Vill bara berätta och skryta lite för er, men dom dagarna jag mår dåligt och livet suger så blir ju inte allt bättre av att ligga i sängen och pyla och tänka på allt dåligt som är i livet. Så för att komma på andra tankar så brukar jag göra det jag älskar att göra, och det är att greja med smink.

Jag Älskar smink och vet inte ens hur mycket pengar jag lagt på det, men i Freaking love IT!

Så det är ett tips från mig, mår du dåligt och vill komma på andra tankar, gör något, gör det du tycker om att göra istället för att inte göra ngt alls, det är då man tänker på allt dåligt.

Här är två sminkningar jag gjorde i höstas, två halloween sminkningar som jag blev sjukt nöjd över.
Tyck vad ni vill men jävlar vad stolt jag är över dem!!

Sjukt ball hårfärg hade jag med, wow!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Jag önskar att du på något sett hade kunnat dela min verklighet, förstå min värld på samma sätt som jag tvingas leva i din.

Jag önskar att du en dag kunde få känna virvelvinden i min kropp och frustrationen när jag inte kan följa mönstret.

Jag önskar du kunde känna rastlösheten som exploderar i min kropp som man blir galen av att hålla inne.

Det känns som att ha en tyngd runt min kropp, jag känner mig instängd, kvävd, och vill bara slå mig loss. Jag måste få flyga fritt i min egna fart annars så faller jag helt.

Jag skulle vilja få dig att förstå att det är inte av lathet som jag inte klarar av vissa situationer, eller kan hantera olika saker, och att varje gång jag tappar bort mig eller glömmer saker, så är det redan ett nedslag för mig.

Jag önskar du kunde förstå min frustration att bli avbruten, för varje gång det händer, så tappar jag bort mig, och jag hittar inte tillbaka.

Jag är ledsen att jag inte lyssnar på dig, men mina tankar flyger iväg till ett okänt mål, och jag kan inte stoppa dom hur mycket jag än försöker.

Jag önskar att varje gång du frågar vad det är, tro på min förklaring att jag faktiskt inte vet vad det är. Svaret är dolt, även för mig.

Det är något som lever inuti mig, något jag inte kan styra eller stoppa, som jag dagligen försöker kontrollera för att jag ska kunna fungera normalt.

Ibland önskar jag att det syntes utanför, att det stod inristat i min panna, att jag inte fungerar som du.



Likes

Comments

Ja igår vart jag med om min första krock. Lång historia som jag inte orkar skriva ner här just nu. Långa naglar och små tangenter (telefonen) = helt omöjligt att skriva.

Det va jag och Becca som såklart va med om detta. Men vi båda mår bra, Becca åkte in till sjukhuset innan och kollade upp nacken men det såg bra ut, jag känner mig mest öm i hela kroppen och huvudet spänner.
Och jag hoppas att han som hamnade i mitten av alla 3 bilar mår bra, han fick nämligen åka in.

Hon som orsakade krocken, som inte saktade ner, tänker jag inte ens bry mig om för hon va väldigt otrevlig. Gamla människor borde inte vara i trafiken. 

Trött på människor är jag :)

Likes

Comments

Ja. Allt på denna bilden jag mig lycklig.
Mina fina vänner. Min älskade världs bästa vovve. Och alkohol (haha skojar)
Tänkt vad människor och djur kan betyda mycket för en ❤ ni är bäst

En sak som också gjort mig lycklig är att jag träffade min största förebild i helgen. LINDA HALLBERG ❤❤

Likes

Comments

I måndags va jag hos min läkare, pratade lite om hur det går med min medicin och tog blodtryck, kollade så att allt såg bra ut helt enkelt. Jag har tagit min medicin i en månad nu. I början så märkte jag av den men efter några veckor så tyckte jag att den typ slutade verka, så jag snackade med min doktor och han sa att jag skulle börja ta två tabletter om dagen. En på morgonen och en på eftermiddagen. Men jag känner ingen skillnad. Så jag tog upp det med min läkare och hon skulle be min doktor att ringa mig nästa vecka och prata om att kanske byta medicin eller öka dosen ännu mer.
Så nästa vecka väntas ett samtal från honom så får jag se hur det blir.

Och i torsdags blev det ännu ett besök på vårdcentralen för jag skulle ha ett möte med en logoped. Min psykolog tyckte att jag skulle träffa en logoped för att börja en utredning av dyslexi. Så vi hade ett möte och hon ställde massa frågor om mig och pratade lite om hur utredningen kommer gå till. Men hon sa att på mig så verkar det som att det jag har svårast och mest problem med är matematik (kalkylexi)? Vet inte om det stavas så.. och det kan jag hålla med om till en viss del. Jag tycker fortfarande det är jobbigt att läsa, och skriva ibland.
Men då sa hon att det kan vara så att ADHDn kan vara orsaken till det, den kommer in och spökar där, kan man säga. Så hon sa att antingen så är det dyslexi eller så är det bara att jag har lite läs och skriv svårigheter men det kan ha med ADHDn att göra. Vilket jag tror.
Jag börjar utredningen i augusti och kommer gå den i 3 tillfällen, så vi får la se hur resultatet blir. Jag tror inte på dyslexi, jag håller helt och hållet med om det hon berättade om att det kan vara adhdn men jag har ju alltid trott i mitt liv att jag har dyslexi tills jag fick reda på att jag har adhd och fick läsa och veta mer om det!

Men Som sagt, allting föll på sin plats!

Likes

Comments

Godkväll eller kanske ska säga godnat? heheh Klockan är 01.20 just nu. Min fredag har bestått av egentid, jag vaknade runt kl 11 idag och kom upp ur sängen vid 1 kanske? Jo jag tror det. Då tog jag på mig löparskorna och tog mig en runda med min lilla vovve. När jag kom hem så la jag på en ansiktsmask och medans jag hade den på så tvättade jag löshåret och la i en färginpackning och sen tog jag mig en lååång varm dusch och skrubbade hela kroppen så nu känner jag mig som en ny människa! Älskar den känslan!

Sen vid halv 9 så kom lina hit med massa gotte och så satte vi på en film och bah myyyste. Jag gjorde även linas naglar också, jag har börjat med det igen, höll på med det innan men tappade intresset. Men sen fick jag ett ryck och beställde hem lite nagel produkter så nu har jag börjat lite smått igen. Innan gjorde jag mycket akryl men mitt tålamod finns inte till det så nu kör jag på gelé! Och det är såå mycket roligare än akryl.

Gjorde även josses naglar också häromdagen.

Imorgon eller idag får jag väl säga, ska jag upp ganska tidigt för jag ska åka med Pernilla in till stan och handla. Jag måste köpa lite diverse grejer som ansiktsservetter och lite såntdära och sen ska jag hämta ett paket på posten. Beställde lite sommarkläder ifrån boohoo.com, hoppas bara på att solen kommer tillbaka så man kan använda det :):):):)

Seeen efter det så ska jag på min kusins konfirmation. Jag vet inte om jag hinner till kyrkan kl 11, skippar helst kyrkan för det är inte riktigt min grej.. Annars så börjar allt efteråt kl 1 :) vi får la se imon helt enkelt.

Likes

Comments

Playsuit från JFR där det är 25% på alla playsuits just nu!
In och fynda 💪🏼💸💸

Likes

Comments

Idag är det tisdag och solen är äntligen framme och knappt någon blåst, hur skönt??

Jag vaknade runt halv 12 och kom upp ur sängen vid 14 och käkade lunch. Tänkte att jag skulle sätta mig ute i solen och njuta lite av den, och jag har äntligen hittat en plats i trädgården som är sjukt mysig. Jag kallar den för min egna gräsmatta ;)

Den är bakom min lilla låda, alltså mitt rum, jag bor nämligen inte inne i huset. Så här har jag mitt egna lilla place att koppla av på utan att någon stör! Dock är det en väg mitt framför men att sitta här med hörlurarna i de är goals!!

Ikväll ska jag kolla på fotboll tillsammans med josse och Olivia, fotboll är inte min grej längre men kul att kolla på gamla klubben man spelade i för några år sen! Och det är ju fint väder med så Why not.

Vill även säga tack så sjukt mycket för alla kommentarer jag fick från inlägget jag gjorde inatt. Ni är så fina och guldvärda ska ni veta! Jag tar verkligen in sånt i hjärtat och det berör mig. Ni gör min dag. ❤

Likes

Comments

Klassiker av mig att alltid ut med tungan på vartenda bild man tar Hahah

Likes

Comments

Time to open up. Jag fick frågan av min läkare om jag haft självmordstankar och mitt svar på det va nej. Jag ville inte göra mamma upprörd som satt bredvid. Jag har aldrig nämnt det för någon, för jag vill inte såra någon.

ja, under hela min uppväxt har jag haft tankarna som har kommit och gått. Jag har alltid vetat om att jag inte är som alla andra, oftast i skolan. Jag har alltid varit den som fått extra hjälp och aldrig förstått grejer så snabbt som alla andra. Jag har haft ett rent helvete i skolan och jag gick till skolan varje dag med en klump i magen och funderade alltid på vad det är jag kommer misslyckas med idag. Och det slutade alltid med att jag kom hem med gråten i halsen för jag är så jävla misslyckad. Jag har alltid fått dumförklara mig att jag är trög, en dum blondin eller lat. Men jag har verkligen försökt men det har inte fungerat för mig. Jag har alltid gett upp och känner att vad fan är det för mening ens.

När jag gick i 5an så gick jag på en utredning för att kolla om jag har dyslexi, men svaret på den utredningen va att jag är utvecklingsstörd och borde flyttas till en speciell klass. Min mamma gick absolut inte med på det för hon tyckte att utvecklingsstörd va fel ord på mig. Jag inte inte det, jag har bara svårt för att lära mig saker.

Mamma valde att inte säga detta till mig förens jag då fyllde 20 i december, vilket jag förstår för hade jag fått reda på det när jag gick i 5an så vet jag nog inte vad jag hade gjort eller hur jag hade reagerat. Men vi började iaf med en ny utredning i vintras och det visade sig då vara ADHD.

Som sagt är det skönt att veta vad alla fel beror på (mest). Jag är annorlunda på både ett bra och dåligt sätt. Men jävlar vad dåligt jag har mått för jag aldrig vetat varför jag är som jag är. Jag kan inte ta kritik förens jag känner mig sämst i världen och finner ingen mening med livet, jag är inte lika duktig som alla andra, då känner jag att jag är en dålig människa och finner ingen mening med livet, jag orkar inte lika mycket som alla andra och fan vad jag är dålig.

Vad gör jag då för nytta här? Har jag gjort något dåligt då blir alla besvikna och arga på mig och den känslan klarar jag inte av.

Det va inte så längesen jag va påväg att ge upp då jag mådde som sämst verkligen. Det va ingenting som va bra och fungerade då. Jag sov inte på flera nätter och varje natt grät jag och satt i fosterställning och visste inte vart jag skulle ta vägen, jag hade så mkt tankar och skit i huvudet, hela hjärnan höll på att explodera. Tillslut kände jag att jag måste få ut allt jag tänker, jag skrev ner allt på ett papper och skrev hur jag kände, hur jag mådde ,och att jag inte vill leva mera. Att det va slutet. Och jag gav detta till min mamma någon dag därpå. (förlåt mammsen, ville inte såra dig)

Den dagen skulle jag till läkaren och prata med henne angående medicin, när vi pratat klart om det pratade mamma med henne enskilt om detta, läkaren kom sen ut till mig med en orolig blick och kramade om mig och sa att allt skulle lösa sig och skickade sedan vidare mig till akutpsyket i Karlshamn till en doktor där.

Och fick ha ett samtal med honom och han frågade en massa och sa till mig att det inte finns någon anledning, och att jag skulle förlora så mycket för jag har allt. Fina och bra vänner, bra familj. En bra omgivning helt enkelt. Och det fick mig såklart att tänka till.

Men det är fortfarande fel på mig. Jag kommer fortfarande att misslyckas, och ja alla säger att alla misslyckas med något men när jag gör det så rasar allt och min hjärna säger till mig hur dum jag är.

Jag får helt enkelt acceptera det, lära mig att leva med det, hur jävla jobbigt det än är. Och det är det jag försöker med nu, varje dag kämpar jag för att komma upp ur sängen och göra det som ska göras under hela min uppväxt har jag spenderat en jävla massa tid av att ligga i sängen för jag inte har haft någon ork till något men nu jag måste lära mig själv hur jag ska fungera bättre i vardagen och orka mera utan att bli depp när all min energi har försvunnit och därmed känna mig misslyckad och dålig och få tbx alla tankar om att jag inte borde finnas kvar.


Med det här vill jag inte trigga igång något hos någon, det är ett känsligt ämne, jag vill inte såra någon, jag vill bara börja öppna upp mig för jag kan inte det öga mot öga till någon med detta ämnet. Jag må vara en super glad tjej som alltid skrattar och oftast har ett leende på läpparna men inombords är jag oftast fylld med ångest och mår skit. Och så har det alltid varit för mig sen jag va liten.

Likes

Comments