Jaa, Alla har vi träffat dom där äckliga människorna som slickar så jävla mycket röv bara för att bli omtyckta.
Jag avskyr rövslickare ! 
Jag hatar människor som ändrar sina åsikter efter vad ANDRA tycker..... 
Jag hatar er som spelar så jävla positiva hela tiden bara för att man "ska" vara positiv.. 
Jag kan ju informera er om att ert fejkande lyser igenom. 

Det är så stor skillnad på människor som ÄR positiva och er som fejkar de.



















Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

God dagens !

tänkte skriva om min förlossning.... så här 2 år senare.
Inte för att jag tror att någon bryr sig men jag tycker det är kul att kunna gå
tillbaka och läsa om man te.x skulle få fler barn eller om jag tappar minnet ;)




Kan ju börja med att skriva att jag hade en väldigt lätt graviditet.
Jag hade ganska ont i magen fram till V15 men efter de flöt livet på som vanligt.
Visst att man hade lite ont i ryggen ibland och att de va väldigt tung i slutet
men annars kan jag inte minnas att de va någon jobbigt alls.

Under tiden jag va gravid så sa nästan alla till mig att jag skulle förbereda mig på de
värsta när det gäller förlossningen .
Folk sa att de kommer göra så jävla ont...
Fick även höra att jag inte skulle ringa in till förlossningen för tidigt när
jag väl började känna av att de faktiskt va dax för att föda ...


Den 23 oktober 2013 ( V40+3)
Jag började känns av en smärta i ryggen och magen på kvällen så jag ringde
min mamma och sa "om någon dag är det nog dax... börja kännas lite nu"
Det va ingen hemsk smärta utan de ömmade bara.
Men smärtan blev värre...

På morgonen den 24 oktober (V40+4)
så la jag mig i soffan men en värmekudde på ryggen och sov ...
Så fort värmen tog slut gick jag upp och värmde den i micron och sen la jag mig igen och sov..
Smärtan blev bara värre och värre men jag tänkte HELA tiden
"Folk säger att smärtan ska vara olidlig innan man ens behöver tänkte på att åka in"
Så jag låg där i soffan ensam och tänkte att jag föder väl någon dag snart...

runt kl 13 vaknade Kevin och jag berättade att jag hade ganska ont i ryggen...
( då hade jag värkarna och slemproppen kom ut )
Han tyckte nog att jag va lite konstig som inte hade väckt han.

Efter att han hade vaknat så gick allt ganska fort..
Vid 14 tiden kände jag att de kanske va dax att ringa in till förlossningen snart
men jag kunde vänta lite till...

Runt 16.30 ringde Kevin till förlossningen och pratade med dom...
Just då hade jag värkar varannan minut och de sa självklart att jag skulle komma in.
Vi ringde sjuktaxi och de hade tid först om 40 min så jag började käka Pan Pizza
medans Kevin sprang runt och hade smått panik.

De slutade med att min bror fick köra in oss istället.


NU till själva förlossningen så är någon känslig så läs inte 👍



Väl inne på förlossningen (runt 18 tiden) så kollade de hur öppen jag va..
Jag va öppen 4cm så självklart fick jag stanna..
Inne i "väntrummet" testade jag lustgas ..
tog ett andetag sen spydde jag som en gris...

Fick komma till ett förlossningsrum och där gick allt sjukt fort.
Minns knappt någonting....

De satt något band runt magen som aldrig ville sitta där de skulle....
Och de satt någon sladda kopplad på barnets huvud...
Den sladden krånglade jätte mycket och de gjorde as ont !!!!
när de skulle sätta fast sladden på huvudet på bebisen så sa en av sjuksköterskorna
"det kanske är massa hår på barnets huvud, kanske därför den inte fastnar".
och de va först DÅ jag faktiskt fattade att OJ.. Jag ska föda ett BARN nu...
En levande människa...
Jag kommer bli mamma snart .

Det kändes så overkligt alltihop...
Kändes inte som de va JAG som låg där och skulle föda ut ett barn !



Runt 19 tiden började de prata med mig om massa olika alternativ på bedövningar/hjälpmedel..
Jag hade knappt någon koll på vad man kunde få för hjälp som jag va inställd på att föda utan bedövning .
Visste att man kunde använda lustgas men den lukten va så vidrig så klarade inte av den...
Men sjuksköterskan va tvungen att rusa iväg ...

Kl 19.45 Kände jag att NUUUUU måste jag på toa.
Ringer på klockan och en personal kommer med de samma..
Hon tar ut sladden och låter mig gå på toa...
Jag satt där inne och de kändes som jag skulle bajsa ut världens störta bajskorv..
När sjuksköterskan hör hur ont jag har tvingar hon mig att lägga mig ner i sängen
Hon undersöker mig och jag va öppen 10 cm...

Inskriven i ca 2 timmar och nu skulle bebisen ut.
och de blev jätte stressigt...
Barnets hjärtslag va nere på 40 så de blev lite panik...

hade krystvärkar i MAX 10 min...
allt gick så himla fort ...
Bedövning va ju bara att fet glömma...
Helt plötsligt ligger hon på bröstet och jag fattar ingenting...

Vikt: 3450 g 
Läng: 50 cm​

​​
Kevin klippte navelsträngen (självklart)
Sen åkte vi upp till bb efter någon timma...

Låg inne på bb i 2 dygn eftersom de hade satt en sugklocka på hennes huvud
så ville de att vi stannade en dag längre..
( de använda inte sugklockan utan de satte bara dit den sen behövdes den inte ändå)



Jag tycker det är så häftigt hur olika alla förlossningar är.
Och jag är så glad över att min förlossningen gick så fort.
Och jag tycker inte att de gjorde så himla ont ändå.

Fatta mig rätt nu....
det gör självklart ONT...
du klämmer ut en unge...
Men jag hade förväntat mig en HEMSK jävla smärta
Men så hemsk va den inte för MIG.


Avslutar med en bild på nyfödda Luna <3

Likes

Comments

​Hellu Folket .
Tänkte börja med en helt ny blogg nu och börja om från början. 
Hade tänkt skriva om allt här och berätta om saker som händer i livet.

Jag har bytt blogg många gånger för jag blir aldrig nöjd men nu tänkte jag stanna här och skriva mer privata inlägg.
Så detta blir lite mer som en dagbok.

Tänkte börja detta inlägg med att berätta om mig.

( fall det nu skulle vara någon som faktiskt läser bloggen, haha )




Jag heter Ida och är 26 år.
 Bor tillsammans med min pojkvän Kevin som är 25.

(Vi fyller år på samma dag) 
Vi bor en liten bit utanför Jönköping just nu
​men har funderingar på att flytta till Norrköping.
Vi har en dotter som heter Luna och hon är 2 år i oktober​.
Jag går just nu hemma på dagarna med Luna.
Innan hon föddes va jag sjukskriven i ca 5 år, 
Va sjukskriven p.g.a depression, panikångest och socialfobi. ​​



​​
Jaa men detta får räcka med info om mig.
Jag kommer vara ganska öppen i den här bloggen så ni som läser den
​kommer lära känna mig ganska bra med tiden. 






avslutar med en bild på mig. 

Ni får ha de gött ! 



 

Likes

Comments