på att jag faktiskt skulle flytta om en månad fick mig att tokgrina. Tanken på att lämna alla hemma var fruktansvärd. Att lämna all trygghet man byggt upp sedan barnsben och börja om på nytt var så skrämmande. Att inte ha sin bästa vän 10 minuter bort längre, att behöva prata ett annat språk, bo med främmande människor, inte ha mamma och pappa i samma land längre. Tro det eller ej men att inte ha Calle som ett hököga som håller koll på mig längre var också väldigt skrämmande hur skulle det gå liksom?! Och som grädde på moset hade jag gått och blivit förälskad, vilken otroligt bra timing kan man tycka.


Mellan all tid jag bölade så spenderade jag en hel del tid ute på landet, gjorde alla kurser om behövde göras för att åka iväg som au pair, hänge en del på birsta och stan för att införskaffa de sista nödvändigheterna jag behövde ha med mig. Träffade kompisarna så mycket som möjligt. Myste med Clifford, hade jag vetat hur mycket jag skulle sakna honom hade jag aldrig lämnat hans sida den sista tiden, min lilla bebis.

Jag hade hejdå fest och dansade in småtimmarna på Oscars en sista gång. Hade mer gråtkalas med Johanna. Hängde extra mycket med min extra familj Hållandes. Fikade några extra gånger med min älskade morfar. Kommer aldrig glömma hur jävla ont jag hade i magen när jag sa hejdå till honom innan avresan. Älskade morfar. Jag försökte packa för att vara borta ett år, hur gör man det??? Jag tog med mig så lite som möjligt och stoppade ner skridskorna först, för att kunna packa för mitt år i staterna utifrån dem.

Likes

Comments

Helt galet hur snabbt helgerna går! Jag har iallafall haft en jättebra helg. I fredags var jag hos Sanna och kastade flarror för att dom skulle landa på korken med hennes kids och hängde med henne, sen åkte vi och hämtade Emma och roadtripade lite och lyssnade på musik. Var inte hemma förns strax efter 2 och var inte i säng förns vid 3. Perfekt uppladdning för lördagens hiking.

Vaknade av att Cort lät vid 6.30 sen var jag tvärvaken, life! På förmiddagen kom Mariah och Kira de plockade upp mig och vi åkte iväg o mötte upp deras två kompisar och hikade ett par timmar. Har aldrig varit så slut i kroppen som jag var där på kvällen och eftermiddagen.
Emma plockade upp mig senare och vi åkte till White Plains för att shoppa åt henne. Efter någon timma åkte vi hem och jag la mig på soffan och kollade på film.

Imorse (söndag) vaknade jag utvilad för första gången på alldeles för länge vilket var otroligt skönt, drog iväg till gymmet på yoga med Mariah och Kira sedan käkade vi lunch hos dom och drog iväg och shoppade i Ridge Hill. Vilket är en supemysig liten "by" eller "shopping gata" med härlig stämning. Overall en lugn och skön helg, Mariah och Kira är garanterat systrarna som jag aldrig fick men ändå får so thankful!

Likes

Comments

I lördags fyllde Emma år så jag åkte in till city och mötte upp henne, Agnes och Olivia. Vi tog en Subway ner till Brooklyn bridge och promenerade över den precis dom alla andra 100000 människor för att se the view från Brooklyn sidan. Efter nåra timmars promenerande drog vi till FIKA och käkade lite.

Jag sprang sedan vidare till Korea town och lagade skärmen på min mobil som jag lyckades tvärkrossa dagen innan. 85 dollar senare (kanske de mest onödiga pengar jag någonsin spenderat) promenerade jag vidare till times square, där jag hamnade i värsta demonstrationen mot Donald Trump, sjukt mkt folk och jag försökte ta mig ut där ifrån utan större succé efter lite zick zackande mellan demonstranter och bilar tog jag mig mig ut och kunde möta upp tjejerna igen.

En photo shoot på times square innan vi gick till Grand Central. Vi tog tågen hem, Frank plockade upp mig på stationen sen lånade jag bilen och åkte till Emma, där vi åt middag tillsammans, drack vin, åt godis och surrade. Så mysig kväll och dag! Körde hem och laddade batterierna för Corts födelsedags firande med släkten.

Likes

Comments

Jag kan inte riktigt förstå hur dessa små prinsar på sån kort tid fått sån stor plats i mitt hjärta, jag älskar dem så otroligt mycket att hjärtat slår ett extra hårt slag av tanken på dem. De kan driva mig till vansinne ibland men de är överkomligt med tanke på all kärlek som de ger mig, mina hjärtegryn!


Har haft oförskämt roligt med bland annat dessa. Druckit drinkar, dansat och skrattat tills kroppen värkt.


Shoppat och hängt inne i city dagen efter galej. Alltid lika overkligt att man endast har 50 min in till NYC?!


Nästan hamnat i finkan, på riktigt, utan att ens ha gjort något. Tagit långpromenader med Gatsby och sett löven ändra färg på träden. Ätit drömmigaste maten dvs svensk tacos.


Tänt ljus och fällt tårar nere vid havet för de som har lämnat mig för tidigt.


Blivit klar med mina credits så jag kunde förlänga mitt au pair år. Vilket nu är gjort och det känns SÅ bra.

Likes

Comments

Vinnaren i kategorin 'årets bäst uppdaterade blogg' går till..... MIG! Näe... Det händer mycket här, har så himla kul och jag älskar verkligen livet. Fattar ej att jag åker hem om typ nio månader?! Låter säkert as länge men shit vad tiden springer iväg här borta.

Här är iallafall bildbomb delurre från när jag och My åkte till Toronto och kollade på world cup i hockey. Hade så kul och det var så härligt att hänga med My igen, hade lätt kunnat stanna hela veckan. Vi tog tillfället i akt och gick på Hockey hall of fame, vilket var sjukt värt. Drack öl och kollade på hockey på Wayne Gretzky bar, såg Sverige spöa Ryssland efter vad som tillslut blev en riktigt spännande match. Turistade lite och sen var helgen mer eller mindre över tyvärr.

Likes

Comments

Så redo för lång helg nu! Jisses vad denna vecka känts lång, ingen av varna har haft camp så det har varit långa dagar. Ikväll lämnar herrskapet för att åks upp till Buffalo för en lång weekend då det är Labor Day på måndag och Frank och Elizabeth är lediga. Idag tog jag med mig kidsen till akvariet i Connecticut, på vägen hem ringde Elizabeth och sa att jag behövde ta Jude till doktorn för ett vaccin så dit for vi och sen för att de har varit så duktiga hela dagen åkte vi och köpte donuts, jobbigt att dieta i sånna tillfällen, men jag överlevde. Efter middagen ska jag ta mitt pick och pack och fara på gymmet. Sen ska jag spendera resten av kvällen på sängen, internetshoppa och kolla på sons of anarchy. Can't wait!

Likes

Comments