View tracker

INSPO

Nattlampa är något som är GULD värt när barnen sover i eget rum, men kanske ändå behöver lite ljus vid ev. blöjbyte eller matning.

Dessa nattlampor från Teddykompaniet ger en stjärnhimmel i rummet och kan skifta i tre färger. 😍


Likes

Comments

Huset

Jag har en jätterolig och spännande nyhet att dela med er, men inte idag hehe!

Det är ett roligt samarbete som ni kommer få till er förmån om ni gillar inredning! Det kommer komma upp mer information om detta inom en snar framtid när allt är helt klart.


Jag vill bara slänga in en uppdatering om huset. Vi renoverar just nu vårt sovrum, ä n t l i g e n !

Vi har slitit ut lister, golv, tak (som för övrigt var DUBBLA lager..), bredspacklat hela väggarna och slipat och återigen spacklat över småhål. Vi har även fixat elen ikväll. Imorgon står ytterligare en slipning och sen en omgång med grundfärg på schemat! Det går absolut snabbare den här gången då vi inte ska flytta några väggar eller liknande haha. Och nu har man dessutom bättre koll på hur vi ska göra och hur vi gör det mest effektivt.


På onsdag ska vi handla golv, tak, innerdörr och lister på K-rauta. Fredrik har nån kupong på 10% på ett helt köp så vi går all in på löning och passar på att spara så mycket som möjligt haha!

Annars är planerna få den här veckan. Vi ska passa på att mysa, kolla på serie och kanske träffa en eller annan kompis. En lagom seg vecka efter en fullspäckad vecka tidigare. Hoppas alla får en fin rivstart på den här veckan.


Likes

Comments

Graviditeten


1. Hur länge var du gravid? Jag var gravid i exakt 42 veckor. André kom ut på 14e dagen "övertid". Gissa vem som är lika seg idag? Haha.. Här finns en uppdatering bara några dagar innan han kom ut.

2. Visste ni om det var en pojke/flicka? Ja det visste vi! Vi gick på sammanlagt typ 10 UL, så att missa könet hade varit svårt hah. Sen ville vi veta också!

3. Hur förlöstes erat barn? Vår son föddes vaginalt på 13 timmar värkarbete sammanlagt (!!). Här finns del 1 av förlossnings berättelsen och här finns del 2.

4. När fick ni reda på att du var gravid? Vi fick reda på detta den 11 Januari 2016. André var beräknad 18 September.

5. Var det en planerad graviditet? Nej haha! Eller halvt. Vi ville ha barn, men typ ett halvår senare.

6. Det bästa med att vara gravid? Helt klart sparkarna! Att få känna någon annan röra sig innuti en själv är en känsla som inte går att beskriva.

7. Det värsta med att vara gravid? Foglossningen.. Väntan.. Sammandragningarna.. Svårt att välja villet som var värst.

8. Gjordes KUB test? Nej, vi gjorde inte det då vi var med i en studie om fostertillväxt istället!

9. Vilka cravings hade du? Glass!! Åh glass i stora lass haha! Sunborn Punch. Läs om en rolig historia och min hjälte här!

10. Kommer du vilja ha fler barn? Ja vi vill absolut ha minst ett till barn och hoppas på en flicka. Men om det blir en pojke så har vi ett namn redan också. Om vi kan få fler barn förstås!




Mitt i sommaren och gravid i vecka 34 eller 35 här. Fick alltid höra att jag hade en liten mage! ✨

Likes

Comments

Allt i livet, Bara Lovisa

Är det bara jag som läser på mjölkpaketen?

Idag satt jag vid frukosten och kom och tänka på en sak Fredrik hade visat mig igårkväll.
Att ta beslut här i livet är inte lätt men alltid måste man ta ett beslut. Göra slut eller vara tillsammans, röd eller grön mjölk, vit eller färgad vägg i sovrummet. Ja, ni fattar, beslut på beslut. Idag stod det om att tänka efter innan man tar ett förhastat beslut på mjölkpaketet.

När människan bestämmer sig så använder man ofta förnuft (det smarta) och känslor. Men ibland väljer man med känslorna före och då blir det ofta ett osmart val. Att dra förhastade slutsater här i livet vet jag gott om folk som gör. Oftast är det inge konstigt utan mer som att "ärsh jag tar chokladkakan istället för apelsinen". Och detta beslut är ju såklart inte smart, men det gynnar personen en stund. Dock kommer du att gå och tänka på det här beslutet efteråt. "Herregud va jag känner mig tjock", eller "jag måste verkligen börja tänka på vad jag äter..".

Jag har tagit snabba beslut i livet som jag ångrat, men oftast har jag tagit dessa beslut för att känslorna tog över. Och känslorna är extra involverade om det finns många olika alternativ. "Förlåta", "glömma", "bråka", "säga upp kontakt", "prata om det", "lösa ett problem" eller "göra slut". Vilket ska man ta när man står där, och ens pojkvän har tex sovit över hos ens tjejkompis?
Jag gjorde slut med min dåvarande pojkvän som gjorde detta mot mig och sa även upp kontakten med den där tjejkompisen som visade sig inte var en så bra vän.
Det beslutet tog jag snabbt som ögat samma sekund som jag fick reda på det, men idag ångrar jag det inte!

Beslut. Vem ska man lita på? Ska man lita på en person som man stått riktigt nära länge, och som alltid ställt upp för en? Ja självklart ska man det tänker ni. Det är ju såna som är riktiga vänner. Dock är det inte alla som gör detta, utan som istället spottar sina vänner i ansiktet för att stålkastarljuset ska återigen skina på dom. Men hur gör jag då om jag helt plötsligt blir jätteavis på min kompis? Eller hur gör jag om man växer ifrån varandra? Ska jag sluta bry mig då om personen och strunta i den?
Beslut som påverkar hela livet.

Känslor och förnuft går inte alltid ihop, men se till att alltid samla fakta om ett beslut ska tas och se till att välja med en tanke på konsekvenserna och hur du vill att framtiden ska se ut. För i det långa loppet kan man till slut stå där själv, utan folk som litar på en eller folk att lita på, för att man tagit förhastade beslut med ett djupt tunnelseende.

Jag är en person som sade upp kontakten med Drama samma sekund som jag träffade Fredrik. Jag orkar inte med onödig drama, utan argumenterar för min sak och för min rätt! Men that's it, sen lägger jag ner och går vidare. Förut kunde jag söka drama eller överdramatisera allt! Men det var ju enbart för att jag var sjukt osäker på mig själv. Fredrik har gjort mig så trygg och jag vet att jag är älskad djupt av honom. Han får mig alltid på gott humör och står stark vid min sida om någon behandlar mig illa. Han är verkligen min klippa och min bästa vän❤️

🌸✨

Likes

Comments

Vi började Söndagsmorgonen med mys med hela familjen. André låg och pratade och jollrade och pappan tittade igenom nyheterna, facebook osv. Ja, ni vet den där "telefon-rutinen" man har varje morgon haha, känner ni igen det? 👏🏼📱

Efter det packade vi släpet fullt med golv, tak osv från sovrummet som vi rev ut igår, och alla sopor vi hade i garaget. Så jävla skönt att åka till återvinningen och bli kvitt massor med skit haha!
Jag fick dock ett sammanbrott i bilen och började gråta för att André skrek så mycket. Att vara förälder är en gåva och en förbannelse. Jag är tacksam för att jag har en så fin son som André, men tro mig, han driver mig också till vansinne ibland, precis som sin far. Att vara mamma är inte bara glamouröst, eller dagar fulla av mys och lek, blommor och regnbågar. Det är också dagar fulla av förtvivlan, smutsiga kläder och en evig doft av spya. Någon som säger annat har förmodligen en docka till barn haha..

André skämmer bort oss. Han är nöjd nästan jämt. Han sover hela nätterna i sitt egna rum och har gjort länge. Han skrattar och pratar så man knappt hör nyheterna och han har haft problem med magen kanske sammanlagt ca 5 tillfällen sen han föddes.
Han gillar att ligga i vagnen även fast han inte sover och kan titta på en film och mysa i soffan en hel kväll.
André är våran lilla fina älskling! Alla barn är olika och så fina på alla sätt. Jag kan erkänna med handen på hjärtat att jag äääälskar andras barn, men jag har ingen aning om hur man tar hand om dom oftast haha!

När då dagar som idag knackar på, och André skriker oavbrutet i bilen så tappar jag allt hopp.. Jag gråter och känner mig otillräcklig och dum som tänker att jag skulle vilja ha en barnvakt nu. Jag blir nästan apatisk och behöver ofta sitta en stund och bara böla ut mina känslor då. Då är livet som mamma tufft, för mig. Jag vet att det finns mammor som har barn som skriker alla timmar om dygnet, som inte får sova själva i sin säng, som inte får kissa ifred eller ens handla utan att det blir katastrof. Och en del mammor har knappt hört deras bebisar gråta alls.
Men alla har olika problem, och jag kan säga att André inte är ett av mina, 98% av tiden haha. Han är så så otroligt snäll, och det säger jag inte för att han är min son. Det säger jag för att det är sant. ❤️✨

Min fina fina familj, gud va ni är perfekta! (Och ja, Medina ligger vid mina fötter och spinner😻🙌🏼)

Likes

Comments

View tracker

Allt i livet, Huset

Idag är dagen med stort D.
Vi ska nämligen strax kliva upp och börja riva sovrummet. Det ska renoveras precis som "barnrummen". Nytt golv, nytt innertak, nya lister och snickerier, ny dörr och nya väggar. Puh.
Vi älskar detta och känslan av att komma lite närmare drömmen om hur huset ska se ut 😍

Fredrik snarkar fortfarande och det gör även lilleman i sitt rum. Om han inte vaknade nyss, tyckte nästan jag hörde någon som prata med sig själv där inne haha.

Hoppas alla får en fin lördag! ✨

Såhär såg det ut sist vi renoverade två av "barnrummen". 🙈😉Idag känner jag mig lite lättare hehe!

Likes

Comments

Allt i livet

Vissa människor ska inte ens få gå utanför dörren ibland. Och man undrar ju om dessa människor har någon som helst känsla för avstånd eller perspektiv. Den här människan tror jag alla känner igen som har körkort. Ni som kör bil ofta råkar ut för denna medmänniska ofta.

Idag när jag varit hos en vän, och är på väg hem, med barn i bilen och mörker runt omkring mig, så dyker en bil upp bakom mig snabbt. Det är absolut inte läge att köra om för att det är mörkt, blött, mötande trafik och krokiga vägar. Jag håller 77 på en 70-väg, men ändå ligger den här människan nu med sin bil i arslet på min. Vi pratar inte om 3 sekunders regeln, utan snarare 3 meters regeln. Jag blir otroligt frustrerad och irriterad över detta fenomen. Den här människan har uppenbarligen inte så bråttom att hen vill köra om (då jag gav många chanser genom att sakna ner och hålla till kanten på raksträckorna) men heller inte tid för att hålla ett rimligt avsånd??
Jag bor på en landsväg, där det för bara några veckor sedan var en bil som klippte en stor älg på väg över gatan. Och där åker jag, med min son på 3,5 månad i bilen, på en mörk väg med dålig sikt och en j**la Audi som ska ligga och trycka mig i arslet heeela vägen. Tänk om det kliver ut ett djur i gatan eller människa för den delen? Då kör han in i mig i nästan 80 km/h för det finns ingen chans i världen att hen ens hinner koppla ur innan olyckan är ett faktum. Jag drappas av whiplash för resten av livet och min son kan få så allvarliga skador att han inte kan leva resten av sitt liv normalt, då han är så ömtålig än.
Allt för att den här människan i bilen bakom inte hade förstånd nog att hålla ett rimligt avsånd. Varför gör man inte det då? Jo förmodligen för att man aldrig varit med om en olycka och man har ingen aning om konsekvenserna. Människan är så duktig på att tänka "jag kör så bra och säkert och har jättesnabba reflexer och har ju haft körkort i 10 år". Ah, du kanske kör skitbra, men du har ingen jävla aning om hur andra kör eller vad som kan dyka upp på vägen. Jag har krockat förut i mitt liv, och det hemsöker mig när dessa situationer dyker upp. Jag har nästan lust att stanna mitt på vägen och fråga personen bakom varför han måste ligga och tugga min baklucka.

Ni som kör bil känner igen den här personen. I bästa fall måste man stanna för att släppa förbi människan.
Och här är ett faktum. Det går inte snabbare fram för att du ligger och smakar på bilen framför!
Trafikvett kallas det! En sak som folk borde ta på större allvar, innan det händer en olycka. Istället för att reagera och förstå efter att olyckan varit framme och man kanske istället råka förstöra någons liv, vare sig det är sitt eget eller en okänd persons.

Likes

Comments

INSPO

Inlägget innehåller adlinks.

Har samlat lite favoriter bland belysning i barnrum. Det är synd att man bara kan ha en taklampa i ett rum haha. Vi har själva hängt upp lampan Edvin från Kids Concept (Den blå med älgar) i Andrés rum, och ska köpa bordslampan med älgar också.


Likes

Comments

Bara Lovisa, Graviditeten


Jag har fött barn och genomgått en förlossning där jag (som förmodligen alla andra kvinnor som fött vaginalt) har snubblat på dödslinjen. Att vilja dö på grund av smärta är en mäktig känsla, som får en att se på livet med helt nya ögon. Men jag hade en otrolig återhämtning. Jag tappade alla kilon typ direkt, sprack inget och har inga men från graviditeten eller förlossningen alls.

Folk brukar säga att jag är gjort för att skaffa barn. Jag håller inte med.
Bara för att jag hade sanslös tur med allt detta så betyder det inte att min graviditet var en dröm som många verkar tro.
Jag hade fruktansvärt ont under halva min graviditet. I slutet fick jag inte köra bil för Fredrik för att jag kunde få så huggande smärtor i magen. Sammandragningarna var inte heller nått att leka med. Magen drog ihop sig som en fotboll och jag spände hela kroppen och vek mig nästan frammåt för att det drog så mycket i musklerna.
Jag gick upp i vikt, jag hade halsbränna, magknip, blödningar, foglossning och mycket mer på tallriken.

Jag hatade att vara gravid 90% av tiden men förstod att det skulle gå över. Men när man sitter där vid middagsbordet och inte får i sig mat i sin 42a graviditetsvecka, tårarna och snoret rinner ner på den tjocka magen, så tror man att man ska vara gravid resten av livet för det känns verkligen så.

Jag var evigt tacksam över att vi skulle få en son, men min kropp var inte lika glad. Jag är inget praktexempel på att vara gravid. När André skulle ut hade han inte heller alla spelare på sin sida, han kom ut snett, fick ett hematom på huvudet, hade navelsträngen två varv och var slö, plus att han hade svalt fostervatten. Men han var helt frisk och är helt perfekt.
Jag fick däremot en enorm skjuts efteråt. Jag återställde mig snabbt och ganska smärtfritt. På köpet fock jag även en enorm känsla för min kropp. Jag älskar idag min kropp för det den genomgått och den har aldrig varit vackrare. Den är slapp runt magen, men det rör mig inte i ryggen. Jag hoppas en dag att den återgår till sitt "normala" men samtidigt behöver den inte göra det nu, då vi längtar till ett till barn.

Så ja, jag älskar min kropp för vad den klarade av, men nej, jag är inte mer gjord för att skaffa/bära barn mer än någon annan. Alla kvinnor är gjorda för att skaffa barn och alla är kvinnor är vackra på precis sitt egna sätt! 💋❤️🌸✨

#kärlek

Likes

Comments