View tracker

Måndags löpning slutade lite tragiskt. Jag skulle springa 35min och det gick bra tyckte jag, jag märkte att jag kommer att klara 35min. Ända tills jag snubblade på en sten och vrickade foten. Det kan int va sant! tänkte jag såklart. Ont tog det men mest tänkte jag på att min praktik kan bli avbruten på grund av det. Jag slapp inte upp från marken så jag ringde Julle som kom o hämta mig. Innan han var där så hade jag kommit på fötterna. Det kändes som en evighet innan han va där, kan bara tänka mig hur det känns att vänta på ambulans när nån får en hjärtinfarkt. Det måste vara långa minuter! Nåja. Väg hemma tyckte jag foten var bättre. Jag var såklart sur över att mitt pass blev på hälften o att mina byxor gick sönder. Foten värkte inte mer så tänkte bra så. Men innan kvällen svällde vristen upp och det värkte rejält. Dagen efter for jag till bädden med en sjuk fot, bokade en läkartid och ja, mycket riktigt är den vrickad. Sjukledighet tackade jag nej till, min praktik blir i så fall avbruten och det vill jag inte. Knappast skulle jag hållas stilla hemma heller.

Så nu e löpningen på paus och jag hoppas vristen blir bättre fort. Som pricken på i:et fick både Julle och jag magsjuka igår.

You can only go up from here!

Självklart hann jag ta lite foton medan jag väntade på att Julle skulle hämta mig..

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Imorgon är det tisdag och självständighetsdag. Jag är ledig från praktiken. Jag har tänkt springa och laga slottstek, Julles föräldrar och min pappa och sambo kommer hit på middag. Pappa o Cynthia stannar till fredagen och har Ivar. Jag hade tänkt springa idag men var så trött att jag snabbt insåg att jag flyttar det tills imorgon. Tänkte till och med somna på rapporten idag! Och då hade Ivar en bra natt. Jag somnade (oplanerat) klockan 19 ikväll och vaknade kl 21.30.. Ivar sov i vagnen när jag kom hem kl 16.30, han hade somnat klockan 16 och sov ända till 20.30 när Julle hade haft ljud utomhus. Båda trötta med andra ord.

Jag känner mig ännu besviken över att jag inte fått några resultat under veckorna som gått. Fysiska resultat alltså. Jag mår dock redan psykiskt bättre än för några veckor sedan och löpningen har ju ändå gått bättre än förväntat, och det är ju mycket det redan. MEN jag vill ha fysiska resultat och jag vill att det börjar hända ​nu. ​The time id now. Jag hoppas nu kunna klämma in ett gympass in veckan utöver löpningen. Utöver det måste jag minska mina portioner och fettet. Eftermiddags mellisen blir ofta oäten så den ska jag få in. Och så ska jag verkligen satsa på sömnen.

Ätit godis idag, var så galet trött. Ingen ursäkt jag vet, men det kombinerat med den kvarblivna besvikelsen ledde till det. Jag inser dock att det inte är lösningen till något och jag är inte sugen på mer, vilket jag tidigare skulle varit. Alltid något framsteg, jag crashade inte utan kan hålla mig till lite godis istället för massor.



I söndags var vädret så fint! Man blir glad i både kropp och själv av sådant väder. Ivar hann pröva pulkan innan snön försvann. Såna stunder är guld värda.

Likes

Comments

View tracker

Första dagen av inte medicinska praktiken är förbi. En helt bra dag, en vanlig introdag där jag mest lärde mig system, utrymmen och ansikten. Julle och jag ha bestämt att vi turas om att sova på vinden så vi får sova varannan natt. Känns skönt att få sömn men samtidigt vill jag inte sova skilt. Men inatt är det min tur på vinden vilket behövs, sov 1,5h (!) förra natten. Sprang backintervaller igår och det kändes inte super, men det förväntade jag mig inte heller så jag fick nöja mig med att det blev av över huvudtaget.

Jag anser att det gått bra för mig gällande mat o motion. Med maten är jag ju inte så sträng, men jag har inte ätit glass och godis varje dag. Förr några veckor sen åt jag det varje dag. Yes you heard me; varje dag. Suget är liksom totalt borta! Utan större ansträngning. Helt otroligt. Dock steg jag på vågen för en stund sen och fick en chock.. jag har gått upp 1,5kg! Fy fan va arg o ledsen man kan bli. Man blir som en treåring som får itupotkuraivari. Dessutom var L-kläderna för små åt mig idag på praktiken. De har inga större för vikarier, eller dom har XL tunikor, men jag känner int riktigt för att jobba i tunika. Ledsen o besviken är jag, men samtidigt inser jag att jag ändå mår bättre nu. Jag vet att min kropp inte hanterar kolhydrater allt för bra så för att få till en viktminskning kan det va att jag måste minska kolhydrater, men jag är inte beredd att gå så långt ännu. Jag ska skriva en kostdagbok och se över min mat. Fett vet jag att jag äter för mycket, så det skulle jag säkert kunna göra något åt. Åh, jag blev så lessen att jag inte ens vilja ta midjemåttet.

Nu hoppas jag på några timmar sömn o en bättre dag imorgon. Imorn är det morgontur, löpning och sedan Tehymöte på Råttis där det bjuds på mat. Jag hade tänkt tillåta mig något sött men jag måste fundera på det ännu efter dagens vägning känns det som. Ni minns, jag som inte skulle bry mig om vågen. Det är såå svårt!

Åtminstone fick jag lite mys med Ivar på kvällen, som somnade i famnen. Snyggt va...

Likes

Comments

Skolvecka den här veckan (må-ons) och på torsdag börjar min prakik på bäddavdelningen i Pargas. Ivar har sovit JÄTTE dåligt två senaste nätterna och jag är trött. Igår sprang jag intervaller, jag tänkte att jag kan fara en annan gång men sen tänkte jag Nä, jag har faktiskt bestämt att jag skulle fara idag så då far jag! Mia som bir hos oss ibland hade Ivar så jag fick springa utan vagn. En intervall bestod av 30sek jogg, 30sek springning och 30sek vila och jag skulle springa 12st intervaller. Trött var jag när jag for, och det hade blivit plusgrader och snöslaskade och var mörkt. Men jag började springa och till min förvåning gick det bra, och jag fick till och med ner min puls på de där 30 sekunderna vila. Så jag är glad att jag for.

Idag slutar vi skolan redan klockan 12. Klockan 18 ska vi och äta med klassen till Rico, däremellan ska jag åka o simma och lite annat. Jag har en sån därn varm känsla i ansiktet som man får när man är riktigt trött. Om följande natt är lika dålig tänker jag inte åka till skolan imorgon. Jag är inte den som skolkar, men i det här fallet är jag hellre pigg på torsdag när praktiken börjar än att sitta trött i skolan imorgon. Vi får se hur det blir.

Imorse när jag satte ut hästarna tog jag min gamla Haglöfs blus på mig, och jag tyckte den satt lite lösare än tidigare. Jag ska mäta midjemått och vikt här någongång under veckan. Jag tänker inte bestämma en dag, utan jag gör det när det passar. Förut har jag haft en specifik dag jag vägt mig och mätt mig, vilket har resulterat i att jag dagarna efter "kraschat" och ätit helt fel och allt för mycket. Jag vill inte att det blir en grej av att mäta och väga sig, utan jag vill bara göra det när jag känner mig nyfiken, och imorse fick jag nyfikenkänslan.

Just nu är jag nöjd med mina prestationer och mitt tankesätt, men jag känner mig nervös inför veckorna som kommer med praktik, jul, resa och nyår. Jag vet att om jag blir trött så vänder jag mig hastigt till godis. Därför tänker jag nu prioritera sömn framför skola och träning. Men såklart hoppas jag att jag inte behöver dra ner på någon av dem.

Pigg igår, mindre pigg idag. Jag hade tänkt simma 1km idag men det känns som för mycket efter natten som var, men till simhallen ska jag i alla fall. Man kan ju alltid bubbla om inget annat.

Likes

Comments

Kroppsvikten, hur viktig är den? Jag funderar en hel del på det, och kroppsvikten har tagit upp en stor del av mina tankar hela mitt vuxna liv. Minst 10 gånger per dag tänker jag på det. Jag undrar hur viktigt vikten är? Är min vikt viktigare än min psykiska hälsa? Jag tror inte det. Om jag mår bra psykiskt så är jag lyckligare, o även om jag då skulle dö i förtid på grund av övervikt så har jag varit lycklig den tiden jag levt. MEN det är ju lätt att säga. För mig är det åtminstone svårt att vara 100% lycklig när jag är överviktig. Ordet överviktig funderar jag också på. Överviktigt är man om man har ett BMI över 25 enligt internationella bestämmelser. Jag håller inte med, min man har BMI 27 och han är långt ifrån överviktig i mina ögon. Jag skulle vara nöjd om jag skulle väga 70-75kg, vilket skulle innebära att mitt BMI skulle vara 26-28. Alltså skulle jag vara överviktig. Jag vet att jag aldrig skulle klara av att hålla en vikt på 65kg, det är ohållbart för mig.

Jag studerar ju till sjukskötare, och jag vet att i medicinska sammanhang kan en persons vikt vara viktig för till exempel dosering av läkemedel. Däremot tycker jag att det pratas mycket om vikten och BMI inom sjuk-och hälsovården ännu idag. Psykiska välmåendet? Det tas inte på tal. Inte förrän man lider av depression. Jag förstår att läkare/hälsovårdare/sjukskötare som är vana att se på kg har svårt att komma bort från den vanan, och sanningen är ju den att sjukvården inte har något annat mätningssystem gällande kroppskomposition än BMI. Så det är klart att man använder det. Men jag skulle vilja att fokuset kring vikten skulle försvinn, eller åtminstone skulle minska. Jag skulle vara så glad om man skulle ta i bruk en så kallad impedansvåg. En impedansvåg ser VAD dina kilon består av, o det tycker jag är viktigt.

Med det här sagt så förstår ni säkert att jag inte gillar fokuset kring kg och BMI. Trots att jag ogillar det, så är jag själv nästan beroende av att väga mig. Det här tror jag att kommer från alla diskussioner kring vikten i sociala medier, hos reumatologen när jag var liten o.s.v. Jag har år efter år fått höra att jag behöver gå ner i vikt vilket har gjort att jag blivit fixerad vid min vikt. Som mest kan jag väga mig flera gånger per dag, men senaste veckan har jag "bara" vägt mig två gånger. Vågen har nämligen flyttat in i ett skåp och skall längre inte avgöra om min dag är en bra dag eller en dålig dag, även om jag av nyfikenhet vill väga mig nu och då.

Det känns som att måndag morgon är eliminerad, men vikten och BMI finns kvar. Jag ska jobba på det.



Min hjärna skriker att jag inte vill publicera en bild som den här, men jag gör det ändå. Så här ser jag ut, och det är sanningen. Det som stör mig mest ser ni inte, alltså magen som hänger som ett löst bälte i nedre delen av magen. Den syns genom kläder och framför allt när jag är naken. Första gången jag såg den var dagen efter förlossningen, jag börja gråta i duschen. Ingen skötare eller läkare har kommenterat magen, och jag har känt ett enormt behov av att veta om jag kan få bort den. Orsaken att jag inte frågat är att jag vet svaret; viktminskning. Ordet jag inte gillar är där igen: VIKT.

Men om jag har sunda levnadsvanor och satsar på träningen hoppas jag magen elimineras, lika som måndag-morgon-fiilisen. Utan att jag behöver koncentrera mig på just vikten.

Likes

Comments

Veckoslutet gick snabbt och nu e måndagen här. En rätt så bra måndag känns det som. Ingen måndagsångwst och "idag börjar jag" utan det flyter på av sig själv och jag har inte behövt sätta en massa tankar o energi på "att börja". Underbar känsla!

Under veckan som gick sprang jag ett backintervall, ett intervallpass och ett distans. Distanserna är kort ännu, men jag är så otroligt stolt ändå. I lördags skulle jag igen springa ett pass som var uppbyggt i 4min-4min-4min... tills det gått 32 minuter. Och vet ni, jag sprang 32 minuter I STRÄCK! Jag säger springer, med det menar jag joggar i en väldigt långsam takt. Minuterna kan gå så galet långsamt en i sådana tillfällen. En minut går så snabbt när man e hemma och grejar på, men när man har en puls på 170 går det sååå långsamt! Jag vet att jag sprungit samma sträcka tidigare, men sedan dess har jag fått barn och gått upp 15kg. Men tanken att jag vet att jag en gång klarat det hjälpte mig en god bit på vägen. Dessutom hade jag inte Ivar och vagnen att skuffa på, vilket underlättar lite. Vädret var perfekt!

Det värsta med långpassen är att det vill bli lite långtråkiga. Jag ha tänkt börja försöka vänja mig med att lyssna på poddar, så kanske tiden skulle gå snabbare. Jag har bara sprungit 4 gånger ännu så ha inte hunnit tänka på det desto mer ännu.

På onsdagen hade jag börjat med en surdeg och på lördagen skulle det bli ett bröd, och det blev helt super. Länge sedan jag lyckats med ett bröd på det sättet. När jag tänker efter så har jag faktiskt bara lyckats en gång lika bra. Jag läste någonstans att man kan ha brödet att jäsa i en låda och vika det nu och då för att få ett luftigare bröd, så jag prövade.

En bra lilla juls helg kort och gott! Desto äldre jag blir desto mer gillar jag julpyssel. Köpte lite prylar på Osaava Nainen mässan för några veckor sen, och nu fick de komma fram.

Likes

Comments

Idag är det onsda och jag har redan sprungit 2 löppass den här veckan o ett gympass. D känns såå bra. När jag tränar vill jag äta hälsosamt, och om jag inte tränar så brukar kosten skita sig. All or nothing typ. Saken är ju den att det inte alltid går att träna, så en sak jag måste jobba på är att hålla kosten trots att jag inte alltid tränar.

Löpning är det jag nu tänker satsa på nu. Jag är anmäld till TunnelRun i Stockholm i mars. Loppet är bara 8km men den känns som helt tillräckligt. Min kropp är långt ifrån i den kropp det var före graviditeten. Jag följer ett scehma som består av ett distanspass, ett intervallpass och ett pass med backintervaller per vecka. Roligt men tungt! Min puls skjuter i höjden väldigt snabbt och efter halva passet vill den inte sjunka mer, vilket innebär att när en intervall börjar kan min startpuls vara 165. DÅ är det tungt!

Utöver att träna idag har jag varit med Ivar och så har jag skrivit skolarbete som hör till kirurgikursen.

Som ni ser är mitt midjemått inte det optimala. 92cm mätte jag det för någon dag sen. Men det ska det bli ändring på.

Bråttom med skolarbete så det blev en snabb sallad med skinka, paprika, feta och kinakål.

Likes

Comments

Premiär på Måndag Morgon. Mitt första blogginlägg EVER.

Så länge jag minns har jag kämpat med min vikt. Jag har så gott som alltid varit överviktigt, och mått dåligt av det. Nu har jag bestämt mig för att kämpa mot det psykiska illamåendet som övervikten skapat istället för själva fysiska vikten. Inge mera "Jag börjar på måndag", det är slut på måndag morgnar för mig. Självklart vill jag gå ner i vikt - det kommer man inte ifrån och det är onödigt att förneka, men jag vill mest av allt må bra.

Hej då måndagsångest!


Likes

Comments