Klockan tickade och den förbaskade moderkakan ville inte ut, precis som med Oliver (den kom precis när de skulle köra mig till op).
Läkare kallas in, akupunktur sätts, även dropp.
Där ligger jag nyförlöst med min lilla bebis på bröstet och känner paniken komma krypandes, men intalade ändå mig om att det blir operation.
Läkaren provade en Credé som en sista utväg, då går moderkakan sönder.
På några sekunder är rummet fullt av folk, jag överflyttad till en annan säng och på väg mot operation.
Jag gråter och skakar av adrenalin och blodförlusten, men är i goda händer. Mitt narkosteam var hur gulliga och lugna som helst (lyckades klämma ur mig att jag aldrig varit sövd).
Jag vaknar upp på uppvaket och blir även där hur bra omhändertagen som helst. Tiden där kändes som en evighet.
Tre timmar var jag iväg och när jag väl kom ner till förlossningen igen möttes jag av min fina man sittandes med vår son i famnen. Tårarna strömmade, av glädje och av tacksamhet.
Även Johan hade blivit så väl omhändertagen. Förlossningsrummet hade sett ut som en brottsplats, men de städade snabbt undan, höll honom uppdaterad om mig, kollade till honom med jämna mellanrum och mätte och vägde Max för att hålla honom sysselsatt.
Jag vill höja varenda personal som jobbade med oss till skyarna. För trots det läskiga och lite traumatiska så upplever vi ändå inte förlossningen så i helhet. Tack all underbar personal på förlossningen, bb, op och uppvaket på Växjö lasarett.
Utan många av er hade jag inte suttit här idag.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

I bilen lugnar värkarna ner sig lite så jag säger åt Johan att parkera ordentligt så går vi biten till dörren. Då kommer värkarna igång igen och jag får en värk utanför, en i hissen och en precis när de släpper in oss på förlossningen.
Ctg tas och undersökning görs. Öppen 4 cm,  tappen var lite bakåtriktad och 1 cm, huvudet var väl nerträngt så vi blev inskrivna.
Jag var väldigt pigg och vi var och gick en hel del, värkarna kom ordentligt och regelbundet så länge jag rörde mig, men så fort jag satte eller la mig glesade de.
Vid lunch sa det att jag fick äta och sen får jag dropp för att värkarna ska bli regelbundna. Halv ett fick jag dropp och jag är nog väldigt mottaglig för värkstimulerande med facit från Oliver och Max förlossning.
Värkarna blev snabbt regelbundna och barnmorskan undrade om jag skulle hinna föda innan hon slutade sitt pass vid halv två.
Värkarna blev intensiva och jag andades bra igenom dem, gick in väldigt mycket i mig själv.
Vid nått tillfälle kände jag dock att det blev för mycket och bad om lustgas.
Från då var barnmorskan och undersköterskan på rummet. Här försvinner min tidsuppfattning men enligt Johan var det inte länge jag hade lustgasen och under krystvärkarna höll jag bara i masken utan att andas.
Värkarna ändrar karaktär mitt i en värk och jag säger att jag vill krysta, barnmorskan gör världens snabbaste undersökning och ger mig ett ok. Tio minuter senare, 13.31 kommer vår tredje son, Max. 3636 gram och 47 cm i vecka 37+6.
En helt underbar förlossning tänker jag, häftigt att känna sin kropp, vara med på vad som händer och de nio timmarna som gått sen vattnet gick känns inte alls som en evighet som med Villes 13,5 timmar (från vattenavgång) och inte för snabbt som Olivers 3,5 timmar. (från håltagning av hinnor) och vilket underbart stöd vi fick av barnmorskan Anna och undersköterskan Lena.
Jag får upp vårt lilla knyte på bröstet och andas ut och njuter, i ca 40 minuter.

Likes

Comments

25 februari, vi hade barnkalas för Ville, vi har det två veckor innan bf för säkerhets skull tänkte vi.
Kalaset led mot sitt slut, kompisarna åkte hem och vi hade världens nöjdaste unge. Johan sa till bebisen i magen att den nu var varmt välkommen ut.
Vi röjde undan med hjälp av min bästa kompis, jag blev trött och satte mig på en stol och hade tydligen sagt att jag kände mig konstig.
Kvällen kom och vi la oss. Vid två vaknar vi av en ledsen Oliver som knappt kunde andas och hostade slemhosta varvat med lite krupp. Kände att jag så långt som det går gärna stannar hemma med de resurser vi har men kontaktade ändå barnakuten och berättade läget samt vad vi har hemma. Vi får maxa och överskrida lite grann med luftrörsvidgande och slemlösande så länge vi har kontakt med ba. Vi maxade och gav 16 doser ventoline på 1,5 h och satt en stund vid ett fönster. Olivers andning lugnade sig och hostan gav med sig. Vi la honom mellan oss i vår säng och väntade samtal från ba, då somnade Oliver vilket är ett bra tecken på att medicinerna gjort sitt.
Vi avvaktade med att åka in med tanke på att han sov och det hade lugnat sig med restriktioner om att åka in om det började igen eller blev värre. Ställde in mig på en natt på akuten men tänkte passa på att sova lite.
Klockan har blivit lite i fyra.
Går på toa och kryper ner bredvid Oliver, vänder mig om och känner hur det rinner längst benen och att det blir blött i sängen.
Eem Johan, jag tror mitt vatten gick nu. Eller ja, det gick nu, fick jag sömndrucket ur mig.
Ringer förlossningen och fick tid för bedömning vid åtta med tanke på att jag inte hade några värkar. Ringer och förvarnar mamma. Lägger mig och försöker sova.
Vid tio i fem börjar jag klocka värkar som kommer med ca 15 minuters mellanrum.
Johan sover inte, jag sover inte och vid lite i sex går Johan och tar fram frukost.
Värkarna kommer tätare och med tanke på Olivers raketförlossning tycker Johan att jag ska ringa mamma.
Vi väcker barnen för att förvarna dem och vid halv sju får jag ringa mamma och fråga hur långt de har kvar då jag har tre värkar på sex minuter och de på förlossningen vill att jag kommer in.

Likes

Comments

Efter att har läst mycket gott om hallonbladste bestämde jag mig för att prova det denna graviditeten,  just för att det ska hjälpa till vid läkning genom att minska blödning och hjälpa livmodern att dra ihop sig. Eftervärkarna kunde tydligen mildras också.
Med tanke på att jag förlorade massa blod vid Olivers förlossning och hade hemska eftervärkar kände jag att det kunde vara värt att prova.
Sen fick jag även höra att det kunde hjälpa till att förbereda kroppen inför förlossningen. Så jag köpte en låda och har provat en vecka. Känner inget direkt av det men tycker att det är rätt gott så jag känner inte att jag förlorar nått på att prova iaf.

Sockret var fint btw, ingen graviditetsdiabetes.

Likes

Comments

Sist hos barnmorskan såg allt utom mitt blodsocker fint ut. Järnet var topnotch, kisset var rent, blodtrycket lågt och fint, magen hade vuxit två cm på en och en halv vecka, hjärtljuden varierade fint de med och pyret verkar vara fixerad. Men sockret låg ju lite för högt 8,1. Något som är helt nytt för mig under en graviditet. Så som jag misstänkte kommer jag få göra en glykosbelastning imorgon. Så snart ska jag inta det sista jag får äta och dricka innan klockan typ halv elva imon. Hur ska jag överleva? Både hunger och illamående, jodå illamående fortfarande om jag inte äter var tredje timme. Och jag är glad över att mina barn är på dagis och min man på jobbet, misstänker att jag kommer vara lite grinig. Haha.
Jag har hört att denna sockerlösning med smak av citrus ska vara kräkäckligt utav typ fem av mina vänner, så jag ser väl inte direkt fram emot det. Men vad som måste göras, måste göras.
Mina matvanor då? Asså jag är verkligen ingen sockerråtta, äter mest choklad och då oftast på helgen och en rad. Kakor kan jag äta ibland, men fikar hellre på typ en macka. Äter iprincip aldrig ljust bröd och ser mig verkligen som en som tänker på vad jag äter. Kan absolut äta ris, potatis och pasta, men kompletterar med rejält med grönsaker.
Men skulle jag ha graviditetsdiabetes så får jag väl se det som ytligare ett steg mot att äta nyttigare och ta hand ommontera kropp.

Fyra veckor kvar till fb btw

Likes

Comments

Barn är otroligt härliga, deras tankar likaså. Ville började fundera över det här med bebisen i bilen på väg hem från simskolan.
-Mamma du och pappa ville ju ha en bebis.
-Ja, precis. Det ville vi.
Det är tyst en stund och han sjunger med i låten på radion.
-Men mamma, i Håkan Bråkan boken*.....då är ju bebisen ett frö och ett ägg och Hasse hade ju stoppat snoppen, i fröken Camillas snippa och så blev det en bebis. Har pappa stoppat snoppen i din snippa?
Efter att ha läst boken säkert 100 gånger så har min köra son nu dragit den parallellen.
Vi är väldigt öppna i vår familj och jag ville inte ljuga för honom, så jag svarar
-Ja älskling, så är det.
-När då mamma?
-Bebisar ligger ju och bakas i mammans mage i nio månader, så det är snart nio månader sen. Det är ganska lång tid.
-Men asså vad var det för dag mamma. Om du inte berättar det blir jag arg.
Ja kära lilla barn. Jag fick bita mig hårt i läppen för att inte brista ut i skratt.
Sen kom just dance på radion och han började sjunga med.

*en otroligt härlig bok som på ett bra sätt berättar sanningen om hur barn blir till.

Likes

Comments

Såg att mitt senaste inlägg hette jul, jul strålande jul. Well,. min jul blev inte så strålande till slut. Min kära morfar somnade in på julaftonsförmiddag och julfirandet blev inte riktigt som det skulle ha blivit. Men tack vare barnen bet man ihop och vi gav dem en mysig jul.

Efter det blev livet minst sagt konstigt, nya vetskaper kom fram som jag inte tänker gå in på här, men lusten att skriva fanns liksom inte där på ett tag. Något jag däremot känner behov utav, och har vilja till nu.

Så jag har blivit betydligt större och tyngre sen sist. I början av januari var jag på BM besök och väger nu över 70 kg. Blodtryck och socker låg som tidigare bra, så även järnet. BF mått låg på 31 och bebisen låg med huvudet neråt. Det visste jag redan och den har nog gjort det sen v. 29. Idag går vi in i v. 35 och att huvudet är neråt känns gott och väl, precis som under Olivers graviditet. Jag mår ganska bra om man bortser från hemsk foglossning som kommer i skov, kombo av fibro och graviditet misstänker jag. Min kära nerv i axeln ha börjat spöka och så även mina fötter och höfter utav tyngden. FÖr tung, det är en känsla jag verkligen känner igen mig i nu. Sen att bebisen ligger så långt ner och trycker neråt gör att tyngdkänslan förstärks.

Förlossningen är något jag har börjat se fram emot, hur blir det denna gången? Vad jag är lite orolig över är att det blir ett stort barn. V vägde 3,6 kg och O vägde 4,2 och då fick jag över en vecka. De säger att barnen blir större ju senare i ordningen de kommer, så yttligare en öknining på 600 g om man går över denna gången resulterar i ett barn på 4,8 kg. Nu har jag kompisar som lyckas klämma ut en så stor bebis så jag ska väl inte säga så mycekt kanske. Hahaha all cred till er mina starka vänner! Min barnmorska tyckte att jag inte behövde oroa mig över då magen följde kurvan fint och var inte ovanligt stor, samt att min vikt inte var skrämmande hög. Hon har nog glömt på tre år att denna graviditet är lik Olivers vad gäller siffror, jag var mycket större med Ville. Och att få höra två dagar innan förlossning när ultraljud gjordes för att bedömma vattennivån. Hur stort var ditt första barn? Varpå jag svarar 36 kg och läkaren kollar på mig och hmmmar, ja när Oliver kom ut förstod jag ju precis varför haha.

Två veckor till på jobbet och denna veckan kommer min vikarie, känns konstigt men skönt att få lämna över till nån annan.


Likes

Comments

Då börjar julefriden infinna sig i vårt hus. Julpyntet åkte fram vid halv elva igår och idag har vi julat hela dagen.
Vi startade med julbak med familjen Hellberg/Wilkens, en tradition sen sex år tillbaka.
Barnen gjorde typ fem pepparkakor var sen satt vi föräldrar med resten. Papporna brände sista plåten när vi mammor och barn var ute och gav hästarna morot och knäckebröd.
Så efter lite viftande och vädrande blev det lunch.
Efter lunchen fick vi lite tryfflar och kola gjort.

Väl hemma efter en vila för den gravida mamman och minstebarnet kläddes granen till julmusik, och Ville såg till att julstrumporna hamnade på barnens dörrar.

Nu puttrar skinkan och gröten på spisen. Det sista nämnda blir nog klart väldigt mycket tidigare, så ikväll blir det gröt och imorgon skinkmacka.

Jul jul, strålande jul.

Likes

Comments

Tre graviditeter men ack så olika, här kommer lite jag kan komma på så här långt.

Med Ville hade jag symptom långt innan vi fick plus på stickan. Med Oliver hade jag inga symtom alls och när jag tyckte att brallorna började bli trånga sa min kära man åt mig att ta ett test, denna gången hade jag inte heller några symptom.

En likhet är att jag har fått mage väldigt tidigt och i v 12 har jag knappt kunnat dölja mina graviditeter.

Med Ville mådde jag illa från lunch och hela kvällen med följd till att jag inte kunde äta de första 13 veckorna. Spydde några gånger under hela graviditeten, speciellt av lukten av mögelost. Med Oliver hade jag det klassiska morgonillamåendet, kunde äta direkt på morgonen men sen tog det emot fram till lunch de första 14 veckorna. Det var så illa att jag hade tabletter, åksjukeband och spypåse vart jag än gick. Men jag spydde aldrig. Nu har jag mått illa både på morgonen och kvällen i perioder under hela graviditeten, just nu är det värst på kvällarna och de sura uppstötningarna får mig att vilja köpa upp hela apotekets lager av Novalucol. Nu måste jag äta var tredje timme under min vakna tid för att må någorlunda bra.

Viktuppgången är just nu ganska jämn, med Ville landade jag på + 25 och med Oliver + 22.

Om inte mitt minne sviker mig så låg SF måttet med Ville och Oliver på 24 på barnmorskebesöket i v 24, denna gången låg det på 22.

Med Ville låg moderkakan i bakvägg, med Oliver och nu låg/ligger den i framvägg. Med Ville kände jag ordentliga rörelser i v 16, med Oliver i v 16 och nu i v 18.

Vår egna beräkning av bf datumet har stämt väldigt väl med Ville och Oliver. Med Ville blev jag flyttad en dag och med Oliver fyra. Våra egna beräkningar har stämt bäst med när de väl har kommit. Denna gången har jag blivit flyttad tio dagar. Så det blir intressant att se när den kommer.


Likes

Comments

Efter några väldigt intensiva veckor både på jobbet och privat känns det äntligen som om denna veckan kan bli skapligt lugn.

På dessa veckor har jag hunnit med ett besök hos barnmorskan. Vågen står på + 8 kg, ungefär likvärdig med de andra graviditeterna som slutat på + 25 respektive 22 kg. Mitt sockervärde var bra och likaså mitt hb. Dock var mina järnreserver något låga (har haft svårt att komma upp på bra reserver efter blodförlust på 1 L efter Olivers förlossning) så det blev järntabletter nu. Kan väl säga att vi inte riktigt gillar varandra jag och den där Niferexen, men det är väl bara att bita ihop och hoppas på bättre tider. Annars så såg allt fint ut, ett SF mått på 22 och hjärtljud på 155 om inte minnet sviker.

Moderskapsintyget är inskickat, mitt mammavik ligger ute på annons och idag går vi in i v 26, och det börjar äntligen kännas att tiden går fort.


Likes

Comments