Det värsta som finns när man lever med psykisk ohälsa, är när man känner den komma smygandes. Fast det är nästan värre när man rätt vad det är, snubblar ner i en avgrund djupare än ljuset når.

Det har nu gått lite över en månad sen jag skakande satt i soffan och skrek på P, att du måste lyssna på mig nu. Jag mår inge bra! Du måste hjälpa mig nu, för jag kan inte göra det själv den här gången.
P tittade på mig och sa mjukt, okej.
Jag hatar att känna mig svag och är fenomenal och att bygga murar till höger och vänster om mig, tyvärr bidrar dom till några av mina sämsta egenskaper, som min oförmåga att be om ursäkt till exempel. Dock har jag ju jobbat på det där, jag hade ju jobbat bort det mesta?

Den otrevliga tonen och ett bättre språk, biter mig i kinden innan jag säger något dumt och försöker att tänka två gånger innan jag pratar för att inte råka förolämpa någon. Och jag BER om ursäkt, mest hela tiden. För den jag har varit, för valen jag har gjort, för alla som har ogillat mig har jag för en gångs skull försökt att lyssna, ta till mig och göra om, göra rätt.
Tills nu.

Det känns som att jag har stått och stampat i flera år på samma ställe, den här staden och människorna jag har haft och försökt ha som vänner har tagit något stort från mig. Jobben som aldrig känns säkra men som kräver extremt stort engagemang, det har tagit något. Den del som jag alltid har funnit ganska säker, mitt självförtroende.

Missförstå mig rätt och tänk på att min hjärna inte fungerar som den ska just nu. Jag har alltid haft en fruktansvärd självkänsla men ett jävligt bra självförtroende, det är även den ytan som folk får träffa första gången vi ses och i sammanhang där jag känner mig osäker och obekväm. Det här har ju självklart resulterat i att många har uppfattat mig som dryg och otrevlig, trots att det aldrig har varit min avsikt.
När situationer som dom här uppstått tidigare i mitt liv har jag haft betydligt lättare att antingen skaka av mig det eller lösa det, men sen jag träffade P har det varit oerhört svårt.

Kanske för att majoriteten av alla personer i P:s liv hade något emot mig åtminstone det första året men det finns många som fortfarande har det också. Här har jag själv fått ta mig en funderare på hur jag uppfattas och hur jag kan förbättra mitt bemötande men på många håll har det varit tvärstopp.
"Ja, men du är ju bara en sån person! Antingen älskar man dig eller så hatar man dig.. " Jag har hört den meningen så många gånger förr men problemet är bara att tillslut måste man sätta stopp.

Jag har fått sätta ner foten mot vänner och bekanta som gärna vill prata om allt skitsnack dom får höra om mig bakom min rygg i 2 år. P har fått klippa banden med vänner och andra i perioder för att han inte orkar höra. "Varför kan dom inte se dig som jag gör?".

Min avgrund öppnade sig med 3 års last av hat, drama och ångest. Det enda man kan göra är att vänta ut det. Ventilera, skaka av det och gå vidare, jag antar att vi inte har bråttom...

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Det är ganska sjukt att samma dag som det senaste inlägget publicerades, hittade jag ett till hus på Hemnet som jag tvingade med mannen att titta på, denna gång i Hörnefors som ligger 3 mil från Umeå.
Jag som hade jobbat natt ställde klockan på 13.00 och somnade på två röda.

Varken jag eller P har varit i H-fors förut och det var nervöst att åka och kolla på ett nytt område efter det senaste fjaskot i Botsmark men vägen kändes okej och överkomlig som resväg varje dag.
Vi kom fram till huset och det var inte en människa i synhåll, trots att det stod visning mellan 13-15.30 så vi blev lite nervösa men allt var som det skulle och mäklaren sa att dom flesta hade redan varit på plats.

I samma sekund som jag kommer in i köket får jag en klump i halsen, nästan som om jag skulle börja gråta, jag älskar verkligen allt! Det är högt till tak och köket är enormt med gott om förvaring och helt okej arbetsytor.
Huset har 2 vardagsrum med en öppen spis i ena, källare och ett halvt överplan med 2 enorma sovrum som lätt kan göras fler. P ser inte lika imponerad ut och när vi är på övervåningen vågar jag knappt titta på honom av rädsla för vad han ska säga. Vi går runt och kollar en stund, diskuterar vad man eventuellt skulle behöva fixa och kikar runt i källaren men det är inte förrän vi kommer ut på bakgården som jag ser P spricka upp i ett leende och säga; Ja, men det här kändes väl bra?
Vi tackar mäklaren som lovar att höra av sig och sedan åker vi pirriga hem till Sandåkern för att lägga upp strategi inför eventuell budgivning.

2 timmar senare får jag ett sms med ett bud på 140 tusen över utgångspriset och ett meddelande där det typ står "ge mig svar under morgondagen, tyvärr så blir det såhär ibland", varken jag eller P fattade vad hon menade med detta men antog att det var för att vi inte hunnit fixa något lånelöfte.
Vi ansökte om ett lånelöfte online och så fort det var beviljat höjde vi med 10 tusen och sen hörde vi inget mer.

På söndagen trillade det in några fler bud och efter 3 vändor drog vi på lite extra för att se vad som hände, and guess what?! VI VANN!
Helt jäkla ofattbart att jag en natt sitter och skriver att vi inte alls vet vad vi vill ha och dagen efter hittar vi det.
I och med detta kommer jag att omdirigera bloggen något, jag vill ju gärna utveckla min kreativa sida och kunna följa upp det som har med huset att göra inom renovering, inredning m.m. den här bloggen är snäppet för privat för det och jag vill ha kvar det så.
Instagram är redan uppdaterad och där hittar ni kontot under "Bruksgatan35" men bloggen har jag inte bestämt portal för ännu. Förhoppningsvis hittar jag något som känns bra under dagen men jag brukar ju inte vara den som uppdaterar så ofta ändå, det kommer dyka upp en länk när det finns tillgängligt.

Tills dess önskar jag er en fantastisk helg!

Likes

Comments

Varsågoda alla småbarnsföräldrar, pedagoger och alla ni andra som kan tillräckligt mycket av låten i rubriken för att den ska fastna på repeat. Det är nämligen en av dom låtar som mer än gärna torterar mig om nätterna när jag ska sova.

MEN, nu var det ju inte barnlåtar vi skulle fokusera på utan hus som man kanske inte behöver ana ugglor i mossen över. För någon vecka sen var vi på en visning ute i Botsmark som ligger 5 mil utanför Umeå, jag hade aldrig varit där förut, utan vet bara att det brukar finnas rätt billiga, stora hus till salu. Jag hittade ju en villa där förra året för en halv miljon som jag blev mer eller mindre förälskad i men redan då sa P stopp.

Det är inte jättelätt att kombinera våra versioner av "stadsbo" då P med bestämdhet hävdar att han är mer storstadsbarn än vad jag är för att han växte upp närmare stan än vad jag gjorde. Sen att Umeå typ är lika stort som den förorten jag växte upp i, det låtsas han inte om..
Hursom, jag är van vid resvägar upp mot en timme både till och från jobbet då jag alltid har haft det, P blir kinkig när det tar längre än en kvart, ni kan ju gissa hur lätt det är att leta hus med dom kriterierna när man inte är mångmiljonär 😓

Bildkälla: Hemnet

Vi bestämde oss dock för att åka till Botsmark på en visning när denna (direkt länk till hemnet) underbara prästgård kom ut till försäljning men mäklaren ringde och sa att säljarna redan fått ett bud och skulle skriva kontrakt, ytterligare ett hus som jag skulle behöva gå och känna "tänk om" om. Som tur var backade köparna och vi fick komma på visning.

Om ni undrar hur ni får en 5 mils bilfärd att kännas dubbelt så lång, kan ni alltid börja tjafsa när det är 4 mil kvar, funkar varje gång! Jag var sur för att P redan var så negativt inställd till stället men efter 5 minuter i själva huset var vi rörande överens om att åka därifrån fort som attan!

På bilderna syntes det självklart att huset är i behov av renovering men så omfattande som det var, gick det inte ens att försöka sätta sig in i allt som skulle behöva göras. En fantastisk stomme med ett illa däran inre. Jag blir alltid lika fascinerad över hur dom lyckas få alla bilder att se felfria ut till den milda grad att man får en chock när man väl besöker stället.

Bildkälla: Hemnet

Besvikelsen var ett faktum men nu har vi testat resvägen och båda konstaterat att det inte är ett område för oss.
Nästa vecka har vi ytterligare 3 visningar inplanerade och så lär det väl se ut så länge det kommer ut nytt på marknaden och vi inte hittar något vi faller pladask för.

Vi ska väl sätta oss ner imorgon och diskutera lite mer kring vad det är vi letar efter för just nu känns det som att vi mest famlar i mörker. Hur det än blir så kan jag knappt bärga mig tills vi hittar något att kalla vårt.

/Amanda

Likes

Comments

God kväll!

Hoppas ni har en härlig helg framför er, själv sitter jag på jobbet i vanlig ordning. Dock är jag ledig imorgon natt och jobbar inte förrän söndag igen, så lite helg får man allt.

Idag har jag varit på stan och tagit hand om lite ärenden, samt hunnit med en fika med Maddie.
Sen jag började jobba har jag mer eller mindre levt genom min almanacka och varje gång någon försöker övertala mig att lägga in allt på mobilen så skriker jag rakt ut. Jag är inte den mest tekniska människan, om man säger så, men som med allt annat vill jag helst ha nytt och byta ut den var och varannan månad så idag har jag investerat i lite roliga stickers och suddbara bläckpennor i olika färger.

Jag är helt såld!

Skolan drog ju i gång i tisdags och jag har planerat att avklara den första kursen till V.43 vilket innebär heltid, därför känns det viktigt att skriva ner timmarna så jag har möjlighet att se vad som funkar och eventuellt inte gör det. Nu har även två kollegor från jobbet börjat på samma gym som mig och P så förhoppningsvis får jag lite sällskap i höst när jag ska börja gå på pass.

Tänkte eventuellt gå in närmare på mina tankar kring träning i ett annat inlägg men det känns som att jag måste hitta balansen först, just nu är det fortfarande för mycket hets kring allt.

Allt som allt måste jag ändå säga att det känns bra att ha kommit i gång. Känns som att hösten kommer att gå fort för en gångs skull, nu när man har lite att stå i.

Ta hand om er!

/Amanda

Likes

Comments

Hallå i stugan, här ekar det tomt i vanlig ordning.

Jag och mannen kom hem från semestern för två veckor sedan och jag inledde första arbetsveckan med två nätter.
Tyvärr blev inte sista delen av semestern alls vad jag förväntat mig så jag har varit hyfsat less. Något jag lärt mig på vägen nu dock, är att jag inte är skapt för att vara runt människor 24/7 när min kropp är inställd på vila, det funkar helt enkelt inte.
En dag av lugn och ro fick vi i Spanien jag och mitt hjärta, resterande tid var det alltid något som skulle göras eller ses.

Nu har vi hunnit återhämta oss lite och haft massor av kvalitetstid med båda våra familjer. Vi hann som tur var träffa P,s äldsta syster och hennes familj igen innan dom for tillbaka till Söderköping och i helgen var mina föräldrar på besök.

Nu tillbaka på fast mark har både jag och mannen försökt att komma i gång med träningen igen. Herregud, normala människor går upp i vikt på semestern, själv har jag bara fortsatt droppa.
Helt plötsligt är jag tillbaka på 47 kilo, något som retar mig lite eftersom alla kläder börjar bli för stora igen. Den här jävla pendlingen måste få ett slut nu så därför är det fullt fokus på rätt träning och mat!

Jag har lovat mig själv att ge tusan i konditionsträning ett tag och bara gå kortare promenader om jag nu vill gå men att ha gått mellan 1-2 mil per dag och 500 trappsteg, jag får liksom inte i mig tillräckligt med kalorier för att det inte leda till viktnedgång.

Styrketräning 3-4 ggr i veckan och sakta öka matintaget tills jag ligger på åtminstone 1500 kcal/dag under några veckors tid och sedan utvärdera hur jag mår.
Kommer troligtvis bli lättare att ha rutiner nu när skolan startar också.
Nu ska jag ta ut fröknäcket ur ugnen och börja med middagen, kikärtsbiffar med grönsaker och morotstzaziki, mums!

/Maado

Likes

Comments

Hej på er finingar, hoppas att ni har det bra. Här är det som vanligt.

Gah, jag blir tokig på mig själv ibland! Jag vet inte hur det kommer sig att enda gången jag känner att jag har tid och ork för bloggen, är när jag jobbar natt. Självklart är det mycket beroende av att jag har ganska mycket dötid till och från men jag önskar verkligen att jag kunde få lite ordning på det här.

Nu har i alla fall nedräkningen till semestern startat och på fredag packar vi ihop och styr bilen mot Stockholm.
Jag har ingen betald semester i år så för att optimera tiden kör jag 76 timmar på nio dagar nu innan vi far, sen är vi borta i 10 dagar för att komma hem till 3 nattpass á 12 timmar och efter det avslutar vi med en vecka i Marbella.
Kan säga att jag redan nu är lite mör i huvudet och då är jag bara inne på andra natten för denna gång men det kommer kännas skönt med en semesterkassa.

/Maado

Likes

Comments

Det börjar som det alltid gör, lite försiktigt och liksom smyger sig på.

Det började egentligen i måndags, den där känslan av att något inte riktigt stämmer. Sitter på balkongen med min man och känner tårarna bränna bakom ögonlocken men fast är bestämd att inte ge efter och tittar istället upp mot det grå betongtaket ovanför. Blinkar bort det värsta och suckar.
Tänker att det bara är en dålig dag och accepterar att såna får man ha.

Dagen efter känner jag det klassiska trycket över strupen och ökar mina inhalationer av astmamedicinen då det känns som att jag måste kämpa för att få luft.
Sitter och drar i huden över struphuvudet bara för att lätta lite, det hjälper självklart inte men jag går igenom alla knep jag har. Inser tillslut att sitta och kolla ner i mobilen eller datorn kanske inte är den bästa positionen.
P klappar och försöker få mig att tänka på annat, säger att det säkert bara är lite ångest över att jag ska jobba natt i helgen och jag håller med.

Dagen innan jag ska jobba tar jag några Atarax som är ungefär som att käka sockerpiller men jag får åtminstone sova på dom. Vaknar halv nio och kan inte somna om, jippi, dags att dygna igen..
Det jag finner mest irriterande med det här är att hur mycket jag än vet att det inte är någon fara, jag kommer varken få en hjärtattack eller kvävas så är det lite så det känns.
Ångesten sitter som en snara som dras åt lite tajtare för varje timme.
Tyvärr är inte nattpass ultimat under dessa perioder, speciellt när det är lite att göra, det hjälper liksom att sysselsätta sig. Tänka på annat och fokusera på att få någon annan att inte bara må bra, utan faktiskt överleva.
Koffeintabletterna jag tar för att hålla mig vaken känns i efterhand som en ganska dum idé eftersom dom mer eller mindre ger samma symtom som en begynnande attack: hjärtklappning, orolig mage och rastlös kropp. Riktigt dum idé.

Hoppas verkligen att jag är pigg nog för att ta mig till gymmet när jag slutar, tror det skulle behövas.
Nu ska jag köra mina andningsövningar och äta fruktsallad. In och ut. Repeat.

Tack för att du är min klippa älskling! Vad vore livet utan dig?

/Maado

Likes

Comments

Vad har du gjort i veckan? Varit på utbildning med jobbet, fixat naglarna och haft styrelsemöte. Försökt att njuta av solen på balkongen men det har varit lite i kallaste laget.

Veckans sämsta? Min ekonomi den här månaden. Suck, jag hade helt glömt bort att vi ligger en månad efter i lönen och i april jobbades det inte många timmar. Måste även dra till med att brännbollsyran är denna helgen när jag jobbar natt fre-sö

Veckans bästa? Att jag fått massor av extra pass den här månaden så semesterkassan ändå inte blir lidande.


Vad ser du fram emot nästa vecka? Min fruga från Stockholm kommer upp på fredag och ska mysa med oss i stugan hela helgen, win på den!

Inte bästa kvalitén på bilden men så var det ju på den tiden, haha. Den här bilden är tagen för 7 år sedan på den tiden när jag bytte hårfärg var och varannan vecka.

Morgondagens planer? Jag ska sova så länge jag bara kan! Orkar jag ska jag ta en sväng förbi gymmet imorgon bitti efter nattpasset.

Veckans mest spelade låt? Ge mig mer champagne, ge mig, ge mig ge mig ge mig mer. Ge mig mera champagne!! (direktlänk till spotify, sväng era lurviga!)

Veckans no-no? Kylan. Är så himla less på att det aldrig blir ordentligt varmt här uppe, en av dom saker jag kan sakna mest med Stockholm.

Veckans hell yes? Vattenmelon, jag kommer leva på det i sommar!

Veckans godaste? Vi gjorde en grilltallrik med sliders, kamben och grillade grönsaker i måndags, helt fantastiskt. Min balkongfrukost i tisdags var inte heller dålig.

Veckans vill ha? Hängstolen från Åhléns som vi ska köpa snart. Har ju letat efter en skön fåtölj till sovrummet men inte hittat någon som fallit mig i smaken men så såg jag den här inne hos 100 kvadratmeter och kände bara att ja, där är den ju. Kommer att sätta upp en av lamporna som vi egentligen skulle ha som sänglampor innan vi köpte dom andra och kanske en hylla så det blir som en liten läshörna där.

Planer för nästa vecka? Ja, ni.. Jag går av nattskiften måndag morgon och jobbar em på tisdag men resten av veckan kör jag 08-14. På fredag ska vi som sagt till stugan med Jenny, förhoppningsvis har vi fått dit vattenskotern då så att hon får testa att köra lite. Kommer troligtvis vara helt slut när veckan är över men vill man leva fint får man jobba hårt, haha.

Hoppas ni alla har haft en fantastisk vecka och fått njuta av solskenet!

/Maado

Likes

Comments

Hej fina ni!

Hoppas ni har haft det bra, själv kan jag knappt fatta att det redan har gått en månad sen jag var inne här.
Som vanligt skyller man på att det är fullt upp och så vidare men jag måste nästan säga lite tvärtom. När jag inte jobbar och bara är hemma om dagarna finns det inte så mycket att skriva om.

Hur som har vi hunnit med lite saker sedan sist i alla fall, framför allt i lägenheten.

Så här blev det efter första placeringen av utemöblerna men sedan dess har vi hunnit göra om 2 gånger, haha.
Dock tror vi att vi bestämt oss för att ha det som vi har det nu, hoppas bara att det blir bättre väder snart så jag kan fota slutresultatet.

Köket har börjat ta form och vi är näst intill klara med det.
Jag är helt förälskad i våra nya stolar och bord, förstå att vi hade ett stort rektangulärt ekbord med svarta skinnstolar innan.. Då fick jag typ klaustrofobi av att vara i köket medan nu ser jag det som en plats att hämta energi från.

Lägg märke till kryddkorgen i mitten av bordet, så himla mysigt att kunna klippa färska kryddor till middagen.

Krukan är från Ikea och går både att hänga upp som den är eller hänga flera under varandra. Vi hade varit på blomsterlandet tidigare under dagen och dom hade 4 kryddor för 99 så vi slog till! Eftersom det här var i söndags på morsdag så gjorde jag en liknande anordning till svärmor fast i en korgkruka.

I krukan har vi persilja, basilika, oregano och...... hör och häpna, koriander! Japp, planen att lära mig äta kryddan som smakar diskmedel är i gång. Hittills har jag haft den i två rätter och det går liiiite framåt, jag får inte längre kväljningar.

Sist men inte minst har vi köpt nya sänglampor till sovrummet. Glasamplarna kunde jag inte heller motstå men än har jag inte hittat något att ha i dom.
Tyvärr är jag inte helt nöjd med helheten på sovrummet än, så jag har inte fotat något. Lite för mycket saker som ska på plats först och först ut är vår bröllopstavla som kom i förra veckan.
Ska sätta mig och försöka skriva ihop en lista på allt som ska göras framöver så jag slipper gå och tänka på det hela tiden.

Nu ska damen fara på gymmet och sedan på en utbildning på jobbet.
Ha en fin dag!

/Maado

Likes

Comments

Okej, då kör vi bloggens första lista och vad passar inte bättre än lite ärlighet?

1. Tre guilty pleasures?
Här får det nog bli två i en, jag älskar att sitta uppe helt själv med ett glas vin och se om serier jag redan sett tusen gånger. P gillar ingen av mina favoritserier och det är något visst med att sitta och bli blödig i sin ensamhet till Grey's Anatomy, haha.
Mobilspel - Candy crush, Best fiends, Blossom saga, Bubbles... You name it! Jag vågar aldrig erkänna hur många timmar man har lagt ner på dessa spel😓

2. När grät du senast och varför?
För några veckor sedan när jag och P hade tjafsat, spelar ingen roll hur smått det kan vara, jag tjuter som ett vattenfall ändå.

3. När kan du vara dig själv till 100 %?
När jag är med min man, jag känner mig mer mig själv när jag är med honom än när jag är själv mellan varven.

4. Tre saker du avskyr?
Koriander.. Alltså kryddan från helvetet! Dock har jag gett mig fan på att lära mig tycka om det. Det går sådär

5. Hur är/var du i skolan?
Riktigt utanför och malplacerad. Mina skolår är verkligen något jag kan se tillbaka på med stor sorg.
Även om jag faktiskt hade några få vänner så kände jag mig aldrig som en del av någon av klasserna jag gått.

6. Vad blir du stressad av?
Dålig planering och för mycket folk.

7. Hur tror du att andra uppfattar dig?
Det här är rätt svårt att svara på då jag vet att många haft riktigt svårt för mig. I Umeå uppfattas jag som en dryg Stockholmare som har på tok för mycket åsikter om allt och i Stockholm tror jag att många fortfarande uppfattar mig som samma person jag var när jag flyttade.. För tre år sedan!

8. Hur uppfattar du dig själv?
Som någon som äntligen börjat hitta sig själv och sina värderingar och faktiskt försöker hålla fast vid dom.

9. En situation som du tycker är jobbig/pinsam?
Att prata inför folk. Spelar ingen roll om det är ämnen jag är kunnig i eller möten där jag vet att min åsikt räknas, jag blir röd som en tomat och är livrädd för att folk ska tycka jag är knäpp, haha.
Ska dock tilläggas att jag inte låter det hindra mig, jag jobbar på att vänja bort dom tankarna.

10. Tre otippade saker om dig själv?
Jag kan komma ihåg minnen från dess att jag var ett år gammal, minnen som ingen annan har talat om för mig utan glasklara bilder och röster från släktingar som gick bort innan jag fyllt två.

Jag kan skriva med båda händerna när det gäller whiteboards. Måste jag skriva smått är det inte lika snyggt även om det går med lite ansträngning.

Något som dom flesta brukar bli förvånade över är när jag berättar att jag och min man träffades via Badoo

11. När känner du dig som vackrast?
När jag verkligen ansträngt mig med både smink, hår och kläder. Det dåliga självförtroendet från tonåren är ett minne blott och idag kan jag verkligen känna mig snygg när jag kollar mig i spegeln!

12. Något du funderar mycket över?
Barn. Jag börjar känna ett otroligt starkt sug efter en bebis samtidigt som jag känner att det är alldeles för mycket saker jag vill hinna med att göra och ordna först.
Som tur är, är både jag och P rörande överens om att det kommer dröja åtminstone ett till två år innan det är dags och då tror jag att vi båda två kommer känna oss trygga i vårt val att försöka sätta ett liv till världen.

Bilden är från vår första midsommar ihop då vi hade varit ett par i 2 månader.

/Maado

Likes

Comments