View tracker

Jag gillar egentligen att flyga men det senaste har jag blivit fruktansvärt rädd för att flyga. Vet inte om det beror på allt som hänt inom flygplanens värld det senate åren men känns på något sätt osäkert.  Men å andra sidan har jag inte mycket att välja på om jag vill ha min fried rice eller red curry. Jag har verkligen saknat thaimat! För oavsett vad alla kanske tror är maten runt om i Asien väldigt olika beroende på i vilket land man är i. 

Jag ska alldeles strax gå bort till min gate, planet lyfter alldeles strax , hoppas ni sover gott där hemma allesammans. Vi ses snart ! 

Soliga hälsningar en flygrädd louise

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Idag är sista dagen här i Kuta, Bali och därmed även Indonesien. Har lite blandade känslor inför detta och vad det innebär, det betyder att jag ska få åka till thailand - som jag ÄLSKAR thailand, det land jag trodde jag skulle avsky mest...- Men det betyder också att det är 16 dagar kvar tills jag åker hem -något jag längtar efter med nästan varje atom i min kropp men samtidigt bävar inför för jag vet att det är kallt och blåsigt och jävligt och förbannat sjukligt deprimerande. Och jag vet vad som väntar mig... jag vet att trots allt positivt hemma så ska jag göra något av det som skrämmer mig mest här i livet, jag ska tillbaka till sjukhuset. Sövas. Opereras. Jag vet inte om det beror på att jag spenderade så mycket tid där och få stunder var lyckligastunder men jag är livrädd för sjukhus och operationer... att sövas.. men det behövs väl, de säger ju att det ska bli bättre av det så vi får hoppas att that's the case.

Åter till Bali och låt oss släppa det som tynger mg för tillfället. Vi har nog inte gjort överdrivet mycket här, inte vart och utforskat så mycket som jag kanske hade velat göra men det känns bra ändå. Jag kommer gärna tillbaka och gör det med en viss speciell person. Det är svårt det där med att backpacka , jag hade kunnat sätta mig i en taxi och åka iväg själv men jag har ingen lust med det här, jag delar gärna mina upplevelser med någon. Men det är inte alla som tycker att det passar, det är speciellt att flytta runt och se olika platser o träffa nya människor nästan konstant, det är inte en charterresa, men det är heller inte för alla människor.

Men åter till va sjutton vi har gjort här i tre veckor då.

1. Kuta - första dagarna bestod av att försöka anpassa sig till värmen och försöka lokalisera sig och förstå att nä men vi var faktiskt utomlands, vi var här på riktigt. Mycket dans, mycket folk, mycket sång och god mat. Dagsutflykt till bla. Uluwatu och en bakfylla från helvetet..

2. Ubud - lugnt och sansat, fruktansvärt god mat , härliga vespaturer , fantastisk natur, löprundor och massa poolhäng.

3. Gili T - en vacker ö som är förstörd av massa byggen och stränder som någon hade behövt gå och kratta på , eler turister som kan lära sig att inte skräpa ner, klarblått vatten, härliga människor, alldeles för liberalt med droger, dåligt party och jobbiga lokals som verkade tro att man kan göra lite som man vill - vilket kanske är förståeligt för turisterna beter sig ungefär likadant.. men också några as Nice människor , ett fint hotell, underbar snorkelingtur och även här några löprundor och fysisk ansträngning. Som jag saknar det. (Gili var fantastiskt men inte SÅ fantastiskt, jag blir lätt uttråkad och även hur vackra de andra gili öarna var så räcker inte alltid skönhet till för att stilla en orolig själ.)

4. Ubud igen - av anledning för att trekka vulkanen. Ska berätta mer om det i ett annat inlägg.

5. Seminyak och Kuta - sista dagarna fyllda med lite shopping, surf, härliga lokals , låmga promenader och en massa dans !

Jag hade gärna åkt över till norra delen av ön i några dagar och bara betat av stad efter stad och även östra delen men det får bli nästa gång. Jag ser fram emot att locka med min pojk till Asien och då även Bali, vara ett av de där gulligullparen jag avskyr här nere ^^

Hepp, jag ska trotsa molnen på himlen och gå ner till stranden och försöka mig på ett sista försök till en bränna innan det bär av till thailand som bjuder på thaimat och muay thai.

Likes

Comments

View tracker

​Det är en rolig ironi det där med att må bra eller dåligt. Ofta är det skönt att skriva av sig när man mår dåligt men jag klär de där riktigt tunga känslorna bäst med ord när jag mår bra. När jag har lite distans från allt det som kan få mig att gå vilse i mörkret , mörkret som är så påtryckande svart att det är svårt att hitta ut ur det. 

Jag sitter inlindad i ett lakan utanför mitt rum på ett hotell bakom huvudgatan i Kuta, Bali och känner mig, bortsett från huvudvärken, lycklig. Jag tänker tillbaka på de tre veckorna jag har vart här och kan bara summera allt i en lång utdragen text (räknas det ens som en summation då?) Men om jag ska försöka i korta drag, eller några få ord så; wow. Shit. Fy fan och gött. 

För er som inte följer mig på instagram så har jag tänjt på de flesta av mina gränser här nere. Jag har förutom haft det sjukt gött på stranden, bestigit en vulkan, surfat, sjungit inför folk - nykter, dansat tills benen knappt orkar hålla mig uppe, hängt med en massa lokals och sprungit en massa kilometer i 100 graders värme.

Om jag hade sagt till min läkare för 5 1/2 år sen att jag ska bestiga en vulkan eller stå på en surfbräda eller springa 7kilometer i alldeles för varmt väder så hade han nog skrattat och sagt att drömmar är bra att ha men nu ska vi inte förhasta oss, först ska vi lära dig att gå igen. Vi. Precis som  att han aktivt skulle göra något som skulle hjälpa mig. Det handlar väl om att ge en känsla av gemenskap antar jag. Men när jag hoppade fram och tillbaka i korridoren på Ryhov med brutet skulderblad och nyckelben, på kryckor, så hade han väl rond eller lunchrast,  eller första gången  jag bestämde mig för att snöra på mig mina skor och gå ut och springa (läs; jogga/gå) så var det bara jag och musiken i mina öron som tog vartenda jävla smärtsamt steg. Inte han.  Och när jag efter 1 1/2 timmes höga utfallssteg uppför den där förbannade vulkanen stod med armarna utsträckta och insåg att jag gjorde det bannemej så fanns han inte ens i mina tankar. För det var bara jag.

Och jag tänker på alla de gånger jag legat i sängen på morgonen och inte kommit på en enda anledning till att gå upp för att allt är svart, allt gör ont, allt är tungt. Och jag är så glad att jag någonstans hittade en styrka vissa dagar att  gå upp och äta mat, kanske gå en promenad och kanske inte ta den där insomningstabletten som annars är så skön. För när jag står upp på surfingbrädan, trots att mitt knä hoppar ut led dagligen, så är allt värt det. Om det är känslan av att göra något alla säger att jag inte kan, eller om det är känslan av att bevisa för alla andra eller mig själv hur långt jag kommit spelar egentligen ingen roll, för i de stunderna är mörkret ersatt av ett ljus så starkt att det bländar mig inifrån. Man måste veta hur mörkt mörkret kan vara innan man kan förstå hur starkt ljuset verkligen kan skina. Och i mina mörkaste stunder ville jah nog egentligen sluta kämpa, bara bli av med allt som var jobbigt och låta mörkret omfamna mig totalt men idag är jag då himla lycklig över att jag inte gav efter för den känslan. Jag är glad att trots hopplösheten som omfamnade mig så fanns en liten bit av min personlighet kvar och försökte slita sig loss.  Det är min styrka. Min envishet idag. Mitt minne av hur det är att leva normalt. Det kommer jag aldrig mer att göra men däremot strålar mitt ljus starkare än ditt i de stunderna som du bara ser som ett av de bättre minnena. 

Likes

Comments

hej!
Oj vad det var längesen jag skrev här... Fick lite skäll av C nu innan jag åkte för att vi skrev dåligt förra året så vi gör ett nytt försök i år.

Jag har nu vart utomlands i 1 1/2 vecka och brännan börjar ta sig. Vi har hunnit med både Kuta, Ubud och Gili T och jag känner redan myrorna i kroppen som vill vidare till nästa ställe. men jag ska ge Gili några fler dagar innan jag beger mig till Bali igen. Idag är det no sun for me som gäller, kroppen behöver vila från solen så tänkte ta med den ut och tömma den på energi genom ett tufft träningspass.

Tänkte skriva lite om de olika ställena vi har vart på men det får vänta till nästa inlägg, ville bara berätta att jag lever, att jag har det bra pch planerar att skriva lite mer i framtiden !

PUSS!

Likes

Comments

Det här med att hitta ett intresse, att göra något under alla de timmar jag bara dödar genom att titta på serier, träna lite ibland, åka tåg fram o tillbaka, sova en extra timme under dagen eller mest bara sitter bort. Man borde ju tycka att bloggen borde få massa uppmärksamhet men jag är bra på att försumma den, jag är duktig på att försumma saker jag egentligen vill göra bara för att motivationen tryter eller den där extra orken inte finns. 

Jag har en massa på min att göra lista men istället för att beta av sakerna så samlas de på hög. Det kan vara så enkelt som ett telefonsamtal som jag bara inte tar tag i , hur kommer det sig att man gör så ? Jag har så mycket jag vill göra men jag känner bara inte orken, motivationen eller lusten till det. Jag vet att jag tänkte, när jag låg på stranden ute på Koh Rong - att jag ville hem och börja med det jag tycker om. Träna, skriva, läsa, lära mig. Men istället så fastnar man i gamla mönster fort, mönster som får det att krypa under skinnet på mig.

Har fått ett vik. på skolan, det är så himla kul. 
Imorgon blir det kreativitet på hög nivå, kanske delar med mig, kanske inte. 

puss





Likes

Comments

​Ett helt vanligt liv. 
Ett jobb jag älskar, eller 3. 
Vänner jag älskar och bryr mig om. 
Fina människor jag alltid vill ha i mitt liv. 
En sån där pirrig känsla i magen.

Ibland räcker det med ett leende 
Ibland räcker det med en blick
Ibland vill jag ha din hand i min eller på min kropp
Ibland vill jag att du håller om mig 
Ibland vill jag vara själv
men oavsett vad så slår mitt hjärta för dig. 

Likes

Comments

Jag drömde om dig inatt.
Jag drömde att du höll mig tätt
Jag drömde att dina läppar mötte mina
Jag drömde att du stod upp, stod upp för oss
Jag drömde att jag inte gav vika, gav vika för alla andra
Jag drömde att de dömde ut oss
Jag drömde att vi höll ihop
Jag drömde att vi var lyckliga
Jag drömde att du var min

Jag ställde alla frågorna som virvlar i huvudet
Jag fick alla svaren jag ville ha
Jag grät men vet att de var sanna
Jag lät mig falla dit igen
Jag lät dig känna min kärlek igen

Jag vaknade och känslan av tomhet och skräck fyllde mig. 

Likes

Comments

​Kom precis hem efter ett pass Bodybalance nere på Form i Falköping. Ett super mysigt gym som fokuserar på grupp-pass och personlig träning, känner mig jätte välkommen där nere varenda gång! Härlig personal och trevliga människor som tränar där, bland det värsta som finns är ju när man kommer inte på gymmet och inte kört på ett tag och det är massa folk som glor och typ tittar snett, inte hjälper till och sånt. Nej sånt gillar jag inte! Tummen upp för Form! 

Är helt död efter att ha jobbat 11 pass på 11 dagar och nu sist två kvällspass (eller nattpass om man så vill). Ska dricka mitt kvällste och krypa långt ner under täcket och låta John blund omfamna mig alldeles strax. 

Vill lägga en mening till mina underbara vänner jag har runt mig innan jag lägger mig. Har ni också lika bra vänner som jag? Ta vara på dem! Låt dem få veta att ni uppskattar dem, att ni njuter av deras sällskap, att ni tycker om dem. Jag har sållat så mycket bland mina vänner och jag har en umgängeskrets jag idag älskar. Självklart umgås jag och pratar mer med vissa men har fortfarande bra kontakt med många och jag tycker absolut inte mindre om dem som jag inte träffar lika ofta - Tar bara dubbelt tillvara på de stunder vi har ihop - men det är så himla skönt att ha människor runt mig som vill mig väl, som delar min kärlek och sorg, mina intressen och utmanar mig och mina tankar. Vi utvecklas ihop, skrattar tills vi gråter och torkar varandras tårar. Jag hade aldrig klarat mig utan er. Ni är så himla bra! 


Puss

Likes

Comments

Sitter på tåget och ska åka hem till Falköping. Jobbveckan är över och 11 dagar och 11 jobbpass senare känner jag mig helt död. ska bli så skönt att gå på bodybalance senare och få sova tidigt ikväll. Har fått umgås med min fina vän Linda hela helgen och hennes mysiga bebis. Den lille killen har tagit mig med storm sen jag fick reda på att han börjat växa i Lindas mage. Han är mitt hittills livs stora kärlek.

Så mycket skitsnack och skvaller har cirkulerat det senaste om saker hit och dit och människor hit och dit och jag är så trött på att man ska reagera på allt hela tiden. vissa saker rör mig. vissa saker rör mig inte och jag reagerar nästan mer på det som inte har något med mig o göra. Kanske för att det är enklare. de som faktiskt rör mig eller rör o rör men ah... de som jag kanske borde reagera på, det blir så mycket känslor som bubblar upp. känslor jag inte vill ha, känslor jag inte kan sätta fingret på, känslor jag inte kan Hantera. så jag väljer att inte reagera alls, rycker på axeln och säger inte så mycket om saken.

Efter att ha vart iväg i 3 månader så känns det så himla onödigt alltihopa. Jag vet vilka mina vänner är, jag vet vilka vänner jag vill ha kvar i min närvaro. och de vet om det med. Hoppas jag innerligt I alla fall. Och resten får gärna sköta sina egna liv. - nu har ju jag svårt för att avsäga mig kontakter osv. Det är enligt mig också en så sjukt onödig sak att göra. Man behöver väl bara inte umgås om det inte passar man behöver ju inte vara dramatisk och ställa till med liv o drama för det? (o detta kommer ändå från en drama queen)

För att lätta upp stämningen innan jag säger hej då så lägger jag upp en bild på min kärlek här i livet. puss


Likes

Comments

nyss hemkommen från första spinning passet på Tja.... 5 månader? trodde jag skulle avlida någongång vid 5e låten (passet var på 7) snacka om att vår viljestyrka styr mer än vad vi tror. Trots brist på ork och med lite hjälp från en sjukt duktig ledare på passet så tog jag mig igenom det - på ren vilja. känslan efteråt speglade sig i ett stort leende. Ska krypa ner i ett varmt bad alldeles strax och sen sväva in i drömmarnas land sakta men säkert. puss på er.

Likes

Comments