Igår sken solen hela förmiddagen. Jag tog barnvagnen och promenerade, handlade och testade denna Loka. Jag gillar dessa Loka smaker de kommer med, eller ja några av dem som päronsplit och denna. Smak av chokladboll som var förra året gick faktiskt inte ens att svälja.

Gårdagen blev en bra dag. Fick i mig både knäckemackor, frukt och pastasallad med kyckling, promenerade. Dock ingen efterförlossningsträning. Målet för dagen är att göra efterförlossningsträning men låta bli promenaden, behöver röja här hemma. Karln har jobbat över i veckan och lilleman haft ont i magen så hemmet (och även mig själv) har blivit eftersatt. Så istället för att försöka promenera i det mulna, trista vädret så väljer jag att försöka få lite helgfint hemma då vi haft en fullspäckad vecka och behöver en myskväll i soffan ikväll. Hade besök av min syster igår som kom på middag och senare kom en vännina. Supertrevligt!! Dock behöver vi nu fredagskvällen bara vi tre, ge vår son ett bad och magmassage samt om jag har tur kanske jag lyckas smita till solariet (mina utslag i ansiktet försvinner inte annars, och de kliar kliar kliar så jag blir tokig och ser ut att vara 100 år gammal). För sen har vi fullt upp i helgen så ikväll blir vår myskväll. Både chips och godis lär plockas fram. Får skärpa till mig resten av helgen och sköta mig exemplariskt under dagen idag också.

Så ikväll blir en familjemys-dag. Nya promerartag imorgon :)



Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Ja det är en dålig cirkel. Mitt på dagen igår föll jag dit för både vitchoklad och lakrits. Mina 3,5 timmes sömntimmar som dessutom inte var sammanhängande fick mig att välja att stoppa i mig detta då tröttheten gav mig illamående och behövde vara allert för att underhålla min son. Ja, så igår vart en dålig kost dag, och med ledsen bebis när jag tnkte gå ut med vagnen blev inte promenaden av heller. En sämre dag alltså. När sambon kom hem la jag mig och sov en timme, underbart!'! till middag gjorde vi lammrostbiff , det var gudomligt gott

Idag har varit en bättre dag, betydligt bättre sömn för mig. Har sammanlagt fått ihop 5 - 6 timmar och jag fungerar mycket bättre. Har fått i mig några knäckebröd, kvarg och frukt. Samt ikväll så blir det kyckling och ris till middag," En barnvagnspromenad i blåsten blev det och "efterförlossningsträning", dvs spänna magmusklerna, ryggups osv. Om en dryg vecka ska jag på återbesök på mvc för efterkontroll. Kanske får jag träna hårdare efter det. Nu väntar jag besök av min bror och senare kommer en vännina förbi. En bra dag


Likes

Comments

Jag klev upp på vågen i morse och visst, jag har gått ner mina gravidkilon. Jag testade också att få på mig mina jeans , och nej verkligen nej, det var långt ifrån på. Såklart, då jag tränat flera gånger i veckan förr och inte gjort på snart ett år så har mina muskelkilon omvandlats till fett så är större nu än tidigare. Jenasen får jag precis upp över rumpan men det som trycker in allt och går långt i från att stänga. Ingen vacker syn. Det vore så skönt att komma i dem igen, så ut och promenera med mig bara. Grillsäsongen är här nu också, såå det underlättar ju bättre kostallternativ.

Bild tagen en vecka efter förlossningen och bild tagen idag, nästan två månader mellan bilderna. Längst ner är Theo, som gett mamma 3-4 timmar sömn inatt. Får ta igen det ikväll :)

Likes

Comments

Idag har jag varit ute på promenad, en under förmiddagen på 1,5 timme samt en under em på ca en timme. Jag skulle gärna gå längre men jag har en liten som har lite ont i magen i mellanåt så blev ingen längre än så idag, och det är bra hurtigt ändå, bara att jag älskar sol och promenader så hade jag bestämt hade det blivit en timme till.

Jag har precis ätit middag, en matlåda då karln arbetar över. Pastagratäng med salami , jag vet , så dåligt när man tänkte vara nyttig. När jag ändå avslöjar det kan jag säga att det blev lite godis både fredag, lördag och söndag, men inga jättemängder. Men ändå. Inte jättebra. Vi sköter oss "så gott vi kan" då vi inte slaviskt följer nått som helst kostråd utan allmänt sunt förnuft. Visst vi hade kunnat skippa godiset, men vi hade myskvällar hemma och ja, vi unnade oss det. Jag tror att alla gravidkilon är borta, (amningen hjälper mig mycket att tappa i vikt, så jag har den att tacka mycket av viktnedgången) lovar att kliva upp på vågen i veckan och kolla. Men.. kroppen ser inte likadan ut så mina jeans är inte på ännu. Försöker komma ihåg att köra min efterförlossningsträning för att få tillbaka bålstabiliteten också, min hållning. Det är den enda träning jag gör till jag varit på efterkontroll hos min barnmorska.

Att jag tappat mycket i vikt är inte min förtjänst, utan kroppen själv. Jag har i stort bara gått tillbaka till mitt gamla (aktiva) jag men utan styrketräningen. Såklart att det påverkar vikten neråt. I slutet av graviditeten så pingvin lunkandes jag fram i lågt tempo, liggandes på soffan, sovandes, i jämförelse med att vara ute på längre promenader, aktivt leta efter branta backar för att få upp flåset, bära runt på vår 6 kilos son som numera älskar att man lyfter honom över huvudet. Ja visst, hade jag legat på soffan hade jag haft fler kilon kvar, men det är inte jag, jag har alltid varit aktiv. Så jag fortsätter vara det och hoppas kunna komma i mina jeans framöver och kommer uppdatera hur det går. Vad mitt mål efter det blir, det får vi se. Än en gång förtydligar att jag gör inget som påverkar min son, ser till att vikten går ned sakta för att inte han ska påverkas. Det är så känsligt att nämna att man vill tappa sina gravidkilon och att det hinns med, men varför inte göra det sakta, sakta när man har hjälp av amningen?

BIlden nedan är en backe jag går upp och ned för flera gånger per dag.

Likes

Comments

Två månader och två dagar sedan den mest fantastiska lilla grabb bestämde sig för att äntligen träffa sin mamma och pappa. Två månader och två dagar senare är kärleken större än någonsin, den har varit stark från första stund och den bara växer och växer trots att det inte känns som det ska vara möjligt att älska någon mer än vad jag redan gör.


Idag har jag tid för mammasamtal på bvc för att fånga upp om jag blivit deprimerad. Så är verkligen inte fallet, jag är lyckligare än någonsin och fungerar hur bra som helst trots att jag inte sovit bra på

3 månader (svårt att sova i slutet på graviditeten) Att jag kan på en hand räkna när jag sovit 5 timmar i sträck. Har en son som vill ha mycket närhet, och det får han såklart, Så här hemma blir inte mycket gjort på dagarna förutom att busa och kramas med grabben. Jag har fått utslag i ansiktet och klåda på hela kroppen (gissar på hormoner och sömnbrist samt dålig kost). Slänger i mig lunch som jag värmer i matlåda, laga mat ensam finns ingen möjlighet. Alla barn är olika och vår pojk vill bli buren (bärsele avskyr han) och såklart så bär jag runt på honom så mycket han vill. Jag mår hur bra som helst i allt det här, mitt tålamod är långt och hjärtat smälter bara jag tittar på honom. Ingen depression, bara total lycka!


Kroppsformen då. Det kom en påsk och ja det levererades ett jättestort påskägg av min karl. Min yngre bror bodde här, och vi åt och åt och åt och rörde oss minimalt. Har inte alls fokuserat på att äta bra, inte heller på promenader eller "efter förlossnings träna" på slutet. Men nu är det ändring på det. Nu har både jag och min karl bestämt oss för att försöka äta lite bättre och jag kommer försöka promenera åtminstone varje vardag. Igår blev det en promenad på 6 km (regnskvittrade) och i förrgår blev det en promenad på 11 km. Har laddat ner appen storytell så lyssnar på ljudböcker samtidigt (med en lur givetvis) som jag promenerar så springer tiden iväg. Har hunnit lyssna på Therese Lindgren - ibland mår jag inte så bra, som handlar om psykisk ohälsa och panikångest. Jättebra bok. Nu lyssnar jag på Viktor frisk - min superkraft, som handlar om ADHD diagnos. Jag gillar självbiografier , man får lära sig mycket. Näst på tur ska jag lyssna på Peter jhides bok om hans diabetes. Hur som, hamnade lite från ämnet.


Det jag i stort ville skriva var att jag mår bra, jag är lycklig. Den träning som jag utövar är för närvarande barnvagnspromenader. Jag siktar på branta backar och försöker gå så lång sträcka "som möjligt". Min sambo och jag försöker äta bättre nu och med det sagt så när Theo fyllde två månader bestämde jag mig för att aktivt börja äta och träna bättre men absolut inte banta. Jag äter allt, men inte varje dag, fruktskålen är uppfylld, äggen ligger kokt i kylen och ser till att dricka ordentligt med vatten. Små steg mot att komma i mina jeans igen som är mitt första mål. Kommer alltså börja uppdatera här nu när tillfälle ges. Vill än en gång förtydliga att jag inte bantar, jag gör inget som påverkar vår son. Jag utesluter att äta godis varje dag , väljer bort pizza och äter mer näringsriktig mat. Även om jag också kommer att äta tomma kalorier då och då blir det inte varje dag.

Målbild: Komma i mina jeans.

Likes

Comments

Ska fortsätta leva i vår bebisbubbla och ge kroppen tid att läka, att äta bra kost för både mig och vår sons skull. Men 1 månad efter graviditeten kände jag mig manad att iallafall se var jag står i vikt nu, även fast jag inte aktivt jobbar bort några kilon. Vågen visade 2,5 kilo mer än inskrivningen hos mvc. Jag har alltså tappat 15 kg sen min sista inskrivning hos mvc (gick upp 17,5) 2,5 till ursprungsvikt alltså, det känns som kroppen ordnar det själv med någorlunda bra mat och barnvagnspromenader. Sen är min önskan att gå ner ytterligare framöver såklart, var inte i toppformvid inskrivnkngen på mvc och kroppen ser inte alls lik ut som innan såklart och är väl medveten om att den kommer vara förändrad och det känns helt ok. Hur som haver, jag kommer tillbaka till bloggen när jag ska bygga upp min kropp igen med fokus att bli stark och bli en pigg och glad förälder som orkar springa efter, som orkar leka. Det är mitt mål, utseendemässigt såklart vill jag bli lite fastare men fokus ör att komma tillbaka styrkemöasigt. Men som sagt, först fokus på återhämtning och för att få upp lite flås och för att det är mysigt såklart så blir det barnvagnspromenader. Styrka, kondition och framtida recept kommer senare.. jag fortsätter att promenera när det faller på, äter gröt men även godis då och då. Jag lägger ingen vikt på att komma i form än. 

Likes

Comments

Livet förändras i det ögonblick man blir förälder, när man hör sitt barn skrika för första gången, när han läggs upp på bröstet och man får se honom. Inget annat spelar längre någon roll! Theo är meningen med livet. Vår egna lilla familj. Jag har allt jag vill ha nu..

Det började natten mot söndag den 19 februari, 9 dagar över tiden. Vaknade 01:30 av värkar och vid fyra tiden ringde jag in till förlossningen, de bad mig ta alvedon och avvvakta. Jag la mig bredvid Linus och sa åt honom att sova vidare, att jag hade värkar och hade ringt in till förlossningen, att han får nog dricka whisky ikväll (han har sagt att när sonen föds skulle han öppna en efterlängtad flaska whiskey för att fira att han blivit pappa. ) Jag kunde inte sova vidare så låg med mina 5-10 minuter mellan värkarna (som jag hade från att jag vaknade) som blev intensivare och intensivare. Duschade två gånger, hade värmekudde och åt alvedon. Jag ringde in för andra gången vid 14 tiden även fast värkarna inte kommit tätare, men upplevde dem mycket mer intensivare. Vi fick komma in på en undersökning men var beredd på att få åka hem så lämnade väskan i bilen och knata upp på ett förlossningsrum där en underbar barnmorska vid namn Ulrika mötte oss. Blev uppkopplad för att mäta värkstyrka och undersökt av henne. Värkarna var kraftiga och hade kämpat på mycket hemma så det var inga tvivel om att jag skulle läggas in, byta om och förlösas innan barnmorskan slutade sitt skift. Överlyckliga var vi när vi insåg att det var nära till vi skulle få träffa vår son. Det var bara att stanna kvar i rummet och Linus hämtade bb väskan i bilen. 14:30 skrevs vi in och 20:08 tog Theo sitt första andetag. Tårarna rann när jag hörde honom skrika och han lades upp på mitt bröst, det är en sådan lycka, sådan kärlek som inte går att beskriva, det måste upplevas. Både kärleken jag känner till min Karl och till vår son. Vi som väntat i nio månader på honom, kan fortfarande inte förstå att han är vår. Han är den sötaste bebis jag sett, såklart och hur snäll som helst. Det är som de säger att man glömmer direkt barnet är ute vad man gått igenom. Det är så häftigt att föda barn, min sambo var otroligt bra och tog hand om mig för allt vad han kunde under mitt värkarbete. Baddade min panna, såg till att jag fick dricka, och var ett allmänt stort stöd i denna situation.

Jag gav förlossningen en 10 av 10 och trodde det skulle vara betydligt värre än det var. Men med personal som tog väl hand om mig, min lugna sambo bredvid och lustgasen som tog udden av värkarna är detta det finaste ögonblicket i mitt liv. Se min son, min rörda sambo som pussar mig och att inse att nu är jag mamma, han är pappa och den sötaste lilla perfekta grabb på 3740 gram och 51 cm är vår son, att få rå om resten av livet. Världens viktigaste uppgift, att vara förälder. Jag blir rörd varje gång jag ser honom, eller när jag ser min sambo med honom. Jag är så lycklig.

Men denna blogg har jag i syfte att skriva om kost och träning, inte om familjen och det privata så ska framöver hålla mig till det som jag startat bloggen för. Men än är träning inte aktuellt, och inte heller kost. Nu koncentrerar vi oss på att mysa med varandra och skapa rutiner! Men kroppen är fantastiskt verkligen, hur fort den återställer sig efter en graviditet. Jag har många myskilon över nu, men jag trivs i dem konstigt nog och har ingen brådska att bli av med dem. Men, det kommer att tränas bort och jag kommer uppdatera både recept och träning när det blir aktuellt. Ska såklart få tillbaka min styrka jag haft innan graviditeten, men det är ingen brådska alls, Nu fortsätter vi att leva i bebisbubblan med massor av pussar och gos med Theo och fikadejter med alla som vill träffa vårt underverk.

Vägen tillbaka efter en graviditet blir fortsättningen på denna blogg, men det får vänta ett tag. Nu fokus familj!


Likes

Comments

Fortsättning från tidigare inlägg..

Vi insåg alltså att i början av Februari 2017 skulle vi bli föräldrar, även om det fortfarande känns helt overkligt att vi ska bli föräldrar (sitter och har gått över tiden med 5 dagar nu)

En vecka efter att vi plussat började jag på mitt nya arbete, jag var alltså i vecka 6 då så sommaren blev tuff med tillhörande illamående , trötthet och dessutom långa dagar , nytt jobb och nya rutiner. Från att ha jobbat 20 min promenadväg hemifrån, började jag nu åka tåg i 50 minuter som jag sen avslutades med en promenad på 35-40 minuter för att komma fram till jobbet. ch samma procedur hem. Tåget gick 5:28 från och jag var hemma strax före 18 på kvällarna. Tur jag hade min andra hälft som lagade mat och skötte allt hemma. Jag jobbade, sov och åt..

Vi väntade med att berätta nyheten till efter vecka 12 och har bara mötts av positiv respons , till och med många glädjetårar, från familj och vänner. Alla väntar nu med spänning på vem den lille är, och ja det är en pojke :). Jag berättade för chefen när jag skulle få förlängt uppdrag (v18) så de var medveten om att jag var gravid men det var inga hinder vare sig för mitt konsultföretag eller arbetsplatsen jag var uthyrd till. Jag fick arbeta så länge jag orkade, jag valde att gå hem vid årsskiftet eftersom jag inte haft semester på 1,5 År, sov dåligt och de långa dagarna började bli tuffare. Det var klokt och sen dess har jag varit föräldraledig.

Jag har mått bra men såklart har arbetsdagarna som varit så långa tagit ut sin rätt (klev upp 04:15 och kom hem innan 18) Så har som sagt mest sovit, jobbat och ätit. Inte tränat alls, och inte haft energin att umgås med särskilt många. Fokus var jobb och ta mig genom dagarna och i efterhand är jag imponerad över hur bra det gått. Mycket tack vare min sambo som hjälpt mig med att ta nästan allt hemma och behandlat mig som en prinsessa. Jag har knappt haft foglossning och bara fått må bra på slutet förutom trötthet och matthet såklart.

Så 6 veckor innan beräknat valde jag att gå hem för att vila upp mig, var helt knäckt första veckan och låg mest i soffan och såg film och sov. Vill vara utvilad inför bebisen ankomst och man vet ju aldrig om den kommer tidigare eller senare så årsskiftet kändes som ett bra datum att gå hem. Efter en vecka på soffan har jag börjat bli rastlös och nu inne på sjunde veckan vill jag bara att förlossningen kommer igång så vi får träffa den lille. Just nu bara väntar och väntar jag , ser otroligt mycket olika program på tvn vilket jag inte har ro till i vanliga fall. Men nu när jag inte kan promenera timtals, vara på gymet och inte riktigt har energin att vara social med andra (är tung och trött) så blir tvn min bästa vän i väntan. Tvn , korta promenader och matlagning/bakning är vad jag gör som mest. Till veckan sker läkarundersökning för bedömning om igångsättning och det känns fantastiskt bra, det närmar sig iallafall. Värdena har sett bra ut under vägens gång men bebis är inte fixerad och inte ens ruckbar men jag hoppas han gör det inom de närmaste dagarna. Aktiv är han iallafall så han verkar må bra!

Dessa veckor hemma har jag haft Linus hemma också så vi har hälsat på lite folk, provkört och köpt bil med mera. Det har varit mysigt med så mycket tid tillsammans och inte minsta gnabb har det varit utan vi har bara tagit hand om varandra. Ta dagen som den kommer, men just nu bara längtar vi till vi får pussa på de små fötterna och mysa med vårt barn.

I höstas flyttade vi till en större lägenhet så vi har ett eget rum till den lille och här trivs vi superbra. Jag bifogar lite bilder av de senaste halvåret och så lämnar jag resten osagt :)

Likes

Comments

Det senaste året har jag inte uppdaterat i min blogg alls, till och med glömt bort att den fanns. Men nu efter snart 7 veckor hemma fick jag inspiration till att uppdatera ett inlägg om vad som hänt det senaste året..

Företaget jag arbetat på bestämde sig för att avvecklas och när beslutet togs valde jag att lämna och påbörja en ny anställning (ett sommarvikariat i Umeå, 10-11 mil hemifrån) som konsult som produktionsplanerare. Ett klokt val då företaget jag arbetade på innan försatte enheten i konkurs ett par veckor efter att jag slutat. Mitt sommarvikariat sträckte sig till mitten av augusti och därefter det hann jag vara arbetslös två veckor innan jag fick komma tillbaka och jobba kvar så länge jag själv ville, dvs till årsskiftet då jag själv valde att kasta in handduken, anledningen till det står längre ner i inlägget. Utvecklades mycket under denna tid och älskade verkligen mitt arbete, enda nackdelen är att det är långa arbetsdagar på grund av avståndet men konstigt nog vänjer man sig vid det också. Hur som gick jag hem vid årsskiftet och lämnade över min plats till en annan tjej.

Det här har varit ett år då jag lagt träningen på hyllan, (inte skaffat något nytt gymkort för första gången på många år) inte gått på någon diet, behövt äta varannan timme under hela sommaren, mått illa och ibland till och med kräkts. Det började den 5 juni, jag och min sambo hade lagt nät i hans föräldrars sommarstuga och fileeade aborrar hela dagen. Hemma skulle vi tillaga detta och vi hade vin över från risotton vi tillagat tidigare så vi tänkte lyxa till vår söndag med ett glas vitt till maten. Vi visste att möjligheten att jag skulle vara gravid fanns, Så för att vara på den säkra sidan att inte dricka ett glas vin så tog jag ett graviditetstest innan maten. Jag väntade de minuter man skulle , det var inte ett, utan två sträck. Darrande, nervös, chockad gick jag ut till Linus, satt mig bredvid honom och sa att jag var gravid. Vi satte oss i bilen och köpte ett digitalt test, och visst var det så, ett plus, vi skulle bli föräldrar. Chockad, nervös och väldigt glada försökte vi förstå vad vi precis upplevt tillsammans .. fortsättning följer..

Nedan några bilder av vad som hänt fram till vi plussade i Juni.

Likes

Comments

Slutet av kontraktet jag skrev med en arbetskamrat. På fredag är det invägning. Jag kommer inte ha nått mitt mål. Jag kommer ha tränat de pass jag lovat, jag har hållet dieten utan avsteg, men jag har inte gått ner så mycket som jag velat. Sista tiden har jag inte varit så aktiv här på bloggen. För mitt i allt annat som händer har jag och min pojkvän beslutat oss för att bli sambos så det packas och körs grejer fram och tillbaka, det har arbetats över osv.. Men några bilder från de senaste veckorna kommer upp nu.

Min bror har hälsat på och det har varit väldigt trevligt! Var nästan ett halvår sedan vi sågs sist. Vi var på hockey, åt gott, tränade tillsammans.

Jag har varit iväg med arbetet för utbildning/studiebesök och avsatte fritiden till att passa på att åka i deras slalombacke och slog också på stort och åt fjällröding till middag. Snowboard fick det bli och det var riktigt roligt, min arbetskollega och en arbetskollega från Järvsö hängde på.


I övrigt, flytt, träning, arbete, sova.. Snart är flytten över och då får vi bara vara. Dieten är snart över och målen uppfyllda. På fredag lovar jag att det blir en och annan kaka eller annan godbit. Nu har jag varit utan sedan 2 januari. Men jag kommer inte go bananas varje dag. Ska försöka hålla en vettig balanserad diet som jag anser vi har nu. Vi vräker inte i oss fett. Kanske är det det som gör att man inte gått ner så mycket, mjölkprodukter har såklart också ställt till det ändå. Men 3-4 kg mindre och x antal cm har försvunnit och jag är mycket piggare.


Kvällens middag

​och strax ett besök hos min pappa! Det blir en trevlig kväll. Kram på er 

Likes

Comments