Torsdag och träningen fortskrider. Ibland krävs det ork och järnvilja att bara ta sig till träningslokalen och när man väl kommer dit så är det tomt i omklädningsrummet. Lycka att slippa byta om bland vältränade yngre förmågor. Blekfeta gubbkroppar är inget att skylta med även om det inte spakar någon roll förutom mitt ego. 46 dagar till. Löppassen går lättare och lättare. Bra känsla. Kom igen nu slöfock 😜

  • 7 readers

Likes

Comments

Inser med vånda och längtan att det bara är 50 dagar tills vi ska åka till Koh Lanta. Våndan består i att jag inser att träningsdosen varit alldeles för låg och matchvikten ett par klasser över normalt. Längtan att komma igång blev ett kort löppass till Knösen och tillbaka ca 4 km. Känslan är inte fjäderlätta steg utan snarare en åtalads gång till skranket. Tanken under hela passet var varför fortsatte jag inte med träningen efter Vätternrundan. I juni var jag nästan 10 kg lättare än nu och frustrationen blir större för vart steg jag masar mig framåt. Varför låter jag mig förfalla så in i h-vete. Visst, öl och grillad sommarmat är ju ett aber varje år och lik förbenat vet jag att jag borde träna minst tre korta pass varje vecka. Skogen finns utanför mitt hus, elljusspåret mindre är 3 km bort och cyklarna står i garaget. Ändå fastnar jag framför datorn eller teven. Visst, jag har ett heltidsjobb och ett och annat vid sidan av men förståndet borde ge mig motivation att avsätta tid för ett kort löppass, en tur på cykeln eller stanna till på gymmet på vägen till eller från jobbet. Varför prioriterar jag inte min hälsa. Märkligt. Nåväl, nu kom jag ändå ut i regnet och känslan efter löpningen är tillfredställande. Pass 1 av 50 avklarat. Check!

Vad är då längtan, jo längtan till värmen, maten, människorna och lugnet på Koh Lanta Thailand. Det är nu bara 50 dagar tills avresan och lugnet att få fira jul, nyår och gifta sig. Fyra veckor i mitt paradis. Det är en liten motivationshöjare när slöfockarna tränar i regn.

Likes

Comments