Header

Var befinner jag mig nu då, med mina böcker ?
Jo, jag har tagit mig ända upp till Bruksvallarna, Härjedalen, där jag spenderar tid med min familj i skidspåren och i en idyllisk liten fjällstuga. Tempot är lågt och mysfaktorn hög, vilket har lett till massor av vinterläsning!!

I julklapp fick jag Vända världen rätt av Jennifer Niven, som jag nu läst och tyckte Väldigt mycket om! Nivens förmåga att skapa intressanta, unika karaktärer är fantastisk och boken är även relativt lättläst då det är en ungdomsroman. Boken blev en god vän och fick mig att tro på äkta, icke ytlig kärlek, sådan som man drömmer om att alla ska få känna någon gång. En kärlek som sitter i själen, inte i huvudet liksom.
Boken handlar om Jack, som är en stöddig och populär kille som ingen känner på riktigt. Han är ansiktsblind och känner inte ens igen ansiktet på sin närmaste familj. Libby har förlorat sin mamma och i sorgeprocessen blev hon Amerikas mest överviktiga tonåring. Nu är hon tillbak i skolan efter flera år av rehabilitering och träffar där under typiska highschool-omständigheter Jack. De verkar vara ett omöjligt par, men man kan som läsare undgå hur de kompletterar varandra och på något sätt blir den första förstår den andre helt.

Jag har också nyligen börjat läsa Anna, Hanna & johanna av Marianne Fredriksson. Jag fascinerades av hur berättelsen utspelar sig i Dalsland, där jag själv är uppväxt, något som gör att boken betyder lite extra för just mig.
Boken är en generationsroman som följer tre generationer av kvinnor i samma släkt ; Hanna, hennes dotter Johanna och barnbarnet Anna.
Jag har ännu läst för lite för att kunna säga mer om boken, men jag är spänd på att fortsätta följa berättelsen och karaktärerna!

Annars då? Har ni några förväntningar på 2018? Förutom att läsa många böcker och fortsätta med bloggen här, hoppas jag på ett glänsande nytt körkort och även ett extrajobb bredvid skolan..
Gott nytt alla läsare!
Hanna

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Jag har tagit julledigheten i akt och helt försjunkit i en bok full av internationella dispyter och gangsterintriger. Jag har läst boken Grymheten som är skriven av Scott Bergstrom , en bok som enligt mig förtjänar allt gott rykte den hittills har fått. Boken är Bergstroms debutroman och riktar sig främst till unga vuxna med sin avslappnade språk och unga, nutida referenser, men min åsikt är att man oavsett ålder eller generation ska ge boken en chans.

Gwendolyn, bokens unga kvinnliga huvudroll verkar i berättelsens början vara en klassisk karaktär. Hon är en underdog, blyg och intelligent, missförstådd med ett hemskt förflutet men ändå lydig. Jaha, tänker jag som tidigare stött på denna kvinnliga karaktär otaliga gånger i ungdomsromaner, men rycks med av berättelsen ändå. Döm av min förvåning när bokens förväntade hjältinna efter bara några kapitel förvandlas till en kompromisslös antihjälte, någon som gör fel efter fel, moraliskt och lagligt, men som man ändå vill ska vinna. Hon lämnar det manliga kärleksintresset Terrance bakom sig och ger sig av på en jakt efter sin försvunne pappa, en resa som tar henne över många länders gränser och även över klassgränser in i livet som laglös.
Denna vändning fick mig att verkligen tycka om Gwen och att ivrigt vända blad för att följa hennes och berättelsens utveckling.

Boken förgylls av färgstarka och tänkvärda karaktärer, då inga andra karaktärer än självaste huvudpersonen känns permanenta eller syns särskilt ofta genom berättelsen, är dessa flyktiga men ändå viktiga och starka. Exempel på karaktärer som jag kände mycket för var Yael, som lär Gwendolyn att slåss och klara sig i den nya hårda värld hon inträder, och den ryska prostituerade Marina, som låter Gwen bo i sin lägenhet under en flyktig tid i Berlin. Jag fängslades av dem båda och skulle vilja veta mer om deras liv och hur de hamnade i de svåra situationer de befann sig i.

Sammanfattat; boken höll mig väldigt fängslad, fundersam över hur jag hade reagerat i Gwens situation, med fartfyllt händelseförlopp och starka karaktärer. En värdig sträckläsning!!



Likes

Comments

​Idag är det den stora dagen för alla barn, och även vi som fortfarande är barn i själen. Efter att ha ätit så mycket knäck att min mage protesterar tänkte jag bara lite snabbt hälsa er som läser min blogg en god jul (om ni inte firar jul får ni ha en alldeles utomordentlig söndag, utan söndagsångest för jobb och skola). 
Jag är i en förträfflig julstämning, för inget gör mig gladare än att på julmorgonen smyga upp och se paket under granen med den distinkta formen av en bok eller en pocket, som man sedan kommer ha så mycket ledig tid till att kunna läsa igenom !! 

Ho ho ho 
Hanna

Likes

Comments

Två dagar kvar till jul betyder slutspurten för den sista julfeelingen som har bubblat i mig sedan mitten av november. Jag önskar nästan att jag överdriver, men i år har jag julpyntat och skrivit önskelistor sedan den tjugonde. November. No shame.
På tal om denna önskelista ska jag berätta för er vilka böcker som befinner sig på den i år:

-Leon och Heroine av Mons Kallentoft och Markus Lutteman
Då hela förra inlägget tillägnades en av dessa böckerna kan man ju ana att jag redan fått halva min önskan uppfylld. Jag fick den andra boken i serien av min kära vän S i tidig julklapp och kastade mig över den direkt samma dag. Vilken deckar-helg det blev!! Nu behövs bara den tredje delen för att Herkulesserien ska vara komplett i min bokhylla - och kom igen, vad är mer tillfredställande än att ha alla böcker i en bokserie uppradade bredvid varandra ?

-Vända världen rätt av Jennifer Niven
Eftersom Jennifers debutroman Som stjärnor i natten är en av mina favoriter i ungdomsromanernas djungel, där varje bok antingen kan vara en fullträff eller en långtråkig kliché , blev jag genuint glad när jag hittade hennes nya bok. Den åkte rakt in på min läslista och är den bok som jag strykit under med dubbla streck på min önskelista. Min erfarenhet av Jennifer Niven är att hennes karaktärer går rätt in i hjärtat för att sedan stannar där , och jag hoppas innerligt att hennes nya roman ska nå mina (liite väl) höga förväntningar. Risken finns ju att hennes första bok blev en sådan succé att den blir svår att följa upp, men jag hoppas innerligt att det inte ska visa sig vara så.

-The handmaid's tale av Margaret Artwood
Jag stod och höll i denna bok på si-fi bokhandeln i Göteborg för mindre än en månad sen på grund av igenkännande från Netflixserien med samma namn, som jag har förstått ät baserad på Margarets bok. Jag har ångrat att jag inte köpte den, något som inte blev bättre av att jag sedan dess har blivit tipsad om boken, inte bara en, utan två gånger av olika vänner. Därför önskar jag mig den nu i juletider, i hopp om att få ta del av denna omtalade dystopiska berättelse om kvinnorna vars enda uppgift är att bära och föda barn. Då både dystopier och feminism ligger mig varmt om hjärtat tror jag att denna bok kommer falla mig perfekt i smaken!


God Jul

Hanna

Likes

Comments

Leon är den andra boken i Herkulesserien, en kollaboration mellan deckarförfattaren Mons Kallentoft och kollegan Markus Lutteman. Markus är journalist och författare som har skrivit både biografier och dokumentärromaner.
Första boken i serien släpptes 2014 och hittills har tre uppföljare publicerats. Den tidigare boken i serien ; "Zack" följs av titlarna Leon, Heroine och Bambi.

Handling:
I denna dialogtäta deckare får Zack och hans kollegor på särskilda enheten i Stockholm ännu ett förvirrande fall på sitt bord. En ung pojke av utländskt ursprung hittas död på toppen av en fabriksskorsten. Han är flyttad dit post mortem och är till synes brutalt torterad och mördad. Snart sprids en video där pojken ses inlåst i en bur, nedanför en klocka som räknar ner hans sista trettio dagar i livet. Mördaren tycks ha en märklig besatthet av lejonets mäktiga roll i myter och sagor och ledtrådar leder poliserna till Stockholms mörkare delar. Där blir det vårt för polisinspektör Zack att skilja på de roller han har i sitt dubbelliv, då hans bästa vän är knarklangare och han själv flitigt använder olika substanser, samtidigt som han blir hyllad av press och kollegor på jobbet.
Inga vidare spoilers.

En liten stilistisk analys:
Jag har redan nämnt att boken är rik på dialog, något som får karaktärerna och deras relationer att bli självklara, utan att lägga alltför stor vikt vid dem. Det är trots allt fallet och gåtorna som står i centrum. Boken är skriven ur flera av karaktärernas perspektiv, ibland även från gärningsmannens snäva vinkel, vilket är en spännande touch. Författarna drar skickligt paralleller mellan olika händelser i boken genom att hoppa mellan synvinklar och tidpunkter, medan de fortfarande använda liknande beskrivningssätt samt liknelser, adjektiv och fraser som återkopplar till föregående stycke. Detta tyckte jag gav läsningen mer spänning och rytm.
I övrigt har skrivspråket få adjektiv, utan är istället rakt och koncist. Detta och kapitlens korta längd gör att berättelsen förs framåt i snabb hastighet, ett vinnande recept för en riktig bladvändare!

2 stycken Karaktärer som föll mig i smaken:
Jag fascinerades under läsningen av huvudpersonen Zack, kollegan Deniz och deras relation.
Zack har en svår barndom, med en mördad mor och en svårt sjuk pappa. Han är en framgångsrik rookie inom den särskilda enheten och jagas ständigt av rädslan att kollegorna och hans chef ska få reda på hans ohälsosamma drogvanor som funkar som en ångestdämpande, destruktiv filt för honom. Han har ett ytligt och odefinierat förhållande med en äldre och rikare kvinna; Mera, och hans närmaste vänner är poliskollegan Deniz och knarklangaren Abdulla. Alla dessa skarpa kontraster som omger bokens "hjälte" gör att man får svårt att inte sympatisera med honom, trots att man vet att han ofta agerar både oärligt och olagligt. Hans godhet understryks ofta av hans faderliga relation med den tolvåriga, försummade grannflickan Ester som är ännu en intressant karaktär i serien som man vill veta mer om.
Han är ständigt på jakt efter nya kickar och är en rastlös person, vilket förklarar hans beteende i många fall; exempelvis då han ofta utan att underrätta sina chefer åker iväg själv på farliga uppdrag.

Deniz och Zacks gemensamma nämnare är deras svåra barndom.
Deniz flydde som tolvåring från Kurdistan till Sverige tillsammans med sin femåriga bror. Hon har mer erfarenhet inom yrket och är Zacks ständiga kollega på nästan alla uppdrag. Att vara både kvinna, invandrare och lesbisk gör att Deniz är en ständig minoritet, både på jobbet och i vardagen. Detta speglas i hennes karaktär, då hon är van att stå upp för sig själv och ständigt tar upp kampen för de som blir orättvist behandlade. Deniz har ett hett temperament men en iskall slutledningsförmåga som hon visar upp i de situationer då det väl gäller, något man får se genom hela boken.

De två karaktärerna kompletterar varandra mycket väl och de har en intressant dynamik. Deras relation får dock under handlingen lida pågrund av Zacks droganvändande och flera olika svek. Deniz vet inte hur hon ska hjälpa sin vän, som sjunker djupare ner i sina destruktiva vanor, samtidigt som hon blir sårad av hans beteende och inte vet hur hon ska hantera de känslorna heller.

Vad tyckte jag om boken?
Jag tycker vansinnigt mycket om denna serien. Har läst 3 böcker ur den, om än i fel ordning, och har totalt fallit för det skickligt upplagda sättet att lura läsaren till att tro sig veta hur gåtan ska lösas, för att sedan totalt vända handlingen och avsluta mysteriet på ett nytt sätt. Karaktärerna är många och jag tror att alla kan känna igen sig i åtminstone en av dem. Själv känner jag starkast för Deniz, i hur hon hanterar svek och fortsätter göra rätt ändå.
Jag sträckläste boken, inget i sig ovanligt för mig, men ändå ett bra tecken. Jag fascinerades av sättet boken är skriven på, hur den ständigt återkopplar och för samman lösa trådar. En annan intressant aspekt är hur herkulesserien inspirerats av mytologin, något som jag slogs av på några ställen i boken.

Skulle jag rekommendera boken ?? Ja! Definitivt

"Alla hjältar föds ur tragedier" Avslutas boken med, och det tycker jag känns passande. Och sant. För visst är det lite så, vi kan inte göra gott förrän vi riktigt vet vad gott är.


(Tillägg : Detta blev ett herrejöstanes långt inlägg, jag lovar att det kommer dyka upp mer lättsmälta texter senare. Den som lever får se! )

Likes

Comments