View tracker

We went to Auschwitz and I had high expectations, so high that I got disappointed. I thought that it were more like a littlebit of a“go how you want”- tour and not that “crowdy, mushmush, hug everybody all thetime to fit in” - tour that it actually were. It was so much people in there, and we were a big group so it was a little hard to keep track of everybody. When we got to Birkenau I was surprised! I have always thought that Auschwitz was bigger than Birkenau but I was so wrong! It were huge, empty but huge. After we went to Auschwitz-Birkenau we were going for dinner at some restaurant near by and of course we got schnitzel (we’ve eating it for about almost every dinnerwhen we were there), so you could say that we are kind of tired of breadedmeat/schnitzel now…

One of the signs in Auschwitz

The most famous view of Birkenau.


This will clearly be a trip that I'll never forget...


// Matilda

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

After spending two special weeks in Poland, I have got some things too tell you… First for first, the cappuccino I got were soooooo good! For real, they have the tastiest cappuccino and they had so much sugar in everything, I really don’t get it? How can it be healthy for you to have so much sugar in your body? Only the polacks know… How ever, we went to Cracow and it was amazing, the architecture were incredible and so beautiful, it was like one of the most memorably things I ever experienced. I actually got a tattoo in Cracow, a little cute paperplane on the inside of my upper arm, so obviously I cant forget this special schooltrip to Poland.


This cappuccino were YUM!

Took a selfie with Eva and a giant head (!?!)

My cute tattoo right after the tattoosession;)



// Matilda

Likes

Comments

View tracker


Här kommer fortsättningen på mitt förra inlägg. Mina små kulturkrockar som jag ständigt stötte på under min 2 veckor långa resa i Polen.


-Temperaturen.

När det var 24 grader varmt ute tyckte de jag bodde hos att en jacka var helt klart nödvändigt och jag fick inte gå ut med blött hår i samma temperatur eftersom jag då skulle bli sjuk. Att jag berättade att jag minst en gång i veckan hela vintern går medblött hår från träningen utan att bli sjuk spelade ingen roll.


-Ingen engelska.

Ingen pratarengelska om man är över cirka 25 år. Ingen. Frågar man något i en affär såpekar de på priset, ler och skyndar sig därifrån. Att engelska är en sådan stor brist i Polen beror på att de har styrts av Ryssland under en väldigt lång tid och det engelska språket är något ganska nytt i deras kultur. Däremot så pratarde allra flesta väldigt bra ryska.


-Religionen.

I Polen är den största delen av befolkningen katoliker och då även troende och aktiva ikyrkan. Att vara på gudstjänst varje söndag hörde till vardagen. Detta var en väldigt stor kontrast till här i Sverige där det är ytterst få av befolkningen som är troende. Jag var inte ensam om att tyckta att det kändes som att åka tillbaka i tiden till då våra far- och morföräldrar var små. Enda skillnaden var att de hade en smartphone i handen.


-Ketchupen.

Det finns ketchup och det finns ketchup. Det finns vanlig svensk tomatketchup som smakartomat och sen finns det polsk tomatketchup. Denna ketchup smakar socker och är princip genomskinlig. Det enda spår av tomat som finns i denna ketchup är några stakars röda prickar som simmar runt bland allt socker.


-Ingen matro.

Jag har blivit uppfostrad på så vis att man sitter kvar vid bordet tills alla har ätit upp och känner sig klar. Det är så insprängt i ryggmärgen att jag aldrig ens har reflekterat överatt vi gör så och jag trodde alltså att alla gör på det viset. Oj vad fel jag hade. I Polen så går du när du är klar och äter du sakta får du sitta kvar ensam, alternativt att de andra börjar på huvudrätten medan du fortfarande äterförrätten. Är du på restaurang från du hålla i din tallrik med blota livet för om du råkar blinka kan tallriken vara borta.



-Måltidsdrycken.

Till maten dracks det varmt te med möjligtvis en citronskiva i eller så drack man varmsaft. Tänk er en solig dag då det är 37 grader varmt och du får varm dryck tillmaten. Det känns skumt.


-Svagt kaffe.

Man fick inte kaffe med mjölk, utan mjölk med lite kaffe.


-Omklädningsrum.

Vi for på ett äventyrsbadhus en av dagarna och jag förstod inte varför de jag bodde hos bytte om innan vi for dit. Det förstod jag senare. Det fanns alltså bara ett enda stort omklädningsrum. Alla flickor, gubbar, män, damer och pojkar bytte om och duschade på samma ställe. Från omklädningsrummet fanns även klarglasfönster till både polerna och receptionen.

Om någon hade filmat mig när jag bytte om och lagt ut filmen på YouTube så hade jag nog blivit känd som ormdans-tjejen, för det var så jag kände mig.



Denna resa har varit helt fantastisk. Allt detta som jag har listat upp skulle jag inte haft någon aning om eller aldrig tänkt på i fall jag inte hade följt med. Om någon skulle fråga mig i framtiden om det är värt att fara till Polen via Luspen så skulle svaret vara ja utan minsta tvekan.

Även om jag har stött på många märkliga saker som väckt alla möjliga känslor så skulle jag inte vilja ha denna resa ogjord. Detta har givit minnen och lärdomar för livet och jag är så glad att jag har fått genomföra detta med mina vänner.


/Clara Tegnander


Likes

Comments


Varje år såhar vi en må bra dag där vi på Luspen spenderar hela dagen utomhus. Vi fårvälja mellan olika aktiviteter och det finns ett brett urval. Första året jagbörjade här så var jag så otaggad på att vara ute i minusgrader i flera timmar.Jag ville helst låsa in mig på mitt rum på annexet med en filt och film.
Men närvaronsbrinnande kraft fick mig att fara ändå. Jag insåg sedan att det var helt okejändå. Min kompis Ida skulle på skoterturen och hon ville att jag skullefölja med på hennes skoter så då gjorde jag det.

Vi for redantidigt på morgonen så vi hade hela dagen på oss. När vi kom fram till platsen där vi skulle spendera dagen så tog vi det lugnt och åt, sedan for alla iväg medsina skotrar för att ha kul. Jag satt kvar och solade i snön för jag var utanbåde skoter och tillstånd för att köra.

När jaglegat och halvsovit i solen ett tag så kom Ida tillbaka och ville att jagskulle åka med lite, så jag hakade på. Vi hade inte tänkt att åka specielltlångt så jag höll bara i mig lite försiktigt i något på sidan av fordonet ochdumt var det. För hon såg ett hål i marken jag inte såg, gasade på och alltguppade till. Jag minns hur jag tappade taget från skotern, och allt det vitanärmade sig fortare och fortare. Jag kom knappt upp efteråt för det var sådjupt och hela mitt ansikte var täckt av den vita snön.


Det var en jätterolig dag, speciellt när jag for av skotern och det bästa är att alla på Luspen får uppleva en sån dag varje år.

/Agnes

Likes

Comments


Då var man hemkommen från två veckor i grannlandet Polen. Vem har någonsin tänkt på att fara på semester till Polen? Inte jag i alla fall. Tanken har aldrig ens slagit mig men nu när jag har gjort det är jag riktig glad över att ha fått uppleva detta land.

Så nu tänkte jag ge några exempel på saker som jag upptäckte i Polen och som skiljer sig från Sverige.


-Staket överallt.

Jag kan summera det så här: mitt är mitt och allt som är mitt ger du fan i.


-Jättespindlar

Jag vaknade på natten, gick ner till badrummet, satte mig ner på toaletten och tittade mot handfatet. Sedan var jag helt säker på att jag skulle svimma av chocken och sedan när jag hade ramlat ihop till en hög på golvet så skulle jag bli uppäten.För där nedanför handfatet, knappt en meter framför mig satt det en 1 dm stor spindel.


-Bemötandet

Polska pojkar och män håller upp dörren när du går in och du som tjej behöver aldrig bära din väska. Flickor och kvinnor går alltid först genom dörren oavsett hur bråttom det är. Det var en riktigt trevlig omväxling och jag önskar att vi i Sverige kunde få lite av den hövlighet de hade. Dock så blev det efter en tid jobbigt att aldrig få bära sin väska själv. De menar väl och vill vara artig och samtidigt förstår jag inte varför inte jag skulle kunna bära min väska själv.


-Fluffiga pizzor med ketchup.

Pizzorna var fluffiga och tjocka som moln, och har du någonsin funderat på att testa ketchup på pizza? Ett råd: gör inte det.


-Inget kranvatten.

Allt vatten köps på flaska eftersom vattnet i kranarna inte var drickbart.


-Ingen sås eller sylt.

Efter denna resa förstår jag varför vi kallas "landet brunsås". Jag har funderat och jag kan inte komma på en enda rätt där jag inte har sylt, sås, sky, gelé eller dylikt till maten. Under denna två veckor långa resa såg jag inte det minsta tillstymmelse av dessa underbara ting och jag lärde mig verkligen att uppskatta dem.



-Kopp och teskeds användes istället för dl.

Ni vet när man ska försöka tyda mormors gamla recept från när hon var liten och allt står i gram och koppar? Man gör tappra försök för att översätta till dl och msk. I Polen (åtminstone i familjen jag bodde) så använder man fortfarande gram, glas och skedar.


-Köra bil.

Att åka bil iPolen och att åka bil i Sverige är inte riktigt samma sak, inte alls faktiskt. Stopplinjen användes många gånger som linje för att börja sänka farten och att köra 90 km/h förbi skolor på små krokiga vägar det var normen. Jag har aldrig varit åkrädd av mig men när jag åkte i en liten blå Fiat i 130 km/h på en liten bergsväg där varje sväng var en U-sväng och det var kolsvart ute. Då trodde jag att de här skulle bli min sista färd. Hade jag trott på någon Gud hade det nog då varit läge att slänga in en liten bön.


Detta är alltså några av sakerna som jag har uppmärksammat i Polen men det är inte slut än. Håll utkik för del 2 kommer inom en snar framtid.

/Clara Tegnander


Likes

Comments

Vad var då det bästa med Polen?

Kanske var det att se och uppleva ett nytt land på ett sätt som man annars aldrig gör. Att få möjlighet att bo med någon som faktiskt kan kalla landet sitt gör att man ser platsen och människorna där precis som det är och inte vad man har byggt och konstruerat för turismen. Det är en häftig känsla att få se ett land från någon annans perspektiv.

Kanske var det alla turer till nya städer, människorna och de billiga priserna,där de sistnämnda tog över helt och gav många av oss någonting som för tillfället verkade obotligt. Vi förvandlades från ganska lugna ungdomar till galningar som köpte allt i vår väg. Kläder, mat, skor och fårskinn i tonvis. Är det billigt måste man ha 4 fårskinn även fast man inte vet vart man ska få plats med det första. Det är så livet som besökare i Polen fungerar.

Kanske handlade det inte om platsen, kanske var det helt enkelt Kjell-Åkes bussbarn. Alla personer som följde med och fick mig att skratta tills tårarna rann och magen gjorde ont. Det kanske helt enkelt handlade om gemenskapen, silverfisksafarin, bussresorna och allas positiva inställning som såg till att det här blev en resa som jag aldrig glömmer.

Frågan om vad som var bäst med polen står fortfarande obesvarad, men för mig så får den gärna fortsätta att vara det. Det fanns stunder som var mindre rolig och stunder som jag kommer minnas starkare än andra. Stunder jag helst vill glömma och stunder jag gärna hade upplevt igen. Jag har minnen som kommer få mig att le resten av livet och för mig räcker det som svar, jag känner inte att jag behöver bestämma mig för vad som var bäst.

//Linnea

Likes

Comments


Att sätta sig på en buss med vetskap om att man ska åka till ett annat land men ingen vetskap om hur vardagen är där eller hur man ens ska bo är läskigt men så spännande. 

Att komma till ett nytt land som är så annorlunda Sverige är också spännande. Man kastas liksom in i en vardag som inte är sig likt. Miljön är annorlunda och kulturen lika så.


Nu när jag är hemma igen, vardagen och miljön är sig likt kan jag inte sluta tänka på vilken fantastisk resa detta ha varit. 


Att jag tackade ja till att ha en utbytesstudent och att få möjlighet att vara med i projektet Erasmus+ är något jag verkligen är glad och tacksam över. Detta har inte bara varit en otroligt fin resa utan det har varit lärorikt och givande. 


Efter denna resa kommer jag uppskatta det jag har i Sverige ännu mer. Jag kommer uppskatta skolmaten och att vi dessutom får den gratis, jag kommer uppskatta läkarvården och tandvården, jag kommer uppskatta att vi kan dricka vårt kranvatten. Det finns så mycket jag kommer uppskatta när man sett hur de ser ut i andra delar av världen. Polen var helt klart fint men Sverige och Storuman är en klass försig. 

Sofia Andersson 9/10-2015

Likes

Comments

Då jag var mindre så hade min bonuspappa Fredrik, som är engeolog, en saltsten som var en värmeljushållare. Det stenen var stor som enhand och till den gick jag varannan minut och slickade på. Jag tyckte det var jättehäftigt.

Då vi fick veta att vi skulle fara till Polen och vad viskulle besöka så blev jag sjukt glad eftersom vi skulle till Wieliczka,saltgruvan. Resan dit från Zywiéc var inte så lång och jag kunde inte vara lugn eftersom jag var väldigt nervös av spänning och orolighet, vi fick reda på att vi skulle gå nerför en lång spiralliknande trappa. Det är så att jag har utvecklat en extrem rädsla för höjder och trånga utrymmen. Det är exakt vad saltgruvan har, stora höjder och trånga korridorer.

Jag trodde dock jag skulle klara mig ganska bra, eftersom jag har ju inte varit rädd förut så det kanske har gått över tänkte jag. Men ack så fel jag hade då. Då vi gick in i trapphuset och börjar gå nerför trappan så tyckte jag inte det var så farligt, men så dum som jag var så tittade jag nerför springan mellan trappräcket och såg hur otroligt långt ner trappan sträckte sig. Då började yrseln krypa upp från tårna och upp mot huvudet. Helamin värld bara snurrade och mitt hjärta bankade hårt och okontrollerat. Det var rent av otäckt, men som tur var så gick vi inte ändå ner så jag klarade mig.Men väl nere tog det en bra stund att lugna nerverna och njuta av denna oslagbara sevärdhet.

De trånga utrymmena var inte så roliga heller, men de gick mycket bättre än trappan så de var tur. Jag kunde då koncentrera mig mer på vadguiden sa om gruvan. Då vi gick runt i de trånga och långa korridorerna så kom vi tillslut till olika stora salar, i dem så har de små souvenirbutiker och där så såg jag det jag länge velat ha. En stor saltsten som var gjord som en lampa,den fick mig att minnas tillbaka till tiden då jag gick och slickade på saltstenen som var Fredriks. Nu kommer jag definitivt slicka på min nya lampa som på den gamla goda tiden.

Huvudsakligen så var hela turen ett minne för livet, de stora fina salarna, den långa hemska trappan och de trånga korridorerna. Nu kommer jag för all tid slicka på min nya lampa och minnas tillbaka till den tiden, för den kommer jag aldrig att glömma.

/Saga

Likes

Comments


Oavsettom vi fångar stunden eller blir fångad av den, är vi alla med och skriverhistoria.

Kollabara på din Instagram, Facbook eller blogg, du skriver historia! Du bestämmervilket ögonblick av ditt liv ska blir sparat i internet plattformen. Det är enmöjlighet för dig själv och för andra se dina fröredningar och kanske upptäckanya saker om dig. Så klart är detta även ett minne som du kan återkomma och fåinspiration när som helst!

Historiandokumenteras med hjälp av foto och skriftlig information. Nu i tiden är mycketenklare och snabbare att skapa, skriva och spara ditt livs historia en 50 eller60 år sedan. De vet du själv! Med hjälp av olika appar vi har en snabb möjlighetatt fixera, fånga vissa viktiga minne från vårt liv. Detta kan godkännas av allapersoner som reser.

Attresa är en bra chans att se nya saker och lära känner sig själv, möta nyakulturer och besöka intressanta platser. Luspergymnasiet har ibland bramöjligheter för elever att resa eller se nya platser exempelvis Frankrike,Spanien, Polen eller Tyskland. Plus detta har du chans att göra olika roligaidrottsaktiviteter som fjällvandring, skotertur och några dagar i skogen ”somvi alla i Luspen kallar överlevnad”. Använd tillfället och skapa din historia iLuspen med hjälp av foto eller text!


Jak Twens!

Likes

Comments

Nu när man är hemma och har varit det ett tag så på något sätt känns det nästan inte ens att man har varit Polen. Jag vet inte riktigt varför men det är som overkligt att vi har varit och gått på Judiska kvarteret, sett Scindlers fabrik, gått i saltgruvan i Wieliczka och varit på Auschwitz och Bierkenau. Så det har vart lite tufft också men det har var en bra och intressant resa.

Det jag trodde skulle bli långdraget å tråkigt med resan var den långa bussresan ner till Polen men den var inte så jobbig som jag trodde att den skulle bli för att jag sov ganska mycket och så satt man å pratade, men jag var nog också ganska nyfiken för jag ville se hur det syntes där så det var nog också därför det gick snabbt. Och när vi skulle åka hem igen så gick allting också bra för då tyckte jag att det skulle bli skönt att komma hem. Men när vi klev av färgan i Sverige och skulle sätta och och åka buss igen så trodde jag nästan aldrig att vi skulle komma fram för det kändes ju så nära men de va låångt kvar. För det var det många timmar innan vi skulle vara framme. Så det är den drygaste bussresan jag åkt, för det kändes som att man skulle vara framme man det var man inte.

Nu så här i efterhand så ångrar jag verkligen inte att jag åkte till Polen för att ifall jag inte följt med skulle jag inte fått uppleva det vi fick vara med på där nere och jag  är glad att jag fick den chansen. 

/Anna-Lisa 

Likes

Comments