Efter att har läst mycket gott om hallonbladste bestämde jag mig för att prova det denna graviditeten,  just för att det ska hjälpa till vid läkning genom att minska blödning och hjälpa livmodern att dra ihop sig. Eftervärkarna kunde tydligen mildras också.
Med tanke på att jag förlorade massa blod vid Olivers förlossning och hade hemska eftervärkar kände jag att det kunde vara värt att prova.
Sen fick jag även höra att det kunde hjälpa till att förbereda kroppen inför förlossningen. Så jag köpte en låda och har provat en vecka. Känner inget direkt av det men tycker att det är rätt gott så jag känner inte att jag förlorar nått på att prova iaf.

Sockret var fint btw, ingen graviditetsdiabetes.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Sist hos barnmorskan såg allt utom mitt blodsocker fint ut. Järnet var topnotch, kisset var rent, blodtrycket lågt och fint, magen hade vuxit två cm på en och en halv vecka, hjärtljuden varierade fint de med och pyret verkar vara fixerad. Men sockret låg ju lite för högt 8,1. Något som är helt nytt för mig under en graviditet. Så som jag misstänkte kommer jag få göra en glykosbelastning imorgon. Så snart ska jag inta det sista jag får äta och dricka innan klockan typ halv elva imon. Hur ska jag överleva? Både hunger och illamående, jodå illamående fortfarande om jag inte äter var tredje timme. Och jag är glad över att mina barn är på dagis och min man på jobbet, misstänker att jag kommer vara lite grinig. Haha.
Jag har hört att denna sockerlösning med smak av citrus ska vara kräkäckligt utav typ fem av mina vänner, så jag ser väl inte direkt fram emot det. Men vad som måste göras, måste göras.
Mina matvanor då? Asså jag är verkligen ingen sockerråtta, äter mest choklad och då oftast på helgen och en rad. Kakor kan jag äta ibland, men fikar hellre på typ en macka. Äter iprincip aldrig ljust bröd och ser mig verkligen som en som tänker på vad jag äter. Kan absolut äta ris, potatis och pasta, men kompletterar med rejält med grönsaker.
Men skulle jag ha graviditetsdiabetes så får jag väl se det som ytligare ett steg mot att äta nyttigare och ta hand ommontera kropp.

Fyra veckor kvar till fb btw

Likes

Comments

Barn är otroligt härliga, deras tankar likaså. Ville började fundera över det här med bebisen i bilen på väg hem från simskolan.
-Mamma du och pappa ville ju ha en bebis.
-Ja, precis. Det ville vi.
Det är tyst en stund och han sjunger med i låten på radion.
-Men mamma, i Håkan Bråkan boken*.....då är ju bebisen ett frö och ett ägg och Hasse hade ju stoppat snoppen, i fröken Camillas snippa och så blev det en bebis. Har pappa stoppat snoppen i din snippa?
Efter att ha läst boken säkert 100 gånger så har min köra son nu dragit den parallellen.
Vi är väldigt öppna i vår familj och jag ville inte ljuga för honom, så jag svarar
-Ja älskling, så är det.
-När då mamma?
-Bebisar ligger ju och bakas i mammans mage i nio månader, så det är snart nio månader sen. Det är ganska lång tid.
-Men asså vad var det för dag mamma. Om du inte berättar det blir jag arg.
Ja kära lilla barn. Jag fick bita mig hårt i läppen för att inte brista ut i skratt.
Sen kom just dance på radion och han började sjunga med.

*en otroligt härlig bok som på ett bra sätt berättar sanningen om hur barn blir till.

Likes

Comments

Såg att mitt senaste inlägg hette jul, jul strålande jul. Well,. min jul blev inte så strålande till slut. Min kära morfar somnade in på julaftonsförmiddag och julfirandet blev inte riktigt som det skulle ha blivit. Men tack vare barnen bet man ihop och vi gav dem en mysig jul.

Efter det blev livet minst sagt konstigt, nya vetskaper kom fram som jag inte tänker gå in på här, men lusten att skriva fanns liksom inte där på ett tag. Något jag däremot känner behov utav, och har vilja till nu.

Så jag har blivit betydligt större och tyngre sen sist. I början av januari var jag på BM besök och väger nu över 70 kg. Blodtryck och socker låg som tidigare bra, så även järnet. BF mått låg på 31 och bebisen låg med huvudet neråt. Det visste jag redan och den har nog gjort det sen v. 29. Idag går vi in i v. 35 och att huvudet är neråt känns gott och väl, precis som under Olivers graviditet. Jag mår ganska bra om man bortser från hemsk foglossning som kommer i skov, kombo av fibro och graviditet misstänker jag. Min kära nerv i axeln ha börjat spöka och så även mina fötter och höfter utav tyngden. FÖr tung, det är en känsla jag verkligen känner igen mig i nu. Sen att bebisen ligger så långt ner och trycker neråt gör att tyngdkänslan förstärks.

Förlossningen är något jag har börjat se fram emot, hur blir det denna gången? Vad jag är lite orolig över är att det blir ett stort barn. V vägde 3,6 kg och O vägde 4,2 och då fick jag över en vecka. De säger att barnen blir större ju senare i ordningen de kommer, så yttligare en öknining på 600 g om man går över denna gången resulterar i ett barn på 4,8 kg. Nu har jag kompisar som lyckas klämma ut en så stor bebis så jag ska väl inte säga så mycekt kanske. Hahaha all cred till er mina starka vänner! Min barnmorska tyckte att jag inte behövde oroa mig över då magen följde kurvan fint och var inte ovanligt stor, samt att min vikt inte var skrämmande hög. Hon har nog glömt på tre år att denna graviditet är lik Olivers vad gäller siffror, jag var mycket större med Ville. Och att få höra två dagar innan förlossning när ultraljud gjordes för att bedömma vattennivån. Hur stort var ditt första barn? Varpå jag svarar 36 kg och läkaren kollar på mig och hmmmar, ja när Oliver kom ut förstod jag ju precis varför haha.

Två veckor till på jobbet och denna veckan kommer min vikarie, känns konstigt men skönt att få lämna över till nån annan.


Likes

Comments

Då börjar julefriden infinna sig i vårt hus. Julpyntet åkte fram vid halv elva igår och idag har vi julat hela dagen.
Vi startade med julbak med familjen Hellberg/Wilkens, en tradition sen sex år tillbaka.
Barnen gjorde typ fem pepparkakor var sen satt vi föräldrar med resten. Papporna brände sista plåten när vi mammor och barn var ute och gav hästarna morot och knäckebröd.
Så efter lite viftande och vädrande blev det lunch.
Efter lunchen fick vi lite tryfflar och kola gjort.

Väl hemma efter en vila för den gravida mamman och minstebarnet kläddes granen till julmusik, och Ville såg till att julstrumporna hamnade på barnens dörrar.

Nu puttrar skinkan och gröten på spisen. Det sista nämnda blir nog klart väldigt mycket tidigare, så ikväll blir det gröt och imorgon skinkmacka.

Jul jul, strålande jul.

Likes

Comments

Tre graviditeter men ack så olika, här kommer lite jag kan komma på så här långt.

Med Ville hade jag symptom långt innan vi fick plus på stickan. Med Oliver hade jag inga symtom alls och när jag tyckte att brallorna började bli trånga sa min kära man åt mig att ta ett test, denna gången hade jag inte heller några symptom.

En likhet är att jag har fått mage väldigt tidigt och i v 12 har jag knappt kunnat dölja mina graviditeter.

Med Ville mådde jag illa från lunch och hela kvällen med följd till att jag inte kunde äta de första 13 veckorna. Spydde några gånger under hela graviditeten, speciellt av lukten av mögelost. Med Oliver hade jag det klassiska morgonillamåendet, kunde äta direkt på morgonen men sen tog det emot fram till lunch de första 14 veckorna. Det var så illa att jag hade tabletter, åksjukeband och spypåse vart jag än gick. Men jag spydde aldrig. Nu har jag mått illa både på morgonen och kvällen i perioder under hela graviditeten, just nu är det värst på kvällarna och de sura uppstötningarna får mig att vilja köpa upp hela apotekets lager av Novalucol. Nu måste jag äta var tredje timme under min vakna tid för att må någorlunda bra.

Viktuppgången är just nu ganska jämn, med Ville landade jag på + 25 och med Oliver + 22.

Om inte mitt minne sviker mig så låg SF måttet med Ville och Oliver på 24 på barnmorskebesöket i v 24, denna gången låg det på 22.

Med Ville låg moderkakan i bakvägg, med Oliver och nu låg/ligger den i framvägg. Med Ville kände jag ordentliga rörelser i v 16, med Oliver i v 16 och nu i v 18.

Vår egna beräkning av bf datumet har stämt väldigt väl med Ville och Oliver. Med Ville blev jag flyttad en dag och med Oliver fyra. Våra egna beräkningar har stämt bäst med när de väl har kommit. Denna gången har jag blivit flyttad tio dagar. Så det blir intressant att se när den kommer.


Likes

Comments

Efter några väldigt intensiva veckor både på jobbet och privat känns det äntligen som om denna veckan kan bli skapligt lugn.

På dessa veckor har jag hunnit med ett besök hos barnmorskan. Vågen står på + 8 kg, ungefär likvärdig med de andra graviditeterna som slutat på + 25 respektive 22 kg. Mitt sockervärde var bra och likaså mitt hb. Dock var mina järnreserver något låga (har haft svårt att komma upp på bra reserver efter blodförlust på 1 L efter Olivers förlossning) så det blev järntabletter nu. Kan väl säga att vi inte riktigt gillar varandra jag och den där Niferexen, men det är väl bara att bita ihop och hoppas på bättre tider. Annars så såg allt fint ut, ett SF mått på 22 och hjärtljud på 155 om inte minnet sviker.

Moderskapsintyget är inskickat, mitt mammavik ligger ute på annons och idag går vi in i v 26, och det börjar äntligen kännas att tiden går fort.


Likes

Comments

I måndags hämtade jag bara Oliver på förskolan. Konstig men ögonläkaren stod på agendan. Oliver tyckte det var mysigt att bara han skulle bli hämtad men försäkrade sig om att Ville skulle stanna på förskolan och att pappa skulle åka och hämta honom sen. När han väl var trygg med att jag lovade att pappa skulle hämta Ville studsade han glatt ut till bilen och vi körde in mot stan.

Vi var ute i god tid och det var minsann bra det. Parkeringsmöjligheter kring sjukhuset i den här staden är inte den bästa. Och sen hade vi hissproblem. Men tillslut så tio minuter innan avsatt tid kom vi fram och kunde anmäla oss. Olivers läkare hade flyttat en våning upp på den nyrenoverade avdelningen och det var så fint och fräscht.

Oliver var taggad på besöket och klättrade klatt upp i stolen och pratade på med Yvonne. Sen svarade han duktigt på vad han såg på tv skärmen, på den lilla stickan samt i maskinerna. Innan han kunde kolla i maskinerna som mäter ögat på nått vis så fick han ögondroppar, det gillade han inte riktigt. Men blev nöjd då de har 40 minuters värktid och då passade vi på att gå ner och fika. Lyx och spännande tyckte Oliver och berättade för alla som gick förbi vad han hade gjort.

Väl uppe på ögonmottagningen igen mätte vi ögonen och hans syn har blivit bättre, skelningen består men är liten så vi fortsätter med lappbehandligen som vi påbörjade i augusti. När han var klar så tar han av sig sina glasögon och kollar på läkaren och säger "Så, nu blåa glasögon. Lilla hjärtat trodde han skulle få nya glasögon där uppe, då vi pratat med honom om att vi ska köpa nya då de han har är för små (bebisglas) och läkaren trodde vi skulle byta styrka vid detta besöket. Men efter att vi förklarat att man fick gå till glasögonaffären så sa han glatt hej då och tackade för besöket. Så i helgen ska han få åka och välja nya glasögon. Han var nästan lite för liten för det när han fick sina sista så då valde jag och Johan, men nu ska han till största del få välja själv. De ska ju sitta bra med. Men är önskemålet blåa glasögon tror jag vi ska kunna tillgodose behoven :)

Det är så mysigt att få lite egentid med bara ett av barnen ibland. <3

Likes

Comments

Här ligger jag på jobbet och vilar. Slutade vid fyra idag, men vi ska till banken så det var ingen mening att köra hem. Så här ligger jag och väntar på mina pojkar.
Älskar att man har en arbetsplats man har möjlighet att kunna lägga sig en stund och att ingen tycker att man är konstigare än vanligt 😉

Likes

Comments

Jag är en ganska fysisk person som gillar att kramas, men vissa delar av min kropp känner jag mig endast bekväm med att dela med min man och möjligtvis de allra närmaste. Min mage är ett sånt space. Jag visar gärna upp den på sommaren i bikini. Inga problem. Men att folk ska hålla på att ta på den, det går över mina bekvämlighetesgränser.

Nu är det tre år sen jag var gravid sist och man har nästan hunnit glömma bort hur det var. Nått jag hade glömt bort var alla händer på magen som helt plötsligt ligger där. Utan förvarning, utan fråga. Varför blir det ok att ta någon på magen bara för att en är gravid? Folk menar säkert bara väl, och visst är det något visst med gravida magar. Men det är inget jag är bekväm med, gravid eller inte.
Jag har aldrig varit med om att någon annan än min man tagit mig på magen när jag inte varit gravid, så varför gör folk det utan att fråga när man är det?

Den enda som har rätt till min mage just nu utan att fråga är Johan. Det är vårt gemensamma barn. Jag vill att han ska vara den första att känna sparkarna utanpå och hans händer på min mage får inte hela mig att känna mig stel som en pinne.

Låt varje kvinna ha rätt till sin egen kropp! Fråga först!

Likes

Comments