View tracker

 

Eller rättare sagt, det här med att inte vända en omelett. 

Jag kan väl ändå inte vara den enda i vårt avlånga land som helt enkelt inte reder ut det? Varje gång jag försöker så blir det en salig röra. En äggröra.


Men det var gott och det är huvudsaken inbillar jag mig.

I min omelett (äggröra) hade jag 2 ägg, 1 dl vatten, salt, peppar, procencale krydda, skinka och tomat. Perfekt kvällsmat den veckan sambon jobbar kväll och jag agerar gräsänka.

Annars har vi väl inte haft en vidare spännande dag, Smulan är snorig och förkyld och jag har haft huvudvärken from hell under förmiddagen. Den börjar som tur är ge med sig såhär framåt kvällskvist så vi håller tummar och tår att morgondagen bir ljusare.



 

Och efter att just ha kollat Sveriges Yngsta Mästerkock inser jag att jag att jag, som är 25 år gammal, nog bör klara av att flippa en omelett när en 8 åring kan slänga ihop en lyxmåltid utan dess like.

Men vad vet jag. 

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

 

Det blev ett fint skåp av det fula bruna lite sjaviga.

Vi slipper med andra ord ett fult schabrak alternativt slänga ut det från balkongen. Och det känns bra.


Sätta benen på plats, slipning gånger två, först med ett grovt och sen ett mindre grovt och sist men inte minst 2 lager färg plus lite ifyllning. Jag har lärt mig läxan den hårda vägen vad som sker när man skippar förarbete, det vill jag helst inte vara med om igen...

Det är ofta lite fix och trix med de här gamla sakerna man kan fynda för en hundring eller två men det är väldigt värt det i min mening (i alla fall när det är klart) En svart matt färg har vi använt och 1 liter har än så länge räckt till detta skåpet, en pinnsoffa och en stol. Konstigt det där, när man målar väggar går det alltid åt mycket mer färg än man tror och när man målar möbler är det allt som oftast tvärtom.   


Nu inväntas dessa beslagen till lådorna sen är alltså skåpet alldeles klart. Eller ja, nästan. Ett par hyllplan tänkte vi också skulle vara på sin plats, så en kan förvara så mycket finheter som möjligt där i.

Men det ska nog någon händig kunna fixa ska ni se.

 

Likes

Comments

View tracker


Välkommen hem till oss.

Det är väl tur att inte Lykke-Pykke nyttjar sitt rum ännu, det betyder ju att det är fritt fram för hennes päron att använda det som förvaring/verkstad/hängatvätt-rum. Var vi ska hålla till sen när hon blir större är en bra fråga. Äh, hon får helt enkelt alltid bo inne hos oss för alltid.


Men tillbaka till det gigantiska skåpet som ligger och skräpar på golvet. Det är mitt fynd nummer två som jag nämnde häromdagen. Och om jag inte minns fel så skrev jag att det behövde lite kärlek. Jag ändrar det till mycket kärlek.

Dra ut spik som sitter lite här och var, snickerispackla hålen, sätta fast benen som hänger på dinkadonken, slipa och till sist måla. Puh, vad har vi gett oss in på? Men jag är säker på att slutresultatet blir kalas. Jag hoppas det i alla fall. Och blir det inte det så bärs det inte ner igen för det är tydligen as-tungt. 

 


Då får vi väl dras med ett stort fult skåp i så fall. Bättre än att inte ha något skåp alls antar jag.

Likes

Comments

I helgen hittades det perfekta lilla sidobordet.

Perfekt färg och perfekt storlek och passar alldeles perfekt att ställa egentligen lite var som. Och det är ju himla tacksamt för en som gillar att flytta runt på sakerna här hemma titt som tätt.


 

På en gammal vind som det gömt bland en massa bråte. Lite skavanker och märken har den, precis som sig bör efter att ha stått undanskuffat i x antal år. Hur en nu kan gömma undan så här vackra saker. Men det som är skit för en annan kan vara guld för någon annan.

Det är det som är tjusningen.


 

I morgon hämtas det andra fyndet med skavanker och märken och vi vet precis var det ska få ta plats någonstans. Slipning och målning och vi kommer ha en hiskeligt fin, och i våra ögon, ny möbel.

Det är knappt så man kan bärga sig faktiskt.

Likes

Comments

 

Snor, slem, gråt, skrik, koksalt och nässug.

Så skulle vi kunna sammanfatta vår natt. Och lite sömn. Stackars Smulan. Att en så liten näsa kan producera så mycket snor är ofattbart! Trots det är hon rätt pigg idag, till skillnad från hennes mor som häver i sig kaffe som det vore vatten i ett försök att pigga på sig.


Ett litet besök hos min förra chef och hans fru bir det idag men annars ska vi bara ta det piano. Och torka näsa och hinka kaffe.

Det är vår tisdag det..

Likes

Comments

Kryss i taket!

Igår införskaffade jag kläder till mig själv för en gångs skull och inte till Smulan. Nog för att det är snäppet roligare att köpa mini-kläder till en mini-dam men herregud, någon måtta får det ju vara. En måste ju ha paltor själv också att ta på sig.  

Sagt och gjort.


Färgen svart var strängt förbjudet hade jag i mitt sinne bestämt. Kläderna som hamnar i kassen brukar annars alltid vara i den skalan, svart eller på sin höjd grått. Rätt tråkigt. Särskilt nu när det nalkas vår och sommar.


I stället fick jag med mig en kornblå kofta, en vit t-shirt i världens skönaste material från världens skönaste märke "Holly & Whyte" från Lindex, en blå/vit blus i slinkigt material och en mönstrad t-shirt från Indiska.


 

Nu är min garderob lagom uppdaterad, och som jag sagt innan är ju lagom bäst.

Nästa gång blir det mini-kläder i kassen igen.

Likes

Comments

Lykkes lill-moster och mormor fick middag hos oss igår.

Ett förtjusande sällskap på dagen och ett lika förtjusande på kvällen. Min tisdag var en tisdag utöver det vanliga som ni kanske förstår.


 

Huset erbjöd moussaka på mitt egna vis. Jag tycker det är extra gott att ha kanel i, sa jag till mormor och lill-moster. Kanel? Sa båda två och kollade undrande på varann. Era smaklökar måste vara stumma eller döva eller obefintliga, sa jag då.

Men gott var det kunde vi enas om.


 

Lill-moster, hon är inte pjåkig hon. Rätt så nybliven tonåring men i mina ögon för alltid en liten plutt. Två små pluttar fångade på en och samma bild alltså. Och så en momo som gömmer sig där bakom. 

En tisdagkväll precis i min smak.

Likes

Comments

Att få blommor är något jag verkligen uppskattar. Trots att jag jobbar med det så kan man liksom aldrig riktigt se sig mätt.



Det är en kommentar man får ganska så ofta när man jobbar som florist: Men det är inget kul att ge dig blommor, du köper ju hem det själv ändå.

Och ja, det kan hända att jag gör men det är det där med att bli överraskad och att ha blivit tänkt på som känns lite extra trevligt i hjärtat.



Finns det något som skriker mer vår mer än vad tulpaner gör? Tror inte det. Jag tänkte att den kunde passa bra till er gula lampa, sa Fritte.

Och tänka sig, det gör den också.


 

En extra anledning till att göra vår på balkongen fick jag också. De där rosmarinerna alltså. De kommer göra sig bra där ute. 

Det får bli morgondagens projekt skulle jag tro.   

Likes

Comments

Vi startade dagen med ett finbesök i form av två kompisar från jobb med deras två små tjejer.

Siri, Hedvig och Lykke alltså. Vilket järngäng.

Och deras mammor är inte sämre. Lite fika, kaffe och snack och hux flux flyter timmarna på fortare än man hinner blinka. Det är lika trevligt varje gång. 


 

Snart ska vi bege oss in mot stan för ett BVC besök.

6-månaderskontroll, eller "besiktning" som man också kan kalla det med glimten i ögat, står på schemat.

Smulan är lite mer än sju månader nu men eftersom hon bestämde sig för att komma ut ett par veckor tidigare än beräknat fick vi skjuta på det Så hon får lite mer tid på sig.

Och det är väl bra.

På en månad när man pratar i bebismånader hinner det hända en himskans massa grejer förstår ni.

Likes

Comments

Vilket väder vi har haft denna helg och måndag!

Man bli alldeles salig i både kropp och knopp. Som en ko som precis blivit utsläppt på grönbete.

Den där runda gula uppe på himlen alltså, en fantastisk manick. Särskilt på vårkanten då det varken är för varmt och inte för kallt utan alldeles lagom. Det gillar ju vi svenskar. Och jag är inget undantag.


Lördagen strosade vi på stan. I sakta gemak utan någon som helst tid att passa.

Vår alldeles egna väckarklocka Lykke väckte oss i god tid så vi var på plats redan vid tio snåret. Vi och pensionärerna. Men det gjorde inget, det innebar ju färre armbågar och mer plats på fiken åt oss.



Och inne på Polarn och Pyret sprang jag på den. Den turkosa blommiga.

Tanken var att kika igenom deras rea, som visserligen inte var dum den heller, men när den här fångade min blick kunde jag bara inte låta bli.

Det är så med vissa saker.



Och tur var väl det för nu hänger den fint och väntar på att lilla damen ska växa lite till och på att vädret ska bli ännu lite bättre.

Men snart så.

Det går åt rätt håll.

Likes

Comments