Vara har den tagit vägen? Karaktären? I helgen har det slunkit ner både chips och Cola. Idag, en måndag, har jag hunnit med några kakor. Solen skiner och det är skönt väder ute, jag sitter på balkongen och solar istället för att promenera. Hur har jag tänkt komma i form? Skärpning tjejen, imorgon är det jag som får börja vara hård mot mig själv. Tur jag ska på middag och grilla imorgon och inte har någon bil så att jag måste gå. Skärpning, dags att bevisa för mig själv att jag har karaktär.

I fredags var jag och träffade Johanna som är en pilates pt för att få hjälp med att få kontakt med de inre magmusklerna. Tyckte det var bra då hon berätta hur det skulle kännas när man hittat rätt. Hon kände även på magens delning och elasticiteten mellan magmusklerna. För mig såg det bra ut och det hade gått till sig efter graviditeten. Jag fick några övningar att göra hemma, vissa övningar är kluriga att hitta kontakten men känner att jag hittar dem. Den träningen har jag hunnit med idag. Ska bygga upp de inre så jag blir stark innan jag börjar med plankövningar osv. De inre har ju varit inaktiv väldigt länge under graviditeten. Åkte även i fredags ut och hälsade på min pappa med Theo och blev senare på kvällen bjuden på middag av min sambos föräldrar. Vi sov över där och spenderade hela lördagen med dem. Igår sprang vi på stan och handlade inför dopet till helgen , bakade (farligt när man har dålig karaktär), och idag har jag inte gjort mycket mer än att suttit på balkongen, lagat mat och ska snart iväg och klippa mig. Senare kommer en kompis förbi , så nej ingen promenad blir det idag heller.

Så nu får jag skärpa mig, blir galen på mig själv! Så här dålig karaktär har jag inte. Skärpning!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Jag hörde av mig till de som anordnar pilateskursen men den var full den som startade nu och nästa start är till hösten. Så jag bokade in en PT timme där istället, imorgon är det dags. De kollar så jag får kontakt med de inre magmuskulaturen under de övningar de ger mig. Känns viktigt att det blir rätt efter graviditeten, så det känns jättebra.


Vi har bott i stugan i veckan. Så i måndags blev det en långpromenad på en mil, skulle till min pappa men han var inte hemma så blev en sväng förbi sambons jobb. Tisdagen blev utflykten med bil då vi möttes upp ett gäng vänner med våra barn. Ingen promenad blev det när grabben på kvällssidan fick ont i magen, det höll i sig till onsdagskväll. När det äntligen släppte åkte jag in till stan för att sova natten mot idag, och som han sov. Fick väcka honom i morse, underbart!

Så det har blivit dåligt med motion, men så är det med barn inser jag. Har de ont i magen får man helt enkelt guppa runt på dem istället för att styra runt dem i vagnen.

Idag har jag varit på babymassage med lilleman och en vännina har varit förbi. Ytterligare en väninna är på väg hit och eventuellt kommer en av mina bröder hit ikväll. En umgås dag istället för motion (vagnen är kvar i stugan och pga snöovädret stannar vi i stan ikväll). Men imorgon, då blir det en pt timme, förhoppningsvis barnvagnsprommis och kanske en grillad ryggbiff med grönsallad till middag för att fira in att det är helg. 

Ska väga mig till veckan när jag kommit igång mer med träningen , det blev ju som det blev med den hittills denna vecka.

Likes

Comments

Igår lämnade jag lillgrabben med sin pappa i 4 timmar. Vilken abstinens man får, efter att ha varit med varandra dygnet runt i snart 3 månader är det konstig känsla att vara ensam, utan barn. Jag var ut och åt med några väninnor vilket var supertrevligt . Drog på mig ett par klackar för första gången på snart ett år, men hallå, hållning, blev inte så graciöst. Så fokus på att bli stabilare i coren och inte kutryggad som jag blivit av att bära sonen. Det rakt strålar från aXlar, nacke så jag får huvudvärk tyvärr. Sp dags att sträcka på sig och bli stark. Men som tidigare sagt, ska försiktigt försiktigt ta mig tillbaka. Ingen löpning eller sittupps ännu.

Veckan som varit har fröken legat på latsidan. Sovit när sonen sovit och i stort inte rört på mig alls, sånna dagar behövs också. Men maten däremot har varot felfri, tills det blev helg :) var ute i sommarstugan och var mycket ensam vilket jag verkligen behövde, ladda batterierna, jag och Theo.


Har varit på efterkontroll efter förlossningen och har nu tänkt börja träna "lite mer". Gravidkilon borta. Jag vet inte hur magens delning är efter graviditeten och hur sne jag kanske är i ryggen så ska vara försiktig med träning till jag vet hur det ser ut. Men lite hemma övningar och raska promenader. Fick tips av en väninna om en pilateskurs hon gått på där de även kollar magens delning osv innan den kör igång. Funderar på den faktiskt. Ska kolla upp den iallafall.

Likes

Comments

Igår sken solen hela förmiddagen. Jag tog barnvagnen och promenerade, handlade och testade denna Loka. Jag gillar dessa Loka smaker de kommer med, eller ja några av dem som päronsplit och denna. Smak av chokladboll som var förra året gick faktiskt inte ens att svälja.

Gårdagen blev en bra dag. Fick i mig både knäckemackor, frukt och pastasallad med kyckling, promenerade. Dock ingen efterförlossningsträning. Målet för dagen är att göra efterförlossningsträning men låta bli promenaden, behöver röja här hemma. Karln har jobbat över i veckan och lilleman haft ont i magen så hemmet (och även mig själv) har blivit eftersatt. Så istället för att försöka promenera i det mulna, trista vädret så väljer jag att försöka få lite helgfint hemma då vi haft en fullspäckad vecka och behöver en myskväll i soffan ikväll. Hade besök av min syster igår som kom på middag och senare kom en vännina. Supertrevligt!! Dock behöver vi nu fredagskvällen bara vi tre, ge vår son ett bad och magmassage samt om jag har tur kanske jag lyckas smita till solariet (mina utslag i ansiktet försvinner inte annars, och de kliar kliar kliar så jag blir tokig och ser ut att vara 100 år gammal). För sen har vi fullt upp i helgen så ikväll blir vår myskväll. Både chips och godis lär plockas fram. Får skärpa till mig resten av helgen och sköta mig exemplariskt under dagen idag också.

Så ikväll blir en familjemys-dag. Nya promerartag imorgon :)



Likes

Comments

Ja det är en dålig cirkel. Mitt på dagen igår föll jag dit för både vitchoklad och lakrits. Mina 3,5 timmes sömntimmar som dessutom inte var sammanhängande fick mig att välja att stoppa i mig detta då tröttheten gav mig illamående och behövde vara allert för att underhålla min son. Ja, så igår vart en dålig kost dag, och med ledsen bebis när jag tnkte gå ut med vagnen blev inte promenaden av heller. En sämre dag alltså. När sambon kom hem la jag mig och sov en timme, underbart!'! till middag gjorde vi lammrostbiff , det var gudomligt gott

Idag har varit en bättre dag, betydligt bättre sömn för mig. Har sammanlagt fått ihop 5 - 6 timmar och jag fungerar mycket bättre. Har fått i mig några knäckebröd, kvarg och frukt. Samt ikväll så blir det kyckling och ris till middag," En barnvagnspromenad i blåsten blev det och "efterförlossningsträning", dvs spänna magmusklerna, ryggups osv. Om en dryg vecka ska jag på återbesök på mvc för efterkontroll. Kanske får jag träna hårdare efter det. Nu väntar jag besök av min bror och senare kommer en vännina förbi. En bra dag


Likes

Comments

Jag klev upp på vågen i morse och visst, jag har gått ner mina gravidkilon. Jag testade också att få på mig mina jeans , och nej verkligen nej, det var långt ifrån på. Såklart, då jag tränat flera gånger i veckan förr och inte gjort på snart ett år så har mina muskelkilon omvandlats till fett så är större nu än tidigare. Jenasen får jag precis upp över rumpan men det som trycker in allt och går långt i från att stänga. Ingen vacker syn. Det vore så skönt att komma i dem igen, så ut och promenera med mig bara. Grillsäsongen är här nu också, såå det underlättar ju bättre kostallternativ.

Bild tagen en vecka efter förlossningen och bild tagen idag, nästan två månader mellan bilderna. Längst ner är Theo, som gett mamma 3-4 timmar sömn inatt. Får ta igen det ikväll :)

Likes

Comments

Idag har jag varit ute på promenad, en under förmiddagen på 1,5 timme samt en under em på ca en timme. Jag skulle gärna gå längre men jag har en liten som har lite ont i magen i mellanåt så blev ingen längre än så idag, och det är bra hurtigt ändå, bara att jag älskar sol och promenader så hade jag bestämt hade det blivit en timme till.

Jag har precis ätit middag, en matlåda då karln arbetar över. Pastagratäng med salami , jag vet , så dåligt när man tänkte vara nyttig. När jag ändå avslöjar det kan jag säga att det blev lite godis både fredag, lördag och söndag, men inga jättemängder. Men ändå. Inte jättebra. Vi sköter oss "så gott vi kan" då vi inte slaviskt följer nått som helst kostråd utan allmänt sunt förnuft. Visst vi hade kunnat skippa godiset, men vi hade myskvällar hemma och ja, vi unnade oss det. Jag tror att alla gravidkilon är borta, (amningen hjälper mig mycket att tappa i vikt, så jag har den att tacka mycket av viktnedgången) lovar att kliva upp på vågen i veckan och kolla. Men.. kroppen ser inte likadan ut så mina jeans är inte på ännu. Försöker komma ihåg att köra min efterförlossningsträning för att få tillbaka bålstabiliteten också, min hållning. Det är den enda träning jag gör till jag varit på efterkontroll hos min barnmorska.

Att jag tappat mycket i vikt är inte min förtjänst, utan kroppen själv. Jag har i stort bara gått tillbaka till mitt gamla (aktiva) jag men utan styrketräningen. Såklart att det påverkar vikten neråt. I slutet av graviditeten så pingvin lunkandes jag fram i lågt tempo, liggandes på soffan, sovandes, i jämförelse med att vara ute på längre promenader, aktivt leta efter branta backar för att få upp flåset, bära runt på vår 6 kilos son som numera älskar att man lyfter honom över huvudet. Ja visst, hade jag legat på soffan hade jag haft fler kilon kvar, men det är inte jag, jag har alltid varit aktiv. Så jag fortsätter vara det och hoppas kunna komma i mina jeans framöver och kommer uppdatera hur det går. Vad mitt mål efter det blir, det får vi se. Än en gång förtydligar att jag gör inget som påverkar min son, ser till att vikten går ned sakta för att inte han ska påverkas. Det är så känsligt att nämna att man vill tappa sina gravidkilon och att det hinns med, men varför inte göra det sakta, sakta när man har hjälp av amningen?

BIlden nedan är en backe jag går upp och ned för flera gånger per dag.

Likes

Comments

Två månader och två dagar sedan den mest fantastiska lilla grabb bestämde sig för att äntligen träffa sin mamma och pappa. Två månader och två dagar senare är kärleken större än någonsin, den har varit stark från första stund och den bara växer och växer trots att det inte känns som det ska vara möjligt att älska någon mer än vad jag redan gör.


Idag har jag tid för mammasamtal på bvc för att fånga upp om jag blivit deprimerad. Så är verkligen inte fallet, jag är lyckligare än någonsin och fungerar hur bra som helst trots att jag inte sovit bra på

3 månader (svårt att sova i slutet på graviditeten) Att jag kan på en hand räkna när jag sovit 5 timmar i sträck. Har en son som vill ha mycket närhet, och det får han såklart, Så här hemma blir inte mycket gjort på dagarna förutom att busa och kramas med grabben. Jag har fått utslag i ansiktet och klåda på hela kroppen (gissar på hormoner och sömnbrist samt dålig kost). Slänger i mig lunch som jag värmer i matlåda, laga mat ensam finns ingen möjlighet. Alla barn är olika och vår pojk vill bli buren (bärsele avskyr han) och såklart så bär jag runt på honom så mycket han vill. Jag mår hur bra som helst i allt det här, mitt tålamod är långt och hjärtat smälter bara jag tittar på honom. Ingen depression, bara total lycka!


Kroppsformen då. Det kom en påsk och ja det levererades ett jättestort påskägg av min karl. Min yngre bror bodde här, och vi åt och åt och åt och rörde oss minimalt. Har inte alls fokuserat på att äta bra, inte heller på promenader eller "efter förlossnings träna" på slutet. Men nu är det ändring på det. Nu har både jag och min karl bestämt oss för att försöka äta lite bättre och jag kommer försöka promenera åtminstone varje vardag. Igår blev det en promenad på 6 km (regnskvittrade) och i förrgår blev det en promenad på 11 km. Har laddat ner appen storytell så lyssnar på ljudböcker samtidigt (med en lur givetvis) som jag promenerar så springer tiden iväg. Har hunnit lyssna på Therese Lindgren - ibland mår jag inte så bra, som handlar om psykisk ohälsa och panikångest. Jättebra bok. Nu lyssnar jag på Viktor frisk - min superkraft, som handlar om ADHD diagnos. Jag gillar självbiografier , man får lära sig mycket. Näst på tur ska jag lyssna på Peter jhides bok om hans diabetes. Hur som, hamnade lite från ämnet.


Det jag i stort ville skriva var att jag mår bra, jag är lycklig. Den träning som jag utövar är för närvarande barnvagnspromenader. Jag siktar på branta backar och försöker gå så lång sträcka "som möjligt". Min sambo och jag försöker äta bättre nu och med det sagt så när Theo fyllde två månader bestämde jag mig för att aktivt börja äta och träna bättre men absolut inte banta. Jag äter allt, men inte varje dag, fruktskålen är uppfylld, äggen ligger kokt i kylen och ser till att dricka ordentligt med vatten. Små steg mot att komma i mina jeans igen som är mitt första mål. Kommer alltså börja uppdatera här nu när tillfälle ges. Vill än en gång förtydliga att jag inte bantar, jag gör inget som påverkar vår son. Jag utesluter att äta godis varje dag , väljer bort pizza och äter mer näringsriktig mat. Även om jag också kommer att äta tomma kalorier då och då blir det inte varje dag.

Målbild: Komma i mina jeans.

Likes

Comments

Ska fortsätta leva i vår bebisbubbla och ge kroppen tid att läka, att äta bra kost för både mig och vår sons skull. Men 1 månad efter graviditeten kände jag mig manad att iallafall se var jag står i vikt nu, även fast jag inte aktivt jobbar bort några kilon. Vågen visade 2,5 kilo mer än inskrivningen hos mvc. Jag har alltså tappat 15 kg sen min sista inskrivning hos mvc (gick upp 17,5) 2,5 till ursprungsvikt alltså, det känns som kroppen ordnar det själv med någorlunda bra mat och barnvagnspromenader. Sen är min önskan att gå ner ytterligare framöver såklart, var inte i toppformvid inskrivnkngen på mvc och kroppen ser inte alls lik ut som innan såklart och är väl medveten om att den kommer vara förändrad och det känns helt ok. Hur som haver, jag kommer tillbaka till bloggen när jag ska bygga upp min kropp igen med fokus att bli stark och bli en pigg och glad förälder som orkar springa efter, som orkar leka. Det är mitt mål, utseendemässigt såklart vill jag bli lite fastare men fokus ör att komma tillbaka styrkemöasigt. Men som sagt, först fokus på återhämtning och för att få upp lite flås och för att det är mysigt såklart så blir det barnvagnspromenader. Styrka, kondition och framtida recept kommer senare.. jag fortsätter att promenera när det faller på, äter gröt men även godis då och då. Jag lägger ingen vikt på att komma i form än. 

Likes

Comments

Livet förändras i det ögonblick man blir förälder, när man hör sitt barn skrika för första gången, när han läggs upp på bröstet och man får se honom. Inget annat spelar längre någon roll! Theo är meningen med livet. Vår egna lilla familj. Jag har allt jag vill ha nu..

Det började natten mot söndag den 19 februari, 9 dagar över tiden. Vaknade 01:30 av värkar och vid fyra tiden ringde jag in till förlossningen, de bad mig ta alvedon och avvvakta. Jag la mig bredvid Linus och sa åt honom att sova vidare, att jag hade värkar och hade ringt in till förlossningen, att han får nog dricka whisky ikväll (han har sagt att när sonen föds skulle han öppna en efterlängtad flaska whiskey för att fira att han blivit pappa. ) Jag kunde inte sova vidare så låg med mina 5-10 minuter mellan värkarna (som jag hade från att jag vaknade) som blev intensivare och intensivare. Duschade två gånger, hade värmekudde och åt alvedon. Jag ringde in för andra gången vid 14 tiden även fast värkarna inte kommit tätare, men upplevde dem mycket mer intensivare. Vi fick komma in på en undersökning men var beredd på att få åka hem så lämnade väskan i bilen och knata upp på ett förlossningsrum där en underbar barnmorska vid namn Ulrika mötte oss. Blev uppkopplad för att mäta värkstyrka och undersökt av henne. Värkarna var kraftiga och hade kämpat på mycket hemma så det var inga tvivel om att jag skulle läggas in, byta om och förlösas innan barnmorskan slutade sitt skift. Överlyckliga var vi när vi insåg att det var nära till vi skulle få träffa vår son. Det var bara att stanna kvar i rummet och Linus hämtade bb väskan i bilen. 14:30 skrevs vi in och 20:08 tog Theo sitt första andetag. Tårarna rann när jag hörde honom skrika och han lades upp på mitt bröst, det är en sådan lycka, sådan kärlek som inte går att beskriva, det måste upplevas. Både kärleken jag känner till min Karl och till vår son. Vi som väntat i nio månader på honom, kan fortfarande inte förstå att han är vår. Han är den sötaste bebis jag sett, såklart och hur snäll som helst. Det är som de säger att man glömmer direkt barnet är ute vad man gått igenom. Det är så häftigt att föda barn, min sambo var otroligt bra och tog hand om mig för allt vad han kunde under mitt värkarbete. Baddade min panna, såg till att jag fick dricka, och var ett allmänt stort stöd i denna situation.

Jag gav förlossningen en 10 av 10 och trodde det skulle vara betydligt värre än det var. Men med personal som tog väl hand om mig, min lugna sambo bredvid och lustgasen som tog udden av värkarna är detta det finaste ögonblicket i mitt liv. Se min son, min rörda sambo som pussar mig och att inse att nu är jag mamma, han är pappa och den sötaste lilla perfekta grabb på 3740 gram och 51 cm är vår son, att få rå om resten av livet. Världens viktigaste uppgift, att vara förälder. Jag blir rörd varje gång jag ser honom, eller när jag ser min sambo med honom. Jag är så lycklig.

Men denna blogg har jag i syfte att skriva om kost och träning, inte om familjen och det privata så ska framöver hålla mig till det som jag startat bloggen för. Men än är träning inte aktuellt, och inte heller kost. Nu koncentrerar vi oss på att mysa med varandra och skapa rutiner! Men kroppen är fantastiskt verkligen, hur fort den återställer sig efter en graviditet. Jag har många myskilon över nu, men jag trivs i dem konstigt nog och har ingen brådska att bli av med dem. Men, det kommer att tränas bort och jag kommer uppdatera både recept och träning när det blir aktuellt. Ska såklart få tillbaka min styrka jag haft innan graviditeten, men det är ingen brådska alls, Nu fortsätter vi att leva i bebisbubblan med massor av pussar och gos med Theo och fikadejter med alla som vill träffa vårt underverk.

Vägen tillbaka efter en graviditet blir fortsättningen på denna blogg, men det får vänta ett tag. Nu fokus familj!


Likes

Comments