Kroppen. Ett föremål för ständiga diskussioner. Det yttre. Tjock, smal, lagom, vältränad eller någonting annat. Det inre. Hur mår man?


Min kropp har sett nästan likadan ut ända sen jag var ca 11 år.
Jag var tidigt utvecklad och lång. Med stora händer och fötter. Idag har liksom händer och fötter krympt och jag är väldigt medel för övrigt. Kroppen har växt i sig själv på något vis. Hur jag såg ut var inget jag tänkte speciellt mycket på. Rent praktiskt var brösten det som ställde till det ända tills jag svalde förtreten och skaffade en sport-bh, så var det löst.

Jag har fött två barn, äter vad jag vill och har inga allergier.

Jag röker eller snusar inte och jag dricker inte alkohol.
Jag äter mycket godis och läsk och har genom åren ätit mycket skräp men också testat diverse dieter som ska vara bra för mina åkommor. Utan resultat.

Jag är glad över att kunna äta vad jag vill, att inte ha något beroende och att vara frisk.

En sak som ofta "följer med på köpet" när man har kronisk smärta, men som jag har sluppit, är att man mår psykiskt dåligt. När man inte blir trodd eller orkar med sitt sociala liv är det lätt att känna sig låg.

Jag tror att det är viktigt att acceptera och agera utefter det. Att strunta i vad man tror att omgivningen tycker.

Radikal Acceptans. Mina favoritord. Det är som det är och efter det kan man förändra om man vill.

Min smärta är inte farlig den är bara obekväm.


Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Då var det gjort igen, sommarutmaningen. Förbättrade dessutom min tid något.

Efter att ha tagit en skogspromenad med hunden som jag gör varje morgon innan jobbet så kände jag att jag ville göra en sommarutmaning idag när jag är ledig.
Den är sjukt jobbig och ger härlig träningsvärk när man inte gjort den på länge.

Här är några knep som jag har när jag tränar:
1 Armhävningar, då lägger jag en bok under varje hand. Detta gör att vinkeln blir bättre för mina handleder och fingrar.
2 Situps, dubbelt liggunderlag. Då blir det mjukare för ryggen och svanskotan.
3 Burpees, skor på. Mjukare stötar och bättre för fötterna.

En annan sak som jag inte gör under tiden som jag gör ett pass är att dricka. Jag vet att det inte är att rekommendera men jag blir alltid väldigt illamående om jag dricker under tiden som jag tränar. Efteråt går det bra.

Nu blir det lunch i solen. Trevlig fredag!

Likes

Comments

Har faktiskt lite träningsvärk efter crossåkandet igår, använde muskler som inte brukar användas. Det var otroligt roligt att köra. Geggigt, halkigt, slirigt och blött. Regn, lite snö och kallt.


Hoppas verkligen att träningen överlag kommer igång på riktigt snart. Oavsett om det är boxning, cross eller styrketräning. Längtar efter att ta i ordentligt. Och att det inte bara blir enstaka gånger.

En sak som händer när jag skadar mej är att det tar väldigt lång tid innan jag läker. Jag fick en liten whiplashskada förrförra sommaren och den är inte bra än. Likadant med en spricka jag fick i underarmen för två år sedan. Den känner jag fortfarande av. Själva skadorna är säkert läkta men kroppen signalerar ont och stör.

Det är det som är det knepiga.Kroppen säger ibland ont fast det inte behöver finnas något ont just där.

Eftersom jag kombinerar en hel del smärtsamma diagnoser kan det ibland vara svårt att lyssna på ny plötsligt smärta.

Smärtan jag lever med 24 timmar om dygnet är inte farlig bara obekväm. Men ibland signalerar kroppen smärta för att något nytt "obra" händer, tex en spark mot armen som resulterar i en spricka. Sen hänger liksom det onda med väldigt länge.

Likes

Comments

Att må bra är något som de flesta strävar efter. Hur vi gör för att nå dit är väldigt olika.

Jag har alltid varit aktiv och rört på mej men aldrig varit en "träningsmänniska".

Min bild av en träningsmänniska var:
Någon som fanatiskt hänger på gymmet.
Äter sypernyttigt.
Och går runt i träningskläder.

Långt ifrån mej själv och såklart helt fel.

Av någon anledning hade jag skapat en schablonbild (kanske någon gammal fastetsad bild av min ena bror under tidig tonår).

När jag flyttade tillbaka till Stockholm för några år sedan lärde jag känna en kille som tävlade i fitness. Efter mycket prat om träning och lite övertalning följde jag med till gymmet.
Vilken upplevelse. Att få träna med någon som verkligen brinner för det.
Med mycket skratt, pepp, tålamod och kunskap lotsade han mej igenom ett benpass. Jag fick otrolig träningsvärk och det tog mej nästan tre veckor innan jag kunde gå normalt igen.

Jag fick blodad tand. Vi tränade ihop ett tag och sedan skaffade jag ett gymkort och en PT.

Vi klickade direkt och han lärde mej allt från grunden och jag testade det mesta som finns på ett gym. Vi körde med maskiner, vikter, rodd, olika pass, boxning, mm, både ute och inne. Mycket skratt, svett och utmaningar.

Det bästa med allt var att kroppen höll.

Helt plötsligt var jag en träningsmänniska och jag gillade det verkligen.

Att få ha haft den förmånen att träna med två så härliga och inspirerande människor var verkligen toppen.

Pga diverse omständigheter så har jag inte tränat på länge nu på det sättet. Jag hoppas och tror att det inte dröjer alltför länge innan jag står där och svettas igen.

Likes

Comments

Startar veckan med en hundpromenad i skogen innan det är dags att åka till jobbet.

Helgen har gått fort och veckorna likaså.
8 veckor kvar till skolavslutningen. Sen är det sommarlov.

Det känns att sommaren närmar sig. Fåglarna kvittrar och gör sig vackra inför varandra. Det är fler människor i joggingspåret. Naturen vaknar till liv och det är knoppar överallt.

Önskar alla en härlig vecka

Likes

Comments

Idag avstod jag från avslutningsmatchen med sonens hockey. Tråkigt men förnuftigt. Jag knäckte till min nacke häromdagen och känner att jag är mer yr och mår mer illa än vanligt så därför kände jag att det inte riktigt var värt det att tacklas på isen.

Ibland låter jag förnuftet styra även om det är tråkigt. Som när jag slutade som klätterinstruktör efter två år för att jag kände att kroppen inte höll.

Även om jag tänker bort smärtan så finns den där 24 timmar om dygnet och ibland får jag väga för och nackdelar med att göra roliga saker.

Flyga är tyvärr en sak som tar otroligt mycket på kroppen. Jag är bil, flyg och sjösjuk så det är ingen mysstund för mej att resa. Men det är precis som om kroppen i sig mår sämre av att flyga och åka båt länge. Bil är ok om jag kör själv.

Kommer ihåg när jag seglade så brukade jag binda en liten hink runt halsen så att det var lättare att kräkas. Efter några år med segelbåt så sålde jag den eftersom jag insåg att det tog för mycket kraft. En kort tur tar jag trots det gärna och det brukar gå bra.

På tisdag hoppas jag på att få testa den nya crossen på banan.

Likes

Comments

Att hålla igång kroppen och inte låta smärtan begränsa mej är något som oftast går bra och något jag behöver. Jag har många gånger fått höra att jag ska stanna upp och lyssna på min kropp men det är det sista jag vill eftersom jag jobbar på att inte lyssna. Dock har jag inga problem med att njuta av nuet.

Att vara i rörelse kamouflerar att jag behöver röra på mej. Om jag sitter på ett möte märks det ganska tydligt att jag byter ställning ofta, skakar på benen eller bara allmänt har svårt att sitta still.

På nätterna är jag uppe och går ofta eftersom det kryper i kroppen. Oftast har jag inga problem med att somna men jag vaknar lätt. Jag brukar göra några övningar som inte får upp pulsen men som ändå gör att kroppen jobbar, tex squats, armhävningar, eller situps. Sen är jag redo för att sova lite till.

Jag gjorde en sömnutredning för några år sedan där det konstaterades att jag vaknar ofta, kan vara 20 gånger på en natt, och att jag sover lite. 

Några år innan jag det sov jag inte alls. Det konstaterades att min hjärna tog så kallade micropauser och därför klarade jag mej utan sömn. Låter helt galet men efter ett år så började jag sova igen, några minuter i taget som sakta ökade. Nu sover jag men sällan mer än en timme i taget innan jag tar en lov och sedan somnar om.





Likes

Comments

Jag hittade en bild för längesedan (bilden upp till vänster de andra är på mej), tyvärr vet jag inte vem fotografen är men bilden visar väldigt bra hur det känns att ha fibromyalgi.

Jag har ett antal diagnoser och de flesta är osynliga.

Fibromyalgi
Endometrios
Migrän
Psoriasis (psoriasis artrit)
Wed/rls
Raynauds
Magkatarr
Diskbråck

Det är Raynauds och Psoriasis som syns. Det har aldrig bekymrat mej utseendemässigt att ha sårig och kliande hud eller lila och vita fingrar.

När jag fick psoriasis hade jag långt hår. Jag gick på massor av olika behandlingar. Sol, salvor, bad, och mediciner. Efter ungefär ett halvår tröttnade jag på att smörja in mitt huvud med kletiga salvor och vätskor som skulle hällas i håret och verka under natten osv. Huden på kroppen är lättare att behandla. Jag frågade om det skulle hjälpa att raka av mej håret. Det kunde dom inte svara på för de hade ingen erfarenhet av någonting sådant.
Sagt och gjort, jag gick till min frisör som fick raka av mej håret.

Jag har aldrig ångrat mej och saknar inte mitt långa hår alls.

Likes

Comments

Det började med en ond rygg.

Jag hade jobbat några månader på mitt första heltidsjobb, som var i en matvaruaffär, när jag kände att jag ofta hade ont i ryggen och var trött i kroppen. Det onda kom allt oftare och jag fick många gånger kramp i ryggen. Benen kändes tunga och en allmän trötthet spred sig i musklerna.

Efter två år gick jag till läkaren. Jag hade tur. Träffade en engagerad nyfiken läkare som påbörjade en utredning om varför jag hade ont.

Efter ett tag kom teamet fram till att jag hade fibromyalgi. Egentligen var jag alldeles för ung men alla symptom och provsvar pekade på den diagnosen. För mej spelade det ingen roll om jag fick en diagnos eller inte utan jag ville mest bli av med det onda.

Därefter följde sjukgymnastik, mer prover, tester och behandlingar av alla dess slag.
I två år höll vi på, ingen förbättring och jag svarade inte på de olika behandlingsformerna. Det onda var och är kvar.
Till slut sa försäkringskassan att nu får du välja, antingen blir du sjukpensionär eller så är du frisk.

Jag valde frisk.

Kanske var det där och då som min syn på min smärta och diagnoser bildades.
Jag har alltid sett mej själv som en frisk person och inte som en sjuk.

Jag har heller aldrig förväntat mej att omgivningen ska förstå. Det spelar ingen roll om människor förstår att jag har ont. Jag tror att om man förväntar sig förståelse så kommer man att bli besviken. Det finns alltid de som inte förstår.

Allt eftersom åren har gått har jag fått fler och fler diagnoser men jag anser fortfarande att jag är frisk. Jag har efter de två åren aldrig varit sjukskriven för någon av mina diagnoser.

Jag tror att genom att se mej själv som frisk ger jag mej bättre förutsättningar att göra det jag vill och inte bli hindrad av mina diagnoser och min smärta.

Det och att försöka ha roligt!

Likes

Comments

Smärthantering.

Att leva med kronisk smärta kan vara jobbigt, tröstlöst och frustrerande förutom att det gör ont.

Mitt sätt att tackla min smärta är att försöka strunta i den. Det fungerar oftast och går inte det så är det så.
Radikal Acceptans.

Jag har två saker jag försöker göra för att minska påverkan av mina diagnoser.

Det första är:

Ha kul. Kroppen egna smärtlindring är endorfiner och har du roligt och skrattar mycket så frigörs endorfiner i kroppen och hjälper till.

Det andra är:

Rörelse. Jag är oftast i rörelse, sitter sällan utan står hellre och förflyttar mej ofta.

Under årens lopp har jag träffat många läkare och patienter.
Många gånger har jag fått höra av andra patienter att de blivit peppade av mitt sätt att hantera min situation.
Många gånger har jag träffat läkare som inte tror på att jag har ont.
Kan jag peppa någon är det jätteroligt.
Om en läkare inte tror på min smärta så spelar det faktiskt ingen roll.
Jag har träffat många läkare som tror på mej och många patienter som inte tror på mej.

Det jag kan dela med mej av är ett positivt tänk. Det spelar ingen roll vad andra tror. Ont gör ont.
Du kan inte välja bort smärta men man kan välja att vara smärtan och sina diagnoser eller att ha sin smärta och diagnoser.

För mej är det stor skillnad och jag väljer självklart det sista.

Likes

Comments