Det är ju en liten evighet sedan jag skrev något här. Hups! Nå, en hel del har hänt. För det första kan jag berätta att jag inte jobbar med att gå ner i vikt mer, för jag e GRAVID. Jepp, gravid. Testade positivt i februari och vi blev galet chockade. Ni kan ju tänka er att den lilla löpningsmotivation jag hade försvann spårlöst eftersom jag insåg att jag inte kommer att komma värst långt. Nå, jag sprang Stockhol TunnelRun hur som helst i vecka 10 och det gick ok!👍 Med tanke på omständigheterna.

Följande sak jag ska uppdatera er om är att jag fått svar på min magnetröntgen av knäet och träffat en kirurg. Mitt knä är helt enkelt slut, på skala 1-4 är det en 3a sa han, så inget vidare. Brosket mellan benen är bortslitet och den innebär att det är ben mot ben. Det knaxar i alla trappor och liknande rörelser, och knäböj är numera inget för mig. Det är samma ben som krånglar under löpningen så kanske hänger ihop.

Utöver det här har vi renoverat sovrum, vardagsrum och salshallen som numera är Ivars rum och blivande bebisen rum.

Mina nya mål är att stressa så lite som möjligt, ta egentid emellanåt och att träna när det känns så. Senaste dagarna har gått till utomhusvistelse med Ivar och vi har grävt upp det ena med det andra och grävt ner minst lika mycket. Helt svettig blir man av det också.

Nu ropar min nytvättade dusch på mig! Ja, jag har börjat bebisboa redan. Ja, jag har bara vecka 16. Men man vet ju aldrig om inspirationen tar slut. Bäst att utnyttja bebisboande medan det finns.

En snorig Ivar och halva jag.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Jaha. En tid sen jag skrev nånting. Orsaken ti pausen ha varit att jag inte varit riktigt nöjd med mina prestationer, o då vill jag tydligen inte skriva nånting heller. Fast jag ju borde det, men tydligen vill jag va all success och no fail. Nå, nu har jag inte failat åtminstone så nu skriver jag! Jag har inte sprungit som jag borde, men nu är benet bättre så nu är det dags igen. Pausen är officially over.
Det som kändes som kronisk trötthet är nu förbi och jag är inte helt slut efter en dålig natt, och DET är skönare än nånting annat!
Jag har insett att jag trots allt inte har helt kontroll över mitt ätande. Jag bingeäter inte mer, men jag äter ändå sånt jag inte borde. Så nu har jag blivit så trött pä det här att jag tar hjälp innan motivationen försvinner totalt. Jag använder mig av shakear, sån därna påsar man blandar i vatten och byter ut 2-3 måltider per dag mot en påse. Det här gör jag för att få ner mitt kaloriintag och få min magsäck att krypa så att jag inte mer måste känna att det behövs 5 potatisar för att bli mätt. Inte det bästa sättet men nu kände jag att det behövde hända något. Trodde verkligen jag hade komtroll men det har jag inte till 100%, så det ska jag öva på. Små portioner ska det bli, mitt tankesätt tycker jag är bra men ändå är jag inte där jag vill vara.

I övrigt har vi börjat renovera (jeij) och hoppas snart få visa upp resultatet🙂

En stockvägg tog vi fram och gamla taket som låg under de senaste taket. Taket ska målas vitt ännu. Varit mycket jobb med det i och med att vi har sågspåns isolering och det var springor mellan brädorna, men nu borde alla springor vara täppta!

Likes

Comments

Resan är över och vi har varit hemma en vecka. Alltid skönt att komma hem efter en resa! Resan fick mig att inse att jag verkligen behöver prioritera vilan. Så nu har jag börjat med det, en tupplur på förmiddagen när Ivar sover de dagar det är passligt. Det tar länge för mig att somna och sen när jag väl sover vill jag inte stiga upp, men ofta får jag runt 30 minuter sömn och det hjälper mycket. Jag har också varit och fått mina ben masserade -det var inte skönt kan jag säga! Har inte sprungit sen vi kom hem, pausar med det ännu.

En annan sak jag funderat på är att min vilt inte tycks gå ner. Jag vet -det var inte heller det jag betonade från början. Men jag vill ju ändå att det ska komma automatiskt i och med att jag tycker jag äter bra och tränar. Jag har antagligen inte gått ner i vikt för att jag varit så trött -men mest för att kag äter för mycket FORTFARANDE. Jag kanske inte är 100% motiverad heller, för jag minns hur bra jag till exempel var på att springa och nu känns d bara såå tungt jämfört med då! Och det är ju klart att det är tungt, jag väger ju 15kg mer än senast jag träna löpning aktivt. En annan orsak är att jag är rädd att gå upp vikten tillbaka. När man en gång gått ner så börjar det riktiga jobbet -att hålla vikten. Och det skrämmer mig, att jag ska klara det resten av livet. Och om man går upp så går man ofta upp mer än till ursprungsvikten, och det vill jag ju inte, så det känns kanske nånstans i mitt huvud lättast att inte gå ner helt enkelt. Jätte korkat jag vet, men förstår ni mig på något sätt? Man iss inte lyckas för man är rädd för att senare misslyckas och vet att det blir en hårdare smäll än att bara int lyckas från början.

Hjärnan är bra underlig. Att man ska va så rädd för att misslyckas och inte kan lita på sig själv.

Som sagt, vilan ska jag satsa på först. Sen träningen.

Likes

Comments

Just nu befinner vi oss i Mexico. Vi är på båten ännu, Harmony of the Seas, och tar iland om någon timme. Vi åkte till Sverige förra tisdagen, och på fredag startade resan mot Florida. Missade vårt connecting flight så vi övernattade i Chicago och åkte till Florida följande morgon. Vi har redan varit i Haiti och Jamaica och nu är det Mexiko kvar.

Gällade båten så är den suverän. Här finns nånting för alla! Mat finns det i mängder. För en som kämpar med vikten känner ni säkert igen när er när jag säger att hålla kontrollen på ett ställe som det finns mängder med mat på dygnet runt. Det är svårt. Det blir lätt att man första dagen kan "hålla sig" och sedan spårar det ur och en vecka senare, eller redan tidigare, har man grym morkkis och ångrar allt. Let me tell you, not this time! Innan vi åkte bestämde jag mig inte för att jag inte ska få äta det ena och det andra. Jag tänkte att finns det sånt som känns att det är värt kalorierna så då äter jag det. Det har resulterat i att jag mestadels ätit kött och sallader. För kött, det kan dom på den här båten! Mängden är en annan sak, det är klart jag ätit större portioner än hemma. Men jag ser det här ändå som en vinst för min del, jag har inte ätit pizza, hamburgare etc. även om det funnits det alternativet vid varenda en måltid. Det intresserar helt enkelt inte. Skönt!

Utöver det här har jag sprungit 4 gånger sedan vi åkt hemifrån och gymmar en gång. Löpningen i Sverige gick inget vidare, min vad blev så spänd att jag var tvungen att stanna. Försökte springa samma pass pånytt men samma sak hände; kändes som om muskeln blir så spänd att den ska explodera. Ombord har jag sprungit intervaller och det fick såå bra! Benet började inte krångla när det var korta intervaller och jag kände att jag orkade, och mitt huvud orkade.

Allt som allt en bra semester hittills, inga ånger, ingen morkkis. Bra fiilis och laddar ny energi.

Likes

Comments

Nu har vi varit i Sverige två dagar. Vi har kollat på bilar (nej, inte köpt utan kollat), shoppat kläder och sovit fulla nätter. Trots två nätter full sömn är jag ännu trött. Igår skulle jag springa 45min men efter 10min värkte mitt ben så mycket att jag knappt kunde gå. Jag har kanske inte skrivit så mycket om mitt problemben. Lång historia kort; muskeln klarar inte av att slappna av utan är spänd konstant o vid ansträngning känns det som om muskeln ska gå av. Musklerna i det benet är större (stövlar går aldrig på till exempel) och knäet är vätskefyllt 5/7 dagar i veckan nu för tiden. Fysio två gånger i veckan har tidigare gjort så att det varit bättre, men det blir ju ohållbart i längden. Varit på magnetröntgen tidigare och är påväg på en ny. Något fel är där men vet inte vad. Allt jag vet är att det blir så spänt och sjukt att jag inte alltid kan använda det. Intervaller går bättre men just som igår när det var långdistans och det är samma tempo och samma rörelser mer än fem minuter så blir det extremt ont, och det går inte att använda benet när man tror muskelfästet ska gå av. Tråkigt! Jag tänker ge det en ny chans imorn innan flyget far, med mina splitternya supersnabba skor.

Likes

Comments

Praktiken är förbi och julen är förbi. Även om det var en kort praktik, 3 veckor, så kändes det väldigt tungt och som att jag knappt sovit under den tiden. Min sista dag var på onsdag, och på morgonen tog jag hästtrailern med för att sedan åka och besikta den när jag slutade. Jag var säker på att den inte skulle bli godkänd, men det blev den! Vad skönt! Den kändes som att allt lättade. Jag visste att nu får jag sova tupplurer på dagarna om natten varit dålig och Julle behöver inte längre sätta tid på trailern utan han får börja på nästa projekt. Skönt!

Julen firade vi i Houtskär och på morgonen på julafton sprang Julle och jag backintervaller. På juldagen var vi på julgädda till Julles farbror. Måndagen gick åt att byka och packa och nu är vi på båten påväg till Sverige, vaycation is ON! Nu ska d njutas! Löpningen har gått sisådär. Jag tycker det är tungt, är inte sugen på att fara och springa, och innan jag faat vet jag att jag inte kommer att klara det. Det är inte så mycket min kropp som är trött, mera mitt huvud. Jag hoppas den här semestern kommer att göra underverk. Jag har haft svårt att bestämma mig om jag ska pausa löpningen eller inte, men jag har bestämt mig att inte pausa. Om det känns likadant efter semestern så tänker jag pausa. Men mitt mål är att under semestern hitta inspiration och motivation och att huvudet får vila så att allt känns lättare. Jag tror heller inte att gymträning skulle vara fel, så det tänker jag absolut satsa på under semestern.

Jag vet att vi har bra sällskap under resan, så det är bara fast i mig själv hur mycket jag kommer att njuta. Tankar kommer nog nu och då (hela tiden) att vara i Nagu hos Ivar, men det ska jag nog klara.

Även om vågen står still så känner jag mig mindre och det känns som att jag vilö ha nya fräscha kläder. Så det ska det bli, även om resväskan är full redan!

Likes

Comments

Även om det känns som att jag har mycket att få gjort innan jul o resa så funderar jag på maten på jul och på resan. Jag känner inte för att äta choklad i en vecka, det jag är heller int rädd för att jag skulle göra det. Men jag är rädd för för stora portioner och att det ska bli mängder med mat kombinerat med uteblivna mellanmål kombinerat med en alldeles för stor middag. För första gången i mitt liv är jag inte rädd för julchokladen, jag har inte ångest i förväg och har absolut inte "gett upp" redan i förväg gällande julchoko. Jag tänker äta choklad om jag är sugen, om jag inte är det så äter jag choklad en annan gång. För vet ni, även ol just den chokladen som det bjuds på just då försvinner, så finns det mera choklad i butiken. Man behöver inte äta den bara för att nån annan kanske hinner äta slut på den annars. Men som sagt, oregelbundna måltider som resulterar i middagsfrossa är jag lite nervös för, jag är inte redo att rubba mitt matschema när jag äntligen fått ett. 


Gällande resan så har jag kanske inte berättat så mycket. Vi åker alltså på en karibienkryssning med min kusin och hans familj mer start från Stockholm 30.12. Våra stop är Florida en natt, sedan Haiti, Jamaica och Mexiko. Maten på båten ingår, och det här i sig själv är ju en fälla för min del. Först jul, sen åker vi till Stockhol och är hos min faster några dagar (och det är ju julhelg, ni vet) o sen över en vecka på resande fot med mat i mängder. Jag kommer knappast kunna hålla mig till runt 2000kcal/dag, men jag vill inte frossa. Jag hoppas på mycket frukter och fint kött. Jag tror inte att läsk och dylikt ingår, så jag tänker köra vattenlinjen största delen av resan. En annan sak jag tänker satsa på är att vara aktiv. För det första får man ut det mesta av resan då + att man förbränner lite extra. På fartygwt finns gym och en löpbana på däck. Löpbanan på däck ser jag verkligen fram emot, när man springer på bana känns det ofta som att man springer hårdare än om man springer i terrängen -hjärnan blir lite lurad och det känns ganska bra!

Det jag inte tänker göra är att förbjuda mig från allt gott under julen och resan. Det skulle bli en plåga och antagligen resultera i att jag skulle bli omotiverad, men jag har som mål att äta smart. Goda saker som ger mig bra energi. Sova mycket och orka träna desto hårdare, och verkligen semestra! Dagarna före ska vi gå på mellandagsrea, tror det blir Mall of Scandinavia. Det ska bli nästan lika roligt som resan. Jag har inte haft någon som helst lust att köpa nånting åt mig själv i klädväg på snart 2 år, men även om min kropp inte ändrat så mycket så har min självkänsla det -och det är dags för lite nya fräscha kläder. Och för en gångs skull är det inte enbart träningskläder som lockar, utan helt vanliga kläder. Men lite sportbetonade kläder behövs det nog också.

Likes

Comments

Lördagen börjar vara förbi o oj vad skönt det har varit! Vi är och hälsar på i Hönsnäs o idag ha vi gjort ingenting samtidigt som vi haft program hela tiden. Var o springa intervaller med Lindas hundar, sen va jag i duschen och så gick Linda och jag till Näsby till julmarknaden. Skönt med promenad, det blir helt klart för lite av dem. När vi kom hem lagade vi middag, rotselleripuré och ankbröst. Jag har lite kopplat bort från praktiken och allt annat idag, men imorgon ska jag renskriva mina mål och skriva min mellanutvärdering och sen är det tre dagar praktik kvar. SEN är det ledigt som gäller!

Under intervallerna idag kändes kroppen och huvudet lätt. Lättare än på länge. Jag gillar intervaller. 40sek x8 och 4 minuters paus emellan o sen 8 intervaller igen. Under en intervall kände jag att nu går det bra, så jag var tvungen att kolla mitt tempo. 4.05! Herregud skrek min hjärna!! Även om de andra intervaller inte gick på samma tempo (kollade inte men kände det), så är jag stolt. Huvudet orkar mycket bättre med korta intervaller o få sådana med pauser emellan, även om kroppen orkar med långpass så blir det så tungt, och tråkigt, för huvudet. Fast jag kollade mitt tempo så kan jag inte låta bli att känna att det inte ska ha någon skillnad vilket tempo man springer på. Men för mig är det väldigt motiverande att fortsätta, dessutom vill jag gärna ha något referensvärde i framtiden så att jag kan följa med hur jag utvecklas.

Vikten står ännu stilla men mentalt mår jag igen lite bättre. Löpningen är inte heller helt dålig även om den kunde vara liite bättre, men jag får väl tänka att det redan är en stor grej att jag löper och inte hur det går.

Nu kallar bastun!

Likes

Comments

Som jag sa så you can only go up from here. Magsjukan kom och gick och vi är återställda och slängs tillbaka in i vardagen. Ikväll är det min första kvällstur på bädden. Imorgon är det morgontur så natten blir lite kort, pappa o Cynthia kommer hot och har Ivar så jag hoppas de vill ha honom inatt, senaste nätterna har inte varit några höjdare precis.

Före kvällsturen har jag en to do list i mitt huvud. Före min mammaledighet var mina dagar alltid proppfulla när jag hade kvällstur, att jag skulle hinna få så mycket gjort som möjligt. Ibland undrar jag varför, njuta av morgonen kunde man ju göra istället. Men jag har nog bara ett så stort behov av att få saker gjorda, lite kontrollfreak.

Igår var jag och springa första gången sedan foten vrickades. Den kändes så bra redan att jag vågade fara. O bra blev det! Sprang 15X1min intervaller, gjorde 20 knäböj efter ena intervallen, 20 utfall efter andra och efter tredje 10 grodhopp. Jag vet inte vad det är men grodhopp är svårt för mig. Jag vet inte hir jag ska kordinera min kropp och jag är på något sätt lute rädd för dem. Ska ta det som ett projekt i vår, att kunna göra grodhopp.

Jag tror jag gjort ett genombrott med min viktnedgång. Jag har i 3 dagar fyllt i allt jag ätit i en app -och det verkar vara så enkelt som att jag får i mig för många kalorier och för lite vatten. Närmare 3000 kcal per dag har jag tydligen ätit! Klarar min kropp av att hålla vikten med det är min ämnesomsättning ganska bra, inte dålig. Största problemet är fett och stora portioner, så det ska jag ändra på. Vågen visade 92,9kg imorse. Mycket kanske ni tänker, men jag tänker JEE! för jag har ju inte gått ner nånting hittills, o så försvinner det 1,1kg mitt i allt! Hade ju magsjuka, jag vet, men det försvann endast 0,4kg under tre dagar då. Så nu hoppas jag att jag är på rätt spår o fortsätter kämpa. Jag vill dock väga mig lite oftare nu för att kunna se om det är något jag behöver korrigera.

Vädret har varit underbart i veckoslutet, hoppas det håller i sig.

Likes

Comments

Måndags löpning slutade lite tragiskt. Jag skulle springa 35min och det gick bra tyckte jag, jag märkte att jag kommer att klara 35min. Ända tills jag snubblade på en sten och vrickade foten. Det kan int va sant! tänkte jag såklart. Ont tog det men mest tänkte jag på att min praktik kan bli avbruten på grund av det. Jag slapp inte upp från marken så jag ringde Julle som kom o hämta mig. Innan han var där så hade jag kommit på fötterna. Det kändes som en evighet innan han va där, kan bara tänka mig hur det känns att vänta på ambulans när nån får en hjärtinfarkt. Det måste vara långa minuter! Nåja. Väg hemma tyckte jag foten var bättre. Jag var såklart sur över att mitt pass blev på hälften o att mina byxor gick sönder. Foten värkte inte mer så tänkte bra så. Men innan kvällen svällde vristen upp och det värkte rejält. Dagen efter for jag till bädden med en sjuk fot, bokade en läkartid och ja, mycket riktigt är den vrickad. Sjukledighet tackade jag nej till, min praktik blir i så fall avbruten och det vill jag inte. Knappast skulle jag hållas stilla hemma heller.

Så nu e löpningen på paus och jag hoppas vristen blir bättre fort. Som pricken på i:et fick både Julle och jag magsjuka igår.

You can only go up from here!

Självklart hann jag ta lite foton medan jag väntade på att Julle skulle hämta mig..

Likes

Comments