View tracker

Har precis tittat på dokumentären rakt in i hjärtat som sänds på svt, och ja ... de gick rakt in i hjärtat. 

När jag började titta på dokumentären så trodde jag inte att jag skulle ta åt mig så mycket , men jag grät mig igenom hela dokumentären. De var så himla mycket känslor som dök upp både ångest , glädje , tacksamhet och på något sätt så var de som jag insåg vissa saker. De kändes som man såg sig själv  fast utifrån mycket märklig känsla faktiskt. Minnen kom tillbaka minnen som jag trodde jag förträngt, minnen som inte är roliga , minnen som inga barn ska behöva bära med sig. 

Nu var de många många år sen jag gjorde min sista hjärtoperation, ärret på bröstet  på minner mig alltid om mitt "handikapp " som de så fint kallas. Men jag går inte och reflekterar varje dag över vad jag gått igenom. Men det är tillfällen som idag man blir påmind.

Hjärtfel syns inte, men det påverkar en. Sista minnet jag har från en hjärtoperation är hur vårdpersonalen tvingar ner mig på britsen, jag försökte kämpa emot men de gick inte dom hade gett mig lugnade medel, jag skulle sövas. jag minns när dom skulle sätta på masken på mig som innehöll sövmedlet, jag verkligen kämpade emot för att inte somna , jag ville inte somna , jag var rädd, oförstående av vad som skulle hända, men jag förstod att de inte var något roligt. Anledningen dom hade satt in nålar i mina armar, nålar = inte bra. Ibland stack dom flera gånger, för dom hittade inte mina kärl. Än idag är jag så nålrädd, än idag associerar jag nålar med något som inte är bra. 

Utöver min extrema nål rädsla så har jag fått känna på ångest av olika slag, man kanske tror att jag är van vid sjukhus .. nej det är jag inte. Ångest varenda gång. Dödsgångest har jag också haft som värst när jag låg inlagd efter att ha fått en cysta, i fyra dygn så sov jag inte jag vandrade runt i sjukhus korridorerna i väntan på operation, jag hade en så jävla dödsångest. 

Hjärtfel syns inte, men de påverkar mer än vad man tror. 

Ett barn ska inte behövas utsättas för så mycket hemskheter , att stickas varje dag , få medicin , bo på sjukhus ska inte behöva vara en vardag för barn. Samtidigt som jag är arg på att jag fått gå igenom all denna skit, för rent utsagt så har de vart skit. Skit att de påverkar mig än idag. 

Så är jag så tacksam, jag är så glad att jag vann över döden , ja för ett tag var de den jag kämpade emot, svårt att ta till sig de nu. Jag tog mig ur starkare än någonsin. Överlevde jag den fajten så är de inget som kommer att stoppa mig , inga drömmar är för stora, inget är omöjligt. Vill man Kan man. Jag kanske behöver kämpa hårdare vissa gånger men det är de värt de.

Jag är stolt över mitt hjärtfel den må ha gett mig , minnen , ångest , fobier , hypokondri , men den har också byggt den jag är , gett mig erfarenheter , livsglädje , stark empati känsla , och kämpar glöd något jag aldrig skulle byta ut mot något. Jag är den jag är pågrund av mina erfarenheter som tillkommit av mitt hjärtfel. 

Det har tagit långtid att bli nöjd över sig själv, jag har många gånger önskat att jag vore normal , vad det nu innebär. Men vem vill vara normal när man kan sticka ut!. Att bli nöjd över sig själv har jag också blivit med hjälp av mina föräldrar och syskon som alltid trott på mig  även när jag inte trott på mig själv. Mina föräldrar har alltid behandlat mig som om jag vore frisk , alltid trott på mig och stöttat mig i allt jag tagit mig till, gett mig sunda värderingar och fått mig att se mitt hjärtfel som en styrka istället för en svaghet, dom är dom två är dom starkaste personerna jag känner och jag är dom evigt tacksam! 

Idag mår jag så bra , väldigt bra. Tar snart examen, bor själv ,festar och lever livet. 


ps , ta tillvara på varje dag , älska varje dag lite mer , njut lite mer. och kämpa för dina mål , se dina svagheter som styrkor och sist men inte minst var stolt över den du är, du må inte vara perfekt, men de är ingen. Du är dig själv och mer perfekt än så kan du inte bli. 

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker


Känslor av kärlek, ensamhet , men värst av alla känslor som finns är känslan av panik.

Jag är lyckligt lottad som har personer i min närhet som älskar mig för den jag är. Att dom finns betyder allt för mig och de som stärker mig.Idag är jag lycklig och nöjd med min tillvaro men de har inte alltid vart så.

Jag är född med ett hjärtfel som har inneburit massvis med läkarbesök, ångest och försiktighet. Men ioch med att från den dagen jag sattes till världen fram tills för några år sedan kämpat för mitt liv har jag lärt mig att älska livet och ta tillvara på det. Vissa dagar när jag var yngre kände jag att jag skulle vilja byta liv med någon annan. Någon som var frisk. För hjärtfel syns inte , men det påverkar personen som har de på andra sätt. Rastlöshet, koncentrationssvårigheter, övertrötthet som hos dom flesta innebär att dom somnar tidigt innebär hos mig att jag blir överaktiv och blir annat än sömnig. Men som sagt , det är jag. Och idag har jag accepterat det. Även om de har tagit många år, även fast jag stor del av min uppväxt blev mobbad. Idag ser jag mobbarna som dom svaga inte mig själv. Jag var den starka för jag överlevde allt , vad gjorde mobbarna ? klankade ner på en människa som redan hade det jobbigt nog, allt detta för att de själva skulle må bättre , egoister. Man behöver inte tycka om alla människor, men man ska behandla alla människor med respekt.

När jag började högstadiet var då mobbningen upphörde, det var även då jag träffade både personer som genuint ville mig väl men också såna som bara ville förstöra, livet är tyvärr så. Men jag slapp påhopp om att jag var ful , och jag slapp sitta på toaletten och gråta för att någon vart taskig. Under högstadiet träffade jag min första ”riktiga” pojkvän, det förhållandet har jag inte så mycket att säga om, mer än att de var som en berg och dalbana.

Sedan började jag gymnasiet ,FINASTE tiden i mitt liv, jag älskar gymnasiet , jag hängde knappt med dom i min klass men fann vänner i andra klasser som var FANTASTISKA. Jag minns gymnasiet som en enda stor fest , ett tag festade jag onsdag , fredag , lördag varje vecka haha.

Att flytta från Kalmar till Växjö var något jag såg fram emot , jag har vuxit enormt mycket sedan dess. Jag träffade en kille , hade en hyfsat lång relation som jag inte blev behandlad som jag borde i.Under Växjö tiden har jag haft en stor kris, en gång när jag mått så dåligt, men jag klandrar ingen annan än mig själv. Jag tillät en annan människa behandla mig dåligt och det är de jag får bearbeta själv nu. Det är bara att ta smällen gråta en skvätt eller två och resa sig upp igen och kämpa vidare.Det gäller att inse sitt egna värde. Och ja jag har snart nått den punkten då jag gör det, det har vart jobbigt att ta sig dit. Det är fortfarande jobbigt , tänkt dig själv att behöva ta ett beslut du ABSOLUT inte vill men att du endå tvingar dig att göra det för att sätta punkt.

I övrigt så trivs jag med livet i Växjö. Eller det är egentligen inte själva Växjö jag trivs med det är att bo ensam ha sitt eget.

Och är de något jag lärt mig under mina snart 22 år så är det, Var dig själv dom som älskar dig ska älska dig för vem du är inte för vem dom vill att du ska vara. När något känns fel i magen LÄMNA det. Sist men inte minst , Ändra aldrig dig själv , dina värderingar för någon annan det är inte värt det.

Likes

Comments

View tracker

Nu har det gått 1,5 månad sen, första två veckorna var hemska. Gråt skrik förtvivlan, hur ska jag klara detta? Jag visste visserligen att jag klarat det innan men denna gång kändes de värre att ta sig igenom det.

Jag var helt ensam , mina närmsta vänner var så långt borta från mig , min familj även så.

Jag visste att det enda rätta var att vandra vidare själv,och att jag var värd mer än vad jag fick. Men det där med uppbrott har liksom aldrig riktigt vart mig grej det är så jobbigt, först öppna sig för en person lita på den till 110% och sedan göra sig av med den? Det känns bara så lustigt. Men vem har sagt att livet inte är lustig? Det spelar oss ett spratt!

Men ibland måste man inse att se sitt egna värde. Och är man inte lycklig då ska man inte stanna kvar. Då är det bättre att sätta punkt och avsluta det som Vänner än som ovänner.

Men som sagt det var svårt riktigt jobbigt, men jag tog tag i mig själv och började bygga upp mitt trasiga självförtroende jag tillät mig att vara ledsen men… jag insåg ganska snabbt att jag fällde inte så många tårar som jag kanske trott att jag skulle.Under denna resan så har jag har insett vilka fina vänner och vilken stöttande familj jag har haft att de sa till mig att jag var värd så mycket mer och att dom trodde på mig var ALLT för mig. Det var just det jag behövde, KÄRLEK.

Från och med nu så ska jag göra saker för mig själv.

Det är mitt liv och jag har inte tid med att inte må bra, från och med nu så ska jag leva livet på mitt sätt, det är mitt liv. Kärleken får komma när den kommer, det får och om det dröjer ett tag gör det absolut ingenting. Jag njuter så länge av att umgås med mina vänner och ha ROLIGT, man lever bara en gång så det gäller att ta vara på de som får oss att må bra och inte lägga energi på fel saker.

Och nu i helgen faktiskt så insåg jag, jag är läkt. Jag är över honom, på riktigt.

Likes

Comments



Min familj , Min fina familj. Vad hade jag gjort utan er ? Jag kan inte ens fantisera om en värld utan er.

När jag tänker på er bli jag varm. Ni dömer mig inte, utan älskar mig för den jag är.

Mina föräldrar ni som satte mig till världen , sedan barnsben har ni lärt mig att våga förlora för att vinna, att jag duger precis som jag är. Ni har lärt mig uppskatta livet. Att behandla människor som du själv vill bli behandlad.

Ni fanns för mig när jag gick igenom den svåraste fasen i mitt liv, alla dessa herrans år på sjukhus med operationer. Hur många tårar som fälls på lundssjukhus går nog inte ens att räkna.

Ibland undrar jag varför gud valde att straffa mig och min familj, genom att göra mig sjuk. Men sen tänker jag efter att utan mitt hjärtfel hade jag aldrig vart jag. Jag hade aldrig bytt ut mitt liv för något, jag är stolt över min sjukdom, det har ni lärt mig att ta det svåra i livet och göra det till något positivt. – det är inte förens man gått igenom något svårt man lär sig uppskatta livet.

Nu är denna svåra fas över, vi klarade det tillsammans jag kämpade för er och ni för mig det är så man gör när man är en familj. Nu kan vi titta tillbaka på denna svåra tid, för visst finns minnerna kvar och dom är fruktansvärda men vi kan kolla på varandra och känna oss stolta, livet testade oss, försökte lura oss , men vi slogs- och vi klarade det galant.

Jag älskar er för att ni alltid finns för mig. – Tack.

 

Mina bröder, älskade bröder. Er som jag bråkat med , velat halshugga ja vi vet alla tre vad jag menar. Det är inte förens nu på senare tid när vi alla tre vuxit upp jag har lärt mig att uppskatta er.

Ni är två individer som är så olika men endå så lika.

George en kille med stark vilja , tjejtjusaren nr 1 , öppen men endå med ett så stort hjärta!

Christos – En spegelbild utav mig själv , glad , lite blyg i början , haha tjejtjusaren börjar komma fram i honom också. Du har ett så stort hjärta du också!

 

Vi tre tillsammans kommer klara det mesta tillsammans , vi finns och kommer finnas för varandra. Jag har insett värde  av att ha syskon nu, jag älskar er så djupt. Vi kommer skydda , älska och stötta. Och göra det vi är bäst på vara där för varandra.

Jag kan inte se ett liv utan er. Tack för att ni gör mitt liv värt att leva. Tack.

 

 

Låten är till er


Likes

Comments

Man kämpar och sliter, inte en vecka inte två utan fler. Någon stans i detta så förlorar man hoppet.  Man brukar säga att det sista som lämnar människan är hoppet jag tror att hoppet kan försvinna innan, och att det går att vinna tillbaka det.

Ibland märker man hur bra skådespelerska man är, att man ler , skrattar och är glad även om ens hjärta är i tusen bitar. Man gråter sig igonom nätterna för att vakna igen dra på sig masken igen och kämpa för att hålla upp den falska fasaden, om att ens liv är felfritt.

Mitt liv är inte felfritt, det är inget jag någonsin kommer att acceptera. För jag vet att det kan vara så mycket bättre. Jag vet att jag förtjänar mer än detta.

Jag har tagit mina brister och ändrat mig. Men det är inte bara jag. Kasta skit på mig, jag kanske tar emot det nu.

Men det kommer en dag då alla dessa tårar , sömlösa nätter kommer vändas till min fördel , och bli diamanter. Min tid att må bra kommer – jag vet det. Jag kommer skina. 

Likes

Comments

 

Jag är mig själv, vissa tycker om mig andra inte. Jag må inte vara ett prakt exempel på hur man ska vara eller hur man ska bete sig. Men jag är mig själv.

Jag kan vara gnällig, tjatig , sprallig osv , allt har en charm i sig.

Att vara sig själv innebär inte att man inte gör misstag. För visst har jag gjort det. Men som precis alla andra människor så behöver jag en andra chans, en chans att faktiskt bevisa att bara för att jag har begått vissa misstag innebär det inte att jag kommer begå dem igen.

Speciellt inte när jag lovar något, jag lovar aldrig något jag inte kan hålla. – ge löften som endå inte uppfylls är enligt min mening onödigt eftersom det bara gör personer besvikna.

Åter igen till ämnet mig. Jag är inte mindre mänsklig för att jag gör fel, snarare tvärt om, att göra fel, eller begå misstag bevisar att man är mänsklig.

Att lära sig utav sina misstag är alltid något att sträva efter , det är något jag alltid sträva efter. Jag är inte full lärd, jag kan bli så mycket bättre än vad jag är.

Men för att man ska kunna lära sig av sina misstag måste man få chansen till det, personer i ens närhet måste tro på än för att det ens skall vara möjligt. Låter än får bevisa att man faktisk kan och vill ändra på sig.

Något misstag jag gjorde för 2 år sedan betyder inte att jag inte ångrar att jag gjort idag , det betyder inte heller att jag skulle begå samma misstag idag. Jag växer för varje dag som går. Hade jag varit full lärd och felfri nu hade jag tyckt livet skulle vara trist.

Dock har jag lärt mig att livet spelat en ett jävla spel och testar en. Jag är villig att spela med i spelet även om det skall vara på någon annans spelregler. Önskar dock det kommer en dag då mina spelregler får finnas med i spelet. Men till dess kommer jag ha tålamod.  Som man brukar säga efter regn kommer solsken.

Jag levet i nuet , vissa perioder mår jag bra , andra mår jag skit.  Så är det för alla. 

Under mina mindre bra periorder så vet jag att jag har personer i min närhet som bryr sig om mig, det gör det lättare att sa sig igenom dom.

 

PUSS

Likes

Comments

Att ta någon förgivet.

 

Det finns saker som gör mig ledsen och besviken men inget av det slår känslan att bli tagen förgivet. Den känslan när man känner sig totalt värdelös. Den känslan att man finns man försöker men människan in frågan inte förstår en eller ger än en gnutta uppmärksamhet.

 

Detta kan uppkomma i alla slags relationer , vänskapliga , jobb och kärleksrelationer.

Det spelar egentligen inte vad det är för relation känslan är den samma.

Men för mig är det självklart att ge komplimang, uppmärksamhet , att visa att jag finns och allt vad det innebär. Och jag personligen kan inte förstå hur sånna saker inte är självklara för alla. Sen att jag inte kräver komplimang varje dag , inte heller varannan men när jag gör något för någon eller bara gör något så vill jag ha ett tack , en bekräftelse på att de jag faktiskt gjort är bra. Och detta handlar om jobb relationer.

Går vi istället över till vänskapsrelationer, åter igen samma sak det jag ger förväntar jag mig tillbaka, och detta handlar inte om materiella saker utan mer självklara saker finns jag för dig – finns du för mig.

Går vi över till kärleksrelationer så är det lite mer komplicerat det är klart att man ska finnas för varandra, men i en kärleksrelation speciell en lång sådan som varar länge måste ju gnistan finnas kvar. Att ge komplimanger innebär inte att man ska göra det varje dag utan att man gör det när man uppmärksamma något, eller helt enkelt när man vill påminna den man älskar varför man gör det.

 

Det är vad jag har för syn på att bli tagen förgivet. Jag säger absolut inte att jag har rätt alla har vi olika syn. Men utgår jag utifrån mig själv och dom gångerna jag har blivit tagen förgivet har det lett till att jag har tröttnat antingen brutit upp ur förhållandet , eller inte har någon kontakt med tidigare vän.

För tillslut rinner bägaren över, och då får man nog. Jag har tålamod till en gräns.

Dock är jag väldigt glad att jag inte blir tagen förgivet i min kärleksrelation än, och hoppas det förblir så!

 

PUSS!

Likes

Comments

Jag vet inte vart jag ska börja, min tillit för vården har sjunkit och det något extremt.

Låt oss ta det hela från början. I fredags var jag hemma hos Danne, helt plötsligt känner jag att jag får ont i nedre delen av magen, jag går in på toan sätter mig på toa golvet och känner att jag inte kan resa mig. Efter många om och men så tar jag mig till dannes soffa där jag spendera natten sittandes.
På lördags morgonen ber jag Danne köra in mig till akuten för att smärtan inte hajade lagt sig.
Där börjar helvetet.

Läkaren på sjukhuset ger mig massor med morfin, gör en Gynundersökning och en skiktröntgen och upptäcker en 8*5 cm stor cysta på min vänstra äggstock. Jag frågar vad det är för typ av cysta dom har sätt men får inget svar, istället blir jag skickad med ambulans till Lunds sjukhus ( detta för akut operation, och dom vågade inte operera mig i min egna hemstad pga mitt hjärtfel)
I Lund kollar en ny gynekolog som inte heller vet vad det är men tror att min äggstock är död, hon vågar dock inte operera.

Dagen efter kommer en ny läkare och säger att hon tror det är en tvillingcysta, och att äggstocken förmodligen är paj! Ingen operation då heller för hon inte vågade.

Måndagen kommer ytligare en ny läkare kollar och säger att den måste opereras bort och kanske äggstocken då hon är säker på att det är en tvillingcysta. Hon planerar in mig för operation samma dag, timmarna går, jag blir mer nervös när jag sitter där i operationskläderna efter tre timmar kommer hon in och säger att det inte blir operation på måndagen utan att hon har bokat in mig på tisdagen kl 10 jag har alltså vid detta laget kommit undan 4 operationer!

På måndagskvällen börjar jag blöda men tänker inte mer på det, när tisdagen kommer nämner mamma detta för undersköterskan som säger "det kommer endå inte spela någon roll" mamma ber henne iallfall nämna det till kirurgen. En Halvtimma innan sövning och operation kommer ytligare en läkare denna gång en överläkare springandes till mitt rum.

Han ber och få kolla på mig igen eftersom jag är högriskpasient så skall jag inte opereras om det absolut inte behövs!
Han kollar på mig och säger men herregud detta är inget som måste opereras det är en helt ovanligcysta som försvinner av sig själv och den sr redan krympt 4 cm! Han frågar mig om an får använda cystan till utbildning då det var ett så bra exempel på hur en sån cysta ser ut. Jag ber han kolla på mina äggstockar eftersom dom tidigare läkarna sagt att det förmodligen måste operera bort den vänstra. Han kollar på dom och säger "detta var bland dom finaste äggstockar jag sätt"
Han var väldigt sur på läkarna som gjort mig så rädd. 4 dar på sjukhuset i onödan för att folk inte kan sitt jobb. Inte nog med det efter alls hjärtoperationer jag har genomgått så fick jag dödsångest på de.

Nog om detta, det var på ett ungefär hur allt gick till, blodprov och sånt nämner jag inte då det är självklart :)

Jag vill tacka alla som ställde upp för mig och visade att dom brydde sig. Men även Daniel som var med mig på sjukhuset hela fredagen, jag har verkligen världens finaste pojkvän. Även mamma som var med mig i Lund och fick sova på en 3 cm tjock brits i tre nätter.

Likes

Comments

Hej. Läget är sådär fick åka ambulans till Lund igår pga en cysta som är 8*5 cm så ska operera bort den , när vet jag inte nån gång under nästa vecka. Hoppas verkligen det blir bra sen!!! Jag vill hem, hatar sjukhus. Men antar att jag måste stå ut ett par dagar till.


Puss


Likes

Comments

Igår när jag var lite deppig beställde jag hem lite grejer till mig själv tänkte visa vad här kommer det:

 

Vi börjar med en parfym från Hugo Boss 50 ml 358 kr. Denna luktar ljuvligt, en kompis till mig har den mumms!

 


Detta är en rengörning för personer med normal / oljig hud ( den är bra för dom med acne eller problem hud , vilket jag har.) 119 kr

 

Detta är en sbrub i samma serie som åvanstående för normal/oljig hur den tar bort döda husceller och annat skräp.

99kr



 

Sist en nattkram återigen i samma serie för normal/oljig hud. ( ska beställa hem dagkrämen också men börjar med nattkrämen då det är viktigast för huden att den får fukt under kvällen. ) 169 kr

PUSS Maria

 

 

 

Likes

Comments