View tracker

Hej på er. Jag befinner mig i skrivande stund i Piteå och rehabiliterar mig lite. Det är verkligen så här uppe. Vi kom hit i onsdags och kommer hem på söndag. Idag är det ju midsommar så då ska vi träffa släkten i en stuga och hoppas på att det inte regnar. Midsommar för mig har egentligen aldrig varit något märkvärdigt, men mysigt är det.

Jag försöker att inte tänka på Paris och på allt som fortsätter fastän jag är här men ibland är det svårt och då gäller det att snabbt sätta på lite Håkan som lindrar det mesta. Även om han är betingad med Paris. Det är så konstigt att gå i samma banor som jag gjorde för ett år sen med samma känsla som förut. Det är väl just det, att känslan är den samma. Det är som att Paris enbart har varit en dröm eller ett önsketänk, och att jag nu vaknat och fortsatt i samma banor som tidigare. Konstigt. Läskigt mest. Jag tror jag behöver träffa någon som kan intyga att Paris faktiskt har hänt, som kan ge mig samma känsla trots nya gator.

Vår sista tågresa hem tillsammans! Med blommor till värdfamiljen och fulsång i vanlig ordning. 

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Åh herregud. Jag är hemma. Det är över. Jag har lite svårt att förstå, att veta hur det känns, för jag vågar inte riktigt känna efter. Jag har legat nere med bloggen de sista dagarna, mest för att jag varken haft tid eller ork. Jag ska berätta om dagarna ändå tänkte jag, de som blev några utan de roligaste, mest hektiska dagarna på hela året. Jag ska berätta, men inte nu.

Jag kom hem i lördags. Hela dagen var fylld med hejdån och "vi ses" och känslor som var överallt. Jag sa hejdå till värdfamiljen i omgångar och varje gång tårades ögonen när de alla sa "vi ses ju snart igen, du kommer tillbaka". Fick en bok av min värdsyster med fina ord och då brast det. Fy. Lämnade ett brev och en hälsning till den nya svensken men det kan ju aldrig väga upp eller tacka dem tillräckligt för denna tid. Iallafall, mötte Anna, Ebba och Aina och tillsammans tog vi en taxi till flygplatsen och kramade Lundarna hejdå för denna gång. Ni kommer bli saknade.

På flyget ritade vi! Anna hade med sig sin ritbok så vi satt i princip hela resan och färglade mönster och pratade om det som kändes relevant då. När planet var på väg att landa slöt vi våra händer och försökte greppa att nu finns det faktiskt ingen återvändo. Vi fick vänta på väskorna i 40 minuter innan de kom in från ett regnigt Sverige och en sista gång kramade vi som var på planet varann och gick ut genom gången med tårfyllda ögon. Väl på andra sidan stod Martin, Klara, Marika och Mamma. Då grät jag lite till. De stod med två stora skyltar och jag kan knappt beskriva lyckan att äntligen få krama om dom. Vi åkte alla hem till mig där Elsa väntade och pratade hela vägen in på natten över flera koppar te. Nu väntar ett nytt kapitel i mitt liv, nu finns det ingen väg tillbaka.

Likes

Comments

View tracker

Igår hade vi vår studentmiddag som vi pratat om hela året, på Svenska Klubben som ligger mittemot Tuilerieträdgården och Louvren. Studentmiddag innefattar mingel, god mat, nomineringar, allsång, sketcher, filmer och mycket mer. Framförallt innefattar det skratt och tårar. Detta var en av de bästa kvällarna detta år. Jag vill få er att förstå känslan av att sitta i ett rum med 60 individer av finaste slag och bara känna sig så hemma. Det är svårt, både att förmedla och att förstå. När alla tog i från tårna till "Paris var för kort, alldeles för kort" med Ted Gärdestads melodi och kommittéers egna text rann tårarna som om ingenting annat spelade roll. För så var det; just där och då kunde jag inte tänka mig att befinna mig på någon annan plats i hela världen.

Kära SSP, jag är skyldig er så otroligt mycket kärlek efter allt ni har givit mig. För er är jag evigt tacksam att ha fått träffa och dela det största äventyr i våra liv hittills. Ni är oslagbara.

Likes

Comments

Lördagen bjöd sannerligen på roliga äventyr. Äventyren slutade faktiskt aldrig. Vi åt en så god middag på Paris Hanoi, en mysig vietnamesisk restaurang. Jag åt en betydligt godare Bo Bun denna gång än sist vi testade på det så jag var både nöjd och mätt när vi gick därifrån. Vi åkte till en bar och tog en snabb öl innan vi tog oss till klubben. Det var så bra musik och jag hade jättekul. Istället för att åka hem då så fick vi för oss att springa på Paris tomma gator med Stinas högtalare på högsta volym och det var UNDERBART. Känslan av att leva.

I slutändan var vi ute hela natten, som för mig går i epoker. Efter att vi sprungit tog vi första metron till Republique och åt lite pomfritt vid kanalen, sen hämtade vi ut en gummibåt som Sara låst in på Gard du Nord som vi senare åkte med på Canal St Martin. Allt för vår ABBA-film som visas imorgon. Mer än så orkar jag inte dela, men det fruktansvärt roligt och händelserikt dygn. Jag förundras över hur mycket en missar när en istället sover igenom hela natten. Fy vad tråkigt.

​Har som vanligt tagit bilderna av Stina tjoho

Likes

Comments

Godmorgon kära ni,

igår mådde jag betydligt bättre när jag vaknade, tack och lov. Köpte med mig en massa vitaminer hem så de verkar ju fungera. Sista praktikdagen var kul! Jag fick testa på att göra min egna bukett! haha, floristlivet kom till sitt klimax med andra ord. I övrigt var det riktigt skönt att sluta för dagen (två h tidigare) och vara klar. Det var mer påfrestande än jag föreställt mig från början, även om det varit kul.

Igårkväll hade vi SSP-häng (det bästa hänget) i form av catch the flagg. Vi träffades i en park och hade picknick, körde catch the flagg (som för övrigt är livets lek) och drack öl. Kul var det. Det är ju faktiskt något av det sista vi gör tillsammans såhär. Om en vecka befinner jag mig i sverige igen. Sjuk tanke. Idag ska jag nog göra något efter lunch sen ikväll ska vi ut på äventyr! Puss kära ni.

Likes

Comments

Hej på er. Här sitter jag i min säng och mår riktigt konstigt. Imorse vaknade jag tidigare än planerat av att jag svettades och frös på samma gång. Feber, med andra ord. Smög ner i köket och letade rätt på lite alvedon och lyckades ta mig igenom dagen även om tiden nog aldrig har gått så långsamt som idag. Jag vet inte hur många "ca va Lucy?" som jag fått höra idag, men det var mer än vad jag kan räkna på mina två händer åtminstone.

Nåväl, livet som florist är betydligt jobbigare än vad jag föreställt mig tidigare. Bohemdrömmen om barfota fötter i Birkenstock, lite klipp med saxen, rökelser och harmonisk musik i bakgrunden stämmer inte överens med verkligheten. Floristlivet jag får ta del av innefattar bärande, oändligt mycket klippande av stjälkar, massproduktion av blombuketter osv. Men missta mig inte, det är kul också! Teamet som jobbar där är så härliga och fulla av liv. Det skrattas mycket och jag får frågor om privatlivet och hur en säger vattenkanna på svenska. Det är kul, men slitsamt. En skräckblandad förtjusning.

​En lökig bild men dessa två skapade jag igår, Min största merit i livet på länge. Floristlivet changed me. 

Likes

Comments

Vädret har gått från detta...

Till detta!!

Denna vecka är vi alla ute på praktik. Jag är hos en florist där jag får göra en massa saker; små dekorationer, buketter och sånt. Det är mysigt. Jobbar med roliga individer som överlever dagarna genom att skratta, sjunga och prata. Själva arbetet blir många gånger tråkigt när jag är långsam och dålig men jag har märkt att i Frankrike är det tranquille om det är tranquille också.

Igår efter jobbet tittade solen fram så vi var några som satte oss i Parc Monceau och åt glass. Själva glassen var i princip ett rån men ibland får man bara bita i det sura äpplet. Efter det hade vi kör! Nu; jobbet. Bisous!

Likes

Comments

Hej på er. Jag märker hur det blir en längre och längre tystnad mellan varje inlägg nu. Kan bero på att jag inte är hemma så mycket längre. Försöker verkligen fånga in varenda sekund dessa sista två veckorna, men det är svårt. Känslan av att hemfärden närmar sig har satt sig som en parasit inombords och vi återkommer ständigt till ämnet om att detta snart inte längre är vårt hem; att Paris snart inte kommer tillhöra oss längre.

Igår däremot kändes det inte bara som att Paris tillhörde oss utan snarare att hela världen var vår. Eftersom vår skolresa blev inställd på grund av översvämningar i hela Frankrike har vi hittat på saker hela helgen. Igår på eftermiddagen var vi på en skräck-komedi teater som var jättebra. Faktiskt, och även om jag inte alltid förstår skämten så kommer jag på mig själv att le ibland över det faktum att jag hänger med i handlingen. Vi åkte sedan till meddan för team-tacokväll! Vi delades in i lag och fixade tacos och körde lite olika lekar, bland annat "vem är mest trolig att..." där varje lag fick nominera en person som är mest trolig att göra det som sägs - mest trolig att bli hemskickad, mest trolig att gå in och lägga sig hos värdföräldrarna efter en utekväll osv. Skrattade så jag grät.

Det bästa kom däremot efteråt, kvällen var fortfarande klarvaken så vi åkte ett ganska stort gäng till Sacre-Coeur, köpte öl och satte oss på gräset med hög hög musik. Vi pratade, vi sjöng och vi _andades_ och det kändes så fantastiskt jävla bra. Känslan av att vara levande, åter igen. Låt mig aldrig glömma den.

​Bilderna är i vanlig ordning tagna av Stina

Likes

Comments

Det fina med att blogga är att en tvingas reflektera över hur en mår, vad en har tyckt om dagen osv. Jag gillar det. Lite tid för mig själv typ. Idag har bjudit på fika (mer som brunch) på kemin där vi satt länge länge runt ett bord fyllt med allt det goda i livet och pratade om vårt år och feminism. Tack kära livet för vettiga och kloka individer. På franskan sen så kollade vi på film och film är bäst när den är fransk.

Idrotten var nog det roligaste idag dock. Det var Freja, Ebba och jag som skulle hålla i första timmen så då spelade vi dodgeball och "catch the flag" och DET VAR SÅ KUL. Där sprang vi som om vi var tio år igen och skrattade som om ingenting annat i livet betydde. Därefter spelade vi basket som också var jättekul. Idrott med SSP innefattar hög musik, en svettig idrottshall utan ventilering (frankrike<3), SKRATT och massor av dans. Jag älskar det.

​Bilderna från idag får ni vänta med och nöja er med denna söta bild istället (nästan bättre ellerhur?) 

Ikväll var jag ensam hemma vilket var så skönt. Gjorde mat och pluggade gärnet inför mitt fysikprov imorgon. Fingers crossed så att säga. Godnatt kära ni. 

Likes

Comments

​I söndags var jag och Ebba på en utställning av Seydou Keita på Grand Palais. Den var jättebra, fotografierna var så himla vackra. Däremot förstår ingen av oss helt budskapet trots att vi läste på så det drog ner upplevelsen några steg på skalan. I övrigt så en sevärd exposition! 

Likes

Comments