Skit. Varför gör jag såhär? Bläddrar igenom för många personer på fb, kollar för mkt på andra, gör slash inte gör massa saker som ger mig ångest. Och det värsta? Jag tar det inte med Gud! Jag vet att lösningen finns där, jag vet att jag känner mig så lycklig och levande i Hans närvaro i Hans plan, när jag ger Honom tid, lämnar över allt till Honom och låter Honom hjälpa mig att reda ut allt. Men näe, jag försöker ta itu med allt på egen hand. Hallå Lydia?! Jag vet ju att lösningen, svaret, exit finns där. Hos Honom. En viskning ifrån.
Det är precis som Paulus skriver i Romarbrevet 7; Det jag vill göra gör jag inte och det jag inte vill gör jag. Jesus I need you... Let me wake up in your presence tomorrow
🌤

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Läste idag, tidigare, på morgonen första kapitlet i en bok i Bibeln som heter Job. Även om jag har hört om honom innan så blev jag så berörd när jag läste det själv. Han hade allt, en familj med tio barn, ägde typ massa djur, över 10 000, (det var rikedom på den tiden) och det står också att han var den mäktigaste mannen i det området. Dessutom var han riktig gudsman. En dag frågade Gud om Anklagaren (djävulen) hade lagt märke till Job, den ”mest” gudsfruktande människan på jorden sa han. Då sa anklagaren att Gud hade välsignat honom och skyddat honom, hans familj och hans ägodelar. Han sa att om Gud skulle röra det som tillhörde honom (Job) skulle han ”förbanna honom rakt i ansiktet”. Så Anklagaren såg till att all Jobs rikedom ”försvann”. Alla hans djur blev dödade eller bortrövade och alla hans barn dog. Det står att han sedan rev sönder sina kläder, skar av sig sitt hår och sa: ”Naken kom jag ur min moders liv, naken vänder jag åter. Herren gav och Herren tog, lovat vare Herrens namn”. Han förlorade ALLT, men ändå så väljer han att prisa Guds namn istället för att bli arg på honom eller skylla på honom! Det är bara så sjukt! Man kan känna sig ganska så fjuttig med sina problem och hur man ibland nästan tar avstånd från Gud när det händer dåliga saker, eller glömmer att tacka och prisa honom när allt inte är bra. Är taggad på att läsa vidare, imorgon hoppas jag! Har redan tjuvläst lite på andra kapitlet, men det är sjukt intressant faktiskt. Man blir inspirerad och uppmuntrad också. Kunde Job prisa Gud efter att något sådant här hade hänt, då har jag inget att skylla på.

I lördags så startade vi igång läktarhänget, ett ”häng” för unga och unga vuxna (typ gymnasiet och uppåt). Det kom väl inte supermånga, men det var trevligt ändå. Det kom tre killar från Syrien och de stannade till en bit efter ett på natten. Det var så gulligt för när klockan var typ 00:40 så kom de in i köket och frågade om de kunde få mer kaffe haha. Man trodde typ att de skulle säga att de tänkte gå hem, men nej hihi. Jag var väl hemma typ halv två igen. Det blev lite sömn för jag och några till hade lovsången dagen efter så jag sov nog inte ens sex timmar, men det gick bra ändå. Efter gudstjänsten åkte vi med några vänner till den där äventyrsbanan på Isaberg. Det var lite läskigt var det, men kul också och sen efter grillade vi korv och mm det godaste: Skrabbelucker. Mmmmmmm så gott!

Annars har helgen varit lite jobbig ”psykiskt” om man säger, lite idag på morgonen också tills jag läste om Job och bara kände att wow en sån relationen till Gud vill jag ha. Nu kommer jag ärligt talat knappt ihåg vad som var jobbigt, jag vet att det var lite ångest över att jag fikat för mycket haha, jag har lite problem med att ta lagom. Men det känns inte så viktigt nu, plus att jag inte (eller försöker) äter kakor och sånt på vardagar.


Likes

Comments

Jag sitter här med min lite onda mage efter att ha ätit lite för mycket fika på ledarsamlingen med J, J och J. Haha whoops! Annars har jag väl hunnit plugga lite företagsekonomi inför provet nästa vecka.
Vad hände undrar jag? Ni skulle sätt mig igår, helt galen och ja ganska så taskig mot min familj. Fick världens stressattack och ville inte hjälpa till med nåt hemma, hade inte TID. HAHA. Idag så bara chillar jag runt. Slutar skolan vid 16 och sen sitter och fikar i två timmar och sen drar hem och övar lite inför söndag och sen pluggar. Vad fick jag panik över? Och förresten kan jag bara ta hjälp av Jesus för att hinna med allt som ibland verkar för omöjligt att hinna. Åh, önskar jag litade på Honom mer! Men jag försöker! Och jag tror att det blir bättre och bättre för varje trial man går igenom. Men jag känner mig verkligen som värsta svikaren mot Gud ibland. Liksom när man inte är mitt i all shit så bara "jag klarar allt med Guds hjälp", och sen när man står där försöker man bara lösa allt själv och blir helt galen när det inte går direkt, och så tänker man "Gud är med mig" men händer det inte något PANG POOF DIREKT, så börjar man igen. Men man måste lyssna på Gud och låta Honom sköta saker i den takt han har tänkt. Fast ibland är det bara så svårt eller hur? Nu blir det matte med papi. Ses fina människor som orkar läsa hihi💗

(Återigen sorry för bristen på bilder, jag måste verkligen bli bättre på det där)

Likes

Comments

Ny dag... Precis ätit en god frukost och nu sitter jag här i fåtöljen och funderar på vad jag ska skriva😁 Kan ju skriva en standard. Igår efter skolan hann jag typ bara äta innan jag åkte till träningen vid 17. Mamma behöver alltid bilen efter mig så därför måste jag åka tidigare från träningen, vilket är lite tråkigt för man vill ju hinna prata lite med alla eftersom jag bara träffar dem en gång i veckan... Men jaja
När jag kom hem så åt jag typ en macka pluggade, duschade och så i säng. Typ. Idag på morgonen vakande jag lite sådär, när man tycker att livet känns lite jobbigt så där, mycket som ska hinnas med osv. Men sen kom jag på att det är ju bara att be! Be at jag ska hinna med allt i skolan innan ledigheten, be att problemen löser sig, be för allt jag tycker verkar vara för svårt, allt jag behöver hjälp med!
Ibland kan man ha lite bråttom, man vill ha svar direkt för man tror att annars kommer det inte lösa sig... Men Gud vet faktiskt bättre än oss! Han har allt framför sig, medan vi bara har det vi ser, och det är långt ifrån allt som finns. Så no worries. Ett av mina favoriter av @TrustGodbro: "Worry ends when faith in God begins" och det är så sant!

(En bild på frukosten och en bild jag tog på vägen hem från träningen, stannade mitt på 70-vägen, backade några meter och klickade haha)

Likes

Comments

Måndag igen och jag är tillbaka i mina rutiner att lägga mig tidigt och gå upp tidigt, underbart hihi! Nu har jag återigen "obegränsad" tid med min bästa vän varje morgon! Jesus💗 Nu börjar en ny vecka efter en inspirerande helg med två besökta möten som gästades av Jeff Adolfsson och Anders Ahlenius. Idag tänkte jag mest bara hinna med skolan, träningen och plugg förutom det här inlägget. Morgonandakten står så klart med men den har jag ju redan haft hihi. För att jag ska hinna med allt som jag vill göra så har jag bestämt att jag inte kommer att hinna med allt jag vill göra... låter det konstigt? Det jag menar är att jag kan inte hinna vara engagerad i kyrkan, fokusera på skolan, driva bloggen, baka allt jag inte ätit på två år och mer, skriva allmänt annat osv. Därför har jag valt att fokusera på mitt engagemang i kyrkan, skolan och bloggen. Det andra får komma senare i livet, när jag har mer tid för det eller när jag väljer bort något för något annat. Så vi får se hur det går med det... Jag hoppas att jag kan hålla fast vi det! Jag skulle vilja sitta ner och fortsätta skriva här, men jag måste dessvärre göra mig i ordning inför skolan...

Här får ni dagens bibelord i alla fall! (Jag vet, jag måste bli bättre på att ta bilder haha)

Likes

Comments

Jaa… Vaknade denna lördagsmorgon med lite typ ångest. Inte riktigt men typ. Lite för att man typ frossade lite nutelladoppade pringles igår… Lite för att man använde pengar fast man bestämt att man inte skulle göra det… Lite för att man inte pluggade det som skulle… Och lite för att man hoppade över saker eller lämnade saker tidigare än man skulle… Tillsammans så bildades ångest. Inte stor, inte så mycket, men lite. Jag vaknade och tänkte att jag får ju ändå förlåtelse av Gud. Och sen så tänkte jag, men hur kan han förlåta mig för i princip samma sak så många gånger? Det är inte logiskt. Fast sen tänkte jag att han är ju faktiskt kärleken själv. Och dessutom så har han en ”egen kärlek”. Ordet kärlek på något typ bibliskt språk (jag har inte helt koll) har flera betydelser eller ord för kärlek. Kommer inte ihåg riktig men en kärlek t.ex. kärlek en mamma(Förälder?) har till sitt barn. Det fanns nån eller några fler men iaf. Det fanns också ett ord för Guds kärlek. Alltså har han en egen kärlek som vi inte riktig förstår… Tänk bara att Gud skulle förlåta en person som mördat massa människor och låta denna komma till himlen, VI förstår inte sånt, därför att vi förstår inte hur stor Guds kärlek är plus att han också är kärleken. Okej det där blev lite förvirrande haha men jag går vidare. Sen tänkte jag också på att jag kan förlåta min lillebror varje gång han ”av misstag” råkar slå mig, eller ”skada mig”. Jag ska förklara haha. Han kan hålla på med nåt ni vet t.ex. när någon låtsas att de kastar en boll på dig och sen skrattar för att du bli rädd? Sådana saker brukar Johannes göra, bara att han ganska många gånger faktiskt råkar träffa mig (råkar kasta bollen på mig). Jag förlåter ju honom ändå liksom, varje gång. Samma sak mellan mig och mamma. Vi båda är rätt så envisa så det kan bli en hel del argumentationer ibland och så kan vi bli ganska sura på varandra. Men sen står vi ändå där och ber om förlåtelse. Och Bibeln säger ju att det inte finns någon gräns på hur många gånger du ska förlåta någon. Så om det står i Bibeln att vi ska förlåta andra hur många gånger som helst, varför skulle inte Gud förlåta oss hur många gånger som helst? Så det är bara att ta emot trots att man känner (det gör jag i alla fall) ganska ofta att man inte förtjänar det. Nu ska jag fortsätta med min morgonstund. Hela den här veckan har det varit lite kaos med den. Jag har liksom lagt mig sent och då går man inte upp så tidigt och så hinner man knappt nåt och ja… Och det gör jag knapp nu heller för jag ska iväg vid nio, alltså om mindre än en timma och jag har inte ätit frukost eller gjort mig i ordning än… Hela allting känns lite kaos-igt nu. Jag gör verkligen inte det jag ska. Och så känner jag mig skyldig och då pratar jag inte med Jesus för att det inte känns rätt och så vill jag inte fråga Honom om hjälp för det känns som sagt att jag inte förtjänar det. Och sen när jag ber om hjälp kan det vara att jag vill att Han ska leda mig när det gäller vad Han vill att jag ska göra. Men så har jag svårt att veta när Gud talar, att höra Hans röst, eller att förstå vad Han vill och då försöker jag lösa saker själv istället och så känns det fel så frågar jag Gud så får jag inte svar direkt eller förstår inte och så går det runt sådär. Jaja, genom allt så måste jag komma ihåg att alltid hålla fast vid Honom. Därför att det finns någon som vill dra ner mig, som vill få mig bort från Gud och han försöker hela tiden – el diablo. Det lät inte liak hemskt om man sa det på spanska istället för svenska haha. Jag ska förklara mer om det sista en annan gång men nu måste jag skynda mig om jag ska hinna, ses!

(sorry, men har inga bilder att erbjuda...)

Likes

Comments

Morgon igen. Och jag har precis released. Igår lyssnade jag på podcast av Elevation Church som handlade om rytm. Olika länder har olika rytm, olika kyrkor och olika människor. T.ex. som pastorn i podcasten sa: get up, get dressed, get paid, go home, get up, get dresses, get paid, go home. Ingen rolig rytm. Den han uppmuntrade oss att följa var: release, recieve, respond, repeat. Release: släppa våra bördor i praise till Jesus. Ta emot det Jesus vill säga, svara på det och upprepa. Rytmen. Han snackar en del om regn från Gud och hur det faller ner. Väldigt spännande och jag har aldrig hört det berättas på det sätt han sa det förut. Så tips! Elevation Church, Code Orange Revival den är 48:45 min, det är en serie av fler avsnitt men alla heter likadant så jag skriver tiden så att ni vet vilken det är.

Ja… på senaste tiden har väl saker och ting rullat på, men jag har ändrat mina sovrutiner lite. Vart uppe sent och pluggat och gått upp hyfsat sent på morgonen jämfört med vad jag brukar. Jag tror det är tillfälligt bara för jag föredrar när man har mycket tid på morgonen. Jag har väl hunnit göra typ allt jag ska, men lite stressigt har det varit. Fast det har varit roligt också, att ha så mycket att göra alltså. Min helg såg ut såhär: Fredag, jag slutade skolan och åkte direkt till musikskolan för att ha pianolektion; åkte hem och städade; åkte till övning i kyrkan och sen direkt till ungdomssamlingen på Fabriken. Lördag, Vaknade runt 9-10, vid 12:30 ungefär gick jag hemifrån mot Missionskyrkan där vi skulle samlas för att åka och spela painball. Var väl hemma igen runt 17 och sen vid 17:30 åkte vi hemifrån till några i församlingen som vi var hembjuda till (det var supermys!). Söndagen var det först gudstjänst och eftersom jag skulle vara med och sjunga var jag där vid nio istället för tio och sen direkt efter mötet(fikat ingår hihi) så övade jag och några till inför när vi ska spela den 25. Sen var det hem och plugga typ och det var den helgen. Men det har inte känts jobbigt att jag haft fullt upp faktiskt. Och, viktigt! Jag vet inte om ni kommer ihåg, men förra veckan skrev jag ett inlägg om att jag var stressad och inte kände att jag skulle hinna. Att jag helt enkelt var tvungen att lita på Jesus och vad hände inte då? Jag hann! Jag hann med ALLT! Och det är så bara tack vara Honom. SÅ tacksam! Sviker aldrig. Precis som en av låtarna jag releasade med idag, my flesh may fail but my God he never will. Trots att jag inte klarar allt, så gör Gud det och han finns alltid till hjälp vid min sida. Så bara jag litar på honom så kan jag göra ALLT! Som en av de andra låtarna: Through you I can do anything I can do all things ’cause it’s you who gives me strenght NOTHING IS IMPOSSIBLE!

SÅ trust in him and follow the rhythm! Ha det nice!<3 (jag är ett stort fan av de här “gammeldagsa” hjärtanen trots att det nu finns emojis liksom) haha

(Bara lite bilder från helgen, ni kanske förstår att jag har ärtit lite för mycket sötsaker nu efter att tävlingen tagit slut hehe, och jag är inte så sugen på att spela paintball igen...)

Likes

Comments

Jag vet inte hur jag ska beskriva. Men det känns ungefär som att jag bokat in mig på så många saker utan att egentligen veta varför. Ni vet att jag kände mig astaggad inför hösten, särskilt med arbetet i kyrkan. Och det är jag väl typ fortfarande fast det känns lite "löst". Vad kommer detta leda till typ? Och så känner jag att jag inte har tid att lägga ner så mycket tid och energi som jag skulle vilja. Enda dagen jag inte har något utöver skolan är torsdagar och jag går ju faktiskt tredje året på gymnasiet... Men Gud är med mig alltid. Ibland kan det bara vara svårt att verkligen lita på honom. Trots att han hjälpt SÅ MÅNGA gånger tidigare. Man är alltid typ: Men den här situationen är inte som de andra han hjälpt mig i... Och så skiljer det typ en jätteliten skillnad som att ena gången behövde man hjälp med ett prov och nu en inlämning eller att det är en typ inlämning som är upplagt på ett annat sätt. Fast ibland är det att man hamnar i en situation man aldrig varit i innan och därför tänker man att det går inte. Om det är en sån situation är jag mycket upp och ner. "Jesus är med mig det kommer gå!" "Det går inte!" Tillslut så är jag ute och jag förstår att det gick, Jesus kunde hjälpa mig. Så det är bara att stå ut, be och tacka och lita på Han som kan och som vet vad som väntar runt hörnet kommer lösa situationen, för det kommer Han! Hur mörkt det än kan se ut... Så är Han med dig och Han har en utväg! Något som kan vara svårt att förstå och verkligen lita på, men för varje mörk dal man tar sig igenom så förstår man ännu mer att Han verkligen är med och ens förtroende, tro och relation med Jesus stärks! Så ge inte upp, du har någon vid din sida!

Likes

Comments

Sitter nu och äter frukost. Den här veckan känns lite stressig, så mycket som ska hinnas med... Känner inte att jag hinner, men jag måste hinna. Så vad gör man då? Ber och litar på Jesus. Vilket kan vara så sjukt svårt när det inte ser som att tiden kommer räcka och att problemen kommer att lösa sig. Trots att han hjälpt mig så många gånger. Jag behöver bara lägga oron åt sidan och lita på Han ska lösa allt, vilket han kommer att göra om jag lägger allt i hans händer istället för att försöka lösa saker och ting själv. Ibland tänker man att Jesus mest kan hjälpa en med de stora sakerna, att hela den där sjukdomen eller skadan, att hjälpa till på den där stora redovisningen man väntat på i flera veckor, att möta den där personen som är så långt bort från Jesus man kan komma. Men Jesus kan hjälpa i alla situationer. Varje dag. Även de minsta grejerna eller de mellanstora eller de mega stora, ALLA. Även tidsproblem som i mitt fall. Han kan ju faktiskt stanna tiden för dig om han vill.
Ja, jag hoppas att det var en liten uppmuntran till er. Nu ska jag bara själv ta till mig av det här och TRUST IN MY SAVIOR.

Likes

Comments

Då var man hemkommen från England. Jag var så lycklig när vi kom hem haha. Visste inte att jag var sån hemmanisse. Kanske beror på att jag typ aldrig är utomlands så då märker jag inte av det. Men det var iaf kul att se London. Fast de har verkligen inte gott fika. Näe. Åtminstone inte det jag smakade. Swedish fika in my heart alltså. Jag känner att jag inte vill bo i en storstad iaf. Fast i Sverige känns det som om Stockholm är den enda staden som går att jämföra med London, och fortfarande är Sthlm mycket mindre.

Något som jag också har märkt händer när jag åker bort, inte bara utomlands, är att jag typ lämnar Gud hemma. Inte att jag glömmer honom helt, men jag känner liksom inte på samma sätt för att ha den där morgonstunden som jag alltid har och blir liksom lite disconnectad. Det leder till att jag börjar med massa vanor som jag annars helst avstår ifrån. Som att kolla på massa youtube-klipp, eller massa film eller allmänt sitta mycket framför mobil/dator/TV. Och sen mår ja dåligt över det och känner ångest. Så vänder jag mig oftast till Gud och ber om förlåtelse och jag har blivit bättre på att förstå att Gud verkligen förlåter mig, för ibland kan det vara svårt när man känner ångest och skyldighet. Och det handlar inte om att de här sakerna kanske är fel för alla, men för mig är de inte bra. De stoppat mitt flow av liv. Alltså när jag känner att jag verkligen lever vilket jag får av min källa, Jesus. Men när jag ”stoppar i mig” massa annat som youtube-klipp och filmer etc. så blir det istället min källa och den källan fyller mig inte med liv, med Guds kärlek eller hans himmelska kraft. Det fyller mig med värdslig energi och den är inte bra. Lite krångligt att förstå kanske, men det är så jag känner.

Nu är jag i alla fall tillbaka hemma och jag mår mycket bättre! Har en del plugg att ta igen nu i veckan men annars är jag mest taggad. Vad har min skapare planerat för den här veckan?! Spännande! Love Jesus <3

(Bara en bild på en fin (men väldigt dyr) servis jag hittade på Harrods. Kanske kan jag köpa den nån dag hihi💗

Likes

Comments