Jag känner mig så jävla äcklig idag, har gjort det hela veckan egentligen. Och gissa varför, jo pågrund av en grabb. En del av mig hatar mig själv bara för att jag låten någon snubbe jag knappt känner trycka ner mitt självförtroende så brutalt, speciellt med tanke på att det antagligen inte ens var hans avsikt. Men nu sitter jag här ändå och tänker på vad jag ska laga till lunch, att göra quesadillas är ju inte speciellt nyttigt även om de är veganska så jag kanske borde skita i brödet och typ göra en sallad istället? Sedan slår det mig hur sjukt det är att låta andra avgöra vad jag borde och inte borde äta. Jag gick igenom en period då jag hatade mig själv, jag blev illamående bara jag kollade i spegeln och tänkte att "du duger ju inte till någonting". Jag kunde knappt äta när andra tittade på, men även i ensamhet inbillade jag mig att min kropp inte förtjänade näring eller energi. Jag hade inte jeans på mig på två år för att magen och benen var så feta och jag inbillade mig att jeans bara framhävde detta. Jag gömde mig bakom slappa plagg i två års tid. Men trots det var varje morgon en plåga för jag ville ju ändå se fin ut men samtidigt så kunde jag inte hitta ett ända jävla plagg som såg fint ut på mig. Jag hatar inte mig själv längre, oftast inte i alla fall. Men ibland är det fortfarande svårt att välja kläder på morgonen, ibland ångrar jag vad jag satte på mig när jag kommer framtill skolan, ibland byter jag kläder i panik 5 minuter innan bussen går för att magen ser lite "putig" ut. Det ironiska är att det är inte kroppstypen det är något fel på, det är mig. För jag kan titta på andra tjejer och önska att jag såg ut som dem "trots" att deras kroppar liknar min. Men poängen här är att jag har insätt att när jag står i spegeln och ser på min kropp tycker jag oftast om den, de mjuka kurvorna, den bleka hyn, formerna. Det är inte förrän jag börjar tänka på vad andra ser när de tittar på mig som klumpen i magen kommer tillbaka. Det är inte förrän jag börjar noja mig över vad andra kommer tycka som jag byter kläder trots att jag själv tyckte om de jag hade på min från början. Det värst med detta är att jag ser mig själv med samhällets ögon oftare än vad jag själv har insett och då tycker jag inte om mig själv alls. Då mår jag bara illa.


Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Curry:
1.5 dl linser
1 burk kokosmjölk
Gullök
2 morötter
Broccoli
Vitlök
Röd curry
Ingefära
Cayennepeppar

Likes

Comments

Likes

Comments

How to make:
Först kokade jag upp pasta. När den var klar hällde jag över den i en skål och skivade ner 2 avokado i kastrullen tillsammans med lite vitt vin och olivolja, salt, peppar, chilipulver, vitlök och persilja. Sedan mixade jag allting med en stavmixer och värmde upp såsen. Efter det är det bara att blanda i pastan och sedan är det klart!
Super enkelt och gott.

Likes

Comments

Skål:
Flingor
Mandelmjölk

Tallrik:
Äpple + kanel
Banan + chiafrön + kokos

Mugg:
Kamomill te

Likes

Comments

De senaste dagarna har jag googlat runt som en galning efter inspiration till potentiella nya tatueringar. Det finns en liten symbol som jag har velat göra under en längre tid och jag vet precis vart den ska sitta och hur den ska se ut. Jag måste bara göra en sketch av den som jag blir riktigt nöjd med!

Men, nu kommer det, jag vill faktiskt göra fler. Inga stora schabrak, utan jag tror nog att solsystemet som jag har på överarmen kommer förbli min största tatuering.

Jag har en mängd idéer både på motiv och placering men detta är hittills bara i mitt huvud, och just därför letar jag runt efter bilder på nätet som jag kan låta mig inspireras av, så vem vet, kanske får jag tillslut en uppenbarelse. För mig känns det i alla fall viktigt att inte ta ett för hastat beslut. Jag väntar hellre flera månader med att göra en tatuering, än att göra någonting förhastat och sedan komma på någonting bättre eller inte blir helt nöjd.

Jag måste erkänna att jag ibland kan känna lite lite ångest över de två tatueringarna jag redan har. Det kan bero att "highen" men får av att ha någonting nytt på kroppen börjar lägga sig eller att jag inte haft dem länge nog för att känna att de är en del av mig, min hud. För de är dem ju. Den tanken jag försöker undvika när jag känner såhär är att det är ånger. Inte för att jag ångrar motiven eller så utan för att det kunde ha blivit bättre. Jag kunde ha lagt mer tid åt själva designen. Men, jag hade precis fyllt 18 och var så så ivrigt, vilket är försåtligt haha! Aja, egentligen tror jag snarare att jag tänker för mycket på vad andra ska tycka och tänka om mina tatueringar, vilket är så jävla dumt. Men ibland går det liksom inte att låta bli.

Likes

Comments

Yosemite National Park

Moab, Utah

Arches National Park

Redwood National Park

Likes

Comments