Nu tänkte jag skriva ett blogginlägg. Vet inte alls vad jag ska skriva om... Jag brukar dock ändå lyckas skriva något även när jag inte har något direkt att skriva om så vi får väl se haha...
Idag har jag varit i kyrkan mest hela dagen. Eftersom vi är lediga måndagar så har vi en liten uppstart kl 09 på tisdagar. Efter den så var jag nere i kyrkans kök (älskar det, nyrenoverat och fräscht!
😍) och stekte lite pannkakor till frukost! Kom just på att jag inte tog någon bild att lägga upp här på bloggen, jag som ändå brukar lyckas med att i alla fall ta bilder på min frukost... aja. Sen vid 11 började jag plugga lite, sen var det redan lunchtid (fast jag åt ju ganska sen frukost så ingen lunch för min del) så då snackade jag bort massa tid med min ungdomsledare. Efter det hade jag ingen motivation till att plugga så då kollade jag på senaste predikan i Elevation Church (😍) vilken var så bra! Som vanligt haha. Och sen satt jag kvar och pluggade tills pappa kom och hämtade mig vid 16 ungefär. Det var min dag, hittills. Man blir så amazed av allt man lär sig av böckerna och undervisning man får genom bibelskolan, man vill liksom att alla ska gå bibelskola! Även inte kristna för det finns så mycket som ger en känslan att om någon som inte var kristen skulle få all den här kunskapen skulle den nog tro helt annorlunda! Inte bara av det jag lär mig på bibelskolan utan annan undervisning också. Och så bara älskar man Jesus ännu mer och blir helt 😍😱😍och man inser mer och mer hela tiden hur fantastisk han är och man vill att alla människor också ska få uppleva och lära känna Honom! Alltså ju mer man lär känns Jesus, ju mer man umgås med Honom, desto mer fantastisk förstår man att han är och desto fantastiskare blir livet! Man blir helt mind blowed typ hela tiden! Meningen med livet? Jesus!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Alltså något jag tycker är ganska jobbigt är att bara gå förbi tiggare utan att göra något. Jag tänker särskilt på det bibelordet i Jakobs brev där det står:

“Mina bröder, vad hjälper det om någon säger sig ha tro men saknar gärningar? Den tron kan väl inte frälsa honom? Om en broder eller syster saknar kläder och mat för dagen och någon av er säger till dem: "Gå i frid, klä er varmt och ät er mätta", men inte ger dem vad kroppen behöver, vad hjälper det? Så är också tron i sig själv död när den är utan gärningar.”
‭‭Jakobs brev‬ ‭2:14-17‬ ‭

Så känner jag när man går förbi dem och bara ger dem ett leende och ett hej, hur hjälper det dem menar jag? Man skulle vilja bjuda hem dem och bjuda på en god middag! Lära känna dem, förstå varför de gör vad de gör och försöka hjälpa dem in på en annan väg! Vad skulle Jesus ha gjort?

För övrigt hade jag en fantastiskt trevlig dag i tisdags då jag hälsade på min kusin i Jönköping som fyllde år! Hennes systrar och deras respektive var också med, supermys! Och vad god mat! Vi åt libanesiskt vilket jag aldrig smakat tidigare, men så gott!

Nu börjat strax min webbundervisning så detta blir allt för nu! Ha en fin dag, eller om inte, ha med Gud i den iaf så blir den lite ljusare
😉

Likes

Comments

Okej. Måndag igen. Nu när jag inte går i skolan längre så är inte måndagar särskilt jobbiga, snarare ser man nästan fram emot dem, vilket väl kanske beror en del på att jag är ledig på måndagar hehe. Men också för att man får en ny start. Vilket man fick varje måndag när man gick i skolan också men då kunde man få ett prov eller muntlig redovisning på köpet också...

Än så länge har jag inte ens käkat frukost eller fixat i ordning mig mer än att ta på mig linser. Mycket som ska hinnas med idag! Och varje dag känns det som, fast inte på ett jobbigt sätt. Kanske kan jag hinna skriva lite mer nu? Man vet aldrig så vi får helt enkelt se hur det blir!

Har ni (singlar) någonsin funderat på hur de runtomkring er skulle reagera på den ni blev tillsammans med? Alltså inte på att ni blev tillsammans med någon utan just den personen. Något jag känner lite såhär oro slash rädsla för är att de runtomkring en eller framförallt ens nära och kära liksom kommer bli förvånade eller typ inte vara nöjda med den man valt typ. Förstår ni vad jag menar? Jag tänker mig att när ens föräldrar eller syskon eller kusiner eller vänner (inte mina vänner i Squad faktiskt, de är så öppna på det sättet så det känns inte som att de skulle judge:a på något sätt) får se vem man tycker om eller vem man blir tillsammans med att de kommer tycka en massa. Eller typ säga du kan få bättre eller något och man ba va? Jag tycker det känns ganska obehagligt att tänka på att ens familj inte skulle vara "nöjda" med någon man tycker om. Ush, vad hemskt. Jag menar de borde väl acceptera vem man väljer oavsett right? Alltså såklart inte om det är någon som slår en och har sådana egenskaper men jag menar annat som jobb, utbildningen, utseende, personlighet etc. Sådana saker... Jag vill inte tänka på killar nu, inte crusha på någon, bara fokusera på Gud. Jag menar Gud måste ju alltid vara fokus nr ett. För även när man hittar någon så kommer man bara vara excited över det ett tag, sen kommer det blir vardag och man längtar efter något annat. That´s why Gud alltid måste vara vår nummer ett, vår första prioritering, vårt största fokus.

Nu borde jag gå och äta frukost och fixa mig så att jag hinner få så mycket gjort som möjligt av det som behövs få gjorts! Confusing mening haha aja, have a good day! Och ta till er av bibelordet down below!

Likes

Comments

Friday yay! Nu är helgen här! Inte för att det gör mig jättestor skillnad för det känns lite som att jag har helg hela tiden haha. Jag gör ju massa saker under veckan men man bestämmer sitt schema ganska mycket själv ju så då lever man i frihet! Jag mår lite bättre nu än i förrgår kväll och igår morse. Fast fortfarande känner man lite människofruktan och jag blir lite arg på mig själv för att jag är så feg! Jag menar när jag pratar, pratar jag så tyst att ingen hör mig... Well, man är ju som man är eller hur? Och, så jobbar Gud på en hela tiden så att man blir bättre och bättre för varje dag! Hittills idag har jag haft min morgonandakt, käkat frukost, kollat mail och lite sånt och jobbat med en uppgift som ska skickas in till min kursledare, för Bibelskolan, idag. Och så gör jag hemgjorda Snickers! De ligger i kylen nu så om några minuter borde de vara klara! Så spännande att få se hur de smakar! Om ni är sugna på att testa så länkar jag receptet här! Receptet är ifrån Fridas bakblogg och det är inte alls komplicerat! Jag funderar på att börja med typ "dagens negativa" och "dagens positiva". Dagens negativa är ju inte nödvändigt egentligen. Det är mer att om jag skriver något negativt, ex. något som är jobbigt eller så, så ska jag skriva något positivt också även om det bara är något jättelitet. Det finns väl alltid något positivt att hitta på en dag eller? Mycket handlar ju om hur man ser på saker, från vilket perspektiv. Jag vill i alla fall tacka Gud för att han löste en grej som varit ganska jobbig för mig. Alltså det är helt crazy. Jag trodde att det skulle bli en ganska lång process och massa jobbiga samtal och grejs men Gud bara löste det på en sekund typ. Jag insåg faktiskt inte ens förrän någon dag senare att Gud hade löst det för Han gjorde det så fort och enkelt. Det känns så skönt! God is amazing! Nu borde jag diska efter mig (det blir en del kladdig disk när man gör Snickers men, jag tror det är värt det!) och sen ska jag väl städa också för idag är det städdag hemma hos oss! Och så måste vi ju ha mat också! Det märks att mamma inte bor hemma mån-fre haha. Och Josef har ju flyttat hemifrån nu så under veckan är det bara jag, pappa och lillebrorsan. Det funkar ändå helt okej hittills. Ni får ha en superfin dag och en superbra helg!

PS. Jag försökte ladda upp några bilder på mina nu färdiga Snickers men det krånglade så bilderna blev helt konstiga, men ni kan ju se hur de ser ut på Fridas bakblogg! Mina blev inte riktigt lika snygga haha men inte så långt ifrån😉

Likes

Comments

Idag är första riktiga dagen med praktik i kyrkan! Och jag har insett att det inte är vad jag trodde när jag signade upp (svengelska hundra procent😂), men jag är förmodligen där Gud vill ha mig och det är det viktigaste.

Okej, det där skrev jag igår. Vill ni veta vad jag har att berätta idag? Well, jag hade precis ett möte om en konferens som jag velat att vi skulle anordna i över ett år nu och you know what? Jag gick gråtandes hem nästan hela vägen. Varför? För att attityden vissa har är liksom "du vet ingenting lilla flicka". Jag la tre timmar idag på att förbereda inför det här mötet och det var långt ifrån allt jag vågade säga när jag väl var där. För de där blickarna och tystnaden och... det blev verkligen inte som jag hade tänkt. Och det känns som om flera av dem bara jämför med hur det varit tidigare, med tidigare erfarenheter. Och de kommer inte vilja komma och det går inte att göra så. Och kanske är det så, men hallå EXPECT THE UNEXPECTED. Vissa saker jag sa som faktiskt var viktiga bara sket man i. Kanske tycker jag bara synd om mig själv för att det inte blev som jag tänkt mig. Kanske är jag arg och ledsen på mig själv, kanske är det mitt eget fel för att jag inte alltid vågar säga vad jag egentligen tycker och vill. Kanske har de rätt om allt eftersom de har flera års erfarenheter. Men det jag känner efter den här kvällen är att jag vill flytta härifrån så fort det här året är slut. Kanske känner jag bara så just nu och allt kanske har ändrats imorgon. Men gosh jag kan inte sluta gråta just nu. Mitt i allt det här vill jag bara tacka Gud för att Han alltid är med och aldrig lämnar mig. God I love you so much! Utan Honom skulle jag vara förlorad för alltid

Godnatt på er! Hoppas ni har haft en bättre kväll! Såklart var inte allt dåligt, mitt tema kommer iaf användas. Jag vet inte varför, men jag bara gråter en massa just nu.

Likes

Comments

Godmorgon! Det var några dagar sen sist! Det har inte varit så att jag inte haft något att skriva utan mer att känslorna har gått upp och ner hela tiden. Ena sekunden har jag mått toppen och nästa botten och tvärtom. Därför ville jag inte lägga upp något eftersom det kunde ge en fel bild av tillvaron. Förstår ni vad jag menar? Ser man till helheten skulle jag i alla falla säga att jag haft en fantastisk vecka. Jag var på Kaggeholms slott ,utanför Stockholm, med Bibelskolan måndag till fredag. Då fick vi träffa de två andra regionerna så vi var väl ca 45 "elever" (teamare). Det var jätteroligt och atmosfären var så öppen! Man kunde liksom vara med typ vem som helst från alla de tre regionerna. Det var liksom inte så att man bara var med sin egen klass utan man var med alla typ. Så sad att man inte kommer att träffa de andra regionerna förrän januari😭 Klassen (region Syd) träffar jag i oktober igen så det ser jag framemot!
Nu är jag i Linköping hos storebrorsan igen. Beger mig hemåt igen vid tvåtiden. Veckan var inte bara nice på grund av sällskapet utan undervisningen och kvällsmötena har verkligen gjort så mycket och man känner sig på vissa sätt som en ny människa jämfört med för två veckor sen. Och oh my gosh Michelle! Michelle är min kursledare och hon är en så galet äkta och genuin människa. Jag har aldrig träffat någon som henne! Wow säger jag bara, jag är så tacksam för att ha hamnat i hennes klass!
Det var väl allt för nu kanske, ha en bra dag och kom ihåg att Jesus är enda vägen så försök lära känna Honom så bra du bara kan! It's life changing!
💫

Likes

Comments

Hallå på er! Ska försöka hinna skriva ett blogginlägg nu! Det har varit så mycket den här veckan så jag har faktiskt inte hunnit nu de senaste dagarna. Som ni vet så började jag Teamträningsskolan i måndags. Och alltså oh my gosh jag älskar min klass. Alltså tänk att få ha en klass där alla är kristna? Wow. Liksom i både högstadiet och gymnasiet la jag ingen energi på att komma nära klassen av olika anledningar men nu känns det bara så fantastiskt och det känns som att jag för första gången förstår varför en del är ledsna på skolavslutning, student osv. Jag menar jag har träffat min klass i fyra dagar och det känns redan som att jag aldrig vill lämna dem haha

Med praktiken i församlingen har jag väl bara småstartat lite och det drar väl igång på riktigt nästnästa måndag eftersom vi är i Stockholm med bibelskolan den här veckan som kommer. Innan jag började bibelskolan var det mest bara tiden i kyrkan jag tänkte på och inte alls så mycket på själva klassen och undervisningen etc. Men nu känns båda roligt så klart. Jag måste dock säga att det känns lite jobbigt med praktiken. Jag hade liksom en bild av vad jag skulle göra i kyrkan, typ arrangera saker, jobba med att utveckla, starta något för unga vuxna, konferens m.m. Ja, saker jag brinner för helt enkelt. Såklart förstod jag att jag skulle få göra andra saker också, men! Nu känns det som att jag får göra allt det som vi har för få ledare till. Vara med i alla barngrupper, i fritidsgården, konfan, söndagsskolan. Och som jag har upplevt det tidigare, brinner jag inte för något av det här. Kanske eventuellt konfan. För om jag har "uppfattat mig själv rätt" om man säger så, så är min "målgrupp" mogna personer (oftast från gymnasieåldern uppåt) eller mogna kristna (oavsett ålder). Och nej jag har inte problem med att vara med på alla de här "aktiviteterna" men grejen är att de områdena jag faktiskt brinner för kommer jag ju göra ändå på min fritid eftersom jag inte kan låta bli! Det jag menar är att det kanske blir för mycket då! Är det bara jag som gör allt negativt? För jag har en tendens att bli väldigt negativ när saker inte blir precis som jag har tänkt. Eller är det faktiskt något som inte är rätt här? Well, som allt så får jag lägga det i Guds händer, prata med Honom om det och be! Ibland är svaret så nära men ändå tar man världens omväg för att ta reda på det.

Likes

Comments

Okej jag har alltid haft problem med avundsjuka. Mamma säger att det nog kan bero på att jag inte har systrar. Man har liksom inte vant sig vid konkurrens så då blir det mycket jämförelser, avundsjuka etc. Och tidigare har det ju varit mycket med andra tjejer men det har jag väl lite kommit över. Nu har det blivit något ännu jobbigare. Avundsjuka mot andra kristna. Vilket känns så extremt fel för man träffar alla dessa underbara människor som har fantastiska gåvor och personligheter men så kan man inte fullt uppskatta det pågrund of this jealousy!😖Som jag kanske har nämnt så är jag i princip uppvuxen ensam i kyrkan. Visst jag har varit med i söndagsskolan, gått på en del barngrupper, tonår (inte i vår kyrka) och så men ni vet i just det här "växt-stadiet", så har jag liksom varit ensam vilket gör att jag inte är van vid konkurrens. Och med konkurrens menas såklart inte att man ska konkurrera och försöka vara bättre än andra utan att man är van vid att det finns andra så att man just inte tävlar och försöker vara bättre eftersom att man är van vid att det finns andra också. Så då kanske ni förstår att det blir lite jobbigt för mig nu när jag börjat bibelskola med massa andra kristna liksom. Men det är bara något jag måste övervinna, något jag måste vänja mig vid. Och med Jesus ska jag det. Jag ska inte låta djävulen vinna som så många gånger innan. Inte idag. Inte någonsin igen. #hillsong #nottoday

Likes

Comments

Så igår började bibelskolan... det kändes helt okej (vilket är en 6:a på en skala från 1-10). Det enda är att jag har en jobbig känsla som inte vill släppa... men jag tror att det är för att jag börjar något nytt. Som min lillebror säger nu när han precis börjat gymnasiet - jag vill bara komma in i det. Alltså komma till den punkten där man liksom är inne i det. Och så är det där med att make new friends. Jag har ganska svårt för det faktiskt. Alltså inte att prata lite, hänga lite och sådär men ni vet att verkligen bli "djupa" vänner. Med djupa menar jag att man pratar om allt. Jag har faktiskt inga sånna utanför familjen. Om något är jobbigt eller svårt är det min familj jag pratar med eller mina, och särskilt en, närmsta kusiner på mammas sida. Och jag menar även om jag känt dem hela mitt liv så var det inte förrän för kanske några år sedan bara som jag verkligen vågade prata om saker. Jag har svårt att öppna mig helt enkelt. Jag vet inte vad det beror på... Men jag märkte ju att det gav plats för en helt ny typ av vänskap med mina kusiner när jag vågade öppna mig mer. Och det är ju så vänskap fungerar. Att bli bra vänner tar tid. Jag tror att jag ibland förväntar mig att det ska ske på en natt och när det inte blir så ger jag upp. Så fungerar det ju faktiskt inte. Så det är väl dags att faktiskt investera.

Något som egentligen hör ihop en del med det jag skrev ovan är att jag ofta har en negativ inställning till allting. Jag vet inte varför. Jag tänker typ "såhär har det alltid varit så såhär kommer det fortsätta att vara". Vilket är totalt fel för med Gud kan allt förändras. Jag tänker liksom jag har alltid haft det här problemet eller jag har aldrig kunnat göra det eller jag kan inte detta och jag räknar liksom inte med att det kan förändras utan såhär är det. Jag antar att det har lite att göra med att jag försöker lära känna mig själv och att jag vill kunna säga konkret det här är jag, det här kan jag det här inte, det här är jag bra på det här inte. Men jag begränsar mig nog för tidigt. Lite som att innan jag har testat att spela piano så säger jag redan att jag inte är bra på det fast jag aldrig har testat. Eller så har jag testat typ en eller två gånger och säger att jag är dålig på det. Men hallå, har man bara spelat/försökt lära sig spela piano under två lektioner/dagar i hela sitt liv så är man ganska dålig för så snabbt lär man sig inte (undantag naturbegåvningar kanske) att spela bra. Så inställningen måste ställas om till positive och jag måste ge saker en chans och investera lite tid i det.

(Bara min och lillebrorsans helgfrukost, ett fantastiskt bibelord och världens bästa predikan som jag tycker ni ska gå in och lyssna på!
😉)

Likes

Comments

Well, tänkte att det var dags för en ny uppdatering... hade tänkt skriva något igår men tiden rann iväg Jag mår rätt bra nu ändå. Förra veckan var det sådär. Fast jag vill göra typ massa saker men det hinner jag ju inte! Trots att jag är ledig nu haha Så det gör mig lite uppstressad ibland.

I helgen var jag och två kompisar på frizon! Första gången jag var där faktiskt. Jättemysigt område! Tigge (Tigleth Malkey) predikade på lördagkvällen och han var ju såklart grym som vanligt
👏🏽 På söndagsmorgonen predikade en talare jag aldrig hört innan - Sara Eklind. Hon var sjukt bra!! Hillsongs lovsångskväll var också underbar!

Nu till något annat. Idag läste jag i Bibeln i Matteusevangeliet 20:1-16. Läs gärna själv men jag kan förklara berättelsen lite kort. Det är en man som äger en vingård och som under hela dagen "samlar in" arbetare. De första han "anställer" jobbar ju hela dagen medan de som kommer till gården sist bara jobbar någon timme. När de sedan ska få sin lön får alla lika mycket och då blir de första sura för att de har jobbat mycket längre än de som kom sist. Men ägaren säger då att de hade kommit överens om den lönen och att han som ägare själv får bestämma om han vill ge lika mycket även till de sista arbetarna. Hela den här berättelsen kommer efter Matt 19:30 där det står: "Många som är sist ska bli först, och många som är först ska bli sist.
Jag tänker att man skulle kunna tolka det så att även om du exempelvis varit kristen hela ditt liv eller en vecka så ger Gud lika mycket blessing till alla. Spelar ingen roll hur länge liksom. Och kanske får den som inte varit kristen alls länge blessings, som någon som varit kristen länge väntat på, före den som varit kristen länge? Men det är Guds godhet. Vi kanske inte förstår den men Gud bestämmer själv hur Han vill göra.

Har ni upplevt det någon gång? Att någon som precis blivit kristen verkar ha allt man själv jobbat med i flera år eller kanske hela livet?

Have a good day people and remember, God He is there right with you
🙏🏽❤

Likes

Comments