View tracker

Min problematik smittar. Människor runt mig får inte ont i kroppen. Men tillståndet psykiskt smittar snabbare än magsjuka.
När man mår så dåligt att man har sug efter att skära sönder armarna så blodet rinner längs benet och droppar ner på golvet. När man vill bita sönder läppen tills det rinner blod ur mungiporna. När jag vill straffa mig själv genom att sluta äta tills magen svider. När man vill slå sönder väggarna i huset tills händerna domnar bort. Då är det svårt att hålla all ilska inom sig. Även om det är det sista jag vill, så blir det mina kära som jag tar ut allt på. Och alla oskyldiga som olyckligtvis står på fel ställe vid fel tidpunkt.
Dagar som dessa har jag ingen förståelse för människor som inte förstår. De människor som inte förstår får dock höra precis hur det är också. För dessa dagar har jag inget filter. ALLT rinner rakt igenom och ut genom munnen.
Har kort tålamod. Just nu har jag kortare tålamod än kort.
Ska tilläggas att jag har gått i samtal vid flertal tillfällen. ''Det är värt att göra dittan och dattan trots värken. Du ska byta ut men har ont till och har ont.'' Absolut det hjälper. Men det hjälper Lisa 18 som mår dåligt för att hon har för stora lår. Eller Oscar 19 år som har för liten kuk. Det hjälper inte mig som har en fysik smärta som sätter stopp, oavsett hur mycket min hjärna säger en annan sak.

Mitt självskadebeteende är på grund av att jag vill sätta smärtan på ett konkret ställe istället för att känna ångest ilska och sorg i hela kroppen. Men om jag inte vill skada mig själv, vad ska jag då byta ut rakbladet mot?

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Nu börjar till och med min hjärna visa att nu är jag trött och orkar inte mer. Jag tappar fler ord för var dag som går. Jag tappar sammanhangen och kan inte ta in vad människor säger. Jag kan inte ha teven på i bakgrunden när någon pratar med mig. Det tjuter i öronen samtidigt som dom bara stänger av.
Jag klarar inte längre av att komma ihåg att ta mina mediciner eller att äta när jag är hungrig.
Jag har just nu en mun jag inte kan styra och har alla känslor på utsidan av kroppen. Som uttrycker sig i att jag inte kan bete mig eller vara trevlig. Allt jag känner får alla höra som bor under samma tak. Även några andra.
Jag är orkeslös. Inget känns längre roligt. Vet inte ens vad jag tycker är roligt längre, Efter 9 år med smärta har jag inte kunnat lära känna mig själv. Jag har aldrig kunnat tänka på vad jag vill göra och vad jag tycker är roligt. Har alltid blivit begränsad eller stoppad, av min alldeles egna kropp som sätter gränser.
Går runt med tryck över bröstet mer ofta. Gråten i halsen mer ofta.
Min kropp skriker att jag ska stanna upp och sätta mig ner. Men vad ska jag göra om jag redan sitter ner? Hur ska jag kunna hjälpa mig själv när inte ens läkare kan, när inte smärtkliniken kan, när inte KBTn hjälper, inte psykologer kan osv osv.

Likes

Comments

View tracker

Jag har ont. Inte bara i alla muskler, leder, huvud, nacke, ryggen osv.. Utan I min kropp också. I min själ och mitt hjärta. Eller vad det nu är som sitter där innanför.
Det hugger i bröstet. Ett ständigt tryck över bröstkorgen. Jag är ständigt ledsen i kroppen. Jag är ledsen över att det inte finns en utväg. Jag är ledsen över att jag inte får leva som jag vill. Jag är ledsen över att bli påmind varje morgon av en ständig smärta i kroppen.
Vad ska man göra efter
att fem psykologer säger samma sak. Att vi vet inte hur vi ska hjälpa dig längre.
Eller efter att man gått på två olika smärtkliniker i tre olika perioder.
Eller efter gått på KBT så många gånger att jag inte kan räkna dom på mina egna händer.
Efter att fått injektioner in i skallbenet. Botox injektioner i hela skallen. Akupunktur hos olika människor. Mediciner, blodförtunnande, migrän mediciner som gjorde min personlighet till ett monster. Örtmediciner. Tänjt ut muskler tills de slappnar av. Tänjt käken tills tårarna rinner.
Vart hos många olika läkare inom många olika områden. Läkare har gråtit. Nej inte för att dom känner för mig, utan för att de tycker att jag är orättvis mot sjukvården. Konstigt att man ställer krav på sjukvården efter drygt 9år.
Ingen har orkat med mina problem och skickar mig vidare till nästa. Som gör lika dant och skickar mig vidare. Och så fortsätter det.
Detta är såklart inte allt.
Jag tar högsta dosen av antidepressiva. Jag tar ångest dämpande. Men det räcker inte.
Förut skar jag mig själv för att få ner smärtan på ett konkret ställe på kroppen. Det var skrämmande skönt och lugnande. Jag har bitit sönder min mun. Jag har klöst mig i ansiktet. Jag har slagit huvudet i väggen i ren frustration.
Jag saknar fortfarande lugnet jag fick av att skära mig. Men har valt att inte göra det mer för att mitt hjärta, min syster blir så fruktansvärt ledsen då.

Måste avsluta med att JAG HATAR KBT. För det funkar bara en månad. tack o hej


Likes

Comments

Hur förhåller man sig till människor som lever ett vanligt liv?
Hur kompromissar man så båda parter blir nöjda när den ena kan allt och den andra inget?
När de i ens närhet har ett jobb att gå till, de känner sig behövda. De kräver inte lika mycket privat för att de ska få ut uppskattning och energi, som en sjuk person inte får.
Hur mycket ska en sjuk person anpassa sig efter en frisk och tvärtom?
Hur mycket av sitt friska liv ska man offra för att en sjuk person inte klarar lika mycket som alla andra. Och ska man verkligen kalla det offra? Är det en uppoffring att vara med en sjuk person?
Hur mycket ska en sjuk person utsätta sig själv för? Ska man följa med på en fot
bollsmatch, där man får stå upp eller sitta på hårt underlag i timmar samtidigt som det är högt ljud överallt, så man får ännu mer smärta och värk.

Hur mycket ska jag, en sjuk person, kräva att en frisk ska förstå?
Vad vill jag att en annan ska förstå?
Vad är viktigt och varför?
Hur ska man få fram något man knappt kan förstå sig på själv?


Likes

Comments

Även en människa som är sjuk som jag har drömmar. Och även är sjuk människa kan ha sjuka drömmar. Men jag har valt att försöka vara realistisk. Har såklart haft drömmar som går långt över mina begränsningar. Men när mina realistiska drömmar också blir över mina begränsningar. Vad ska man drömma om då?
Det började med handboll. Jag ville inte bli bäst. Jag ville bara ha kul. Det är realistiskt. Men den drömmen fick jag ge upp.
Sedan kom lackerings drömmen. Jag ville inte bli bäst. Jag ville jobba med något kreativt och roligt. Det är realistiskt. Men den drömmen fick jag ge upp.
Sedan kom makeup artist drömmen. Där skulle jag vara bäst. Jag var bäst. (ja man får säga så för det var jag fan) Samma sak där. Jag ville jobba med något kreativt och roligt. Det är realistiskt. Men den drömmen fick jag ge upp.

Vad är då nästa dröm? Hur ska man klara av att sätta upp drömmar som är realistiska. Om dessutom de realistiska drömmarna inte är realistiska för mig? Ska jag sätta upp drömmar som att gå upp ur sängen varje dag. Borsta tänderna varje dag. Gå upp och ner hemma i trappen fem gånger under en dag. Nej
förhelvete jag vägrar ha såna drömmar. Men vad har jag för val?

Vem ska man klandra? Sig själv? Jag vet att det är jag själv som sätter stopp för allt jag gör. Men det är ingenting min dumma kropp gör med flit. Vem ska man hata på och skälla ut när man blir frustrerad när det är ens egna kropp som sviker? Jag vill slå min egna kropp gul och blå. Jag vill misshandla den tills den inte längre kan stå. Jag vill lägga min kropp i solen. Jag vil lägga min kropp i ett varmt bad. Jag vill älska mig själv och tacka mig själv för att jag står ut. Jag vill gräva ner min kropp i taggtråd. Hatkärlek.

GOD JÄVLA NATT

Likes

Comments

Okej. Det är lördag. Likt många andra dagar är detta INTE en bra dag. I ren frustration, trots att jag vet att det inte hjälper, har jag tagit många värktabletter, tagit ett varmt bad, tagit en promenad med N. Hjälpte det? Nej. Blev det bättre? Nej.
Min kropp skiter i om det är en tisdag eller lördag. Min kropp skiter i om jag har ett viktigt läkarbesök. Om min syster vill umgås. Om en kompis fyller år. Om pappa behöver hjälp. Om mamma vill ha promenad sällskap. Om familjen för en gång skull är lediga tillsammans. Om jag behöver arbete. Om jag vill ha semester.
Min kropp samarbetar inte mig. Min kropp bär inte mig när jag behöver den som mest.
Din kropp ska vara din bästa vän, men min kropp är min värsta fienden.

Likes

Comments

Jag har inte sovit en hel natt på snart 9 år. Vaknar runt tio gånger varje natt av smärta och värk i kroppen. När jag ska vända på mig eller för att jag har legat på samma sida för länge och får ont av det.
Jag är inte utvilad när jag vaknar på morgonen. Skulle kunna sova middag 2 timmar varje dag men håller mig uppe för att kunna somna på kvällen. Jag går och lägger mig på kvällen. Är jätte trött. Ofta längtar jag till sängen. Men jag får ingen vila under natten för jag vaknar av värk. Samtidigt som det är värken som tröttar ut mig så får jag ingen vila av sömnen.
Jag har provat sömntabletter. Dom måste jag ta tidigt på kvällen för att kunna vakna på morgonen. Men vilken 20åring somnar klockan åtta varje kväll, vad är det för liv?
Jag vill vila ifrån mig själv. Bara en liten stund så jag orkar att ta hand om mig själv lite längre.
Nu ska jag sova. Godnatt 💤

Likes

Comments

Det är ingen som saknar mig om jag inte går upp ur sängen på morgonen.
Det är ingen som märker att jag inte äter på en hel dag.
Det är ingen som märker om jag inte duschar på en vecka.
Det är ingen som märker om jag inte lämnar huset på en dag.

Men för dig måste jag gå upp ur sängen varje dag för att du behöver mig.
Till dig min vän måste jag göra mat till varje dag.
Dig måste jag duscha efter att du vart ute och busat.
Dig måste jag ta ut varje dag.

Du behöver mig, Jag är ditt allt.
Jag behöver dig. Du är mitt allt
.
N❤

Likes

Comments