View tracker

​Jag har gått igenom mycket. Ätstörning, Ortorexi, Hetsätning, men aldrig hade jag kunnat se mig själv i den position som de flesta tonåringar befinner sig i. Mobbning. Det kändes så långt bort för mig, som om det var en dörr till ett annat liv som aldrig skulle åstadkomma i mitt liv, men det hände. 

Jag förlorade varenda vän jag hade i min klass. En efter en ställde de sig på motsatt sida, inte ens villiga att lyssna på min del av det hela, och de utfrös mig som om ingenting var fel. Ingen i hela klassen lyssnade eller höll med mig, rektorns åsyn var att jag skulle byta skola. Jag har aldrig varit så chockad som när ens egen rektor inte vill bidra till ett bättre klimat. I sådana stunder, undrar man, är det fel på mig? Nu i dagsläget vet jag att det var deras fel, och även fast de inte har mod att erkänna det, så räcker min åsikt långt. 

Utav det hela, utav att jag skräms ihjäl i skolkorridorerna och utav blickarna, utav all fnysande åt min åsyn, så byter jag skola. Att byta skola i år 9, det är skit. Ny skola, nya kriterier, nytt sätt och det är nu mina betyg kommer att spela roll. Jag behöver dom för att kunna komma in på gymnasiet som så småningom kommer hjälpa min framtid, men tjejerna har sätt till att det blir ännu svårare än var det varit, och om mina betyg inte räcker till har de lyckats ta min dröm, mitt mål och min framtid ifrån mig, men allt det här är vad som jagar mig, att bevisa dom där att jag inte är något som de kan leka med, jag är stark och jag kommer komma långt. Jag behöver inte bära på deras skit, det kan bära själva. Jag tänker bära mitt mod, min styrka och min dröm ända fram till mållinjen. 


Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Vi alla lider med de oemotståndliga tankarna om hur vi själva ska vara,se ut, likna, göra osv. Hur många gånger man än påpekar att sociala livet inte påverkar än, så får vi alltid den tillbaka med ett slag i magen. Vi påverkas utan att märka det. Varje reklam skylt, varje artikel, varje mening på någon värdelös toalett vägg, påverkar oss. Jag tror att vi människor aldrig kommer att kunna leva i ett sunt samhälle där någon inte bryr sig om vikt, utseende, karriär och kärlek.

Ghandi, Picasso, Justin Bieber, Grace Kelly, Marilyn monroe, har påverkar några av oss, säkert på ett positivt sätt. Hur kan det komma sig att andras liv påverkar oss postivit medan våra tankar om oss själva, om hur vi mår och ska ta hand om oss själva, växlar till en negativ tanke. Vi kan aldrig ge oss en klapp på ryggen, utan att kritisera oss en extra gång. Tankar som ingen annan har om oss, odlas i våra hjärnor och säger oss saker som inte en människa hade en fundering på under medeltiden.

"Är jag fet?" "är jag ful" "är jag konstig som inte är lika tuff som mina vänner?", Så börjar tankarna. Nästa gång utvecklas de till "Är jag fet, jag borde banta" eller " Är jag ful, ska spara pengar till en plastikoperation" och "Är jag konstig som inte är lika tuff som mina vänner? Jag ska testa på rökning, knark och alkohol, då blir jag säkert bekräftad". ​Men vad behövs den där bekräftningen till? Till ditt framtida jobb, eller ett tips till din framtida fru/man? Istället för att bli bekräftad av andra, som helt ärligt, bara tänker på sig själva. Bekräfta dig själv för den du är, och låt inte dina vänner bekräfta dig för den du inte är.  

Jag har också haft en del tankar, definitivt nummer ett, eftersom jag experimenterat med det, gick igenom en svår ätstörning av anorexi, som jag än idag inte är ute ur. Alla de här tankarna förstörde mitt liv.  Jag har ingen kontroll över en del av mina hjärna som fokuserar på hur min mage ser ut. Så ska det inte vara. Vårt samhälle har fått mig att inte fungera, vara olycklig, styra min hjärna, det har tagit över mitt liv. Jag bara skriver nu,  det flyter på, men det är så upprörd jag blir. Jag har förlorat mitt liv, mina vänner, mina föräldrar, släkt, bror pga samhällets idiotiska idéer om hur man ska se ut, även fast vi inte håller med. Ändå finns det där. Modellerna, kändisarna, fitness livet. Sådant som inte ska spela roll, är en del av vårt samhälle. Saker som att vara sund och frisk inför livet som förälder, är inte lika upplyst, det kanske är en medveten tanke i alla människor, men den tanken som är alltför medveten i oss människor, borde inte existera. 

Vi blir inte lyckliga av att vara smala som modeller eller en känd person, kanske för 1 minut, och ifall 30 personer ger komplimanger så blir det 30 min av lycka. De 30 min av lycka kunde istället läggas på något som betyder något , som spelar någon roll, istället för ett sjukt beteende. Jag försöker inte bara uppmärksamma normal viktiga personer som försöker gå ner, det finns de som är födda smala, som har svårt med det. Det finns de som är tjocka som har svårt med det, men vem har inte det. Vi måste accepter att vår kropp är en del av oss. Istället för att sätta en etikett på oss där det står tjock, smal, timglas, fetto ​, ful, vacker, snygg, sexig, avskyvärd, äcklig, ​så ska vi sätta en etikett på oss där det helt enkelt bara står JAG​. 

​Jag tror inte att bara för att jag skriver detta, att det kommer att förändras, för jag tror att det här inlägget kommer tyna bort, medan modellerna, svälter, idealet, fitness livet kommer öka med höga staplar. Bara för det betyder det inte att det inte är värt att prata om. Istället för att ge tips om 10 sätt att gå ner i vikt på instagram/facebook/twitter och andra sociala medier, kan vi istället skriva 10 sätt att bli lycklig. För vad spelar mest roll, om hur man ser ut eller känner sig? Det är ju ändå viktigt att känna sig trygg om hur man ser ut, men det finns andra sätt. Istället för att lyssna på den hjärntvättade kompisen som förklarar vilka maträtter som har minst kalorier i sig, så ska du lyssna på den vännen som berättar hur rolig, vacker, fin, trevlig och omtänksam du är. För det är dom egenskaperna som verkligen betyder något. 

Om du vågar göra en förändring i ditt liv, så finns det inget du inte klarar. Om vi slutar följa de här kontona med tips om hur man ska se ut, kan vi istället fixa konton med tips om självkänsla och positiva tankar. Det är inte meningen att sociala medier ska vara ett ställe där man ser bilder eller texter som får en att skippa middagen, eller stoppa fingrarna i halsen, eller göra en plastikoperation efter man fyllt 18. Sociala medier ska vara till för att uttrycka sig på nya sätt, hitta sitt rätta jag genom att skriva ett dokument, inlägg eller mail. 

Se detta som ett positivt mail från mig till dig, och nu är jag tagit första steget till ett friskare samhälle, vågar du sätta ner din fot, och ta det andra? 

Likes

Comments

View tracker

Ibland, tänker vi att vi vill ha det där livet, det vi ser alla ungdomar har på serier. Ta exemplet  " Pretty Little Liars " 

​Aria, Emily, Spencer och Hanna är riktigt nära vänner, gör vad som helst för varandra, är vackra, har problem men lyckas lösa dom på det orealistiska sättet någonsin, men vi vill ha allt det där. Eller vad sägs om Blair och Serena i Gossip girl. Trotts alla deras bråk och intriger genom alla 6 säsonger, så står de i slutet som de idealistiska bästavänner vi målat upp dom att vara.                                                           I The Vampire Diaries, är både bröderna Stefan och Damon förälskade i  Elena. Båda killarna är riktigt snygga och Elena ( Nina Dobrev) är jätte vacker. Vi vill också ha två killar som bråkar om oss, vi vill ha serie livet. Bo på manhattan, ha den bästavännen som åker med en till Frankrike, Monaco, Italien, vi vill ha kärlek och uppmärksamheten av det, helst utav flera killar. 

Vi kommer aldrig att få allt det där. Jag skulle ge allt för en takvåning på Manhattan, men det kommer bara att hända om jag jobbar för det. Varför strävar jag efter uppmärksamheten av flera killar, när den ända som betyder något är den som ger den utan att jag ska sträva efter den. 

Vi kanske inte kommer få de där perfekta amerikanska liven, men vi kan bygga upp vårar eget, på ett realistiskare sätt. 

Likes

Comments

Kärlek måste vara det starkaste som finns mellan ungdomar idag. Det är vackert men blir mer & mer jobbigt för oss. Vi börjar antagligen se vad kärlek är. Det är inte längre att springa runt och fråga chans på någon random för att sedan göra slut 3 dygn senare.

Kärlek för oss flesta innebär och är trygghet,bästakompis,förtroende, vänskap, personlighet,kyssar, och kanske till och med ( beroende på ålder ) samlag. Alla beskrivanden finns på någons lista och vi tar dom lika seriösa som vi tar ett nationellt prov. För kärlek har blivit en stor del för många. Jag själv upplever kärlek. Jag känner dock att kärlek kan även ha en ful sida. Den där det är massor av krav. Att en kille inte kan gilla en tjej om hon inte väger 45 kg och har fixat sig med ögonbryn och hela mcdonaldsmenyn. Att en tjej inte kan gilla en kille om han inte är musikalisk eller är atletisk? Dom kraven är helt oförståeliga och jag tror att de som är vuxna idag inte hade lika många krav som unga. En kille/tjej kan vara helt utan de egenskaperna och ändå bli omtyckta av den de tillslut kanske är menad för.

För vissa är kärleken en enkel och naturlig känsla, för andra är det svårare. Inget av dom är negativ. Vi som har svårt har något att kämpa för, De som har lätt har något att ta vara på.

I slutändan är kärlek något av det finaste som finns. Inte bara gente mot en flicka och pojke eller pojke mot pojke och vice versa, utan också mot familj,släkt och vänner!

Kärleken gör att vi håller om varandra hårt och sprider glädje. Så massa kärlek till er från mig!

Vi hörs i nästa inlägg som blir längre. Detta var bara vad tankarna föll mig in!❤
  • 102 readers

Likes

Comments

Det finns en mening bakom varje ord. Jag har funderat över succé filmerna "Step Up". De 5 filmerna har fått mig må bättre, erat djur kan vara er påverkan, som mitt delvis är, men min katt delar uppmärksamheten med dom här filmerna. 

I varje film delar någon av karaktärerna med sig något klokt. Något uppenbart, något ärligt. Den senaste filmen förklarade att om man ska ge sig in i dans branschen måste man stöta på svåra vägar för att nå de enkla. Det kommer vara flera auiditions då man förnekas. Det kommer vara svettigt med tårar som bränner längs kinderna, och det kommer att behövas flera pauser för att kunna få fram det där tunga andetaget. Jag gillar hur filmen speglar det fina med att klara av något. Hur de omringar det svåra för att belönas med det enkla lilla nöjet man funnit hos sig själv. Livet är ingen dans på rosor, och dans är definitivt inte en dans på rosor.  Vi som försöker får helt enkelt leva med att vi måste ta oss förbi 100 förvirrande vägskyltar som leder oss fel, för den enda såkallade skylten som leder oss rätt är inte vad någon annan försöker leda oss till, det är vad vi leder våra beslut till. Ibland kan jag dock stanna upp och tänka på att det kanske inte kommer fungera, vad händer om det inte fungerar? Såklart man har de tankarna, men man får inte glömma att även de på filmerna har haft de tankarna men ändå står de där bakom din tvruta/datorskärm och ger dig den bästa dans showen de kan leverera. 

Och det är så jag ser på livet. Man måste alltid leverera. Leverera vare sig det får människor skratta eller gråta, för du har åtminstone lyckats förmedla en känsla hos någon. Om du känner att du har det extra svårt, så får du leverera lite extra. Känner du att du har det för lätt, får du leverera något som är svårt att slå, Leverera.

Dom här filmerna är inte bara dansfilmer. Dom är metafor filmer på ett sätt, guide filmer på ett sätt, och hjälpledande på det sista sättet. Jag föreslår, även om inte du har dans i ditt intresse, att titta på någon av de här 5 suveräna filmerna, som kan komma off lite som cheesy, och man vet hur allting slutar. Dock är det inte det som räknas. Det som räknas är processen. 

Processen som vi leder våra liv med.  

  • Dans
  • 102 readers

Likes

Comments

Alla har vi en framtid från den dagen vi föddes. Om den slutar inom 3 timmar eller om 47458 dagar är omöjligt att veta, men inte omöjligt att påverka. Vi kan börja ta hand om oss själva, vår hälsa. Det har blivit för mycket droger,alkohol och depression i samhället än vad vi är beredda att handskas med. 
Idag handlar det om du är den populäraste, tuffaste, snyggaste eller sexigaste personen i var och ens sociala ring. Det ända vi oroar oss om är utseende, status och popularitet. För några år sedan oroade sig ungdomar för sina betyg, hälsa och ekonomin. För flera hundra år sedan, oroade sig folk om jordbruk, mat, och tillgång till vatten. För tusen år sedan, oroade man sig för glaciärer, näring, boende och överlevnad. Sådant som spelade roll men som även spelar roll idag, har ingen betydelse just nu. 

Det är obehagligt att tänka på vad folk kan tänkas göra för att "vara någon". Dom glömmer bort att det de vill uppnå, är redan något de har, från den dag de föddes. Vi är någon. Vi är någon just nu. Du som läser och kanske sitter på en stol, i soffan eller i sängen, DU är någon. Oss som personer har ingen titel. Ingen är mer du än du. Allt runt omkring dig som du kan tänkas vara tvingad att göra för att få en så kallad "högre status" är inte vad som definierar dig. Du kan inte bli någon på grund av att du börjar röka, dricker din första vodka som slutar med att du blir alkoholist , eller vandaliserar någon för andras nöjes skull. Du kan aldrig bli någon på det sättet. Det ända sättet att vara någon är genom att vara dig själv. Om inte det räcker till så är ingen någon. För det finns inget annat sätt. Och om dina kompisar påstår sig vara någon är det för att de har en sådan personlighet, inte för att de lyckats uppnå sådant som är helt sjuk och oförklarligt. 

Stanna upp och tänk på allt du gjort som du ångrar. Varför gjorde du det? Allt bottnar väl i att du känt dig tvungen, deprimerad eller påverkad? Eller kanske du bara var lite små dum vid det tillfället..? Ifall de andra alternativen stämmer in, kan du se vad för slags samhälle vi börjar anpassa oss vid, och jag tror inte för 1 sekund att du vill ha det så. 

Jag tänker inte sitta och skriva att jag själv inte känner de här kraven i vardagen, för jag tror jag aldrig känt något mer påfrestande. Jag har däremot en stark vilja, då jag väljer att inte alltid ge med mig. Jag väljer att försöka kliva ut det här med krav och status. Det är inte bra för någon av oss. Det är det här som leder till depression för många unga idag. Om vi nu säger att det ska finnas några populära i ett umgänge, så är det förmodligen bara ett antal personer som får den statusen, det skulle inte vara speciellt om alla hade det. Det lämnar ungefär 2/3 av ungdomar som losers, bögar, töntiga osv, och en beräkning idag visar att mer än hälften av alla ungdomar som finns är i depression på grund av att de känner att de inte är tillräckligt dom själva för att vara någon som behagar andra. Allt detta för att vissa känner ett lugn och behag av att vara någon med makt. Det är helt sjukt. Om du håller med så behöver du inte lämna en kommentar, du kanske vill vara anonym? Du kanske inte vill känna dig som den enda, men jag tycker att du i sådana fall  ska klappa dig på axeln. Om du nu gjort det, så tror jag och hoppas jag att du vill försöka hjälpa till att ändra samhället till en plats där alla känner att de ska räcka till, att vara sig själv är vad som gör oss till oss, att vi alla på något sätt är unika, och att vi försäkrar en framtid där vi alla kan samsas och njuta av varandras sällskap!

 

Likes

Comments