Oh no I did again. Började kolla på en serie (fast jag inte kollar på serier!) och satt halva dagen och halva natten tills hela säsongen var slut. Åh! Det är ju på grund av det här som jag inte kollar på serier! Jag kan inte sluta titta OCH det har dåligt inflytande! Really Lydia? Varje gång.
Jesus you gotta help me! Okej jag måste be för det här. Och vad som också suger med serier är att det stoppar mitt flow! Mitt Jesus-flow om man säger så. Gosh. Varför är det så lätt att falla? Jag tänker inte låta djävulen vinna. Vi måste kämpa emot honom you know. Han förleder oss och har redan så många under sig. Kom ihåg att han vill skada Gud, vilket han inte kan eftersom Gud är mycket mer powerful än honom. Men han kan skada Gud genom att skada oss. Genom att få oss bort från Gud, få oss out of the safety zone. Det finns mycket frestelser vi kan falla för. Men det farligaste är att tro på lögnen att Gud inte finns. För då är det slut. Och den onde gör allt för att lyckas med det. Och eftersom att vi bor det kanske mest sekulariserade landet i världen, har han lyckats ganska bra i Sverige. Gud lovar oss evigt liv i himlen, något som djävulen själv blev utkastad ifrån. Han vill inte att vi ska få det han förlorade. Så han förblindar oss med saker och pengar och sex och karriär och allt möjligt för att få oss bort från Gud. Men vi måste kämpa emot. Det är riktigt jobbigt ibland, men kom ihåg att vi är på den vinnande sidan! Så byt inte till en sida som redan förlorat! Let's fight this.

Sorry om det blev ett helt crazy inlägg. Inte det gladaste direkt haha. Men dåliga, svåra och jobbiga saker är väl också viktiga att ta upp... Jag borde bara praise Jesus like crazy nu ju! Han hjälpte mig så galet mycket med det sista i skolan. Förresten jag har tänkt på några saker. Liksom vad får en att vända sig bort från Gud när man vet hur underbar Han och livet med Honom är? Jag tror att skam är en sak. Som nu när jag gjort något jag vet inte var bra och dessutom ett "upprepat misstag" om man säger så. Det gör att man inte känner sig värdig Guds kärlek och att man tror att Han liksom tycker att man suger och bara förstör saker och liksom inte klarar att hålla emot. Typ "Lydia jag trodde du var bättre än så. Har du inte lärt dig någonting? Värdelös är vad du är!" Men Gud tänker inte så. Han älskar oss lika mycket som innan, har fortfarande samma fantastiska plan för oss. Bara vi ber om förlåtelse så är det lugnt! Och eftersom vi människor inte förstår Guds fantastiska kärlek utan bara vår egen så är det svårt att tro på att Han kan vara så god. Så vi skäms och vågar liksom inte gå nära Gud. Tänk liksom om du skulle vara otrogen mot någon och dagen efter så ber du om förlåtelse och allt blir som vanligt igen. Det låter inte särskilt trovärdigt att det skulle bli så eller hur? Från båda sidor. Även om den som blev "lurad" förmodligen skulle vara väldigt arg och ledsen så skulle nog den som var otrogen inte heller bara kunna gå tillbaka som om inget hade hänt. Man känner skam. Och det tror jag kan dra en bort från Gud. Oj tjena vad långt det blev nu, hoppas ni orkat läsa hit! Kom ihåg att Gud alltid är med er och Han kommer aldrig sluta älska er oavsett vad ni gör! Och Han älskar ingen mer än någon annan. Alla har syndat och är lika skyldiga. Ha fin dag och glöm inte att Jesus är nära hela tiden, prata med Honom
👌👍👏

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Nu är det nära alltså. Gjorde klart sista uppgiften i skolan idag så behöver jag inte komplettera är jag fri! Mindre än en vecka till balen som alla verkar vara galet taggade på medan jag är mer måste jag göra det här? Haha. Studenten snart oh my gosh! Taggad såklart, men samtidigt sad att lämna alla... Fast är mest taggad såklart. Ni vet inte hur länge jag har väntat på det här! Problemet är att jag, som jag nämnt tidigare, lätt blir deprimerad när jag är ledig eller "fri". Grejen är att jag så lätt glider från Gud då alla rutiner pajar. Men I have to fight så att jag inte slösar bort all tid på meningslösa saker. Jag vet seriöst inte vad mer jag ska skriva nu. Men från och med imorgon, ja vi får se om det händer, så börjar jag med daglig uppdateringar! Jesus give me inspiration! KÄRLEK till ER!💗

Likes

Comments

Det är sent så det här blir nog kort. I alla fall, är det någon mer som har känt som jag? Att ibland så blir det en ögonöppnare för en själv när man rör sig i "okristna" sammanhang? Alltså det kan vara allt möjligt, fester, umgängeskretsar där ingen är kristen, på bio eller vad som egentligen. Det jag menar är att ibland när jag rör mig i sådana kretsar så inser jag hur mycket mer jag vill söka Jesus och komma närmare Honom för att det känns så mycket tryggare och så mycket mer meningsfullt. Kanske blir jag rädd för det andra, eller kanske är jag bortkopplad, eller åtminstone inte lika starkt kopplad till Honom vid de tillfällena jag talar om och då känner jag mig otrygg och rädd eftersom jag inte är i kärleken, i Jesus och är jag inte det så kommer rädslan. Som det står i 1 Joh 4:18 “Det finns ingen rädsla i kärleken, utan den fullkomliga kärleken driver ut rädslan, för rädsla hör samman med straff. Den som är rädd är inte fullkomnad i kärleken.”
Jag kom på ett uttryck jag tycker var lite roligt (förmodligen bara jag som tycker det hihi): I'm in love. Vad är det roliga? Jo du kan säga det när du inte är rädd, I'm in love, jag är i kärleken alltså är jag inte rädd (jag vet att det egentligen blir jag är i kärlek men ändå hihi). Jaja mina små uttryck som bara jag använder haha men det gör inget, vill jag säga dem så gör jag det! Godnatt nu!😴

(Bara två random bilder från idag)

Likes

Comments

Häromdan satt jag och pratade med min klasskompis. Han kommer gå ett år till i skolan eftersom han går en särskild inriktning som heter "skidelit". Han går alltså ett år extra för att hinna träna tillräckligt mycket. Men han sa i alla fall en sak som fick mig att verkligen tänka efter. Han sa ungefär såhär: "Träningen är ju livet. Man bokar ju inte in något annat om man vet att man inte kommer hinna träna då". Och jag blev så träffad av det för Jesus är ju livet för oss? Eller kanske rättare sagt borde vara? För jag kan inte säga att jag alltid skippar något ifall jag tror att jag inte kommer hinna ha morgonandakt eller tid med Gud. I söndags pratade jag ju om det här med att gå till kyrkan oavsett om man vill eller inte av olika anledningar. Där kan jag nog säga att jag i 99% av fallen inte bokar in något annat om jag skulle missa kyrkan, men så är det inte för alla. Kyrkan är inte prio ett för alla. Men hallå sa du inte Jesus är livet, inte kyrkan? Jo, men kyrkan är ju på ett sätt en del av Jesus. I Ef 5:23 står det att kyrkans huvud är Jesus, de hör ju på så sätt ihop.
Något annat jag funderar på nu är, hur gör man för att ens liv verkligen ska handla om Jesus? För att man verkligen ska leva för Honom? Det är så svårt ibland när massa andra aspekter kommer in som skolan, vänner eller att man vill att andra ska gilla en etc. But hello, Jesus likes you, loves you! Något jag ofta funderar på är varför man söker annat när Guds kärlek och närvaro är så perfekt. Varför vänder man sig bort ibland från något som är så perfekt? I wonder.
Annars ska jag plugga matte idag och öva till mitt tal på måndag. I Guds kraft ofc, för jag kan inte lyckas plugga en hel lördag utan Jesus. För mig är det faktiskt omöjligt utan Gud. Och jag måste lita så sjukt mycket på Gud nu för det är galet mycket i skolan. Så Lydia, och alla ni andra med mycket plugg, bli inte missmodig utan lita på Gud, sätt ditt hopp till Honom.

(En frukostbild från veckan, my friends taking over my phone
😂 Och så ett bibelord!)

Likes

Comments

Jag känner att jag typ aldrig har inspiration till att blogga nu förtiden. Eller alltså jag vill blogga men jag vet inte vad jag ska skriva. Men idag tänkte jag bara fundera över några frågor, feel free to comment! Som jag har sagt innan så älskar jag kyrkan! Det är alltid självklart för mig att gå till kyrkan. Det är liksom ingen som tvingar mig eller något sådant utan jag vill gå. Men alla vill inte. Många gör det inte. Och då snackar jag inte bara om de som inte är kristna utan framför allt de som är kristna. Jag vet att jag allmänt älskar och gå på föreläsningar, konferenser, ungdomsmöten och andra event både kristna och okristna men kyrkan borde alla älska. Det är vårt hem på jorden! Jesus är huvudet och kyrkan kroppen står det i Bibeln. Många människor säger att nej idag är det ingen bra talare, nej det är inte bra lovsång i vår församling eller nej det finns inga roliga personer, inga av mina kompisar eller människor i min ålder jag kan träffa där. Men precis som Anna som predikade på vårt ungdomsmöte igår sa, det handlar inte om dig det handlar om Jesus. Jag vet att man kanske inte trivs i alla församlingar och att man någon gång eller flera gånger kommer till en församling där man bara känner här vill jag stanna. Det finns så många församlingar och alla är olika. Därför passar kanske inte alla församlingar alla människor för vi är ju också olika. Däremot så betyder det inte att man struntar i att gå till kyrkan. För det handlar inte om oss utan det handlar om Jesus och Han kan möta oss i vilken kyrka som helst, genom vilken talare som helst och genom vilket lovsångsteam som helst. Även om du inte har hittat din "dröm-församling" så kan du fortfarande gå till den kyrka som finns, engagera dig för Guds rike och "göra det bästa av situationen". Dessutom, är du inte nöjd med din församling? Försök påverka och förändra efter vad Gud kallar dig till, efter de drömmar och visioner Han ger dig! Om du exempelvis har blivit dåligt bemött, använd det för att se till att inte andra som kommer till kyrkan blir det! Var inte rädd för att ta för dig utan gå dit Gud kallar och våga påverka istället för att strunta i kyrkan och gå och sura för att den inte är perfekt i dina ögon. Det handlar inte om dig det handlar om Jesus. Det här måste vi alla förstå, jag med! Fortsättning följer...

(Bilder från vårt ungdomsmöte, 30-årskalas med massor av kakor!!!
😍och kvartsmaraton i Värnamo)

Likes

Comments

Hallå! Låg uppdatering I know men tänk, det är mindre än en månad till studenten! Och jag hoppas verkligen, kan inget lova, att jag kommer uppdatera så mycket mer över sommaren och efter det!
Nyss lyssnade jag på en podcast av Planetshakers ungdoms "ministry" (vet inte vad det heter på svenska
😅). Den hette "God-First". Ibland är det bra att påminnas om en grej gång på gång på gång så att man verkligen får in det. Sådan undervisning var det på podden för mig, för nån annan kanske det är mer en första "fill".
I lördags när jag var på ungdomsmöte i Värnamo så snackade Michelle om att de vanligaste unga som kommer fram till förbön frågar är hur man kommer närmare Gud och hur man hör Hans röst. Jag har själv frågat och bett om förbön för det. Men jag tycker aldrig man får ett riktigt svar. Vilket såklart är svårt att ge. Men i lördags sa Michelle något riktigt bra som på ett sätt är väldigt självklart: Spendera mycket tid med Gud. Kanske att jag har hört någon säga det innan men den här gången blev det så uppenbart på något sätt! God first!
💪🏽

(Dagens bibelord, podden och faktiskt en liten selfie också hihi, hoppas sommaren ger utrymme för fler bilder också!
😄)

Likes

Comments

Godmorgon! Jag är hos några kompisar men det är bara jag som är vaken än så länge så varför inte skriva ett inlägg? Jag har tyvärr inte min bibel här, och även om jag har den i mobilen så är det inte riktigt samma sak. Jag borde börja ha med min bibel överallt men den är så tjock ju! Jag har länge tänkt skaffa en slim-Bible men det har inte blivit av än... I en Bibel-läsplan jag följer nu som heter "21 Days To Beat Depression", som jag började läsa när jag hade "lov-depression" och som jag nu fortsätter följa lite i förebyggande syfte, uppmanar de varje dag att man ska skriva ner tre tacksägelser. Och vi har verkligen så mycket att vara tacksamma för! Ibland kan man bli lite bortskämd och vilja ha massa saker man inte har som pengar, pojkvän, kläder, ut och resa eller andra saker. Man känner ju så eller hur? Men så fort jag hör om något som att någon har blivit sjuk eller dött eller ser hur vissa andra människor har det så känner jag mig så dum. Jag inser genast hur tacksam jag borde vara för att jag och min familj har det så bra! Och jag blir tacksam också! Det är galet hur sjukt välsignad jag känner mig av Gud! Han förtjänar så mycket mer tack än jag ger Honom. Men tack Jesus!

Idag ska bröderna och ja på bio (Guardians of the Galaxy 2 OMG!!!) och sen så ska jag, lillebrorsan och ett gäng till Värnamo på ungdomsmötet Empower. Jag och Johannes ska snacka lite där och promota vårt egna ungdomsmöte som vi har om en vecka. Lite nervigt fast nej taggad är jag ju såklart (det är så man ska säga har jag lärt mig haha)! Men Gud är med! Alltså det här med att man tycker det är mer eller mindre jobbigt att stå inför folk, det är bara ett sånt mysterium för mig! Jag förstår inte, vad är grejen? Varför är vi "rädda" för andra människor? Ett mål jag skulle vilja uppnå är att jag tillslut ska kunna stå på vilken scen som helst utan att jag tycker det är jobbigt! I can never do that, but with Jesus I can!
☝🏽👊🏽💪🏽

(En bild från i veckan när jag var ute med den här grymma företagaren genom Ung företagsamhet. Hade ingen aning om företaget (EPAB) innan men oj vad glad jag är att jag känner till det nu! Och så dagens bibelord!)

Likes

Comments

Oh my gosh, vilken helg! I fredags var jag på Fabriken med två vänner för första gången på rätt länge. Det kändes riktigt bra att vara tillbaka och jag hoppas att jag kan vara med de flesta fredagar framåt! Men det bästa var ändå igår kväll! Vår gospelkör här i Gnosjö - Gnosjö Gospel - hade konsert och det var magiskt! Och jag blev helt crazy uppspelt att de sjöng lovsång inför typ 600 pers varav mer än få inte var kristna! Gosh there is hope for our city! Det var så starkt och jag blev så peppad på att bygga Guds rike!
Idag var det gudstjänst och atmosfären var go tycker jag! Det var många olika medverkande som pratade lite kort (inklusive mig själv som promotade Nyhem lite, på tal om Nyhem, vi fick det sista fyra-bäddsrummet! Vi trodde att vi kanske inte skulle få något rum alls, men Gud är awesome och ger så sjukt mycket blessings som vanligt!). Och nu ikväll var jag och lillebrorsan på ungdomshäng i kyrkan där vi körde lite Pizza Hut-tema haha. Pizzan blev kanske inte som på Pizza Hut, men riktig god blev den i alla fall trots att den var glutenfri! (Inget mot glutenfritt men det är kanske inte alltid det godaste hihi). Efterrätten däremot - cookie dough med glas och nogoutsås -smakade nästan exakt som Pizza Huts! Sjukt gott men som vanligt tog jag för mycket och mådde lite illa efteråt...
Mycket bra har det hänt den här helgen men inte allt har varit bra. En vän till mig från Syrien fick reda på att han kommer att bli utvisad från Sverige vilket såklart gör mig galet ledsen. Trots att vi inte känner varandra superbra och han kan inte heller språket så bra, så blir jag så ledsen att tårarna kommer när jag tänker på det! Han är en sån go kille som åker med mig och min ungdomsledare på i princip alla ungdomsmöten och andra gudstjänster och event vi åker på! Vi kallar oss de tre musköterna ibland haha
Men vi ber att han ska få stanna och Gud håller allt i sin hand så hur det än blir så är Gud med och Han har kontrollen!
🙏🏽

Likes

Comments

Jag tänkte försöka mig på ett inlägg. Jag känner att jag aldrig har något direkt att skriva om. Jag funderar, återigen, på att börja skriva på något tema men jag vet inte vad! Hm... Uthållighet? Det är något jag har väldigt svårt för emellanåt. Ibland vill man ju typ bara kasta sig i sängen men massa godsaker, fälla några tårar och tycka synd om sig själv. Men hallå uthållighet! Tänk egentligen att vi ska vara på jorden i ca 100 år och i himlen där allt är helt perfekt, för evigt! Och så sitter man och gnäller för 100 år! Konstigt egentligen. Dessutom har vi ju egentligen bara en uppgift här på jorden, att få med oss så många som möjligt hem till himlen! "Hittade" precis de här bibelorden i Filipperbrevet (3:20, 4:1) - Vårt hemland är himlen, och därifrån väntar också den som skall rädda oss, herren Jesus Kristus(3:20). Stå därför fasta i Herren [...] (4:1). Gud är vår starkhet! Kanske borde man mycket oftare bekänna Guds ord. Jag skulle vilja fylla mitt rum med massa post-its och posters med starka bibelord så att man hela tiden är surrounded av Guds ord och påminns om vad han lovar.

I skolan tycker jag det kan va väldigt lätt att tappa Gud. Visst man kanske kommunicerar lite via tankarna och läser något bibelord och så men inte mycket mer. Men nu när jag tänker på det borde kanske vårt största vittnesbörd vara hur vi lever och handlar i olika situationer. Fast något jag verkligen önskar att jag skulle våga om det uppstod en sådan situation, är att be om helande för någon. Nu har det aldrig hänt att jag fått möjligheten, men skulle jag våga? Jag hoppas det! Precis som i bibelpoddens senaste avsnitt så handlar det om att våga bryta sig loss och att inte vara rädd för att misslyckas. Jag har tänkt på att jag väldigt många gånger drar mig för att göra saker för att jag tror att människor ska reagera på ett visst sätt. Till exempel om jag skulle fråga någon i klassen att följa med till kyrkan. Nej, det kan jag ju inte göra de kommer ju tycka jag är helknasig! Men hallå vad är det för fördomar? Tycker inte vi att de som inte är kristna har så mycket fördomar om oss som inte stämmer? Är det inte tvärtom också då kanske? Någon kanske jättegärna skulle följa med till kyrkan om man frågade, eller åtminstone inte säga nej? Och även om de skulle säga nej, vad gör det? Bättre att försöka än att inte ha gjort det. Att inte försöka är ju ett större misslyckande än om man försöker och misslyckas som de sa på bibelpodden. Och det handlar om att inte ge upp. Försök flera gånger. Jag lyssnade på Elevation Church's senaste podavsnitt och pastorn snackade om Kleopas och hans kompanjon som var påväg bort från Jerusalem för att de trodde att Jesus var död och allt det hade hoppats hade gått förlorat. De gick därifrån samma dag som Jesus uppstod. De var så nära slutet på "det dåliga" (att Jesus hade blivit korsfäst när man trodde att han var räddningen man väntat på - vilket han också var), så nära början på det bra, men det gav upp och vände bortåt. Om inte Jesus hade mött upp dem på vägen hade de missat allting! Ibland ger vi upp när vi är så nära utgången, så nära början på något nytt och bättre. Därför är är uthållighet så viktigt! Och det gäller att lita på Gud. Ja, det kanske ser mörkt ut - tänk bara på hur lärjungarna kände när Jesus blivit dödat på korset! Men egentligen så väntade något underbart i samband med uppståndelsen! Så ge inte upp, något bättre väntar! Det är så kul att skriva här för jag kanske börjar skriva för att uppmuntra er men i slutändan blir jag själv väldigt uppmuntrad - det är bara Gud! Jag får avsluta här för av någon anledning går det så segt att skriva ett inlägg från datorn, texten kommer helt efter och det blir bara segare och segare att skriva typ haha. Sov gott nu, och kom ihåg, när du är svag är du stark i Jesus!

(jag ska försöka få in några bilder från mobilen om det går, annars ber jag så mycket om ursäkt för mitt dåliga bildflöde, som jag så ofta säger - det måste jag jobba på hihi)

Likes

Comments

Jag tror att jag har berättat det här någon gång men det var nog ganska längesen. När det är lov blir jag väldigt ofta deprimerad. Alltså inte riktig depression det är förmodligen mycket värre men lite jobbigt blir det. Det händer mest om jag inte direkt har planerade saker, eller att jag liksom inte är upptagen på lovet. De senaste tre loven har jag inte känt av detta så mycket eftersom jag varit upptagen. På höstlovet var jag först på Awakening och sen på Vision så jag var i princip bara hemma två dagar. På jullovet var jag ju i Peru och på påsklovet i Kittelfjäll. Så jag hade lite glömt bort det här med mina lov-depressioner. Så jag föll djupt. Kollade på massa film, dessutom filmer jag inte borde titta på, stalkade en massa vilket jag inte gjort på superlänge eftersom jag bestämde mig för att inte göra det. Men farligast, jag tog inte mycket tid med Gud. Nu låter det som om det här är något som är över. Faktiskt så vet jag inte än. Många gånger känner jag mig repad på morgonen men sen vänder det senare på dagen och jag är där jag inte borde vara igen. Det är jobbigt men jag måste komma ihåg att stick to Jesus! För även om det inte går över direkt så är han den ENDA jag kan vända mig till. Han är Gud och det finns ingen annan. Så det är så det ligger till. Nu ska jag på en typ jobbintervju, hoppas på uppdatering senare! Ha nu en fin dag oavsett om ni som jag inte är på topp eller om livet skiner! Jesus älskar dig oavsett och oh my, livet utan Honom... i min värld finns det inte.

Likes

Comments