​​​​​​

Nu ska jag sammanfatta en massa veckor, typ över en månad. Jag har börjat fatta varför utbytesstudenter tenderar att försvinna från sina bloggar efter några månader. Nu kör vi.


Veckan innan höstlovet var provvecka. Åtta prov tror jag. Jag lyckades bli sjuk både i huvudet och magen så jag ville mest åka hem till Sverige. Som tur var skulle elfteklassarna delta i en teatertävling med en egenskriven pjäs på engelska, och de behövde någon som kunde engelska rätt bra. TADAA. Där stod jag. Vi kom på en andra plats (mitt första pris någonsin) men det bästa av allt var nog alla prov jag missade. Sen på höstlovet gjorde jag inte så mycket, men det var skönt att vila.


Veckan efter höstlovet fortsatte skolan som vanligt, och vi fick en ny, tillfällig, trigonometrilärare. Vår riktiga lärare håller på att återhämta sig efter en operation eller nåt. Hon var jättesnäll, skriker inte som en del andra lärare (typ min mentor) och verkar gilla att jobba med barn. Vi har gjort ett jättestort prov också, 158 frågor om alla skolans typ 15 ämnen. Det var inte kul och jag fick huvudvärk, men kul var det att slippa vanliga lektioner i några timmar i alla fall.


Nu är vi mitt emellan två provveckor. Det har gått helt okej. Lyckades komma precis på gränsen för att få godkänt på ett läsförståelseprov (wohoo), tror inte ens jag var sämst i klassen. Mitt nya favoritämne är Dibujo Técnico (teknisk bild). I det använder man linjal och lite annat för att göra typ ritningar. Det bästa var några hus som jag gjorde genom att dra streck från tre punkter.


Nästa vecka är min sista hela skolvecka det här läsåret. Sen har jag jullov i typ två och en halv månad. Men innan skolavslutningen ska jag hinna med att följa med AFS till Amazonas och då också hinna med korta besök till både Brasilien och Peru, som båda gränsar till Colombia.


På tal om AFS, förra helgen var jag på ett läger med dem. En buss tog oss till Villa de Leyva tillsammans med de som ska åka iväg från Colombia, nästa år. De ska till Österrike, Italien, Tyskland och Danmark. Vi gjorde ungefär sånt som på förberedelselägret i Sverige. En massa aktiviteter som man kunde relatera till utbytesåret och kulturkrockar. Sen åt vi hamburgare inne i centrum på kvällen.


Helgen innan det åkte jag och andra utbytesstudenter här i Boyacá till ett vattenfall som heter Salto de Candelas. Det var jättefint. När solen var framme kändes det som regnskogsrummet på Skansen, men sen kom regnet och det blev halt och kallt. Jag halkade på lite grus och började blöda.


Nu kan jag förstå nästan allt människor säger på radion. Men det är svårare när de pratar med mig. Kanske blir hjärnan lite överhettad av att både försöka förstå och tolka meningar och samtidigt bilda nya utifrån den lilla vokabulär jag har.​

​En vecka senare ​Igår var jag på födelsedagskalas för mina värdkusiner Guille och Pipe. Det var lite kul. Fast inte ​så kul för det var jag, gamlingar och typ tolv elvaåringar, så jag blev lite utanför. Det var ganska fin utsikt i alla fall. Bilder får ni senare för nu ska jag snart ge mig av mot Amazonas!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Hej! Precis som innan jag åkte har jag fått en hel del frågor även efter ankomsten (och får fortfarande). Här är några av dem:

Den svenska översättningen hittar ni längre ner förresten.


ESPAÑOL

¿Viene de Suecia o Suiza?

Suecia


¿Cómo es Suecia?

¿Cómo es Colombia?


¿Usted por qué es tan tímido?

Soy Sueco


¿Cuántos groserías sabe en español?

Demasiadas


¿Cómo se pronuncia esta nombre en suizo?

1. En Suiza se habla cuatro lenguas: alemán, francés, italiano y romanche. El idioma suizo no existe...

2. Soy de Suecia


¿Sabe bailar merengue?

No bailamos en Suecia... :(


¿Cómo le ha parecido Colombia?

Chévere, supongo...


¿Hasta cuándo se queda?

Como junio/julio el año que viene


¿A usted no le gusta hablar con gente?

Soy sueco


¿Cuál idioma se habla en Suiza?

1. alemán, italiano, francés y romanche

2. Soy de S U E C I A y hablo S U E C O


¿Con quién se queda?

Santiago B en undécimo


¿Le gusta las empanadas?

Sí, las de pollo son buenas


¿Y tamal?

Hmmm más o menos, es un poco raro


¿Está enojado por algo?

Soy sueco


¿Que más?

[SYNTAX ERROR]


SVENSKA

Kommer du från Sverige eller Schweiz?

Sverige


Hur är Sverige?

Hur är Colombia?


Varför är du så blyg?

Jag är svensk


Hur många svordomar kan du på spanska?

För många


Hur uttalar man det här schweiziska namnet?

  1. I Schweiz talar man fyra språk: tyska, franska, italienska och rätoromanska. Språket schweiziska finns inte...
  2. Jag är från Sverige


Kan du dansa merengue?

Vi dansar inte i Sverige... :(


Vad har du tyckt om Colombia hittils?

Coolt, antar jag...


Tills när stannar du?

Typ juni/juli året som kommer


Gillar du inte att prata med folk?

Jag är svensk


Vad pratar man för språk i Schweiz?

  1. Tyska, italienska, franska och rätoromanska
  2. Jag är från S V E R I G E och pratar S V E N S K A


Vem bor du hos?

Santiago B i elvan


Gillar du empanadas?

Ja, de med kyckling smakar gott


Och tamal?

Hmmm sådär, det är lite konstigt


Är du arg för något?

Jag är svensk


¿Que más?

[SYNTAX ERROR]

PS: Att jag niar på spanska är för att killarna här alltid niar varandra. Det blir inte mer formellt, bara mindre omanligt. Alltså, du får inte längre vara man om du är för nära vän med en annan man. Logiskt.

Likes

Comments

Det är ett ganska kul ord.

Vissa har tyckt att min infallsvinkel på bloggen har varit rätt negativ. Jag älskar Colombia. Och utbytesår är jättekul. Det är ju mycket roligare med sånt som förvånar, överraskar och besvärar. Dessutom blir positiva beskrivningar av en kultur lätt abstrakta. Typ såhär: "Colombianerna är vänliga och hjälpsamma". Det är sant men hur mycket säger det? Inget folk är ju direkt otrevliga och skadeglada (förutom finnar såklart tihi)

Här kommer i alla fall uppåtpuffar till Colombia, mitt andra hemland:

1. Fotbollsmatcher har inga reklamavbrott, reklamen kommer som ljud eller en liten ruta i hörnet. Det är bra, för då missar man inga mål.

2. Colombianer säger inte "vosotros". Därmed slipper jag lära mig typ 50 verbböjningar!

3. Colombianerna verkar alltid glada. Påriktigt alltså. Deras neutrala ansiktsuttryck är leende.

4. De verkar tycka att mitt politiska engagemang är coolt. Här förstår man vikten av en politik som tar tag i de verkliga jämställdhet- och trygghetsfrågorna.

5. Dans.

7. Skolan säljer jättegoda salchipapas (pommes frites med korvpengar) för bara 7 :-

8. Min rektor är cool, alltså på riktigt, han är superdupercool.

9. Mina klasskompisar delar med sig av all skräpmat och godis de köper på skolan.

10. Marsvinskött är ganska gott.

11. Colombianerna på min skola gör gärna tjänster åt en. Speciellt om man flörtar med dem eller mutar med skräpmat eller annat.

Likes

Comments

Ja, det är typ det jag behöver genomlida för tillfället. (Fattar nada, varken av kemin eller språket). Mer om det snart, för nu ska vi ta en titt på min första skolvecka! Tjoho...

Att mitt tjoho är något lågmält är på grund av morgnarna här. Det finns kulturella skillnader, sen finns det något som kallas galenskap. Vem i sitt rätta sinne skulle få för sig att gå upp typ kvart över fem, bädda en säng med fyra olika täcken och åtta kuddar, duscha i ett badrum där det är typ åtta grader, äta en gigantisk frukost och sen springa till skolan? (Ja, jag vet att jag kommer vänja mig och att ilska gentemot kulturella företeelser är ett ganska omoget steg i assimilering och interkulturellt lärande men alltså detta är ju nästintill inhumant)

Som tur är gör det inget om jag och min bror går hemifrån typ fem minuter efter att första lektionen börjat eftersom att så gott som alla lärare är en kvart sena, minst... Första veckan bestod av det som på svenska kallas betygssnack. Men det var inte ett hemligt litet möte i korridoren. "Juan Diego 3.8, Camilo 4.7, Daniela 4, María José 4.1". Betygen som sätts på en skala från 0-5 ropas ut från katedern så att hela klassen hör. Ibland får man räkna ut medelvärdet av sina provbetyg själv och sedan berätta det för sin lärare medan hela klassen hör på och reagerar med diverse oljud. Jag och Ariët slipper ha engelska (vi var för bra) men måste istället ha olika sorters spanska med 11orna och 9orna.

På onsdagen fyllde Sogamoso år=lediiigt. Det var nån slags parad. De spelade Despacito. Det var cringe. Vet du inte vad det betyder så är du nog ändå för gammal för att förstå. Alla killar i klassen skulle åka till en pool i en by utanför staden. "Alla" i Colombia betyder typ "knappt hälften" eftersom att många hoppar av nån timme innan eller så. Vi åkte iväg med ett buss som var större än en minibuss men inte stor nog för att kallas för buss. Vi skulle precis gå in i området där poolen fanns när vakten vid bommen stoppade oss och frågade vart vi skulle. Poolen var stängd (sånt händer lite då och då här). Då fick vi åka in i stan och äta glass istället.

På lördagen åkte min familj till Bogotá för tandläkarbesök och shopping. Jag behövde åka på ett möte med AFS. De som skulle hämta mig vid 7:10 hade fortfarande inte kommit vid 7:20... Det visade sig efter ett tag att ett missförstånd hade ägt rum, så jag fick åka taxi, men det gick bra! På mötet fick vi några dumma regler. Bu för dom. Efter mötet svarade inte familjen jag skulle vara hos på telefon så jag fick åka hem till Ariëts värdfamilj. På kvällen åkte jag och Santiago och klippte oss. Det blev ganska fult då jag inte kunde förklara för frisören hur jag ville ha det.

Frisörbesök här är jättebilliga. Typ 35 spänn. Att tvätta håret kostade bara fem kronor extra (2000 pesos) så jag tänkte "varför inte?". DET VAR KALLVATTEN, inte kallt vatten, K A L L V A T T E N. Jag höll på att börja gråta och om inte colombianerna satte så extremt stor vikt vid manlighet hade jag nog inte lyckats hålla tillbaka tårarna. Mitt huvud gjorde ont hela kvällen men jag fick en smoothie så jag blev ganska glad tillslut ändå.

På söndagen åt vi lunch på en hacienda, en gård typ. Det var lite folk i cowboyhattar som sjöng. Min värdbror blev jättearg på att hans plastbestick inte kunde skära marsvinskött (jag tror de sa marsvin). Sen sprang hunden iväg, men de hittade honom hos Santiagos morföräldrar. Efteråt åkte vi hem till Laura och spelade Xbox. Sen behövde jag stanna uppe och rita hela kvällen till en bilduppgift.

Nu, den andra skolveckan, har det börjat hända grejer. I måndags hade vi först mentorstid med min mentor som jag (med flera) är lite rädd för (hon skriker). Sedan gick vi runt till olika stationer med olika typer av teknikuppgifter. Elfteklassarna hade hand om stationerna, vi tior ledde grupperna och grupperna bestod av lågstadiebarn. I tisdags hade vi en liknande aktivitet fast med mattetema. Men först hade vi ett matteprov, på spanska. Till min stora förvåning fick jag 19/20 rätt, eller 4.8 i betyg. Ka-ching!

Idag hade vi lektioner före lunch. Här fungerar lektionerna så att läraren läser högt ur boken och eleverna antecknar allting ordagrant. En föreläsning i studieteknik av Petra Nygård efterlyses. Efter timmar av babbel om Arkimedes princip och vad jag tror var ämnens halveringstid hade jag tappat bort mig i anteckningarna, men en snäll tjej som heter Catalina skickade sina anteckningar till mig så jag kunde skriva ifatt hemma.

Det här är en en av innergårdarna på min skola. Rätt lyxigt... Här nedanför är stället där fotbollsmatcher mellan olika klasser samt ett lärarlag utspelar sig på rasterna. Man ser också skolans gym. Det är gratis för alla elever och lärare på skolan (men man får inga skolböcker!?).

Mina värdföräldrar är just nu i Bogotá så jag och Santiago är för andra kvällen i rad hemma själva. Nudelsoppa är inte gott.

Förresten! Rakt över gatan från vårt hus ligger lokalen där pingstkyrkan har sina ungdomsmöten på fredagar. Lucky? Nope, just blessed...

Likes

Comments

Hej! Tydligen har man inte samma eluttag här i Sogamoso som i Bogotá vilket har försvårat min användning av elektronik (vems idé var det egentligen att ha olika uttag inom landet!?)... Nu kan jag i alla fall använda min dator igen!

Ankomstlägret
På tisdagen vaknade jag efter en natt med ganska lite sömn. Påverkades tydligen mer av jetlag än jag hade förväntat mig. Vi gick upp och åt frukost utomhus(!) och om ni inte redan visste det så är inte hela Colombia tropiskt och kokande hett. 11 °C var det, och lite regnigt. De har massa spännande frukter här som guanabana (mums) och papaya (hmm meh). Till alla maträtter fick vi ris, även till soppa och maträtter där potatis redan ingår. På lägret fanns en bunt tyskar, två ungrare, två holländskor, fyra danskar och jag och Ella från Sverige. Vi pratade om kulturskillnader. T.ex. får man inte tacka nej till folk här, utan man måste alltid försöka rundgå det med fåniga förklaringar som ändå ingen går på. Typ såhär: Måndag: "Vill du gå på bio på torsdag?" "Gärna!" Torsdag: "Så vi ses på bion klockan tre?" "Min gammelmoster fyller år så kan tyvärr inte". En annan skillnad är hur man ser på hygien. Visserligen duschar man varenda morgon och har jättemycket parfym, men på gatan ligger sopor överallt och man slänger sitt använda toapapper i papperskorgen (den främsta anledningen till att jag ogillar det är att jag råkade tappa min tandkräm där i igår 😣).

En annan sak som togs upp på lägret var säkerheten i landet. Rån sker ofta och överallt. Det beror till stor del på den utbredda fattigdomen och bristen på hjälp från det offentliga. Man måste helt enkelt föda sin familj. Även här i Sogamoso sker rån ofta, tyvärr, berättade Santiagos kompis Davíd. Vi pratade också om hur familjelivet ser ut här i Colombia, man har ganska lite makt här som barn och inte så mycket tid för sig själv.

Förutom den interkulturella utbildningen spelade jag och tyskarna Eric, Anton, Moritz, Rahel und Melf kort. Förloraren fick sen sin hand torterad på olika sätt. Blåmärken på handen gör ont...

Det här var vår första lunch i Bogotá. Potatissoppa med kyckling i med ris och en avokado.

Klockan 8 på torsdagen kom en chaufför för att köra mig, Ariët från Nederländerna, Lara från Tyskland och Mari från Danmark, till Boyacá - vårt departement. På vägen såg vi jättevacker natur som denna:

Boyacá

Vi anlände till Tunja, departementets huvudstad, och alla utom jag behövde fixa lite grejer för nåt slags uppehållstillstånd, men inte jaaag för jag är colombiansk medborgare och behövde bara visa mitt colombianska pass. Efter en lång väntan åt vi på en restaurang vars ägare, Vicky, är AFS-volontär. Vi fortsatte mot Sogamoso med Nayibe, AFS lokala ordförande eller nåt. Både jag och Ariët (vi kom till Sogamoso samma dag) var mycket nervösa. Jag mötte min värdmamma Blanca i hennes tygbutik och bytte genast om till min colombianska fotbollströja, det var ju match mot Venezuela!

Sedan kom Santiago (min värdbror) i en bil med sin kompis David. Vi åkte först och köpte lite juice och sedan för att hämta Davids pappa. Vi mötte min värdpappa Gustavo hos några vänner till familjen, Laura hette deras dotter. Jag la genast märke till att det var lite enklare för oss killar att få tjejerna att hämta mat till oss än tvärtom... Matchen slutade 0-0. Efter matchen satte jag mig med resten av ännu icke myndiga och de ville veta vilka danser jag kunde och om jag gillade salsa och merengue och sånt. De visade mig vilken musik de gillar och däribland fanns Heroes av Måns Zelmerlöw(?!).

På fredagen gick jag och mamman till min skola för att skriva in mig. Skolan heter Colegio Cooperativo Reyes Patria. Det tog lång tid men jag fick träffa både skolprästen och rektorn. De var jättecoola båda två. Sedan frågade någon plötsligt om jag ville börja skolan.
"Ehhhh vale", svarade jag och blev ledd till mitt klassrum. Här är tjejerna väldigt framåt och började bråka om vem ja skulle sitta närmast, inte alls något jag är van vid. De gjorde presentationer på engelska, och även om de kunde en massa svåra ord fanns flytet liksom inte där... Ungefär som spansklektionerna i Sverige. Jag höll på att somna. Sen var det trigonometri-prov och fick mest sitta och stirra. Sen kom några tjejer i en annan klass och ville visa mig skolan. Några andra tjejer ville spela volleyboll men när jag tackade nej började de nästan gråta. Oops!

Lite senare gick jag tillbaka till tjejerna med bollen och sa att vi kunde spela lite. Det visade sig att deras verkliga motiv var att fråga mig en maaaaassa frågor.

"De dónde vienes?" "Qué te gusta hacer?" "No practicas ningún deporte?" "Nada?" "Pero fútbol, baloncesto, patinaje??"

På kvällen åt nachos på en restaurang med en kille som kallas Pipe, tror jag, och tre tjejer som hette Alejandra, Camila och Laura. Pipe var AFS-student i Italien. Han är jättetrevlig och ser ut som Kermit när han ler. Vi tog en taxi på gatan (det sa dom på ankomstlägret att man inte borde men jag hade inte så många alternativ).

På lördagen gick vi upp ganska tidigt. Santiago ska till Tyskland med AFS och behövde åka på ett informationsmöte i Tunja. Långtråkigt, men kul att träffa AFSarna Mari, Ariët och Yetl. När vi kom hem letade vi efter en mobil till mig, men vi bestämde oss för att beställa en från Bogotá. Sedan åkte vi till Lauras hus igen. Där spelade vi FIFA, Just Dance och Halo. Jag var klart bäst av killarna på Just Dance. Nog med information.

Igår var vi ute och tog lite foton efter min sovmorgon. Här är några:

Information om diverse namnändringar: Jag heter nu som i mitt colombianska pass: Alejandro, smeknamn: Alejo. Marika från Danmark har av förståeliga anledningar (för oss som kan mobbas på spanska) bytt namn till Mari.

Likes

Comments

Del ett - 10:35 Paris flygplats:


Idag gick jag upp kvart över tre efter väldigt få timmars sömn. Jag åt lite flingor och sedan gick jag och packade ner min necessär efter att ha borstat tänderna. Pappa och jag åkte hemifrån kvart i fyra.


På Arlanda fick vi gå före vid incheckningen. Vi är inte säkra på varför. Sedan sprang jag och pappa iväg och tog ut lite Colombianska pengar. Sedan hittade vi knappt Ella, som också flyger till Colombia idag. Efter att ja tagit några kort i olika konstellationer och kramats litegrann gick vi igenom säkerhetskontrollen.


Vi fick boarda planet först också, tydligen är vi med i något som heter Sky Priority fast som sagt vet vi inte varför eller hur det hände. Det första flyget, Arlanda till Charles de Gaulle var jättetrist. Det fanns ingen underhållning ombord och jag var jättetrött. Frukosten var äcklig: söta bröd med sylt på, en helt okej varm choklad, äggröra eller omelett tror vi, och så lite apelsinjuice.


Air France-personalen på Arlanda sa att flyget mellan Paris och Bogotá var inställt, så när vi klev av planet i Paris var det lite nervöst. Men det stämde inte så vi gick mot säkerhetskontrollen. Eftersom min biljett är bokad i mitt colombianska namn var jag lite osäker på vilken kö jag skulle välja, men till slut slussades jag och Ella till samma kö: Sky Priority. Gränspolisen tittade lite suspekt på oss (jag tror han trodde att vi var ett väldigt ungt par och att jag hade invandrat från Colombia för han frågade vad jag tycker om Sverige och om det är "annorlunda") men vi släpptes igenom efter ett tag.


På flygplatsen har de jättedåligt wi-fi, och av nån anledning fungerar knappt mitt 3G heller. Hur som helst ville vi hitta nånstans att få i oss lite mat. Det fanns restauranger typ, men inte mat. Och det är just mat vi skulle behöva för tillfället, dvs inte mackor och espresso. Vi har iallafall hittat vår gate och bestämt oss för att äta på en restaurang jag upptäckte i Belgien under min PRAO. Deras morotssoppa håller verkligen världsklass.


Vi skulle möta två holländare och en ungrare på flygplatsen. Holländarna fick åka via Madrid av okänd anledning och hon från Ungern går inte att få tag på.


För övrigt vill jag påpeka att det inte är speciellt lämpligt att ställa ett piano mitt i en flygplatsterminal, är inte riktigt på humör för att höra Für Elise klinkas fram av treåringar samt andra improviserade verk utan varken rytm eller melodi.


Del två - AF422 CDG-BOG nånstans över Atlanten:


Den här flighten började sådär. Vi fick sitta på planet typ två timmar innan vi lyfte. Så jag somnade och blev helt knäpp i huvudet, lite jobbigt med förseningar och sånt när man bara ätit morotssoppa (dvs typ ingen energi). Råkade sova när maten kom också men Ella var snäll och väckte mig. Vi blev serverade grillad kyckling med potatis och det var jättegott! Precis vad jag behövde. Efterrätten vågade jag dock inte smaka på (konstig chokladmuffins)...


Att döma av utseendet har det här A340-planet varit med om mycket. Faktiskt hittade jag ett spel på min minimala tryckskärm som jag spelade när jag senast flög den här rutten, för elva år sen. Den franska kabinpersonalen är väldigt trevliga och serviceminded, lite tvärtemot vad jag fått berättat för mig om fransmäns attityd gentemot utlänningar. Intressant är också att alla flygvärdinnor ombord talar engelska, franska, spanska och italienska.


Jag börjar trots den sköna stolen få lite ont i rumpan av att sitta så länge... Nu ska jag nog lyssna lite mer på min spotifylista med svenska låtar och sen hoppas jag att det är dags för middag!


Del 3 - AFS Arrival Camp, Bogotá:


Colombiansk gränspolis kan inte engelska, vilket försvårar en del när man ska in i landet... Dock löste det sig och vi mötte AFS-volontärer typ tjugo över åtta. Sen dröjde det typ en timme för den andra gruppen var ännu senare.


Vi tog två minibussar som körde oss till AFS Colombias kontor och lägergård i Bogotá. Här kommer vi vara i tre dagar innan vi får åka ut i landet för att flytta in hos våra värdfamiljer. De flesta här är från Tyskland, och jag är enda killen från utanför Tyskland. Det är inte så kul för de pratar bara med varandra på tyska.


Imorgon är det frukost 7:30. Undrar om jag kommer upp...


Chockerande upptäck-bonus: Man får inte slänga toapapper i toaletten. Det slängs i papperskorgen...

Likes

Comments

Om drygt 21 dygn landar jag på El Dorados flygplats i Bogota. Förberedelselägret ägde rum för länge sen, jag har fixat papper på Colombias ambassad och flygbiljetterna är bokade. Jag har hittills känt mig oroväckande lugn inför avresan, men nu när andra utbytesstudenter börjar anlända till sina värdländer känns det mer verkligt.

Den här bloggen startade jag främst för familj och vänner som är nyfikna på vad jag har för mig på andra sidan Atlanten, men jag hoppas att denna blogg kanske kan hjälpa blivande AFS-studenter som ska till Colombia och Latinamerika!

Tänkte mjukstarta bloggen lite med en FAQ - Frequently Asked Questions. Det verkar som att rätt många AFSare känner igen sig i (och är rätt trötta på) att få flera av de här frågorna inför sitt utbytesår:

Kommer du tillgodoräkna det här året och börja direkt i tvåan när du kommer hem? Nej, det går inte eftersom jag kommer gå i en vanlig Colombiansk klass och därför inte läsa svenska kurser.

Är det inte jättevarmt där borta? Tyvärr inte... I Sogamoso, där jag kommer bo, är det runt 15-20 grader, och regnigt... (Dock vet jag att colombianerna sprider värme så det räcker och blir över).

Kan du spanska flytande? Nej. Men det är en del av utmaningen att försöka kommunicera ändå. Jag älskar språk och kan få fram det allra viktigaste så det känns lugnt på den fronten.

Är du den enda svensken? Tack och lov att det inte är så. En svensk till kommer flyga dit samtidigt. Men efter det inledande välkomstlägret i huvudstaden går vi skilda vägar och åker till olika städer.

Finns det fler utbytesstudenter i din stad? Vet ej. Hoppas det!

Är det en internatskola? Nej, jag kommer att bo i en värdfamilj som tar emot mig utan ersättning.

Har du fått din värdfamilj? Yes, till slut! De har en son i min ålder. Mer om dem senare!

Kommer du inte sakna familj och vänner? Vad tror du?

Åker du med de där EF? Nope, jag valde AFS för att de har en stark och tydlig värdegrund om att främja fred och förståelse mellan kulturer snarare än att bara skapa en upplevelse. De flesta som håller på med AFS gör det frivilligt, för att de tycker det är viktigt. Det känns tryggt! (Dessutom kan man välja så spännande och unika destinationer med AFS)

Tänker du träffa din biologiska familj? Med största sannolikhet, nej. Någon gång skulle vara kul, men ett utbytesår är psykiskt påfrestande som det är så det känns onödigt att blanda in ännu mer känslor. Den här grejen gör jag för att jag älskar Colombia som land, spanska och att lära känna och lära av nya kulturer!

Hörs nån gång närmare avresan!


Likes

Comments