Header

Barnen

Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Sverige & svenskar är så otroligt inrutade. Vägrar se & vägrar ta in. Ungefär så.

Vi har ju vänt oss utomlands för att ge Kasper bästa möjliga förutsättningar för att klara sig bra i livet. Och det hjälper, det funkar och det är helt naturligt.

Att vi blir ruinerade på kuppen har ju enbart att göra med att vi just måste vända oss utomlands. Vi betalar skatt som alla andra människor i detta land, men när man inte passar in i mallen på vad svensk sjukvård erbjuder så får man helt enkelt stå för allting själv. Sjukt i min mening. Norge och Danmark erbjuder en hel del mer för autistiska barn än vad Sverige gör. Och det är inte så svårt. Det enda Sverige erbjuder är IBT. HAHA! Ännu sjukare. Dom kan inte ens rekomendera GFCF (glutenfri och kaseinfri) diet. Det är ju en super enkel grej. Varför inte låte föräldrar prova på sina barn. Det finns hur mycket ersättningsprodukter som hellst och det är inget som över huvud taget gör någon skada. Vi såg så himla många framsteg nästan direkt genom att bara plocka bort gluten, mjölk (mjölkprotein, inte laktos) och soja.

Sen får han en massa extra vitaminer och mineraler som egentligen heller inte är så krångligt. Han äter ren mat (utan några tillsatser och e-ämnen) vilket borde vara självklart när man har en neurologisk funktionsnedsättning eller sjukdom. Det kan ju inte vara skadligt det heller?! Ha!

Det som har gett oss mest är dock HBOTen. Och därav resorna till USA. Finns fler, men ska det va så ska det va och denna läkare har absolut bäst resultat av alla enligt forskningsstudier.. Kasper mår så otroligt bra efter dessa behandlingar. Han vill in i kammaren, han mår bra där (och efteråt såklart). HBOT är att man får andas 100% rent syre under tryck. Precis som med dykarsjuka. Man öppnar upp nervbanor i hjärnan som inte riktigt fungerar som de ska. Inte heller det någonting farligt. Det är ju som att flyga flygplan fast neråt samt andas in betydligt renare luft än vanligt. Syre är ju lixom inte farligt. Det säger ju sig självt.

Sen har dessa barn spänningar. Dom är ofta stela, klumpiga och har ofta lite problem med grov och finmotorik och är ibland lite snea. Kiroprakti för barn och kroniskalterapi gör underverk. Och då menar jag inte att dessa knäcker som man gör på vuxna. Nej nej. MEN till det dumma. I sverige får man inte bestämma själv över vården av sina barn under 8 år. (Bara Sverige och Nord Korea som har den lagen) så här får inte kiropraktorer behandla barn under 8 år enligt lag). Men skam den som ger sig. Vi har hittat en person som hjälper oss med detta. Inte svensk såklart, men finns i sverige. Dock privat så där får vi ju självklart också betala allting själva..

Sen blir jag så arg på att det enda dem erbjuder här är IBT. Man kan ju för sjutton inte ge samma behandling till alla med samma symptom. Som att en person med yrsel och trötthet ska få samma behandling oavstett om det är cancer som ger dessa symptom eller utbrändhet. (kanske ett dumt exempel, men ni fattar vad jag menar).

Kolla istället varför det är så här. Börja från början. Vi har gjort tester på Kasper och det han har är inte ärftligt. Kan har en kota som är sne i nacken (Kiss syndrom - Tyskland har kommit väldigt långt i denna forskning, men svenska läkare har aldrig hört talas om det.. o'boy! Orsak kan bero på långdragen förlossning, förlossning med sugklocka eller väldigt snabb förlossning där nacken antingen har pressats ihop för mycket på kort tid eller dragits i med sugklocka.. ja ni fattar..) som trycker på nerverna som går ut i käken och även försämrar impilser från hjärnan till övriga kroppen.. Detta att han inte kan tugga och har klumpig finmotorik beror på autismen (vad är autism - bara symptom ju) enligt sverige.. Mjo, men om vi får kotan på plats och jobbar med muskelaturen runtomkring så har han ju iaf förutsättningarna att kunna tugga.. Eller hur?! Vi kan ju inte tvinga i honom stora bitar mat (som vi måste enligt Autismcenter eftersom det bara är en fix idé hos Kasper enligt dem) när han inte har förutsättningarna. Fy så hemskt!

Autistiska barn får inte samma rätt till sjukvård som andra barn. Man skyller lixom allt på autismen när det faktiskt kan finnas andra grejjer som ställer till det i vissa fall. Sen kan man koncentrera sig på det som finns kvar med hjälp av IBT. Eller?

Till Svenska läkare . Var inte så förbannata rädda. Kolla på era grannländer! Ta erfarenhet av varandra. Allting kan inte behöva forskas fram i vartenda land. Kan man inte lita på andra länder och dela med sig till varandra. Vad är annars EU till för?! Jag fattar verkligen inte.

Från en som gett upp hoppet på svensk sjukvård.

BLÄ helt enkelt!

Likes

Comments

Barnen, Familj, Min vardag


Dock har vi varit förskonade måste jag säga. Den 29e var jag hemma med Kasper för att han hade feber dagen innan (37.8 så ingen jätte feber). Annars har vi ju inte vabbat sedan i somras förutom ett falskt alarm om magsjuka som inte var det när jag var hemma en dag i oktober.


Hur har ni haft det på den fronten? Mycket VAB?

Likes

Comments

Barnen, Familj, Min vardag

God moron torsdag! Sitter på kontoret i vanlig ordning. Det här med att jobba heltid med två små barn hemma och en sambo som också jobbar heltid och en av sönerna som vi ska träna med 40 tim / veckan med börjar ta ut sin rätt. Idag tackar jag högre makter för sming, kaffeoch uppiggande kollegor ♡

Hoppas att ni får en fin dag!

Likes

Comments

Hälsa & träning, Min vardag

Promenad till kontoret idag. I vanlig ordning. Anting till eller från jobbet blir bra vardagsmotion. Går jag till kontoret så är jag så härligt pigg. Underbar känsla!

Vad gör ni för att få ihop träning med jobb och barn. Vi har ju extra mycket för oss eftersom vi har ett speciellt barn men jag skulle nog inte få tid till träning annars heller. Fast iof skulle jag kunnat gå ner i tid om inte livet sett ut som det gör..

Tips mottages gärna!
Under tiden fortsätter jag med promenaderna.

Likes

Comments

Min vardag

Hej då februari. Vi ses nästa år. Du har varit helt okej, men nu hoppas jag att mars bjuder på en förändring till det bättre på många plan.

Likes

Comments

Kasper

Hej på er! Igår var jag hemma med Kasper då han hade lite feber i söndags. Så himla värdefullt med egentid. Hade ju inte vabbat sedan innan sommaren så det kändes bara bra faktiskt. Inte att han hade feber, men egentiden.

Likes

Comments

God kväll. Det blev fredagsmys delux ni lkväll. Latade till oss lite extra och bestälde pizza. Lyx för oss då det hinns med mer träning och familjetid när man slipper all disk. Nu kallar sängen. God narr på er

Likes

Comments

Funktionsnedsättning
Annorlunda är bra - Bäst faktiskt. Varför ska man egentligen vara som alla andra? Ja, ibland kan jag må dåligt av att läsa vissa artiklar, inlägg på facebook eller Instagram eller ett blogginlägg, där folk skriver om ouppfostrade barn.. Som det här som jag läste på instagram:
 
  Läste ett grymt bra inlägg/artikel igår, minns dock tyvärr inte var. Men skriver under till hundra procent. Varför tillåts barn idag vara så ouppfostrade och respektlösa? Baxnar allt oftare över små barn (och större) som tillåts uppföra sig precis hur som helst. De skriker åt sina föräldrar, säger fula ord, springer runt och skriker på restauranger odyl, uppför sig illa mot andra barn, river ner saker i affärer, avbryter konstant om man är i samtal med deras föräldrar osv osv. Och föräldrarna gör inte ett skit. Mumlar möjligtvis något om "aktiv" - inte ofta utan en viss STOLTHET i rösten... Och barnen bestämmer numera vad man ska äta till middag, vart man ska åka på semester, om man ska gå bort på middag, vad man ska se på TV osv. Och föräldrarna slår sig lite för bröstet för de "lever ju för sina barn." Men vet ni. Jag lever oxå för mina barn. De är mitt allt. Men i den kärleken och rollen ingår oxå att förbereda dem för verkligheten och vuxenlivet, inte curla fram små krävande egocentriker som tror världen cirklar kring dem även i vuxen ålder. (Och då kommer få ett BRUTALT uppvaknande.) Mina barn ska baske mig lära sig vikten av lite gammaldags artighet ("tack", "får jag gå från bordet" osv), de ska inte vara familjens överhuvuden utan lära sig att föräldrarna bestämmer - självklart med hänsyn taget till barns behov i rimlig omfattning, de ska uppföra sig bland folk, de ska inte avbryta mitt i när vuxna pratar, (såvida det inte brinner nånstans eller någon slags akutinsats krävs,) de ska tillåtas ha tråkigt, de ska långsamt slussas in i vuxenvärlden och få lära sig hur den funkar. Men känner att detta börjar bli en bortglömd konstart allt eftersom det blivit modernt att som vuxen anse sig vara en "superförälder" genom att låta barnen bestämma allt o låta dem härja fritt för att "bejaka dem". Men bara så ni vet, ingen annan än ni tycker det är charmigt när er unge lever rövare o inte kan uppföra sig. Ingen runt er tycker det är "superföräldraskap". De ser bara ett ouppfostrat barn, o personligen brukar jag tycka så innerligt synd om de barnen. Så nej, vi skulle behöva lite återinförande av lite UPPFOSTRAN.
 
Jag får en olustig klump i magen. För jag håller med henne. Det vore min dröm om jag kunde uppfostra mina barn så. Men med våra förutsättningar så går det inte riktigt.. Och NEJ! Jag tycker inte att det är charmigt att mitt barn inte kan uppföra sig, jag vill sjunka genom marken när han ställer till en scen i offentlig miljö. Jag skäms för mitt barn dessa gånger. Inte för honom egentligen utanför att hans handikapp inte syns. Jag verkar i ovanståendes ögon just en dålig mamma som inte kan uppfostra mina barn, sen känner jag mitt barn bäst. Om jag blir arg och säger till på skarpen så blir hela cirkusen bara värre. Om jag istället lite lekfullt försöker avleda så brukar situationen avta.. Så då är jag en curlingförälder som inte säger till mina barn?! Nä vet ni vad. Ska jag sätta en tröja på min son där det står stort AUTISM eller varför inte en lapp i pannan?...
Vissa barn är ouppfostrade men försök att tänka steget längre. Det kanske har hänt något hemskt i familjen, det kanske finns en funktionsnedsättning (för jo, det är rätt vanligt) med i bilden. Och jag lovar dig: Dessa föräldrar jobbar hårdare och kämpar 1000 gånger mer än vad du någonsin kommer att behöva göra. Vi tränar 40 timmar i veckan med sonen! Pluss att vi båda jobbar heltid (ja, vi måste det för vi ska ha råd att hjälpa honom på bästa sätt). Samtidigt ska vi ha tid för hans lillebror och ge honom kärlek. Och så ska det uppfostras också.. Jo, tack! Dom säger tack för maten oftast, dom beter sig rätt så bra nu. Men vet ni vad. Min son som tar in 1000 gånger mer intryck under en dag än vad en normalstörd människa gör inte får ett utbrott, ja då är jag så enormt stolt. Och får han ett utbrott pga trötthet efter en hel dag på förskolan med väldigt mycket intryck att bearbeta så gör det inget. Jag blir inte arg på honom. För jag förstår. Skulle jag ta in hälften så mycket och behöva sortera i hjärnan hela tiden så skulle jag behöva sova i en vecka i streck. PUNKT!

Likes

Comments

Funktionsnedsättning, NPF
God morgon på er! Lämnade två glada barn på förskolan i morse. Kasper skulle iväg och åka skridskor med sin avdelning :) Han har precis lärt sig. Men han säger att det inte är roligt. Så är det nästan alltid med honom. Ingenting är roligt. Men sen när man väl gör det så tycker han alltid (nästan iaf) att det är jätte roligt.. Ibland kan det vara tvärt om. Som med skidåkningen. Han kan tycka att det är rätt jobbigt och läskigt. Ja, det blir väldigt jobbigt för honom när det är läskigt. Men sen pratar han om det en massa när man kommer hem och säger att det var roligt och att han vill göra det igen.. Ibland blir man inte riktigt klok. Man får pressa honom till att prova nya saker och allt som oftast tycker han att det är jätte roligt. Man kan känna sig supertaskig när man tvingar honom att t.ex. åka rutchkanorna på leklanden - men man vet att han kommer göra det om och om igen och ha superkul bara han kommer över den där gränsen.. Om vi inte skulle pressa honom så skulle han inte göra någonting annat än att lyssna på musik, läsa böcker och titta på film. Dock skulle vi aldrig pressa honom om vi inte såg hur roligt han ändå tycker att det är :) Älskade barn!
 

Likes

Comments

Melvin, Trotts
Det har varit en fin dag. Förutom att Melvin bestämt sig för att vi inte skulle ha någon vagn med oss hem. Han skulle promenera. ♡ Vi hann dock inte komma särskillt långt innan han blev trött och gnällig.. Han är så trött efter en dag på förskolan min lilla buse. Han ska vara med överallt och med alla. Så himla scocial. Underbara envisa unge :)

Likes

Comments