När jag var liten så var jag aktiv.
Sprang, hoppade, cyklade, red, klättrade och lekte som de flesta barn gör. Det mesta är en lek med inslag av parkour. Hur tar jag mej från punkt a till b på snabbast roligast sätt?
När jag var sexton slutade jag skolan och började arbeta istället. Jag fick jobb i en matvaruaffär och mycket av jobbet var tungt och stillasittande. Plocka varor, sitta i kassan och hantera tidningar. Idag finns det lite mer hjälpmedel. Då bar man tidningsreturer och kartonger och kassorna var inte speciellt arbetarvänliga.
Jag blev mindre aktiv och efter ca två år blev jag sjukskriven och fick min första diagnos , fibromyalgi.
Jag kan minnas att jag haft ont i min kropp tidigare som liten men att byta min aktiva vardag mot en tyngre mer stillasittande och statisk vardag var inte något vidare.
Jag genomgick mängder av tester och prover och fick även testa smärtlindring i alla dess slag. Inget fungerade. Efter två år fick jag två alternativ av fsk. Bli frisk eller bli sjukpensionär. Jag valde frisk och har inte varit sjukskriven sen dess.
Min smärta har inte försvunnit och jag har fått ett gäng fler diagnoser sen dess. Jag lever med ont alla timmar om dygnet.

Under min sjukskrivning och även efter har jag fått höra att rörelse är bra men att jag ska inte träna tungt.

Jag har förutom sjukgymnastiken, när jag var sexton, inte vistats på gym och på frågan - Hur mycket tränar du? har jag alltid svarat -Inte alls.

Men för några år sedan började jag träna, jag gick till ett gym med en kompis och föll verkligen för träning. Lyfta tungt, ta i tills man ska tror att man ska spricka. Springa på löpbandet, köra cross fit, marklyft, boxas mm .
Så när folk frågade -Hur ofta tränar du? kunde jag svara -Varje dag!
Det var sjukt roligt, jag blev starkare, fick bättre hållning och plötsligt var jag en träningsmänniska. Kroppen höll, helt fantastiskt, den gjorde lika ont men höll för att ta i för kung och fosterland. I ca tre månader körde jag på gym, sen kom sommaren och jag tränade på egen hand. När hösten kom och det äntligen var dags att kliva in på gymmet igen så skadade jag mej. Inte på gymmet utan av andra orsaker. Tiden gick och jag har inte kommit tillbaka till gymvärlden än.
Så när frågan -Hur ofta tränar du? dyker upp så svarar jag åter -Inte alls.

Men så började jag fundera. Tränar jag bara när jag är på gymmet eller tränar jag annars också? Jag kör sommarutmaningar, gör armhävningar, situps och burpees. Inte alltid men ibland. Ibland går det månader utan "träning" men jag är nästan alltid i rörelse. Aktivt jobb och aktiv fritid. Cyklar, går, har hästar och hund. Älskar att gå runt med röjsågen eller klippa gräs. Kratta, skyffla grusplanen fri från ogräs eller gräva. Jag gillar att ta i och röra mej.

Kanske är det bara i mitt huvud som en träningsmänniska håller till på gymmet...

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Idag tog jag och hunden en promenad och joggingtur. På vägen gick vi förbi ett utegym där jag körde lite med redskapen samt squats och armhävningar.

Så härligt att kunna träna ute och höra fåglarna kvittra under tiden.
Att gå är någonting jag gör mycket och långt men att springa är något jag inte kan. En km sen tar det stopp. Så nu kör jag gå, spring, gå, spring. Målet är att klara iaf två km löpning utan stopp.

Likes

Comments

I nästan hela mitt vuxna liv har godis och läsk varit en stor del av mitt dagliga intag. Jag har dagligen ätit mycket godis och druckit mycket läsk. Jag går inte upp i vikt och mina värden är bra så jag har inte haft någon fysisk anledning att sluta.

För ca två månader sedan fick jag bihåleinflammation. Jag vet att min mage kan "säga upp sig" av de flesta mediciner men tog en chansning. Resultatet blev "typ" magsjuk i ett dygn.

När matlusten återvänt slog det mej att godislusten inte hade kommit tillbaka. Inte heller ville jag ha Coca-Cola. Otroligt konstig känsla. Jag smakade diverse godisar och läsk men det är som att äta pasta utan någonting till, varken gott eller ogott.

Jag har alltid ansett att jag inte är sockerberoende. Jag går inte "igång" på socker eller koffein och har inte haft abstinens när jag varit utan. Däremot har jag tyckt att det har varit tråkigt att inte äta godis och njutit av smaken.

Otroligt konstig känsla att inte vara sugen på godis och läsk längre.

Likes

Comments

Kroppen. Ett föremål för ständiga diskussioner. Det yttre. Tjock, smal, lagom, vältränad eller någonting annat. Det inre. Hur mår man?


Min kropp har sett nästan likadan ut ända sen jag var ca 11 år.
Jag var tidigt utvecklad och lång. Med stora händer och fötter. Idag har liksom händer och fötter krympt och jag är väldigt medel för övrigt. Kroppen har växt i sig själv på något vis. Hur jag såg ut var inget jag tänkte speciellt mycket på. Rent praktiskt var brösten det som ställde till det ända tills jag svalde förtreten och skaffade en sport-bh, så var det löst.

Jag har fött två barn, äter vad jag vill och har inga allergier.

Jag röker eller snusar inte och jag dricker inte alkohol.
Jag äter mycket godis och läsk och har genom åren ätit mycket skräp men också testat diverse dieter som ska vara bra för mina åkommor. Utan resultat.

Jag är glad över att kunna äta vad jag vill, att inte ha något beroende och att vara frisk.

En sak som ofta "följer med på köpet" när man har kronisk smärta, men som jag har sluppit, är att man mår psykiskt dåligt. När man inte blir trodd eller orkar med sitt sociala liv är det lätt att känna sig låg.

Jag tror att det är viktigt att acceptera och agera utefter det. Att strunta i vad man tror att omgivningen tycker.

Radikal Acceptans. Mina favoritord. Det är som det är och efter det kan man förändra om man vill.

Min smärta är inte farlig den är bara obekväm.


Likes

Comments

Då var det gjort igen, sommarutmaningen. Förbättrade dessutom min tid något.

Efter att ha tagit en skogspromenad med hunden som jag gör varje morgon innan jobbet så kände jag att jag ville göra en sommarutmaning idag när jag är ledig.
Den är sjukt jobbig och ger härlig träningsvärk när man inte gjort den på länge.

Här är några knep som jag har när jag tränar:
1 Armhävningar, då lägger jag en bok under varje hand. Detta gör att vinkeln blir bättre för mina handleder och fingrar.
2 Situps, dubbelt liggunderlag. Då blir det mjukare för ryggen och svanskotan.
3 Burpees, skor på. Mjukare stötar och bättre för fötterna.

En annan sak som jag inte gör under tiden som jag gör ett pass är att dricka. Jag vet att det inte är att rekommendera men jag blir alltid väldigt illamående om jag dricker under tiden som jag tränar. Efteråt går det bra.

Nu blir det lunch i solen. Trevlig fredag!

Likes

Comments

Har faktiskt lite träningsvärk efter crossåkandet igår, använde muskler som inte brukar användas. Det var otroligt roligt att köra. Geggigt, halkigt, slirigt och blött. Regn, lite snö och kallt.


Hoppas verkligen att träningen överlag kommer igång på riktigt snart. Oavsett om det är boxning, cross eller styrketräning. Längtar efter att ta i ordentligt. Och att det inte bara blir enstaka gånger.

En sak som händer när jag skadar mej är att det tar väldigt lång tid innan jag läker. Jag fick en liten whiplashskada förrförra sommaren och den är inte bra än. Likadant med en spricka jag fick i underarmen för två år sedan. Den känner jag fortfarande av. Själva skadorna är säkert läkta men kroppen signalerar ont och stör.

Det är det som är det knepiga.Kroppen säger ibland ont fast det inte behöver finnas något ont just där.

Eftersom jag kombinerar en hel del smärtsamma diagnoser kan det ibland vara svårt att lyssna på ny plötsligt smärta.

Smärtan jag lever med 24 timmar om dygnet är inte farlig bara obekväm. Men ibland signalerar kroppen smärta för att något nytt "obra" händer, tex en spark mot armen som resulterar i en spricka. Sen hänger liksom det onda med väldigt länge.

Likes

Comments

Att må bra är något som de flesta strävar efter. Hur vi gör för att nå dit är väldigt olika.

Jag har alltid varit aktiv och rört på mej men aldrig varit en "träningsmänniska".

Min bild av en träningsmänniska var:
Någon som fanatiskt hänger på gymmet.
Äter sypernyttigt.
Och går runt i träningskläder.

Långt ifrån mej själv och såklart helt fel.

Av någon anledning hade jag skapat en schablonbild (kanske någon gammal fastetsad bild av min ena bror under tidig tonår).

När jag flyttade tillbaka till Stockholm för några år sedan lärde jag känna en kille som tävlade i fitness. Efter mycket prat om träning och lite övertalning följde jag med till gymmet.
Vilken upplevelse. Att få träna med någon som verkligen brinner för det.
Med mycket skratt, pepp, tålamod och kunskap lotsade han mej igenom ett benpass. Jag fick otrolig träningsvärk och det tog mej nästan tre veckor innan jag kunde gå normalt igen.

Jag fick blodad tand. Vi tränade ihop ett tag och sedan skaffade jag ett gymkort och en PT.

Vi klickade direkt och han lärde mej allt från grunden och jag testade det mesta som finns på ett gym. Vi körde med maskiner, vikter, rodd, olika pass, boxning, mm, både ute och inne. Mycket skratt, svett och utmaningar.

Det bästa med allt var att kroppen höll.

Helt plötsligt var jag en träningsmänniska och jag gillade det verkligen.

Att få ha haft den förmånen att träna med två så härliga och inspirerande människor var verkligen toppen.

Pga diverse omständigheter så har jag inte tränat på länge nu på det sättet. Jag hoppas och tror att det inte dröjer alltför länge innan jag står där och svettas igen.

Likes

Comments

Startar veckan med en hundpromenad i skogen innan det är dags att åka till jobbet.

Helgen har gått fort och veckorna likaså.
8 veckor kvar till skolavslutningen. Sen är det sommarlov.

Det känns att sommaren närmar sig. Fåglarna kvittrar och gör sig vackra inför varandra. Det är fler människor i joggingspåret. Naturen vaknar till liv och det är knoppar överallt.

Önskar alla en härlig vecka

Likes

Comments

Idag avstod jag från avslutningsmatchen med sonens hockey. Tråkigt men förnuftigt. Jag knäckte till min nacke häromdagen och känner att jag är mer yr och mår mer illa än vanligt så därför kände jag att det inte riktigt var värt det att tacklas på isen.

Ibland låter jag förnuftet styra även om det är tråkigt. Som när jag slutade som klätterinstruktör efter två år för att jag kände att kroppen inte höll.

Även om jag tänker bort smärtan så finns den där 24 timmar om dygnet och ibland får jag väga för och nackdelar med att göra roliga saker.

Flyga är tyvärr en sak som tar otroligt mycket på kroppen. Jag är bil, flyg och sjösjuk så det är ingen mysstund för mej att resa. Men det är precis som om kroppen i sig mår sämre av att flyga och åka båt länge. Bil är ok om jag kör själv.

Kommer ihåg när jag seglade så brukade jag binda en liten hink runt halsen så att det var lättare att kräkas. Efter några år med segelbåt så sålde jag den eftersom jag insåg att det tog för mycket kraft. En kort tur tar jag trots det gärna och det brukar gå bra.

På tisdag hoppas jag på att få testa den nya crossen på banan.

Likes

Comments

Att hålla igång kroppen och inte låta smärtan begränsa mej är något som oftast går bra och något jag behöver. Jag har många gånger fått höra att jag ska stanna upp och lyssna på min kropp men det är det sista jag vill eftersom jag jobbar på att inte lyssna. Dock har jag inga problem med att njuta av nuet.

Att vara i rörelse kamouflerar att jag behöver röra på mej. Om jag sitter på ett möte märks det ganska tydligt att jag byter ställning ofta, skakar på benen eller bara allmänt har svårt att sitta still.

På nätterna är jag uppe och går ofta eftersom det kryper i kroppen. Oftast har jag inga problem med att somna men jag vaknar lätt. Jag brukar göra några övningar som inte får upp pulsen men som ändå gör att kroppen jobbar, tex squats, armhävningar, eller situps. Sen är jag redo för att sova lite till.

Jag gjorde en sömnutredning för några år sedan där det konstaterades att jag vaknar ofta, kan vara 20 gånger på en natt, och att jag sover lite. 

Några år innan jag det sov jag inte alls. Det konstaterades att min hjärna tog så kallade micropauser och därför klarade jag mej utan sömn. Låter helt galet men efter ett år så började jag sova igen, några minuter i taget som sakta ökade. Nu sover jag men sällan mer än en timme i taget innan jag tar en lov och sedan somnar om.





Likes

Comments