View tracker

Hej!

Som jag skrivit tidigare så är alla med bipolär fortfarande olika individer med olika problem. Men det finns en sak som vi all har gemensamt! Vi måste anpassa livet utefter vårt psykiska mående. Tillexempel så är jag inne i en hypomani just nu, det innebär att jag har mer energi än vad som är "normalt". Det är ju en väldigt trevlig känsla egentligen men allting har sina mörka sidor. Jag kan verkligen inte sova. Min kropp har alldeles för mycket energi, jag kan känna mig jätte trött och gå och lägga mig på kvällen men hur mycket jag är vänder och vrider på mig så kan jag verkligen inte sova! Tankarna bara snurrar i huvet om allting onödigt i hela världen, "vilka tapeter skulle jag vilja ha om vi tapetserade om, just ja tjejerna ville att vi skulle gå ut om en och en halv månad vad ska jag ha på mig?" Helt onödiga saker att fundera över! Det slutar med att jag får ångest för att jag efter 4 timmar i sängen fortfarande inte kan sova..
Men som min psykolog sa "du måste anpassa dig efter din situation". Med det menar hon att är jag inte trött på natten (oavsett vilka mediciner jag tagit) så är jag inte de. Då får jag, hur tråkigt det än är, sova på dagen istället för på något konstigt sett så har jag så mycket enklare att sova på dagtid än nattetid. Och då får jag anpassa mig utefter de den här perioden. Inatt somnade jag kanske runt 6 imorse och vaknade halv 3 på eftermiddagen ja då har jag sovit 8,5 timmar men det är för att när jag väl somnar så slår medicinerna till och jag sover väldigt djupt. I början hade jag fruktansvärd ångest av att sova bort halva dagen men jag har vant mig. Sömn är otroligt viktigt för att kroppen och hjärnan ska fungera och jag har gjort misstaget att bara "njuta" av min hypomani, det gick då över i en manisk period med en ganska kraftig psykos och där vill jag aldrig hamna igen.
Jag har tur som har en sån förstående sambo, han vill verkligen mitt bästa och låter mig sova på dagen även om det här påverkar även hans sömn rutiner en hel del. Han har svårt att sova när han vet att jag kommer vara vaken, så ofta, även om de absolut inte är rätt sett, så sitter han uppe med mig större delen av natten, spelar spel, kollar på film, pratar skit. Men jag vill egentligen att han ska sova, eftersom hans aktivitetsnivå är normal så blir han fruktansvärt trött av att hålla mitt tempo och de är de inte värt i mina ögon.
Jag vet att det är en övergångsperiod och ofta hamnar jag i en lättare depression efter den här hypomani perioden men då vet jag också att jag tagit mig ett steg närmare mitt normal tillstånd.

Jag har mest börjat blogga för min egen och mina anhörigas skull så att dom kan följa mitt mående enklare eftersom jag oftast har lättare att skriva än prata. Men jag hoppas att det finns någon annan som också kan känna nån form av positiv känsla av att råka trilla in på min blogg. Och som jag sagt förut så svarar jag jätte gärna om ni har några frågor!

Må bäst 💋

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

  • 20 readers

Likes

Comments

View tracker

​Hej!

Det här är mitt allra första inlägg och därför tänkte jag bara skriva lite kort och enkelt varför jag valt att starta denna sida och en liten kort presentation av mig själv!

Mitt namn är Maria, jag är 22, snart 23 år gammal. Bor ihop med min sambo som jag även är förlovad med. Jag har två jobb och planerar att börja plugga till hösten. En glad tjej med mycket människor runt omkring mig, men jag har ett litet hinder i livet och det är framförallt det denna blogg ska handla om.

Jag har bipolär typ 1. 

Det är en psykisk diagnos som kanske inte är så uppmärksammad som den borde vara med tanke på att ca tre till fem procent av alla vuxna i världen drabbas.
Eftersom den inte är så uppmärksammad så vet jag att det inte är så himla många som vet vad det är eller vad det innebär. Därför kommer jag att skriva väldigt kortfattad och enkel fakta här och sedan kommer jag alltid att vara mer än glad över att svara på eventuella frågor och funderingar.

Till att börja med så vill jag bara påpeka att det finns inte två personer med bipolär sjukdom som upplever sitt liv och sin sjukdom på samma sätt, alla är individer med olika erfarenheter. Därför vill jag att ni förstår att en del av det jag skriver är fakta men det mesta kommer jag att skriva utifrån min uppfattning och mina tankar och känslor.

Det alla med bipolär sjukdom har gemensamt är att det i perioder är väldigt svårt. Hjärnan lever ett eget liv och det påverkar hela kroppen. Det är ingenting som går över, man får lära sig att hantera och leva med de hela livet men i perioder märker man inte ens av den. Att leva med bipolär sjukdom är svårt. Det framkallar allvarliga förändringar i känsloläget, från djup sorg, intensiv nedstämdhet till energisk eufori eller till blandade stämningslägen där en rastlös energi förekommer samtidigt med känslor av desperat sorg. Det försvårar alla former av relationer då du omöjligt kan förklara för din vän/partner/familj att du faktiskt inte kan gå upp ur sängen idag eller att du verkligen inte kan sitta still eller prata långsammare för att hela din kropp sprutar energi.

Det finns flera typer av bipolaritet. Det finns typ 2 som, i stora drag, betyder att du får svåra depressioner utan anledning och sedan så mycket överenergi att du inte vet vart du ska ta vägen. Sen finns det typ 1, den jag har, som innebär att du får svåra depressioner utan anledning för att sedan, precis som typ 2 hamna i ett läge med alldeles för mycket energi. Det som skiljer typ 1och 2 åt är att har du typ 1 så har du någon gång haft så mycket överenergi att du hamnat i en form av psykos, ett maniskt tillstånd. De är ett tillstånd jag inte önskar min värsta fiende, men de kommer jag att skriva mer om senare. 

Det finns så mycket att skriva och så mycket att förklara men det kommer att ta många och långa inlägg för att det ska bli någon form av klarhet i det hela.

Egentligen så var det här från början mest en tanke om att få alla mina närstående att förstå så gott det går och kunna följa mitt stämningsläge lite enklare. Men när iden väl kom så tänkte jag att det kanske kunde hjälpa om så bara en människa till att förstå sitt eller någon i dennes närhets situation.

Är det minsta tanke eller fundering som dyker upp så är det bara att skriva till mig så kommer jag att ta till mig och svara så gott jag kan.

Må bäst och ta hand om varandra!

​​

Likes

Comments

View tracker