Burma, Flickors historier

När Waing Waing var bara en liten bebis blev hon såld till ett barnlöst par borta i ett annat land. Allt var bra och de tog väl hand om henne, fram till den dagen frun i familjen blev gravid. Det som hade kunnat bli en saga med ett lyckligt slut blev istället en mardröm, för när de fick sitt nya barn gick Waing Waing från att vara deras enda skatt till att bli familjens slav. De fryste ut henne från familjen helt och hållet, segregerade henne från deras biologiska barn och utsatte henne för både svält och misshandel.

Efter att ha fått utstå både fysisk och psykisk misshandel under en längre tid, från de som tidigare varit hennes trygghet, fick hon nog. Hon klarade det inte längre. Det var för smärtsamt. De kramar hon tidigare fått hade bytts ut till slag och sparkar och hon såg bara en utväg: att rymma iväg med sin enda vän, en kille från skolan. Men efter ett tag visade sig denna kille vara allt annat än hon trodde att han var. Han var droghandlare men också drogberoende själv och efter bara några månader tillsammans lämnade han Waing Waing på en smutsig toalett på en tågstation långt ifrån deras hem.

Där satt hon. Helt övergiven. Helt ensam. Hennes biologiska familj sålde henne för att kunna betala hyran och hennes nya familj ersatte henne med ett annat barn. Och nu hennes enda vän. Vem vänder man sig till då? Vem och vad lever man för?

När hon satt där på tågstationen helt övergiven kom en kvinna fram till henne. Denna kvinna visade omsorg och sa att hon ville hjälpa henne, och på grund av hennes sårbarhet och desperata jakt på kärlek accepterade Waing Waing kvinnans erbjudande. Men efter en stund skulle hon få reda på att kvinnan inte var personen som skulle rädda hennes liv, utan tvärtom. Hon skulle släcka det. Men vid det laget var det redan försent, då fanns det ingen återvändo. Kvinnan visade sig vara en bordellmamma och såg till att Waing Waing snabbt blev inskolad genom misshandel och våldtäkter. Strax därefter såldes hon till en bordell där hon tvingades till att bli männens sexslav.

I tre dagar jobbade hon i bordellen. Tre dagar fyllda av slag, förnedring, män efter män och våldtäkter efter våldtäkter. Hennes tårar, skrik och rop på hjälp blev totalt ignorerat och de lät henne knappt vila innan det var dags igen. Ingen hörde henne och ingen ville höra henne heller.

Men tillslut lyckades hon lura männen, få tag på en mobiltelefon och ringa polisen som kom och räddade henne. De visste inte vad de skulle göra med henne så de ringde runt till olika organisationer i stan och tillslut nådde de fram till oss.

Edens team kom till tågstationen den kvällen och där hittade de henne. En liten liten men modig flicka, ståendes barfota med en vettskrämd blick. I handen höll hon en liten svart plastpåse som innehöll allt hon ägde. De tog henne till Edens hus där hon fick duscha och sätta på sig nya, rena kläder och det krävdes inte mycket tid med flickan för att förstå att hon hade djupa emotionella sår i själen som skulle ta lång tid att läka.

Den här flickan hade “tur”. Hon lyckades bli fri efter bara tre dagar, dagar som var tillräckliga för att förstöra hennes liv. Men det finns de som tvingas vara kvar i slaveriet i år. Och sen finns det dem som aldrig får hjälp, som aldrig får smaka på frihet igen. De som dör där, långt ifrån hemma och långt ifrån sin mamma.

Som en liten flicka en gång sa: “när de slog mig saknade jag mamma.”

Dessa tjejer kan bli räddade. De kan få liv igen och de kan få uppleva kärlek igen. Men det är inte upp till dem, det är upp till oss.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Burma, Flickors historier

När Dangulé Rasalaite var 16 år gammal anlände hon till Sverige i tron om att hon skulle få arbeta som bärplockare. Hennes mamma hade lämnat henne två år innan det, för att flytta till Usa med en man som hon träffat, och fadern satt i fängelse på livstid. Mamman hade även avsagt sig all kontakt och ansvar för henne i ett brev till kommunen.

Så den 17 september 1999 anlände Dangulé till Kristianstads tågstation med hopp och pirr i hela kroppen. Hon var redo att lämna sitt tuffa liv bakom sig och påbörja ett nytt. Påbörja ett bättre. Men riktigt så blev det inte. Istället såldes hon som sexslav i Arlöv.

Hon blev fråntagen sitt pass och kördes till en trång lägenhet där hon hölls fången i flera månader. Det var en gammal man som höll henne inlåst och det var fritt fram för både han och hans vänner att ta för sig av flickans kropp, och när de inte ville ha henne så körde han runt henne till andra män. Allt från tonåringar till pensionärer, ensamvargar till tvåbarnspappor och högt uppsatta chefer till taxichaufförer. Alla som ville ta en del av flickans kropp var välkomna så länge de kunde betala - till honom.

Efter ett tag lyckades hon rymma från lägenheten där hon hölls fången, men då var det redan för sent. Då hade all ondska och sorg redan tagit över hennes kropp och hon såg ingen annan utväg förutom döden. Inom några timmar hittades hon död nedanför en bro i centrala Malmö.

När hon hittades hade hon inget pass eller andra identifikationshandlingar på sig, men polisen fann två telefonnummer nedskrivna på papper i hennes vänstra byxficka. Med hjälp av detta spårade Malmö-polisen lägenheten i Arlöv där hon hade hållits inspärrad. I lägenheten fann man även Danguolės ägodelar och tre avskedsbrev till hennes gamla vänner i Litauen, där hon berättar om hur hon blev såld till olika män och hur hon kände sig. I ett av breven står det att hon gråter och är rädd för att ''Ryssen’’ letar och är ute efter henne.

Flickans öde blev inspirationen till den berömda filmen Lilya 4-ever och var även starten till att den så kallade sexköpslagen infördes i Sverige. Den innebär att det är lagligt att sälja sex, men inte att köpa och finns till för att skydda de som tvingats in till prostitution.

Det är en väldigt stark scen i slutet av filmen där man får se männen ur flickans perspektiv. Man ser dem ligga över henne och man ser deras ansiktsuttryck medan de tar för sig av hennes kropp. Men de ser inte henne, de tittar inte ens på henne. Nej, för dem är hon bara ett hål och hennes tankar om att ta sitt liv där och då är helt obetydliga för dem. Som hon beskriver det i ett av sina brev “jag är bara ett hål som de onanerar i.”

Se filmen.

Likes

Comments

Burma, Flickors historier

Xiao Deng är bara 16 år gammal när en ung, stilig man i kostym kommer fram till henne på stan och frågar om hon vill ha ett jobb. Han berättar att han jobbar för en stor mataffär vid namn Carrefour och att de just nu söker unga, söta och sociala tjejer. Hon är lite skeptisk till en början, men hennes mamma är väldigt sjuk så hon behöver pengarna och han verkar faktiskt vara trevlig. Han märker att hon tvekar och säger snabbt att hon bara behöver fylla i några papper och sen komma på en kort intervju på deras kontor. Han pekar på en vit byggnad som ligger lite längre ner på gatan, kanske 50 meter ifrån dem. Xiao rycker på axlarna och följer med honom. Om hon inte tycker det känns bra kan hon ju alltid gå därifrån, tänker hon. Det hon inte vet är att det beslutet är det som kommer förstöra hennes liv

Hon kommer in på deras kontor och möts av en liten kvinna med ett stort leende, vilket genast får henne att känna sig lugnare. Hon slår sig ner på en stol mitt emot kvinnan och börjar att svara på flera frågor. Allting känns trevligt och bra fram tills kvinnan frågar om hon Xiao är oskuld. Hon skruvar på sig, skrattar till lite och säger att hon tycker att det är en lite generande fråga att svara på, men kvinnan förklarar att de nämligen bara vill anställa fina flickor och att det därför är en relevant fråga.

Den unga mannen som kom fram till henne på stan kommer in i rummet och ler mot henne, tackar för att hon följde med och serverar henne ett stor glas Coca Cola. Hon är så törstig så hon sveper glaset utan att riktigt tänka efter och efter bara några sekunder börja hela rummet snurra, allt blir svart och hon faller ihop.

Några timmar senare vaknar hon upp på ett kallt golv i ett mörkt rum, helt naken. De har tagit av henne alla hennes kläder och hon kan känna en dunkande smärta från hennes underliv. Hon har ingen aning om var hon är eller vad som har hänt henne, men hon kan höra flera män diskutera vilt utanför det mörka rummet. Några minuter senare ser hon handtaget tryckas ner och in kommer en stor man som stirrar på henne. Han låser dörren efter sig och börjar sedan att slå, sparka och spotta på henne. Han misshandlar henne i över en timme och mellan slagen förklarar han att han tagit flera bilder av henne när hon var naken och medvetslös och att han kommer lägga upp de på internet om hon inte gör allt han ber henne om.

Och där, just då, började Xiao Dengs liv som sexslav, leksak och som fånge. Hon blev våldtagen, torterad och förnedrad flera gånger per dag i över 6 månader innan hon tillslut blev räddad.

Idag är hon fri, självständig och någorlunda lycklig. Hon har väldigt svårt att förlåta sig själv för vad som hänt henne och kan inte släppa tanken av att ingenting av det här hade hänt om hon bara hade sagt. Men trots kampen inom henne, mardrömmar och tusen ärr i själen har hon äntligen börjat kunna se det fina i livet och är nyfiken inför vad framtiden har att ge henne.

En 16 årig tjej som var för godtrogen för sitt eget bästa. En 16 årig tjej som bara ville göra hennes familjs liv bättre men istället förstörde sitt eget.

Likes

Comments

Burma, Flickors historier

Ännu en tjej är räddad.

Jag går ut i hallen och där står hon. Där står hon med lila strypmärken som slingrar sig runt hela halsen och med en blick som skriker på hjälp. Där står hon med sin lilla, trötta kropp i en alldeles för stor tröja och med sin fyrkantiga, röda ryggsäck i handen. I den lilla ryggsäcken har hon packat ner hela sitt liv. Allt hon äger.

Hon var 13 år gammal när hennes mamma sålde henne för att kunna betala hyran. Hon var 13 år gammal när hon blev bortförd av stora, främmande män och sakta såg hennes mamma försvinna ur sikte medan hon försvann mot en främmande destination och en okänd värld.  

Hon blev tagen till ett bordell och levde i fångenskap tillsammans med 60 andra tjejer, de flesta yngre än hon själv, och såg hur de små tjejerna i hennes omgivning dagligen förlorade sin kropp till äldre män. Till män som var trevliga till en början men blev våldsamma så fort flickan i fråga inte gjorde vad han ville eller förväntade sig. Hon levde i fullständig skräck och fruktade den dagen det skulle bli hennes tur.

Men så en dag avlyssnade hon ett samtal som var mellan hennes hallick och en annan man. Hon hörde hur de planerade att sälja henne till ett annat land, långt härifrån. En flicka som hon kunde man tydligen tjäna mycket pengar på. Söt, liten och oskuld - precis det de gillar.

Hon blev livrädd och började planera sin flykt. På något sätt lyckades hon sno en av männens telefoner och ringde en släkting som sedan kom och hämtade henne. Hon var den enda av de 60 små tjejerna på detta hemska, mörka ställe som lyckades ta sig därifrån. Och en av få som faktiskt fortfarande lever.

Hon fick komma hem till sin mamma igen och känna sig trygg i ungefär fem månader innan hon blev såld igen, för andra gången. Den här gången som hembiträde till en rik man i Myanmar.

Som jag nämnt tidigare är det mer eller mindre en tradition här att mannen i hushållet våldtar sitt kvinnliga hembiträde, och den här gången var inget undantag. Våldet mot denna flicka pågick dagligen under ett år, tills den gången kom som fick bli den sista. Den gången han nästan tog hennes liv.

Han blev rasande över att hon försökte göra motstånd när han våldförde sig på henne, slog ner henne mot marken och försökte strypa henne till döds. Men smart som hon är så lyckades hon överlista även denna man. Hon lyckades prata sig ur situationen genom att säga att de kunde gifta sig och att han då fick göra vad han ville med henne om han bara lät henne vara nu. Han lät henne vara och samma morgon packade hon sin väska och sprang. Sprang för sitt liv.

Och där står hon nu i våran hall med sin lilla ryggsäck. En liten liten flicka med så stort mod i sig, redo att börja sin resa mot sitt nya liv. Inatt var hon nära att dö, men från och med nu är hon mer levande än någonsin. Den här tjejen kommer ta världen med storm, det vet jag.

Likes

Comments

Burma, Flickors historier

“Vi hade pratat ett tag och han fick mig att känna mig speciell. Han såg mig på ett sätt som inte ens min egna pappa sett på mig. Han frågade flera gånger om vi kunde ses och tillslut sa jag ja och åkte för att träffa honom. Där stod han redo med de vackraste blommorna jag sett, log mot mig och tog mig hem till honom. Han var så omtänksam, tog hand om mig och gav mig så mycket kärlek och bekräftelse. Vi fortsatte att umgås och det tog inte lång tid innan jag var kär i honom. Jag gav hela mig själv till honom och jag var säker på att vi skulle spendera våra liv tillsammans, för det var det han sa flera gånger. Jag var så lycklig och hade så mycket hopp inför framtiden, fram till den dagen han sålde mig. Jag fick sen reda på att han gjort samma sak med flera andra tjejer och att jag bara var en av alla andra. Att det här var hans plan från alla första början. Hur kunde jag tro att han faktiskt älskade mig.”

Det här är en av tjejerna som berättar och den här typen av historia är nästan en av de vanligaste. Hallickarna är smarta och de vet precis hur de ska göra för att få de dit de vill. De vet vilka som är mest sårbara och var de ska leta, hur de utnyttjar en situation på bästa sätt och hur de långsamt bygger upp en relation för att sedan lika snabbt avbryta den och sikta in sig på nästa.

Jag har suttit och tänkt på den här berättelsen så länge. Jag har suttit och vridit och vänt på det hela och försökt sätta mig in i tjejens situationen, försökt lista ut hur jag skulle reagera och agera. Men jag slutar alltid på samma fråga; hur överlever man det dubbelsveket? Hur tar man sig upp från något sånt?

Jag antar att de flesta av er som läser det här någon gång har fått sitt hjärta krossat eller förlorat en annan viktig människa i ert liv. Ni vet ju hur det känns, hela ens värld faller samman. Rasar. Går sönder. Det är en smärta som inte går att förklara för någon som inte har upplevt den. Den blir fysisk och känns i varenda liten cell i din kropp och just där och då känns det som att man aldrig någonsin kommer kunna bli hel igen. Att hjärtat kan gå i tusen bitar måste vara mer än bara en metafor, för hjärtat går sönder och smärtan sprider sig sen ut i hela kroppen. Jag menar, det finns en anledning till att det har skrivits och fortsätter att skrivas tusentals låtar om just olycklig kärlek, för det är en av den mest påtagliga smärta en människa kommer att uppleva.

Man ger ut sitt allt till någon, hela sitt hjärta i tron om att personen kommer bevara det i en värdefull ask och ta hand om det som om det vore världens mest ömtåliga diamant. Men istället står man där och personen, som du trodde var den rätta, har slitit ut ditt hjärta ur den fina asken, trampat på det, kastat iväg det och lämnat så djupa sår och repor att det känns som att man kommer förblöda.

Bara att få sitt hjärta krossat är en kamp i sig, men tänk då att också bli såld på det. Dessutom av den personen som man trodde älskade en lika mycket som man älskade den. Personen som var ens trygga punkt i livet, den man alltid föll tillbaka på, är istället den som säljer en. Som bara kastar en till vargarna och inte bryr sig ett dugg om ens lidande eller skrik på hjälp. För att för honom var du bara en bricka i spelet, en affär, en sak att tjäna pengar på. Det måste vara en av de mest förnedrande saker en människa kan utsättas för.

Ibland undrar jag hur dessa tjejer vågar lita på någon igen. Jag  menar, jag antar att jag inte är den enda som har tänkt “aldrig igen” efter att man fått sitt hjärta krossat. För man orkar helt enkelt inte bli förstörd igen. Så hur finner de den styrkan och orken att ge ut sig själva igen? Hur vågar man det efter att man blivit sviken av polisen, sin familj och sin stora kärlek. När de som egentligen ska finnas där, bära en och fånga en när allting faller istället är de som drar bort mattan under ens fötter, ser en falla och kollar bort.

Det är därför det finns så otroligt mycket att lära av dessa tjejer. För trots deras trasiga förflutna så vågar de ge sitt förtroende till oss. När vi sträcker ut vår hand vågar de räcka sig efter den och ta tag i den. De vågar ge sitt fulla jag, blotta sig själva genom att berätta om deras historia och barndom och litar på att vi kommer ta hand om det. Och om de trots allt mörker fortfarande kan se ljus hos människor, då kan vi också det. Oavsett hur många gånger vi blir sårade eller svikna för tillslut prickar man rätt. Precis som dessa tjejer, man prickar rätt.

Nej, de slutar aldrig att inspirera mig.

Likes

Comments

Burma, Flickors historier

Hej Sverige!

Jag ska berätta en historia för er. En historia som handlar om mina vänners allra bästa vän. Hennes historia förvandlade en stor del inom mig och jag hoppas att den kommer förvandla er också. Den här tjejens namn är Sanda Moe.

Sanda Moe var bara 12 år gammal när hon blev såld av sina egna föräldrar till en rik man i ett helt annat land. Hon fick spendera några veckor hemma hos honom för att bli “inskolad” som han så fint kallade det. Denna inskolning innebar konstant tortyr, våldtäkter och förnedring från olika män dygnet runt i hopp om att hon skulle bli svag och nedbruten. När hon till slut var så svag att hon inte längre orkade göra motstånd tog han och låste in henne i en liten liten cell, på en stor båt mitt ute på havet.

Det var över 100 män på den här båten och Sanda Moe var ensam tjej, vilket innebar att hennes lilla, 12åriga kropp som inte ens kommit in i puberteten än skulle fylla 100 mäns begär efter sex. Alla ville åt henne. Alla ville åt den lilla, lilla tjejen som just nu var helt ensam och livrädd. De hade rätten att knacka på hennes dörr och kräva att få något exakt när de ville och Sanda skulle bara ligga där och ta emot. Låta sig själv förstöras i takt med de äldre männens stön, andetag, förnedrande skratt och slag. En efter en, dag efter dag. Hennes hälsa och ork spelade ingen roll och eftersom hon var mitt ute på havet kunde hon inte komma därifrån.

Föreställ er den här flickans rädsla.Tänk er hennes tårar rinna ner från kinden samtidigt som en till människa tar sig rätten till hennes kropp. Tänk er hennes känsla när hon gång på gång blir såld till män som bara vill henne illa, som förnedrar henne och som bara använder henne som ett redskap till deras njutning. Till män som skrattar åt henne, slår henne eller skriker åt henne när hennes kropp inte orkar mer. När den viker sig och bara skriker efter att få dö eller åtminstone få vila. Till män som sen kastar iväg henne som en trasa så fort de är klara och låter nästa man ta över.

Den här flickan är nu död. Hon blev 15 år gammal och dog i en svag kropp fylld av aids och djupa sår, psykiskt som fysiskt, mitt på gatan bland hundar och sopor. Hon dog helt ensam, utan någon som brydde sig eller ville lyssna på hennes historia. Hennes familj tog hennes liv i den stunden de ansåg att hon var mindre värd än en summa pengar och männen som en för en släckte hennes glöd visste aldrig hennes namn, humor eller intressen. För dem var hon bara ett hål att stoppa in den i och sånna kan ersättas. Sånna kan dödas, gömmas och glömmas.

Jag vill kunna säga till alla utsatta tjejer jag möter här borta att vi inte har glömt dem. Att hela svenska folket just nu kämpar för att de ska bli fria, för att de ska slippas torteras, förnedras och leva i fångenskap. Men då skulle jag ljuga, för vi har glömt de. Antingen så blundar vi för det eller så läser vi om dem men glömmer dem så fort vi stänger tidningen. För att för oss är de inget mer än ord eller historier.

Men för mig är de inte bara ord. För mig är de mina vänner och jag vill göra allt jag kan för att rädda de och deras vänners liv. Så det här är mitt brev till er, mitt brev till alla er som väljer att blunda för den hemska verkligheten. Den hemska verkligheten där 12-åriga tjejer blir sålda för minimala summor pengar för att tillfredsställa tusentals män. Den hemska verkligheten där små barn tvingas leva som sexslavar istället för att få leka, skratta och drömma.

Jag hoppas att jag genom det här brevet öppnar era ögon och får er att förstå att vi måste göra någonting åt det här och det nu. För av alla barn som blir offer för human trafficking är det bara 1-2% som blir räddade och det är upp till oss att ändra det. Vi kunde inte rädda Sanda Moe men vi kan rädda andra barn. Så gör det för Sanda Moe och alla andra som just nu sitter inlåsta, livrädda och kämpar för deras liv. Vi får aldrig glömma dessa barn och vi får framför allt aldrig sluta kämpa för dessa barn.

Tack på förhand, Sverige.


Tryck HÄR eller HÄR för att hjälpa 

Likes

Comments

Flickors historier

Den här tavlan är målad av en tjej hos Eden. Den symboliserar hennes dröm; hon vill bli en stark, ensamstående mamma till sina två döttrar. Ni kommer förstå efter ni läst hennes historia.

Hon hade precis fyllt 20 år när hon blev såld som fru till en man som var psykiskt sjuk. Hans sjukdom var anledningen till att han inte kunde få en fru på ett annat sätt, vilket säger rätt så mycket om hans tillstånd. Det tog inte långtid innan han började att våldta och misshandla henne och när det väl var igång tog det aldrig slut. Hon fick stå ut med våld varje dag och tillsist fick de även en dotter tillsammans.

Hon hade blivit såld till ett helt främmande land, med en främmande kultur och ett helt främmande språk. Dessa omständigheter gjorde att hon blev ännu mer hjälplös än vad hon redan var. Tills en dag då hon träffade en kvinna som talade samma språk som hon. Hon berättade allt som hänt henne och kvinnan hjälpte henne att kontakta polisen.

Polisen sa att hon skulle stanna precis där hon var, så skulle de komma och hjälpa henne. Hon väntade och de kom. De kom, men de hjälpte henne inte. Istället arresterade de henne mitt på gatan inför alla människor. De arresterade henne som om hon var kriminell och låste in henne i en kall fängelsecell.

Hon bad om att få träffa sin dotter som vid den här tiden var två år. Polisen flinade åt henne och sa “Nej, du har gjort ditt val. Du valde din frihet framför din dotter och du kommer aldrig mer få se henne igen.” Om du som mamma läser det här kan du nog redan nu känna hennes smärta, och ni andra kan nog föreställa er den.

Där sitter hon. Inlåst i ett fängelse i ett helt annat land och vet inte när och om hon någonsin kommer få komma ut. Hon har blivit våldtagen och nedbruten i flera år och har nu också fått reda på att hon har förlorat sin dotter. Förlorat sin dotter till mannen som förstört hennes liv. På det har även polisen gjort tydligt för henne att allt är hennes fel. Hur kunde hon tro att hon kunde få både frihet och hennes dotter?

Hon blev så djupt deprimerad att hon försökte ta sitt liv ett flertal gånger, men misslyckades. Polisen skrattade henne återigen i ansiktet och sa “och så försöker du ta livet av dig. Vilken slags mamma är du egentligen.”

Samtidigt som allt det här hände så hade hennes äldsta dotter, som då var 14 år gammal, blivit tagen till ett ställe där meningen var att hon skulle få känna sig trygg. Hon hade blivit lovad trygghet och kärlek i väntan på sin mamma, men det hon fick var allt annat än det. Hon blev våldtagen av en 55 år gammal munk. En av de som skulle gett henne trygghet.

Så hur ser hennes liv ut idag? Hon blev släppt från fängelset efter 4 månader och hamnade sedan hos oss. Hon får träffa sin ena dotter varje helg men har inte sett sin yngsta dotter sen hon fick höra de orden. Vi har nu kontaktat en advokat som ska hjälpa henne att få träffa henne igen. Vi hoppas på det bästa, för både henne och hennes dotters skull. För hur många gånger kan en människa bli sviken?

Likes

Comments

Burma, Flickors historier

"När jag var 12 år kom min kusin hem till mig och berättade att hon hade hört om ett jobb i Thailand som jag skulle kunna få. Min pappa hade gått bort några år innan det och sen dess hade min mamma haft det väldigt svårt, så jag blev helt överlycklig över att jag, bara 12 år, skulle kunna hjälpa henne på något sätt. Vi frågade mamma om det var okej och hon sa ja. Det var ju ändå min kusin, vi litade på henne. Men det skulle vi inte ha gjort.

Så fort vi kom till Thailand blev jag såld till en bordell. Jag kände inte till den här världen och förstod inte vad som hände. Allt var bara så mörkt och jag började känna mig trasig och arg på insidan, men jag kunde inte göra något. Jag hade ingen talan och de hade gjort det tydligt för mig vad som skulle hända om jag sa ifrån - jag skulle bli slagen och i värsta fall dödad.

De första månaderna jobbade jag bara som städerska på bordellen, men det skulle till att ändras en dag. Jag minns den dagen när de kom och berättade för mig att jag skulle vara tvungen att ha sex med en främling så väl. Jag vet att jag grät och hatade mig själv för att jag var så maktlös. Men det jag inte visste var att det bara var början på en mardröm.

Jag levde i detta mörker i 3 år och hade sex med 20-30 män varje dag. Till slut fick jag nog och bestämde mig för att rymma. Om de ville döda mig fick de väl göra det. Det är bara så svårt att kunna förlåta mig själv för att jag var så rädd och inte försökte rymma tidigare. Men jag var verkligen så rädd.

Det är fortfarande väldigt jobbigt och det som har hänt mig påverkar mig dagligen, trots att det har gått så många år.Det är svårt att inte lägga skulden på sig själv. Jag får hela tiden höra att det inte är mitt fel, men det är svårt att tro på det och jag tar fortfarande till sprit för att döva smärtan ibland. Jag läker långsamt, men kan inte sluta känna att jag förlorade allting som var heligt och viktigt med mig själv under den tiden. All min värdighet."

Mi Mi Nge är en av tjejerna jag bor med. Hon är fantastisk på att lyfta andra, ger ofta komplimanger, är där så fort någon är ledsen, kommer ofta och ger en kramar och älskar att hjälpa till. Det gör så ont att tänka på att hon bär på den här historien och ständigt måste leva i den här kampen.
* Flickans namn har blivit ändrat för att skydda hennes identitet

Likes

Comments

Burma, Flickors historier

"När jag var 12 år sålde mina föräldrar mig för att ha råd med att att betala hyran. De sålde mig som ett hembiträde till en rik familj långt ifrån vårt hem. Jag var så rädd, för jag visste att det var en tradition att mannen i huset oftast våldtar och misshandlar kvinnorna som jobbar i hemmet, och den här gången var inget undantag.

Jag delade rum med en annan tjej, yngre än vad jag var, som också jobbade för den här familjen. Hon blev misshandlad dagligen av mannen i huset och tillslut blev hon gravid. När jag fick reda på det gick jag direkt till mannens fru och berättade det. Det visade sig vara mitt livs största misstag.

Han band fast mig i en stol och brände mig långsamt med en järnstång och misshandlade mig i timmar. När jag trodde att jag inte kunde bli mer förnedrad så klippte han av mig allt mitt hår, det vackraste jag hade. Efter flera månader av konstant misshandel och våldtäkter rymde jag.

Jag hade ingenstans att ta vägen. Jag var 12 år och ensam i ett land som inte var mitt hem. Min familj hade sålt mig och alla jag en gång litat på hade vänt mig ryggen, så jag hade inget annat val än att leva på gatan. Jag levde på gatan tills jag en dag träffade en man, en man som jag trodde kunde förändra mitt liv. Den här mannen var så snäll mot mig och fick mig att känna värdefull, viktig och uppskattad. Han sa att jag var vacker och han lovade mig att jag skulle få ett bättre liv om jag följde med honom. Han var mitt enda hopp.

Jag litade på den här mannen lika mycket som jag en gång hade litat på min familj. Jag litade på honom till den dagen han också sålde mig - den här gången för att bli någons fru. Och jag antar att ni kan lista ut resten av historian."

Den här tjejen är som ni säkert förstår nu räddad. Hon bor med oss och kämpar varje dag för att läka hennes trauman. Hon fick nyligen reda på att hon har HIV och Eden ministry har hjälpt henne att få medicin. En människa ska inte kunna överleva sånna här hemska saker, men hon står här idag och hon har framtidsdrömmar. Hon ska bli lycklig.

Likes

Comments

Burma, Flickors historier

När Li Meng Zhu var 14 år var hon väldigt duktig i skolan, men när hon skulle börja gymnasiet sa hennes pappa att han vägrade spendera pengar på en tjejs utbildning. Självklart sårade det Li, så den dagen gick hon hem till en släkting för att äta middag. Där träffade hon en kvinna. En kvinna som skulle förändra hela hennes liv. Förändra hennes liv till ett helvete.

Den här kvinnan verkade veta väldigt mycket om stadslivet, och livet rent generellt, och i slutet av middagen frågade hon om Li skulle vilja följa med henne till storstaden. Eftersom att Li fortfarande var sårad och arg på hennes pappa såg hon det som en utmärkt chans att både få upptäcka storstaden, men också få låta hennes pappa vara lite orolig en stund och kvinnan lovade ju faktiskt att de bara skulle vara borta i 24 timmar.

Det var sista gången Li Meng Zhu såg sin familj på över två år. Hon fick aldrig se någon storstad, utan kvinnan tog henne och låste in henne på ett hotell rum och gav henne bara mat när män kom in för att bedöma henne och diskutera hur mycket pengar hon var värd. Efter att ha varit inlåst i 5 dagar, nästan utan mat och vatten, var Li för svag för att ens gråta eller ropa på hjälp och kvinnan hotade med att skada hennes familj om hon ens så mycket som försökte att göra ljud ifrån sig eller rymma.

Tillslut köpte en man henne. Han körde iväg med henne, hotade henne och gjorde det tydligt för henne att hon nu är hans fru. Efter två år av ständig misshandel och förnedring lyckades hon fly, och fick hjälp via Eden ministry att förlåta och återförenas med hennes familj igen.


Likes

Comments