View tracker

Målet är inte målet. Det är den väg jag vill gå som räknas.

Vill jag fortsätta att rusa fram längst en motorväg med framtiden som en suddig dimslöja, långt bortom horisonten? Där fartens tjusning tillslut är allt jag upplever, och det liv jag egentligen vill leva, susar förbi i vägrenen. En framfärd och en fartblindhet som bara kan sluta på ett sätt. Med en krasch i en betongvägg. Är kickarna jag får längst den vägen, värt det?

Eller vill jag vandra i min egen takt längst en skogsväg, kantad med upplevelser och skönhet. Ibland sakta och i stillhet. Ibland lite snabbare, då energin håller på att rinna över. En väg som inte slutar med ett mål jag vill nå, utan som är en njutning i sig. Där jag hinner stanna och lukta på blommor, smeka med handen över den mjuka mossan och ta in livet. En tydlig väg som tillåter avstickare ut i skönheten, men som ständigt finns där som en trygghet att hitta tillbaka till. En väg och en takt som inte nödvändigtvis överensstämmer med andras, men som ger mig möjlighet att orka och hinna påverka andra med mina erfarenheter och den kunskap jag hunnit skaffa under livet. Som ger tid och ork att hjälpa och stötta de individer jag stöter på och hinna se meningen och det vackra även i de eventuella gropar jag trampar i eller stenar jag slår tårna i. Kanske hinner jag längst den vägen, med att undvika en del av fallgroparna och stenarna. Längst en sådan väg finns ingen betongvägg. Är det där lyckan finns?

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

"Den tuffaste motståndaren att möta i förändring, är dig själv."

Micke Gunnarsson

Likes

Comments

View tracker

storm

storm utanför fönstret

storm i världen

storm i själen


lugn

lugn i en liten varm kropp

lugn i små andetag

lugn i själen


andas

andas genom stormen

andas genom smärtan

andas som den lilla varma kroppen

andas, min själ


Likes

Comments

När man haft bråttom länge måste man stanna upp och vänta in sin själ.

Kinesiskt ordspråk.


Jag väntar...

Likes

Comments

Gång på gång under livet går det såhär för mig. Eller. Lyckas jag sätta mig själv i denna situation. För flera år sedan fick jag en saga berättad för mig, som stöd när allt kändes svart. Tack Kicki.

Den sagan har jag ständigt med mig sedan den dagen. Ibland fungerar den. Då ger den mig styrka att orka lite till. Ibland fungerar den inte. Kanske fungerar den för någon annan. Så nu ger jag ut den vidare till er.

Vårda den väl. Använd den väl.

Sagan om grodorna och grädden

Det var en gång två grodor som föll ner i en hink med grädde. Den ena grodan såg den höga kanten och insåg att den aldrig skulle klara av att ta sig ur hinken.

- Detta klarar jag aldrig, sa grodan, slutade simma och drunknade.

Den andra grodan såg också den höga kanten, men tänkte:

- Jag ger mig inte. Det ska nog gå bra på något sätt.

Grodan simmade och simmade, paddlade och paddlade med sina starka bakben.

Tillslut hade grodans sprattlande vispat grädden till smör. Grodan kröp upp på smöret och kunde nu hoppa ur hinken.

Slutet gott, allting gott!

Eller?

Likes

Comments

Jaha? Så är det dags igen. Den här gången har jag gjort det ordentligt.

Hur kan det komma sig att man ständigt missbedömer sin förmåga?

Eller som läkaren jag träffade igår inledde med;

-Jaha, du, Ulrika. 45 år och 5 månader. När ska du lära dig?

Jag är en mästare. Jag är en idiot. Jag klarar allt. Jag klarar ingenting.

Var har min spärr tagit vägen? Miss i designen? Konstruktions malör? Måndagsexemplar?

Livet är så himla kul. Livet är urtråkigt.

LIvet är fullt av saker vill göra. Livet är fullt av saker jag inte hinner med.

Stressad. Utarbetad.

Vems är felet? Bara mitt.

Nu börjar vägen tillbaka.

Likes

Comments