Hej. Jag åker iväg till Gotland ikväll, så tänkte uppdatera lite snabbt med att gå igenom några av mina vinylskivor!

Jag har haft min skivspelare i ca två år, och älskar att lyssna på den. Just nu har jag ca mellan 70-80 skivor (?) men majoriteten är mina föräldrars gamla, och en ytterst liten rest är skivor som jag fått eller köpt.

Jag tänkte gå igenom några av de mest speciella och mina favoriter eftersom att jag inte kan lista allihopa.

1. Nirvana - Nevermind

Nevermind var den första skivan jag hade på vinyl, fick den i julklappen julen 2015. Det här albumet är ju en känd klassiker, och även fast jag inte lyssnar på Nirvana så mycket var de helt klart musiker av världsklass och inte bara Nevermind är kvitto på det !! Mina favoritlåtar på albumet är Something in the Way, Territorial Pissings, In Bloom och Lounge Act, men jag älskar verkligen hela albumet från början till slut och det är ingen låt jag skippar.

2. Born Again - The Notorious B.I.G

Det här albumet var min pappas gamla, och det känns därför ganska coolt att det liksom kommer från tiden det först kom ut. Jag tycker om Biggie så mycket, även fast (samma som med Nirvana) jag inte lyssnar på honom så ofta. Tekniken, texterna, beatsen tillsammans gör en så hård vibe som enligt mig är otroligt mäktig. Låtarna jag tycker om mest härifrån är Notorious B.I.G, Dangerous MC´s och min största favorit Who Shot Ya.

3. Led Zeppelin - Led Zeppelin

Yttligare en klassiker, det album jag lyssnat på mest av Led Zeppelin. Det här albumets riff och Robert Plants röst gör så bra energi genom hela albumet. Även denna är en av min pappas gamla. Mina favoriter är Babe I´m Gonna Leave You, Dazed & Confused, Black Mountain Side och Communication Breakdown.

4. Pink Floyd - The Dark Side of the Moon

DET HÄr är utan tvekan ett av mina favoritalbum av alla tider. Hela albumet flyter så bra och jag älskar alla övergångar, intron etc, jag tycker verkligen att det här är ett mästerverk (precis som många andra).

Mina favoritlåtar är svåra att välja, för det är bäst att lyssna på hela skiten från början till slut men om jag måste så är det Breathe ( In the Air), Time, Any Colour You Like och Eclipse.

5. Arctic Monkeys - Whatever People Say I am, Thats What I´m Not

Det här är det första albumet i listan som jag har köpt själv. Det är Arctic Monkeys första album som är mycket punkigare än t.ex AM men ändå håller sig mot Indie-rock hållet. Återigen ett album jag lyssnar mest på rakt igenom. Det är väldigt energiskt och tonårigt. Mina favoriter, Still Take You Home, Perhaps Vampires is A bit Strong But... , The View From the Afternoon, Mardy Bum och When The Sun Goes Down.

6. Lana del Rey - Ultraviolence

Den här köpte jag samtidigt som albumet ovan. Jag har mest minnen och connections med Lanas första album (Born to Die, även Paradise delen) men rent musikmässigt tycker jag lätt att det här är Lanas bästa album. Det har verkligen en stämning och jag älskar det lite mer rockigare som saknas på hennes senaste samt tidigare låtar.

Favoriter West Coast, Old Money, Pretty When You Cry, Money Power Glory, Sad Girl och Brooklyn Baby.

7. The Cure - Faith

Det här samt några andra The Cure skivor fick jag av min bonuspappa, men Faith är enkelt min favorit. Jag har inte alls lyckats komma in i resten av The Cures musik som jag gjort med detta. Att lyssna igenom på det här albumet från början till slut är som hypnos för mig. Det är unikt men ändå simpelt.

Favoriter: The Drowning Man, All cats are Grey och Other Voices (fast man måste lyssna hela i rätt ordining)

Det här var somsagt bara några av skivorna jag äger. Det här är sånt som jag personligen tycker ör kul att skriva om så det kanske kommer mer sånt här i framtiden.

Tack för att ni läser!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Hej hej igen.
Jag har varit så fruktansvärt dålig på att uppdatera, anledningen till det är att jag har ju inget att skriva om. Jag vet knappast vad jag själv vill skriva om. Det känns också meningslöst att bara pladdra på om sig själv hela tiden., vart jag är, vad jag gör etc, det blir liksom ingen konsistens i det hela.

Men - sommarlovet har i alla fall kommit igång vilket är härligt. Har varit lite på landet i skärgården & hängt med vänner i stan. Sommaren i Stockholm blir oftast bara sol och långa promenader. Jag mår väldigt bra just nu och njuter av sommaren, fast det blir ofta tomt eftersom att många vänner är bortresta.

Imorgon åker jag iväg till en väns landställe i en vecka, efter det stan i några dagar, sen husbilsresa till Gotland, och efter det Dublin! Sen så blir det Way out West i Göteborg (vilket jag skrivit ett inlägg om längre ner). Ser framemot allt och vill utnyttja sen tiden av lovet som är kvar så mycket som möjligt.

Nu blev det ändå ett inlägg där jag rabblar. Jag ska försöka bli bättre...

Likes

Comments

Rastlöd rastlös rastlös. Varför längtar man så mycket till sommaren när 90 rocent av den spenderas på ingenting?

Att inte behöva göra nånting känns som en frigörelse, men egentligen är det nästan tvärtom. Människor kräver så mycket kontroll och planering, så när vi tar en paus från sånt så blir man nästan helt jävla tom. Vi har liksom inget annat i vårt liv, bara göra göra göra. Distrahera och ignorera är väl det man egentligen gör, skiter i sig själv och livnär sig istället på andra människor, platser, oviktiga händelser. Det är så mycket lättare att låtsas ha koll då, även fast man inte har en smula koll på sig själv. För mig blir det tio gånger värre under sommaren, på dem dagar då jag verkligen inte har något att göra. Jag är liksom ensam på riktigt, speciellt när jag inte kollar på mobilen/datorn. Jag är så van att alltid alltid ha någon att vara med eller någonstans att gå. Men på lovet så kommer ju vissa såna där dagar.

Men jag överlever ändå. Sommaren är skön. Mat är gott. Här är en bra låt. Godnatt

Likes

Comments

Sommarlovet har börjat så bra, med två grymma konserter!!
I fredags var jag och en kompis på Håkan Hellström vilket var jättekul. Lyssnar inte så mycket på honom men har gjort så jag kunde vissa låtar. Att vi inte kunde de andra gjorde inget.

Han körde i tre timmar utan att det blev tråkigt, Håkan är verkligen en bra underhållare. Det var verkligen skön stämning, det öppna taket och bra vädret bidrog jättemycket.

Verkligen bra och värd konsert, ifall ni har chansen att se Håkan någon gång i sommar ta den!


Den andra konserten jag nämnde var The 1975 på gröna Lund, vilket på riktigt var den bästa konserten jag varit på. Jag har verkligen aldrig haft så kul på en konsert, även fast jag t.o.m såg samma band förra året.

Jag och några kompisar köade från tidig morgon, så vi hamnade längst fram. Det var skitjobbigt med vädret som gick fram och tillbaks hela tiden, ena stunden ösregnade och andra var det så hett, men i slutändan var det värt att stå ut med.

The 1975 har länge varit mitt favoritband, så varenda låt var kul att höra, både dom lunga och snabbare.

Det är svårt att beskriva hur konserten var, bortsett från att allt var så jävla bra. Tycker seriöst synd om er som inte gick, oavsett om ni gillar dom eller inte.

  • Filed under: Vardag

Likes

Comments

​Usch vilken bra video. Har av någon konstig anledning sovit på Asap Mob men fyfan jag älskar detta. SÅ snyggt och så många fina kvinnor, även grym låt. Mer sånt här behövs. Lever för bra musikvideor. 

Likes

Comments

*skrivet i måndags*


Det är svårt att hitta ord för dessa situationer men jag ska försöka göra mitt bästa och skriva utan att göra någon upprörd, så snälla läs innan nån tar åt sig av något.



Jag har precis läst ett inlägg på instagram, om en icke-vit vän som blivit misshandlad av polis.
Jag hatar polisen. Jag hatar poliser, ordningsvakter osv och kommer alltid göra. Att ta den positionen i samhället, att sätta sig över andra och ta rätten att ha större makt över andra medmänniskor är enligt mig en akt utav rädsla och bekräftelsebehov. Man porträtterar poliser som samhällets hjältar, som dom personerna som vågar göra det som "vi vanliga" inte vågar. Men jag ser det inte så.

Att gå utbildning och ta yrket som en person som ska beskydda, försvara, skapa rättvisa och hjälpa till är inte enligt mig en akt som man gör för sina medmänniskor.
Det är en akt man gör för sig själv, för att man själv är rädd och måste sätta sig i en högre maktposition för att bevisa att man är modig och stark. Och yrket som polis vänds om till något som missbrukas.

Förstå att poliser är människor. I grund och botten förstår dom och kan inte speciellt mycket mer än dig och mig, din granne och personerna man ser på gatan. Poliser är vanligt folk som måste bevisa något genom att välja det yrke de valt, och allt för många av dem väljer att missbruka sin makt, till rasism, homofobi och andra förtryck som går emot allt som en polis borde vara.

De senaste ca två åren har man hört om polisbrutaliteten i USA. Detta är något som har väckt mig och varit det som ändrat min bild av poliser - för jag har märkt att detta finns tyvärr inte bara i USA utan över hela världen, inklusive i Sverige.

Jag vet att polisbrutaliteten i Sverige inte är lika extrem som i USA och andra länder, jag är fullt medveten om det. Men det är fortfarande ingen ursäkt att blunda för det som sker här. Man måste agera. Hur litet fel någon än gör måste man ta ett steg framåt och försöka hjälpa till, försöka hålla ögonen öppna för att någon ska råka illa ut. Det är så vi kommer vidare i världen och så vi skapar gemenskap. Vi måste vara uppmärksamma mot minsta lilla mönster som finns i samhället .
Kom ihåg: bara för att någon har en högre position betyder det inte att deras förtryck inte är på riktigt. Detta gäller även polisen, bara för att de har det yrke dem har finns det ingen rätt att misshandla människor, varken psykiskt eller fysiskt.

Lyssna och ge alltid uppmärksamhet till den som förtrycks, inte de som förtrycker.

Om man väljer polisens sida kommer man aldrig se sanningen, för de kan välja bort den hur mycket de vill. För de har en makt som inga andra har. En orättvis, vidrig makt som används för att misshandla, förtrycka och till och med mörda oskyldiga människor.

Jag har precis läst att en vän i min ålder blivit misshandlad av polisen, helt utan att ha begått brott eller brutit mot lagen. Detta gör mig förbannad och tvungen att skriva detta inlägg. Vi måste agera och sluta ignorera sanningen, oavsett om vi vill eller inte.

Om man vill ha förändring ska man börja med att vara uppmärksam mot de mönster som finns, och var inte rädd för att trotsa högre makter som polisen. Man måste våga .

Ta inte saker för givet. Bara för att du inte upplever det eller ser det betyder det inte att det inte existerar.

Var öppensinnig och uppmärksam.

Och viktigast av allt, agera, även mot minsta lilla problematik. Våga stå emot och stå upp för dig själv och de utsatta, även om du är en av dem eller inte.

Jag hoppas verkligen på förändring. Jag är så trött och arg på att hela tiden se hur mycket hemskt som händer i världen. Jag hoppas verkligen att det finns en chans för en bättre värld och att alla är redo att jobba för den.

Likes

Comments

Hej!

Det har gått ett tag sen jag skrev här senast, så jag tänkte bara uppdatera lite snabbt.

På fredagskvällen var jag och mina kompisar Molly, Thea och Edit på Gröna Lund för att se på Thomas Stenström som spelade live. Det var verkligen en konsert över förväntan, har aldrig lyssnat på honom tidigare så kunde nästan inga låtar men det var ändå kul. Han hade många bra låtar och fina texter och vi lyckades hamna längst fram så det var väldigt mysigt. Har lyssnat på alla låtar nu i efterhand och tycker faktiskt om dem väldigt mycket, även fast han låter som typ en kopia av Håkan. I alla fall ska jag verkligen försöka gå på så många Grönan konserter som möjligt eftersom att jag köpte Gröna kortet, vilket är typ det bästa köpet man kan göra. Line-upen i år är så mycket bättre än de senaste, är taggad!

Efter konserten gick vi hem till Molly på Karlaplan och hade det bara mysigt.

Resten av helgen har jag njutit av solen med vänner, så skönt med värme och sol! Det har varit en väldigt bra helg, men nu stressar jag mycket över det sista i skolan. Har varit sjuk och missat mycket, plus dem sista uppgifterna och proven, men det borde lösa sig. Kramkram


Likes

Comments

Hej allihopa!

Nu ligger jag återigen hemma sjuk, fick ont i halsen och huvudet och fick gå hem från skolan efter halva dagen. På vägen hem köpte jag fem paket currynudlar för det var extrapris och jag orkar inte laga mat. Händelserik dag.

I alla fall, jag tänkte skriva lite om Way Out West. Sitter just nu och lyssnar på artisterna som kommer.

Vi köpte biljetter för några månader sen, boende och resa är också bokat. Det är så härligt att ha något sånt att se framemot, det blir faktiskt min första festival. Lana del Rey var ju den första artisten de meddelade skulle komma, och då var jag direkt övertygad. Det är ändå jävligt sjukt att tänka att jag faktiskt ska dit och se henne, Frank Ocean (!), The xx och många fler under samma helg.

Häromdagen meddelade de att Chance the Rapper inte kommer, vilket var inbokat. Blev väldigt ledsen med tanke på hur kul och bra den konserten hade varit, men jag hoppas verkligen att de kan försöka ersätta det med någon annan bra hiphop-akt, eftersom att Young Thug är nu typ den enda rapparen som kommer nu och ja, det är liksom Young Thug. Är jättetaggad på han också, men Chance är ju verkligen en bra rappare som gör riktig hiphop. Är iallafall glad för att Yung Lean är bokad på Bråvalla så jag slipper honom.

Bortsett från musiken är jag väldigt taggad på att träffa folk, maten, värmen och Gbg. Har aldrig varit där faktiskt, så det blir nog kul att se staden också.

Konsertmässigt ser jag mest framemot Lana. Har lyssnat på och älskat henne i snart fem år. Det känns faktiskt overkligt att tillslut få se henne live, men så kul. Är såklart extremt exalterad inför Frank också, även The xx, London Grammar, Mac Demarco, Oskar Linnros, Pixies och mycket mer. Såg faktiskt The xx på hovet i vintras och det var så bra, så det skadar inte att se dem igen.

Tror att festivalen kommer blir nice som fan och hoppas verkligen på att träffa kul personer.

Likes

Comments

Ligger hemma sjuk och med ångest. Jag orkar inte duscha eller käka. Är bara utmattad.

Hela veckan har varit så bra, har bara hängt i solen med vänner och mått bättre än jag gjort på väldigt länge, men nu bryter jag ihop lite. Så har jag fungerat så länge jag minns, jag mår bra i några veckor sen mår jag dåligt och tycker att jag har det värsta livet i världen. Jag har så fruktansvärt lätt för att tycka synd om mig själv. Jag tycker synd om mig själv hela tiden, det är enligt mig en av mina största brister. Jag vill inte tycka synd om mig själv, för jag vet ju egentligen att jag inte har det speciellt mycket värre än andra. Det är ju en mänsklig instinkt, men i dagens samhälle, tid och plats så är det så lätt att överdramatisera negativitet.

Jag är en sån som straight up tror på law of attraction, som är en jätteintressant livsfilosofi. Kolla upp. Kortfattat innebär Law Of Attraction att lika attraherar lika, t.ex positivitet attraherar positivitet. Så om jag då hela tiden håller på och ska tycka synd om mig själv så kommer det tillslut bli synd om mig själv, eftersom att jag attraherar in det i mitt liv.

Skulle jättegärna vilja skriva mer om hur jag tolkar Law of Attraction osv i framtiden, tycker verkligen att sånt är spännande.

Men nu är jag här i min säng, seg som fan. Har lyssnat på Elliott Smith hela dagen. Extremt deprimerande musik som bara gör att jag tycker mer synd om mig, men det är så bra. Kan inte sluta.



Likes

Comments

Hej!
Efter mycket fram och tillbaka har jag bestämt mig för att och skapa min blogg. Även fast det känns väldigt konstigt och lite obekvämt ska jag försöka ta tag i detta nu.

För att presentera mig själv så heter jag Mabel Bergstedt. Jag är 14 år gammal och bor i Stockholm, på Söder halvtid och i Midsommarkransen halvtid.
Jag har många intressen, men mitt främsta är musik. Jag spelar gitarr, piano och sjunger. Lyssnar även väldigt mycket, så det kommer säkert komma upp lite om sånt här.

Min idol är Lil Yachty , men lyssnar mest på pop/rock/hip-hop.
Jag lyssnar mycket på The Cure, The Smiths, Pink Floyd, The 1975, Catfish & the bottlemen, Lana Del Rey, Frank Ocean, J. Cole, Kendrick Lamar och mycket annat.

På min fritid virrar jag mest runt med mina bästisar Elsa och Sonia. Vi har inget bra för oss så vi sover, äter och skriker.

Jag är även intresserad av visuell konst, målar då och då och tycker om fotografi.

Jag har också alltid älskat att skriva, så att starta en blogg har varit något jag alltid haft i bakhuvudet.

Jag vill själv att den här bloggen ska innehålla så mycket som möjligt. Jag vill liksom kunna skriva om vad jag vill.
Främst kommer jag nog skriva om hur jag känner och tänker kring saker i min vardag, och det blir nog ytterst lite om mode och smink.


Jag hoppas verkligen att detta blir något roligt nu, som sagt så känns det fortfarande väldigt skumt.
Ska försöka göra det bästa utav det så får vi se vad som händer.

Bilder på mig och min bästis
Molly, Lil Boat, Sonia och Elsa.

Likes

Comments