View tracker

Ibland vill man ha något mer stilrent och vuxet. Därför har jag bytt sida, häng gärna med:


nordin1989.com


nordin1989.com


nordin1989.com

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Här om dagen fick jag en vänförfrågan på Facebook från en person som tillhör mitt förflutna. När jag någon enstaka gång mött denna person på stan har personen enbart tittat bort och inte hejat. Jag skulle i och för sig aldrig heja tillbaka heller. Frågan är då varför man ska låtsas vara vänner på internet men inte ens titta på varandra i verkligheten?

Sanningen är också den att min tid i högstadiet minns jag nästan med skräck. Det är den värsta tiden i mitt liv. Personen i fråga som sökte om att få bli min vän tillhör denna tid. Egentligen är jag inte ledsen nu i efterhand att det blev som det blev. Jag är stolt över mig själv att jag stod emot. Det jag däremot blir ledsen över är att det ska behöva vara så och jag undrar hur många som faller för det kända grupptrycket?

Jag var rätt kraftigt mobbad och utstött. I början var allt toppen. Guld och röda rosor skulle man kunna säga. Sen rasade allt. Verkligen allt. Det gick inte en dag utan att jag fick höra glåpord, man sparkade på mina smalben när jag gick förbi i klassrummet och verkligen gjorde allt för att knäcka mig. Tur jag är av det hårdare virket.

Det som skapade sprickorna från början var att jag inte var intresserad av att åka ut i skogen och supa skallen av mig. Jag var inte intresserad av att röka eller diskutera kläder i timmar. Jag ägnade mig åt det jag var intresserad av - hästar och motion. Jag var dessutom ambitiös i skolan och satsade verkligen. Jag ville bli något när jag blev stor. Tydligen svider det i människors ögon.

Högstadiet blev därför en tuff tid men jag gick ut med topp betyg och livet gick vidare. Jag fick nya äkta vänner och känner mig nöjd med livet där jag är nu. En bra utbildning, schysst jobb, fina vänner och en underbar sambo. Personerna från det förflutna då? Inte en aning faktiskt och jag bryr mig inte det minsta heller. Jag hoppas de lever och är lycklig men att bli låtsas vän med någon för att de är nyfiken kommer aldrig att hända.

Tanken som slår mig mest är grupp trycket. I stort sett hela klassen höll ihop i aktiviteterna som jag avstod. Jag gick min egen väg själv. Hur många hade inte egentligen velat göra det men vågade inte? Jag tror knappast det är bättre idag eller kommer bli bättre inom en snar framtid. Men jag hoppas att människor vågar stå på sig och vågar gå sin egen väg. Det kan vara tufft på vägen men i det långa loppet lönar det sig och du kommer må så mycket bättre över att du var dig själv!

 

Likes

Comments

View tracker

Jag läste i tidningen för någon dag sedan och trillade över denna artikel: http://www.helahalsingland.se/halsingland/soderham...

Kort och gott kan nu de som vill köpa enbart halalslaktat kött köpa det direkt från en butik som inte säljer annat. Många människor blir glada och ännu fler blir arg och förbannade. Varför de egentligen är arg är aningen oklart. Halalslakt i sig är ett ämne som gör människor irriterade.

Också jag blev förbannad när jag läste artikeln. Många menar dock att halalslakt är en völdigt human metod gentemot djuren och att de verkligen värnar om att minimera djurens lidande. Det har ju funnits en mängd olika videos som snurrat runt i sociala medier på halalslakt som varit allt annat än fina. Jag är inte sämre människa än att jag vet att ibland så vinklar man i sociala medier saker så att det ska visas på exakt det sätt man önskar och kanske inte hela sanningen.

Eftersom jag vet att okunskap skapar konflikter och fördomar satt jag mig och läste på lite mer om själva slakten. Slaktmetoden i sig är inte förbjuden i Sverige och används även på kycklingar rätt ofta. Vetenskapliga tester har gjorts och varken att djuret lider eller inte lider kan uteslutas egentligen. Detta då forskare menar att djuret dör så fort då man skär av halspulsådern. Att bedöva djuret som vi gör normalt är dock helt förbjudet.

Det som gör mig irriterad är att om det finns minsta möjlighet att djuret skulle lida så ska det minimeras. Den risken minimeras genom att man bedövar djuret. Idag är det så i ropet med ekologiskt kött, rättvisemärkt och fokus är på att djuret ska ha fått ha det bra. Genom att tillåta att det öppnas en sån butik före att det öppnas en butik med renodlat närproducerat kött tillexempel är att ta så många steg tillbaka. Om vi ska tänka utifrån djurens perspektiv är det för mig helt fel.

Ett steg fram och tre steg bakåt i vår utveckling. I större utstäckning måste man ta seden dit man kommer och acceptera att vi inte tänker lika men det är en helt annan diskussion.

Jag väntar med spänning på att en butik med kött som är hanterat schysst hela vägen öppnar!

Likes

Comments

Om det är något som jag har många historier om och tyvärr stor erfarenhet kring är det svensk sjukvård. Naturligtvis ska vi vara otroligt glad att den finns och att alla faktiskt kan få hjälp. Det innebär dock inte att vi svenskar ska sätta oss med armarna i kors och bara tacka och ta emot. Sjukvård och bemötande av människor i serviceyrken ska alltid vara på topp.

När jag i fredags pratade med ortopeden sa sjuksköterskan att hon skulle ringa mig idag för att se hur jag mådde och hur helgen gått. Tillåt mig att vara lätt tvivlande till att den inträffelsen sker. Om det trots alla odds sker så är det nästa sak med sjukvården - att bli tagen på allvar.

Som vid sista kontakten jag hade med sjuksköterskan. Jag förklarade att det var operation nummer sju av samma knä och fick frågan om jag visste att det var bra att ha knä i högläge vid värk. Om hon lyssnat på vad jag sagt innan borde hon kunnat förstå. Kort och gott lyssnade hon knappt och ställde sina standardfrågor bara.

Självfallet finns det saker jag avskyr i större utsträckning än ovanstående men som också sker allt för ofta tyvärr. En viss koppling finns dock i att lyssna på patienten. Det handlar nämligen om att ta patienten på allvar. Allt för ofta har jag fått höra "men lillagumman då" eller "men det där gör inte så ont".

Smärta är individuellt och ingen kan säga hur ont just du har. Jag som har stora problem med närvsmärtor också är därför omöjlig att förutspå. Jag vet inte själv ens timme för timme hur det kommer vara. Gör jag samma sak 10 gånger kommer jag få 10 olika reaktioner från mitt knä. Att läkaren därför redan från början bestämt att jag inte är sjuk eller har ont gör livet problematiskt.

I vintras hade jag en period där jag mådde riktigt kasst. Feber och värk i kropprn. Utmattad och totalt slut utan anledning. Jag fick inte ta upp någonting om knä- och nackproblemen. Det var oväsentligt gormade läkaren innan jag hann säga mer än en mening. När jag berättade om febern fick jag höra att min termometer var trasig och sedan blev jag ivägskickad för att ta blodprover (men ingen feber koll). Jag bad dock om att de skulle ta tempen - strax över 39 grader låg jag då för tredje veckan i rad eller så. Var deras termometer också dålig?

Blodproverna var sådär men inga dramatiska förändringar så efter någon provtagning till rann det ut i sanden i och med att febern gav med sig. Även här ett praktexempel på hur det kan gå till. Jag lämnade in klagomål på denna läkare men knappast lär något hända.

Tänk bara på alla våra äldre som besöker sjukvården mer frekvent av naturliga anledningar. Hur blir dom behandlade dag ut och dag in? Bara här får jag en klump i magen. Jag biter ifrån själv och fungerar inte det sätter jag in det tunga kavalleriet (mamma).

Om en pensionär skulle ringa till mig på jobbet och jag skulle svara med " Bollnäs kommun, vad fan vill du nu då?" så är jag övertygad om att det skulle bli ett jäkla liv. Vi måste nog se till att status stämpeln som läkare glidit med tvättas bort och de blir tvungna att uppträda som normala människor igen.

Likes

Comments

Svensk sjukvård får mycket kritik och det är inte konstigt. Personalen går på knäna och vissa människor som arbetar med människor borde stängas in i en skrubb och göra något annat.

Till att börja med vill jag bara säga att personalen på 1177 igår var jättetrevlig och hjälpsam och akuten klarade jag av på 30 minuter efter möte med trevlig sköterska som körde mig i rullstol in och trevlig läkare. Jonas var naturligtvis också med, utan honom hade jag inte klarat av det.

Iallafall var min gårdag fruktansvärd. Rent utav fruktansvärd, det ska inte få gå till så i vården. Vilken tur att jag orkar bråka och om jag inte hade orkat hade mina nära och kära trätt in och hjälpt mig men stackars de människor som är ensam eller inte har det stöd jag har.

Onsdag kom jag ju hem från sjukhuset. Smärtan var rätt okej fram till torsdag eftermiddag då jag blev mer och mer säker på att smärtan kommer få mig att stryka med. Jag hade endast fått Citodon med mig hem och de tabletterna har jag ätit till vardags innan så det tar inte så bra på enorm smärta.

Fredag kl 7.30 ringde jag till ortopeden i Hudiksvall när de öppnade och de skulle ringa upp vid halv 9. Det dröjde lite längre men en grinig syster ringde upp. Att vara trevlig är inte något som sjuksystrarna där satsar på. Jag förklarade mitt ärende och systern frågade mig om jag visste att det var bra och ha benet i högläge när man hade opererats. Detta efter att jag berättat det var min sjunde knäoperation och mina reaktioner är kanske inte vad man förväntar sig efter en sån här operation.

När syster frågade om jag visste om att man kunde ha knät i högläge brast det för mig och jag mer eller mindre grinade/vrålade henne i örat att jag har knä i högläge, kör med isförband och äter tabletter i full dos utan att det lättar något. Hon skulle då prata med läkaren och se till att han eller hon återkom till mig.

Vid 13.30 ringde den otrevliga systern upp och sa att jag strax kunde hämta recept från apoteket. Lättad över att äntligen få tabletter med bättre riv i ringde jag Jonas som skulle plocka ut tabletter. Han ringde vid 16,30 och berättade att det inte fanns något recept. Hopplösheten återkom till mig.

Jag ringde då till 1177 och förklarade mitt ärende och de ringde till ortopeden i Hudik medan jag väntade i luren. Sköterskan återkom och sa att ortopeden ska ringa upp mig alldeles snart så jag får ut recept.

När klockan närmade sig 18 och jag fortfarande inte fått något recept (som jag kollat på apotekets hemsida) eller fått något samtal så ringde jag igen till 1177. Sköterskan då pratade med den sköterska jag pratade med tidigare och jag tror även de kände en viss hopplöshet. Jag skulle ändå inte hinna med och hämta ut recept så jag fick tid på akuten istället 18,30.

Med stor möda, smärta och tårar tog jag mig till bilen och till akuten med hjälp av Jonas. Där fick vi bra och snabb hjälp som ni redan läst och vid 19,30 var jag hemma på soffan och knaprade morfintabletter. Men det var 12 timmar efter mitt första samtal!

Akuten skrev en avvikelse på denna händelse då de tyckte att det var förskräckligt hur det gått till vilket jag kan hålla med om. Så onödigt mycket lidande för mig och mer arbete för den redan pressade sjukvården. Det är otroligt skrämmande och smärtan som jag hade under dagen och kvällen var så extrem men framförallt otroligt onödig.

Likes

Comments

Hör och häpna men ibland kan det faktiskt gå fort inom sjukvården!! Måndag eftermiddag ringde dagkirurgen och berättade att det var dags för operation på onsdag och här sitter jag nyopererad. 

Natten var långt över förväntan smärtmässigt men jag tror det är kortvarigt.. läkaren satt någon låntidsvärkande smärtlindring som kunde hålla i sig upp till 20 timmar - men den börjar släppa och ajaj.. Men det är bara bita ihop och om ett par dagar kommer livet förhoppningsvis vara myclet lättare!

Stay strong!

Likes

Comments

Så var det dags igen

En operation igen alltså. Var till läkaren i torsdags och är nu uppskriven med dubbel förtur till operation. Det innebär enligt honom att den första tid som dyker upp är min och i praktiken inom en månad. Sen vet jag hur landstinget är och hur sjukvården fungerar så det återstår att se vad som är verkligheten.

Iallafall lider jag av ett rejält löparknä och läkaren ska gå in och göra lite snitt i en sena så den inte ska vara så spänd och på nytt växa ihop och bli mer avslappnad. Jag undrar hur det går eftersom att jag haft såna bekymmer med ärrvävnad tidigare. 

Sjukskrivning blir det efteråt men lät inte som om det blir en längre period utan runt en månad någonstans. Sedan var ju läkaren noga med att flera gånger säga att jag inte är normal och vi inte riktigt kan förutspå reaktioner eller vad som kommer att hända och vi ska ha beredskap för det.​

Likes

Comments

Ta ej med hudcreme istället för duschtvål till en allmän dusch. Hur kan jag veta? Naturligtvis har jag testat.

När jag var på badhuset och simmade senast skulle jag tvåla in mig efteråt för att slippa få utslag av kloret. Det var jag och en skock av tonåringsflickor i duschen. Jag duschade lite, klev ur duschen och tvålade in mig. Ju mer jag tvålade ju vitare blev jag av ett tjockt lager 'duschtvål' vad jag trodde. Tvålade in mig lite mer men kastade ett öga på flaskan och insåg att det var hudcreme.

Om ni inte vet hur svårt det är att duscha bort ett tjockt, vitt lager hudcreme från kroppen så ska jag berätta. Ju mer man duschar ju mer rinner vattnet av en och det härliga vita lagret är kvar. Du är tvungen att skrubba huden tills du tror att den ska lossna. 

Som bonus på allt hade jag ju blickar från alla andra flickor som nog övervägde om jag var efterbliven eller bara var från vettet..

Likes

Comments

Igår åkte jag skoter. Oj vad jag åkte skoter. 8,4 mil tror jag. Det är långt för en ovan kropp vilket jag får lida för idag. Träningsvärken är total och jag är så mör att jag inte vet helt var jag ska ta vägen. Träningsvärk är i och för sig egentligen en skön smärta som är motiverad.

Det är värre med det där jäkla sur knät. Jag blir otroligt trött på det.. Igår trodde jag att jag skulle välta med skotern och på ren reflex försökte jag ta emot mig med benet. Man får aldrig sträcka ut benet när man kör skoter. Men jag gjorde det och smärtan är enorm idag. Jäkla skit..

I onsdags var jag till läkaren med knät. Jag misstänker att jag kan förvänta mig en ny operation.. Tydligen har jag åkt på ett rejält löparknä som är en vanlig åkomma efter år med besvär som jag haft. Jag fick kortisonspruta och kunde inte gå på två dagar. Jag ska tillbaka om en månad och få en ny spruta, blir det inte bättre efter det blir det operation.

Jag tror inte det blir bättre - been there done that skulle man kunna säga. Samma visa varje gång och det slutar alltid med operation.

Det som är bra i denna historia är att den gamla skadan verkar åtgärdad och nu är det bara denna lilla nya skada som uppstått. Tydligen var det en standard operation som var en rätt enkel operation och sedan är det bara och tuta och köra. Återstår att se!

Likes

Comments

Ibland blir jag trött på mig själv, less liksom. Jag skriver i den här bloggen för min egen skull och inte för någon annans skull. Ändå är jag så dålig att uppdatera. Det är kul och kunna gå tillbaka och se vad som hänt och hur jag tänkte om saker. Skärpning där känner jag.

Det är också kul att skriva, formulera sig och jag skulle gärna vilja öva mer på den delen och skriva små krönikor. Ingen hindrar mig förutom mig själv. Typiskt att en själv alltid är den värsta stoppklossen - det och tiden.

Längre än så här blir det inte idag jag ska återgå till vad jag gjort sedan i lördag nämligen sova. Har du över 39 i temp och är dunder dunder förkyld med idiotisk hosta på det så är det vad du gör. Du ligger i fosterställning, gnyr, självömkar och är osäker på om du drömt saker eller faktiskt upplevt dom.

Likes

Comments