Har det senaste dygnet varit helt uppslukad av en bok. Det var länge sedan det hände. Då tror jag det var av Twilight serien som jag läste ut på under en månad. 2443 sidor. Måste säga att jag är imponerad av mitt yngre jag. Den här gången är jag uppslukad av Kråkflickan av Eriksson och Axlander Sundquist. Den handlar om mord och psykoterapi, något mörkare än glittrande vampyrer.

Kanske handlar det inte om själva boken. Det var bara den som låg närmast och som jag började läsa. Nej, det handlar nog mer om att jag vill byta värld en stund. Inte för att boken är så värst trevlig men den är ändå inte fylld till brädden med hatbrott, masskjutningar, militärkupper eller oprovocerat dödande av en mängd oskyldiga människor som vår värld och verklighet präglas av just nu. Kanske blir jag "en del av problemet" när jag sitter här och gömmer mig bakom boksidorna och inte gör något för att lösa de fruktansvärda sakerna jag tog upp tidigare. Men ärligt talat, vem har orken till att alltid leva i denna korrupta värld? Försvinn in en bok, din favorit serie, en bra film eller bläddra i det gamla fotoalbumet. Gör vad du vill för att samla lite kraft, för kraft kommer behövas om vi ska kunna förändra världen - och vi kan bara förändra världen om vi gör det tillsammans.

Bilkälla: tumblr​

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Det är inte lätt när det är svårt. Jag sitter hopkurad i en fåtölj på mitt rum och en droppe snor åker likt en linbana på en tråd (av snor, den med) mellan min näsa och mysbyxklädda knä. Det rinner krokodiltårar ner för mitt ansikte och dem drar med sig mascaran som bildar spår på kinderna. Tänker att jag nog ser lite ut som det där snapchat-filtret med utsmetat smink, sorgligt. Jag bryr mig inte särskilt mycket för min värld har rasat. Jag har inte kommit in på någon högskola eller universitet. Jag har i bästa fall en reserv plats, nummer 63. 63 personer som är smartare än jag måste tacka nej för att jag ska få gå en utbildning.

"Fyfan vad jag är värdelös och osmart", tanken blixtrar igenom min hjärna i 200 km/h. Sedan börjar ett litet krig inne i huvudet. Man ska ju inte tänka så om sig själv, så jäkla orespektfullt. Aldrig skulle jag säga sådana saker till någon annan, så varför klanka ner på mig själv på detta ovärdiga sätt? Det känns som de två sidorna argumenterar i tio minuter men egentligen pågår det nog i 25 sekunder.

Jag har inte ens hunnit fylla 20 än. Jag är i mina bästa år! Jag borde leva livet, men jag vill inte alls. Inte om jag inte får känna mig smart, eller åtminstone att jag duger. Borde de inte erbjuda en gratis timme med en psykolog till alla som inte kom in på någon utbildning?

Bildkälla: Mig själv ✨

Likes

Comments

  1. Tycker inte om att sola.
    Nej, jag finner inget njutningsfullt i att ligga och exponera min hud för solen - och för resten av världen för den delen. Varför är det ens fortfarande en trend att vara solbrun?
  2. Att jobba i trädgården är inte min grej.
    Klippa gräs? Rensa ogräs? Nej tack! Det är svettigt, är alltid rädd för att jag ska råka klippa i en liten groda som gömmer sig och det kommer behöva göras om på mindre än några dagar.
  3. Jag är inte Ernst.
    Och jag tänker inte ens försöka! I vintras flätade jag ihop en dörrmatta av granris, det får räcka. Inga inlagda grönsaker eller nyttiga bröd ska jag försöka mig på att göra.
  4. Prestationsfyllda äventyr.
    Det här med att alla måste känna sig tvungna att hitta på det ultimata sommaräventyret är ju bara för mycket. Varför är det bara på sommaren alla ska äventyra? Tänk ett höstäventyr där man letar efter det ultimata caféet! Mysigt.

Bilkälla: Tumblr

Likes

Comments

Nu sitter jag här, nitton år med smått kurrande mage. Antagligen finns det bättre saker jag skulle kunna tillbringa min tid med men det skiter jag fullständigt i för jag måste få dokumentera denna - snart - virvlande storm av livskris.

Den 12/7 - alltså om tre dagar, inte räknat med idag då denna dag ändå redan lider mot sitt lilla somriga slut - kommer på eftermiddagen ett besked som kommer förändra hela mitt liv. Det handlar om antagningsbeskeden från skolorna man sökt.

Jag är en av de som inte riktigt vet vad dem vill bli när dem 'blir stora', utan jag har sökt både beteendevetenskapliga utbildningar samt något mer kreativt och kreativt med en skvätt av administrativ ådra. Fortfarande vet jag inte vilket program jag helst vill bli antagen - att välja rangordning i ansökningslistan var ett helvete - utan hoppas känna glädje och (googlar översättning på exitement) iver över det jag kommit in på!

Förhoppningsvis kommer jag in på något, annars stupar denna plan och jag har ingen plan 2 än. Förvisso har jag en affärsidé som går ut på att sälja hallonplantor. Det finns massor på min mammas tomt då den massiva hallonhäcken verkar breda ut sig en halvmeter åt alla håll varje gång det blir vår. Problemet med denna plan är att det kommer krävas en sjuhelvetes massa hinkar och jord att plantera om hallonplantorna i för att sedan sälja dem. Hur mycket man kan ta för en hallonplanta i hink vet jag inte, men jag tvivlar på att det går att leva på inkomsten. Inte heller vill jag bli hallonplantor-i-hink-försäljare när jag 'blir stor'. Ingen vidare idé kanske.


Likes

Comments