Header

Alltså WHAAAAAT!

Jaa.. jag vet då inte hur jag ska överleva det här skolåret. En massa krav... man ska veta till vilken skola man ska söka efter 9:an... få upp betygen... i allmänhet veta vad man vill göra...

Och om det bara vore det, men att samtidigt kämpa med sig själv varje vaken stund gör inte saken lättare.

Och ska jag komma tillbaka till skolan som Lucas eller ska jag fortsätta med namnet Wilma som jag absolut hatar... värsta delen är när man har en ny lärare och det är namnupprop och man ska sätta upp handen när man hör sitt namn.. och lärarna tror att jag typ skämtar när jag sätter upp handen när de ropar upp Wilma Hellén... och jag mår lika dåligt varje gång.

Så mycket förstår jag att jag inte kan få Lucas på betyget för där måste det vara det lagliga namnet, men att det åtminstone skulle stå Lucas på klasslistan.

Så i alla fall har jag funderat att ta kontakt med rektorn och fråga om det är möjligt...

Men så var det ju gymppan också... skulle jag ha gymnastik med pojkarna eller flickorna?? Helst skulle jag skippa det helt men det är inte valbart.

Ja det var väl det mesta jag hade i tankarna just nu...

Bild tagen vid villan för ca en vecka sen...

//Lucas

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Hittade en artikel på TeenVogue som innehöll 17 saker som homosexuella män är trötta på att höra. (länk i slutet av inlägget) Så jag bestämde mig för att själv "reagera" på de olika sakerna som står där. Jag har inte läst vad de skrivit om det i artikeln så det här är endast mina åsikter. Okej.. då kör vi!

1. Jag skulle aldrig ha gissat att du är bög/ du ser inte ut som någon som är bög.

Oj! Ursäkta jag glömde regnbågsflagga där hemma! Nope jag ser inte bög ut, och vet du varför... bög är inte en person. Bög är en synonym för Homosexuell, vilket berättar vilket kön personen är attraherad av så NEJ jag kan inte se bög ut tyvärr.

2. Du borde träffa min andra homosexuella vän!

Okej. Chilla... bara för att hen också är gay betyder det inte att jag tycker om hen. För att jag ska vilja bli kompis med hen måste vi ha andra saker gemensamt än att båda är gay.

3. Vad är en "twink"?

Eftersom att du frågar det här så betyder det att du inte har någon som helst aning om vad det betyder... Och det är en fråga jag inte svarar på åt vem som helst. Kriterier för att jag ska svara på denna fråga är:

1. Du ska ha känt mig en tid (varierar från person)

2. Ska ha lika dirty mind som mig.

3. Vara en person jag litar på till 378%

Om du fortfarande känner att du stämmer in på allt detta så kan du ju prova fråga. Och om du känner att du inte stämmer in, men vill veta så kan du ju alltid googla. Men se till att du vet hur man tar bort saker från sökhistoriken😉

4. Så vem är mannen i förhållandet?

Eeeehm... i sådana fall att båda identifierar sig som män så är båda män. Och om en eller båda inte identifierar sig som man/män så är en inte mannen i förhållandet. Svårare än så är det inte. Det är som att fråga tvillingar vem av dem som är barnet i familjen.

5. Hur gör man när man går på dejt?

Fel person att fråga... för jag har inte varit på någon dejt i hela mitt liv. Men jag gissar att man gör ganska lika som vilken annan dejt som helst.

6. Hur kom du ut?

Ojdå! Jag visste inte att du hade så låga IQ- poäng som 5... Men okej om du vill veta. Börja med att gå fram till dörren du vill öppna. Om den är låst vrider du på låset så att dörren inte är låst längre, sätter handen på handtaget och trycker ner det. När du gjort det endera knuffar du på dörren eller drar den emot dig.

Var det inte det du ville veta?? Annars kan du ju alltid gå till min blogg och söka upp inlägget med rubriken " Något viktigt jag måste berätta". DONE!!!!

7. Om du vore straight...

Men kära lilla vän. Jag är inte straight och kommer aldrig bli. Så nej jag vet inte... Sorry!

8. OMG! Jag älskar homosexuella pojkar. Ska vi bli vänner!?

Vad sägs om NOPE! Om du vill bli vän med mig ska det inte vara för att jag tycker om pojkar utan för att du tycker jag är en trevlig person och vill lära känna mig "for real". INTE FÖR ATT JAG ÄR GAY!

9. Det betyder väl att jag i princip är bög, eller?

Senaste gången jag kollade vad bög stod för stog det att man tycker om personer av samma kön och inte att man gillar att kolla på RuPauls dragrace och lyssna på Troye Sivans musik.

10. Homosexuella män bara ÄLSKAR mig!

I'm gay and i DO NOT love you at all...

11. Vad tycker du att jag ska ha på mig?

Före du frågar något mer ska du veta att min syster hjälper mig att välja outfit, och det säger ganska mycket om hur bra jag är när det gäller mode. Men om du fortfarande vill att jag ska hjälpa dig välja kläder så fine. It ain't my problem..

12. Kan du hjälpa min pojkvän?

Nope. Det för du reda ut själv. Så länge han inte är min pojkvän så tänker jag inte ha ett finger med i spelet.

13. Varför är alla snygga män homosexuella?

Tjaa.. Varför är alla snygga män straighta? Eller redan i ett förhållande. Eller bor på andra sidan världen. Utseendet är bara en bisak. Lär känna personer. Ju bättre personlighet, desto snyggare blir personen.

14. Ni har det så lätt med alla dejting appar!

Bi*ch please... Ni som är straighta har definitivt fler appar och det är inte enklare. Och det kan jag svara på utan att ha testat...

15. Du borde veta det här [sätt in referens]. Du är ju bög!

Jag visste inte att jag såg ut som ett vandrande lexikon. Det är som att säga åt någon som är bra på språk att hen borde kunna tala ett helt främmande språk flytande, bara för att hen är bra på språk.

16. Du är min bästa homosexulla vän.

Så jag är inte din bästa vän? Då måste du vara min sämsta straighta vän...

17. Är du säker?

Nej... jag kände bara för att komma ut som homosexuell för att få en massa hat och för att vara "modern". Jaaaaaaaa jag är säker.


DONE! Tog nästan en timme att skriva ned allt😂

Här är länken till artikeln om ni även vill läsa den.

http://www.teenvogue.com/story/things-you-shouldnt-say-to-gay-people

//The gayest person u know!😂😂

Likes

Comments

Hej!

Jag har länge funderat om jag skulle skriva om något annat än t.ex hästar, vardagslivet och annat "vanligt" här på bloggen. För jag tycker själv att den här bloggen är tråkig, och eftersom det bara är samma saker jag skriver om hela tiden så blir det svårare att hitta något nytt som jag inte skrivit om redan.

Så nu vänder jag mig till er... japp precis just du!

Finns det något speciellt du skulle vilja se här på bloggen? Precis vad som helst... alla ideér är bra, utom de dåliga.. nej men skämt åsido. Det går att kommentera här under inlägget eller på mina sociala medier som Facebook och Instagram.

Slänger in en solig bild på Pontus eftersom vädret har varit si sådär några dagar nu...

Likes

Comments

Tänkte bara skriva sådär snabbt för de som faktiskt bryr sig i mitt skrivande och sådär att det troligtvis kommer ta en stund förren boken kommer vara färdig på grund av att ideérna är slut här i mitt lilla huvud. Eller de är inte slut. Alltid när jag inte sitter framför datorn och försöker skriva kommer jag på en massa ideér, men när jag ska skriva ner dem endera försvinner de eller så har jag så dåligt självförtroende så jag skiter i att skriva det jag tänkt. Så det betyder att inget skrivs och en bok skriver inte sig själv.

Ska försöka stärka självförtroendet och komma på sätt att få fantasin till att flöda.

Jag tror det svåraste med att skriva den här boken är att det jag skriver om "hits close to home" så jag måste vara känslomässigt stark för att ens kunna skriva något så det tär på krafterna.

Men man säger väl att den som väntar på någonting gott, väntar aldrig för länge.. eller snarare väntar alltid för länge, enligt mig.

Så nu vet ni hur det ligger till med skrivandet..

// författaren med writer's block.

Likes

Comments

Japp! Så är det. De finns alltid där oberonde av kön/ickekön, läggning eller hudfärg. Och hittils har jag inte sett någon annan gemenskap som älskar allihopa exakt precis som de är. Och det är det absolut bästa med HBTQ+ gemenskapen. Sen den dagen jag officiellt ingick har jag endast känt mig säker. Alla står upp för alla och hatet tystas ned med kärlek. Visst detta är en generalisering, men allt jag skrev här ovanför är så jag upplevt det.

Jag tänker inte hänga ut någon så jag uppger inget namn eller kön.

Men personen i fråga hade skrivit på Snapchat och sagt:

"Mina funderingar. Många ungdomar idag blir mobbade av oss äldre, vi kör alltid med samma kort (du är perfekt, du duger precis som du är) Problemet är att i dagens samhälle försöker vi måla upp idyller som inte är sanna, några exempel:"

Okej redan här kände jag att det här inte kommer vara vackert, men vi fortsätter. (ikoner skymmer vissa ord från originalet så jag kan behöva ta bort något ord, men jag försöker göra detta så ordagrant som möjligt.)

" Att killar klär sig i kvinnokläder = (skymt ord men tror det står TRANSOR, not sure tho') Finns ingenting som är normalt i det, det är fint att man försöker vara annorlunda men man måste kunna ta konsekvenser i samhället och kritik, och inte grina så fort du får slagord mot dig."

Eeeehm... okej..?

" Detta fenomen som vuxit fram är pga alla hbtq människor, det ni målar fram är inte normalt, människan är inte skapad på det sättet, med er har ni vänster vidriga människor! SLUTA lura våra ungdomar att "allt" är NORMALT!"

Alltså vänta nu... "våra" ungdomar. Jag är inte din ungdom, jag är min mammas och pappas barn/ungdom. *sarkastiskt leende*.

" Detta är mina ord, mina funderingar, jag tvingar ingen att tycka som jag, jag vill bara berätta vad jag tycker hata eller älska, xo xo namn."

Okej för att göra saker klara. Jag tyckert inte alls på samma sätt som denna personen, som ni kanske förstod.

" Hade du velat att din egna pappa hade använt klänning och läppstift när du tog studenten?"

Thomas svar: Hade min pappa velat ha klänning och läppstift hade jag varit den som håller upp släpet och bättrar på läppstiftet.

Och det beskriver mig väldigt bra, för det är precis det jag skulle göra.

Och vet ni vad "HBTQ människorna" som hen kallade oss gjorde, jo majoriteten följde Thomas Sekelius råd och bombaderade personens instagram flöde med prideflaggor och regnbågshjärtan. Alltså kärlek. Visst fanns det en minoritet som skrev hat kommentarer, men det var typ mindre än 1%.

Så ni får gladeligen joina oss och göra världen till en bättre plats😊

Och här har ni en låt som jag tyckte rubriken passade in väldigt bra i sammanhanget.

https://www.youtube.com/watch?v=v1tSfQbtKMU

Tack för mig!

//Lucas


Likes

Comments

Hejsan allihopa!

Det är nästan 2 veckor sen jag har skrivit något här, så jag tyckte det var dags att uppdatera.

För de som inte vet så har jag varit på ett 2 dagars ridläger, eller mera specifikt hoppträningsläger.

Och en annan sak som ni kanske inte vet är att jag är vansinnigt hopprädd. Jag tror största delen av hopprädslan kom efter att jag ramlade av och bröt axeln en gång när vi hoppade på ett ridläger. Vid den tidpunkten hoppade jag ungefär 50 cm. Men efter det fick jag börja om helt från noll igen. Inte bara med att hoppa utan även att rida. Lite före ridlägret hade jag blivit mycket säkrare i sitsen i alla gångarter, men jag var så pass rädd att jag började hålla i mig i remmen när vi skulle galoppera och när det gällde hoppning så hoppade jag typ bara i trav och inte mycket högre än 30 cm. Och varje gång jag såg att vi skulle hoppa på lektionen kände jag för att typ gå och gömma mig och inte delta i lektionen.

Men nu på senare tid så har jag äntligen börjat komma över hopprädslan.

I Maj 2016 deltog jag i en 20- och en 30cm bana, och i Augusti samma år deltog jag i en 40cm klass. Tyvärr gick det åt skogen den gången så det blev två steg framåt och ett bakåt. Sen i December var det tänkt att jag skulle vara med i en 50cm klass men hästen jag skulle rida hade redan uppnått alla starter han fick ha, men de skulle ha en annan tävling väldigt nära inpå som hade en 50-60cm klass så jag bestämde mig för att anmäla mig och allt gick superbra och vi hade en felfri runda. Så då gick jag två steg framåt igen. Tyvärr blev den en slags "paus" med hoppningen så sakta men säkert gick jag ett steg tillbaka. Men jag tänkte en gång för alla ska jag ta mig förbi hopprädslan, så jag anmälde mig till ridlägret.

Och vet ni vad! Jag tog säkert fem steg framåt under ridlägret så just nu är jag på 7/10 steg, 10 är att i princip all hopprädsla är borta.

Jag hade som mål att under 2017 skulle jag prova hoppa 65-70cm. Och det har jag redan slagit, för jag hoppade 80cm på ridlägret. Nu finns det säkert mycket bättre ryttare än mig som tänker, 80cm, det är ju inte ens uppvärmningshinder. Men om man kollar på vilket steg jag har tagit på endast ett år så tycker jag faktiskt att jag är j*vligt bra. För ett år sen vågade jag knappt galoppera över 30 cm hinder och nu flyger jag över 80 cm utan att tänka på det.

Det är lite synd för det var så fullspäckat schema på lägret så jag hann faktiskt inte ta en enda bild. Så ni får nöja er med ett foto av Pontus från igår.

Det var allt jag hade att säga idag!

Ta hand om er!

//Inte längre hopprädda ryttaren

Likes

Comments

Jaaa! Jag lovar! Jag är faktiskt 15 * harklar mig*. Tjaa... om man kollar på passet kan man lista ut att jag har levt här på jorden i 15 år. Men om man skulle kolla i mitt huvud skulle det kanske motsvara en 3 årings huvud😂

Nej men på samma gång som jag är barnslig och allmänt knasig är jag nästan den mest vuxna i mitt kompisgäng (enligt mig). Men det kan bero på att jag är äldsta barnet som fortfarande bor hemma och det skiljer 11 år mellan mig och min storasyster, så hon har varit det "vuxna" barnet.

På tal om att vara vuxen. Jag fick lön 15.6 och jag trodde jag skulle få ungefär 150€, men gissa vad! Jag fick 220€ ! Jag var säker på att jag skulle dö när jag fick höra summan. Och så hade jag släktkalas söndagen den 18 och då fick jag sammanlagt 337€. Dock var jag skyldig min lillasyster 13€ så det försvann ju lite pengar men... Och jag har även räknat ut att jag kommer få närmare 300 € inkommande månad så då är jag snart upp i 1000€ och det kan jag inte förstå😂 Det är ju najs att ha pengar, sådär om någon har missat det.

Jag har nog inget mer att skriva nu så vi hörs någon annan gång!

//Lucas


" Min katt är bättre än din katt. Vet du för att? Jag har en jättekatt!" Från en IJustWantToBeCool video😂

Likes

Comments

Kapitel 1

Ethan vaknar av alarmet som ljuder. Telefonen visar 7 på morgonen. I samma stund hör han sin mamma nedifrån som frågar om han är vaken och han brölar ett “Hm” som svar med den mörka och raspiga morgon rösten.

Han drar täcket över huvudet och hinner bara vara under täcket i typ 5 sekunder före hans lillebror kommer instormande i rummet med en av sina nya leksaker.

Ethan ropar åt honom att lämna honom ifred men han vägrar att lämna rummet så Ethan får så lov att stiga upp. Först då springer lillebror ut ur rummet och Ethan suckar och klär på sig för att sedan gå ner till köket för att konstatera att det inte finns något att äta. Så Ethan springer upp igen och packar skolväskan.

Klockan är ganska lite ännu men han måste hinna via en affär före skolan och köpa en Red Bull och något att äta. Han springer ner för trappan och säger hejdå till mamma och lillebror före han går ut och låser efter sig.

Han hoppar på cykeln och cyklar iväg till närmaste affär. När han kommer fram ser han att det “coola gänget” står utanför och blockerar ingången. Han får en klump i magen. Han vet vad de kan göra, för han blir mobbad av dem varje dag och får även huvudet slaget i skåpet i skolan.

Som tur ser han en av lärarna så han springer fram till henne och låtsas diskutera skolan med henne när de går in så då kan de inte göra något elakt mot honom.

Killarna i gänget ger honom en arg blick som säger att han inte borde ha gjort det där, men Ethan ignorerar det även om han blir illamående av att tänka på vad som kan hända senare idag.

Han ser till att gå med läraren även inne i affären så han inte behöver gå ut själv. Läraren anar något och frågar av Ethan om han mår bra. Ethan svarar att han mår bra, men hon envisas med att fråga om han är rädd för de andra killarna utanför. Det är första gången någon faktiskt bryr sig om honom så han tar mod till sig och berättar om hur elaka de är.

Läraren blir både arg och ledsen. Arg för att man inte ska behandla varandra på det sättet och ledsen för att Ethan inte har sagt något. Men hon förstår att det inte är lätt att säga något som att man blir mobbad.

De köper det de ska ha och går ut tillsammans. Hon följer med honom till cykeln och ser till att de andra inte kan hoppa på honom för att sen gå till sin bil.

Ethan är glad att han vågade säga något, men känner sig rädd eftersom han inte vet vad de kommer göra. Men då tänker han på att han får träffa Miles i skolan så han känner sig lite säkrare.

Miles är Ethans bästa vän, fast han är även lite mer än det, men det har de inte sagt åt någon för de skulle bli ihjälslagna av många homofobiska personer. Så de gör allt i smyg. T.ex har de byggt en liten “koja” ute i skogen så de får vara själva. Och ingendera av dem har sagt något åt sina föräldrar även om Ethan vet att hans föräldrar inte skulle bry sig mera än att de skulle ha ett snack om hur man ska “skydda sig” på rätt sätt. Däremot skulle inte Miles pappa bli glad om han fick veta något, och Miles mamma har flyttat bort så han vet inte hur hon skulle reagera. Så de har lovat varandra att inte berätta.

Ethan är framme vid skolan och han parkerar sin cykel bredvid Miles. Han går in i skolan via den mindre dörren där Miles alltid brukar vänta. Och det gör han idag också. Deras första lektion är Historia så de söker sig mot historia klassrummet.

När de är påväg dit ser de det coola gänget som leds av Zach. Och de ser dem. Zach visar ett tecken åt resten av gänget att följa med. De kommer gåendes mot Miles och Ethan och de ser inte glada ut. Och Ethan förstår precis varför så han viskar åt Miles att han ska springa iväg. Men det gör han inte utan han viskar tillbaka och säger att så länge de lever tänker han aldrig lämna Ethans sida. I den stunden är Zach och hans gäng framme vid dem.

  • Titta vilka turturduvor vi har här! säger Zach och resten av gänget instämmer.
  • Vad vill du? frågar Miles.
  • Att du ska hålla käften jävla fagg! ropar Zach som svar.
  • Din pojkvän här bestämde sig för att ta skydd från oss och det var ett väldigt dumt val för nu kan han inte skydda sig!

Zach och gänget tar i de båda killarna och börjar slå. Och de slår och slår i vad som känns som en timme förrän de äntligen släpper de båda killarna som faller ihop som två säckar potatis där på skol golvet.

Miles öga har redan börjat svullna och han blöder näsblod. Ethan däremot har det lite värre. Han har tuppat av på grund av slagen mot tinningen och han blöder riktigt mycket näsblod och har många sår i ansiktet. Och när han vaknar har han ordentligt svårt att andas och hans revben ser brutet ut.

Miles vågar inte lämna honom där ifall Zach kommer tillbaka så han lyfter upp honom så försiktigt det bara går och tar honom till en lärare som ringer efter ambulansen.

Miles sitter bredvid Ethan och håller hans hand när de åker till sjukhuset. Just i den stunden bryr han sig inte ifall någon ser dem utan han tänker hålla tag om hans hand så länge det bara går. Väl framme måste han släppa taget om hans hand även om han inte vill det, men det är för Ethans bästa.

En sjuksköterska kommer fram till Miles och tar med honom till en egen liten säng och där fixar hon till honom. Senare får han gå till väntrummet för att vänta på Ethan och då hör han när en man och en kvinna frågar av receptionisten om de kan få träffa Ethan Jones alltså Ethan. Mannen i receptionen säger att de måste vänta, men att de kan prata med Miles om de vill veta vad som hänt.

Miles tänkte över vad han skulle säga till Mr. och Mrs. Jones men kom fram till att han skulle berätta sanningen, att Zach attackerade dem när de skulle till historia.

De kom halvt springande mot Miles och de såg oroliga ut.

  • Så du ser ut! Är du okej? frågade Mrs. Jones.
  • Jo, jag är okej. svarade Miles.
  • Men hur mår Ethan? frågade Mr. Jones
  • De tror att han har en hjärnskakning, bruten näsa och revben, och möjligtvis punkterad lunga. svarade Miles så lugnt han kunde.
  • O herre min tid! utbrast Mrs. Jones
  • Vad hände?
  • Eehm… Zach Dixton hoppade på Ethan och mig. svarade Miles.
  • Hur länge har de här pågått? frågade Mr. Jones

Miles skulle just svara, men då kommer en läkare fram till dem och säger att de kan träffa honom, förutom Miles för han är inte en familjemedlem men Mr. och Mrs. Jones vägrar att lämna honom där så de tar med honom ändå.

Väl inne i rummet ser de Ethan som ligger helt blåslagen där i sängen, fortfarande sovandes efter operationen. Miles går fram till honom och tar hans hand och hoppas att han ska bli bra efter det här och att Zach och hans gäng ska sluta med vad de håller på med. Med ren impuls kysser han Ethans hand för att sen märka att hans föräldrar sitter och kollar på honom.

Han hinner tänka “shit vad har jag gjort nu” före Mrs. Jones frågar ifall de är ett par, men utan att låta sur eller något, snarare lättad.

  • Ja. svarar Miles försiktigt.
  • Du det är lugnt! svarar Mrs. Jones.
  • Jag älskar min son precis som han är och om han ville vara ihop med dig måste han ju få vara det. Och du verkar vara den snällaste människa jag träffat.
  • Tack… svarar Miles fortfarande lite försiktigt.

Ethan börjar röra på sig och öppnar försiktigt ögonen.

  • Välkommen tillbaka älskling. sa Miles och böjde sig ner för att kyssa honom och Ethan gjorde inte motstånd.
  • Men GUD vad ni är gulliga! utbrast Mrs. Jones
  • Eller hur Roger!

Mr. Jones nickade och sa att han alltid kommer att älska sin son vad som än händer. Miles skulle också vilja att någon sa så till honom men det skulle nog aldrig hända. Hans pappa tyckte bara att han var en plåga och hans mamma brydde sig inte i honom.

  • Miles? viskade Ethan med skrovlig röst.
  • Vad? frågade Miles.
  • Ja... jag älskar dig! stammade Ethan.
  • Och jag älskar dig också! svarade Miles med tårar i ögonen.

Först nu märkte han hur rädd han faktiskt hade varit, att Ethan skulle ha dött. Ethan makade sig lite till sidan så Miles kunde krypa upp i sjukhussängen och så låg de enda tills en läkare kom in i rummet. Miles blev rädd att läkaren skulle säga något och det gjorde läkaren. MEN han sa att han tyckte de påminde om honom och hans pojkvän när de var unga. Miles log och kollade på Ethan som också log.

De behövde spendera natten på sjukhuset för observation och de fick klartecken att åka hem dagen efter. De var båda ordentligt mörbultade men mådde hyfsat bra. De fick stanna hemma från skolan några dagar och Miles spenderade all sin tid bredvid Ethan.

Ethans föräldrar hade tagit kontakt med skolan och berättat vad som hade hänt och att de ska göra något åt det före de stämmer skolan. Men det enda de hade fått som svar var att skolan skulle tala med Zach och hans gäng vilket troligtvis inte skulle göra någon skillnad. Det skulle troligtvis bara bli värre eftersom de hade skvallrat.

Dagen de båda hade försökt förtränga kom och de skulle tillbaka till skolan. Mr. Jones skulle vänta nära skolan ifall det blev bråk igen.

  • Ring mig om något händer, eller helst före något händer. sa Robert.
  • Ja det ska vi! svarade Ethan och Miles på samma gång.
  • Och kom ihåg att jag älskar er båda! sa Robert när killarna steg ut ur bilen.
  • Älskar dig också pappa! svarade Ethan

Miles visste inte vad han skulle säga så han var bara tyst. Killarna gick till skolan och gick in genom den lilla dörren som de alltid hade gjort och de första de träffar på är ju såklart Zach och hans gäng och de ställer upp sig i korridoren för att blockera vägen. Dock hade Ethan redan före de stigit in i skolan skrivit ett meddelande som sa “BRÅTTOM” så det enda han behövde göra var att trycka sänd så skulle det åka till Mr. Jones telefon och han skulle vara här på en halv minut. Ethan tryckte SÄND.

På bara lite mera än 20 sekunder så var Mr. Jones där.

  • Jasså! Så det här är den berömde Zach Dixton, eller var det Dick-ston? sa Mr. Jones med ilska i rösten.

Zach och hans gäng hade backat och samlats i en klunga med Zach längst fram.

  • Ehm… Ja jag är Zach D-I-X-T-O-N. stavade Zach ut.
  • Vilken tur för du kommer få smaka på den här näven om du inte slutar att hoppa på mina söner. svarade Mr. Jones.
  • Ser det ut som att jag bryr mig? svarade Zach spydigt.

Det han inte visste var att Mr. Jones var en utbildad polis. Och i den sekund som Zach och hans gäng tog ett steg framåt för att hoppa på killarna kastade sig Robert fram och gjorde något slags polisgrepp på Zach som gjorde att han inte kunde göra något och vad gör några rädda omegas när deras alfa inte kan hjälpa dem. Ja de springer, och de springer snabbt.

Mr. Jones drar med Zach till rektorns kontor och ser till att Zach och hans gäng blir utslängd från skolan och att föräldrarna blir tillkallade till skolan omedelbart.


Ni får gärna kommentera vad ni tycker så här långt så hörs vi en annan gång😊

// You know who!


Likes

Comments

Herrejisses vad jag är hyper just nu, och nej det är inte för att jag har druckit en massa kaffe eller energidryck men jag har nog hunnit svänga om dygnet eftersom jag är superpigg på natten men ser ut som en levande zombie på dagen😂 Och eftersom att klockan snart är 12 på natten så kan jag inte riktigt gå ut och typ springa 5 km, eller klart jag kan men jag hamnar nog på polisstationen förr eller senare i så fall, och jag tänkte att det är bäst att skippa den delen😂 Ni märker säkert att det är en massa extra humor eftersom hjärnan inte bara arbetar till 100% utan snarare 500% och det är då jag drar alla mina sämsta och torraste skämt.

Ja. Det jag skulle komma fram till var att jag bestämde mig för att skriva av mig "hyperheten" istället för att göra andra korkade saker som t.ex det jag beskrev här ovanför.

Och för att skriva lite mera så kan jag ju berätta att jag faktiskt har börjat träna. Jepp du läste rätt. Slöfocken själv har börjat träna. Och nej inte bara att jag stiger upp ur sängen, går fram till kylskåpet och gör en squat för att nå något onyttigt. Det är faktiskt allt annat det det. Så jag kommer skriva nästa träningspass här under. Och det här är nionde dagen.

  • 100 squats
  • 60 armhävningar
  • 26 curls
  • 50 benlyft
  • 40 crunches
  • 32 russian twists
  • 40 x-hopp, burpees och mountain climbers

Jepp. Och det här gör jag nästan varje dag förrutom Dag 4, 8, 12, 16, 20, 24 och 28 för då är det vilodagar.

Men jag har faktiskt haft en extra vilodag för även om jag vill följa det här till punkt och pricka så känner jag min kropp så pass väl att jag vet när det är dags att ta det lugnt en dag. För enligt mig är det onödigt att träna ihjäl sig och i slut ändan har kroppen bara blivit i sämre skick för att man inte kände efter hur det kändes. Och ibland känns det som att det skulle vara nödvändigt att ha någonslags PT för att pusha en lite ​men det funkar lika bra med en vän. För två av mina vänner kör också ett träningsprogram, och en av dem kör samma som mig så det blir lite så att man inte riktigt ger upp för man känner ett viss tryck från de andra. För man vill ju vara lika bra, även om det inte borde vara så.

Och så har jag hittat en riktigt bra låt och jo den är gammal, men man brukar väl säga " old but gold" ​och låten är ​Brothers under the sun med Bryan Adams. ​Verkligen en jättefin låt, och redan när jag var yngre tyckte jag att den var fin fast jag inte förstod texten och när man förstår texten blir den hundra gånger bättre.

Och jo det har jag glömt att berätta, men jag har börjat spela gitarr för någon månad sen. Och förrut tyckte jag det var omöjligt att spela gitarr och varje gång man hade musik och läraren sa att vi skulle spela gitarr fick jag lust att bara gå ut ur klassrummet och vänta utanför tills vi inte behövde spela mer gitarr. Men om läraren nu skulle säga att vi ska spela gitarr skulle jag vara den första att hämta en gitarr och fråga om vi kan spela något svårare😂 ​Men jag vet att jag är en person som själv måste få bestämma var när och hur jag ska lära mig något för annars blir det bara stopp.

Då så, nu har den värsta hyperheten försvunnit så nu ska jag försöka skriva lite på min bok, för nu kan jag åtminstone dela upp tankarna i viktigt och oviktigt och det är då jag kommer på de bästa sakerna. Dock funderade jag på om jag skulle ta er till hjälp för det finns lite olika vägar som boken som boken kunde gå nu och jag vet inte vilken jag ska välja.

Okej, då får vi höras i nästa inlägg!

// Författaren med beslutsångest.

Likes

Comments

Jepp.. Sherlock Holmes.

Helt otrolig karaktär och något helt över det "vanliga". Och det är precis vad Sherlock vill vara, allt annat än vanlig, precis som mig😄 Jag vet inte om det är en orsak till varför jag gillar Sherlock så mycket eller vad det är.

​Förrut var jag väldigt skeptisk mot allt som ens påminde om sådana serier som just Sherlock, men nu när jag tänker tillbaka så har jag gradvis börjat kolla mera liknande serier där de löser olika gåtor och fall. Förr kollade jag t.ex American Horror Story, Teen Wolf, Scream... och visst de löser gåtor där också men det är inte full fokus på bara det, utan man följer med de olika karaktärerna i vardagslivet och får vara en del av deras liv. Medans i Sherlock är man mera en åskådare som kanske kan få påpeka något men inse att man har helt fel.

Men efter att jag börjat kolla SH har jag faktiskt börjat se annorlunda på världen, hur fake det än låter. Men jag har börjat analysera vardagen noggrannare och ser på detaljer.

Jag har en kamrat som redan för en tid sedan kollat SH och Doctor Who och jag tyckte hen var helt knäpp när hen började dra långa radiramsor om hur saker och ting måste vara p.g.a storleken på något, men nu förstår jag vad hen menade och jag känner mig ganska dum😂

Men jo jag har inte mycket mer än det att säga förrutom att jag tycker att du som läser ska prova kolla ett avsnitt av Sherlock som finns på Netflix och troligtvis dreamfilm.

Ha' de'!

// Sherlock Holmes fan😂

Likes

Comments