Header

Livet enligt Lovisa

Här ser ni världens mest lyckligaste 13 åring. INGEN eller INGET skulle kunna stoppa denna glädje. Men det tog bara nån vecka, sen var den glädjen helt borta.

Minns den här dagen som det vore igår. Jag hade gått med min tandställning i 2 år, och var så otroligt trött på allt som hade med tandställningen att göra. Det gjorde ont, det var i vägen, den var ful osv. Men mest av allt var jag trött på att höra alla taskiga ord som människor kommenterade kring min tandställning. Ni vet "här kommer tåget tut tut" "usch va äckligt med tandställning" "le inte det ser fult ut."
Så jag var så extremt trött och less på detta, men visste till 100% att det skulle bli så mycket bättre efter jag fick ta bort rälsen. Trodde jag...

Det var över på bara någon timmer. Tandställningen som har suttit och jävlas med mig i 2 år var nu borta och jag hade fått de finaste leendet på denna planet enligt tandläkaren, mamma och mig själv. Jag var så otroligt nöjd och mallig. Fick även ett tandsmycke av mamma. Ett guld hjärta. Precis som hon hade fått när hon tog bort sin räls. Det var liksom prick över i;et. Allt var så så så så perfekt. Jag lovade mamma o pappa att jag skulle börja le och skratta på varje bild som togs. Eftersom jag inte hade gjort det på 2 år pga rälsen, så skulle jag nu ta revans och blända alla med mitt fina leende. Jag menar, självförtroendet var på topp! Men det vände väldigt fort. Redan efter nån vecka då kommer kommentarerna igen. Jag kunde komma förbi gåendes i korridorren och höra nån skrika högt "kolla där är bävern" eller "shit! hur stora tänder har du egentligen? Man ser verkligen hela ditt tandkött när du ler". Det gjorde så fruktansvärt ont i kroppen. Även fast jag kanske inte visade det jämt. Utan stängde in alla känslor och drog på mig nån slags fasad ut åt.

Okej, tandställningen kunde jag ta bort. Det var ju inte en permanent sak som skulle sitta på mina tänder resten av livet. Men mitt nuvarande leende, som jag hade fått kämpat o slitit för att få, vad skulle jag kunna göra åt det nu? Ingenting. Det är liksom jag. Den jag är, så jag ser ut. Men istället för att vara så otroligt nöjd och mallig över mitt leende, så blev det tvärt om. Jag bet ihop. Jag visade nästan aldrig tänderna. Jag kunde sitta i matsalen med mina kompisar och nån sa något roligt, så alla började skratta, så tänkte jag hela tiden, "skratta inte för mycket, då kanske dom ser ditt tandkött." Det här var liksom vänner som inte var taskiga och aldrig kommenterat mina tänder mer än att de tyckte dom var jätte fina. Men ändå så bet jag ihop, och kunde liksom inte vara mig själv. Osäkerheten tog helt klart över pga några omogna skitungar som tröck ner en totalt med sina taskiga kommentarer. Och tyvärr så fortsatte detta i 1 år tills jag bytte skola (inte pga detta) och jag slapp träffa dom elaka killar/tjejerna.

Men jag ska vara ärlig, min skam för mitt leende sitter i än idag. Inte på samma sätt, jag ler mycket nu, men jag brukar tänka mig för ibland när jag ska ta ett kort tex "om jag gör munnen smalare ser mina tänder mindre ut". Eller om jag står i kassan så vill jag inte skratta sådär extremt utfall mitt tandkött skulle synas.
Det var liksom 9 år sedan jag fick den senaste kommentaren angående mina tänder, men jag kan lova att det har satt sina ärr. Jag tror också att det inte bara är jag som har varit med om något sånt här eller känner så här nu efteråt.
Jag tror att har man blivit utsatt för påhopp som mindre så sitter fortfarande dom känslorna kvar i en. Har någon sagt att din näsa är sjukt stor och ser ut som en potatis, ja då finns det liksom fortfarande kvar nånstans bland alla tankar o känslor. Så när nån börjar prata näsa eller potatis så kopplar man direkt till sig själv även fast man kanske inte känner direkt idag att "oj vilken stor näsa jag har" så finns det liksom ändå kvar där och gnyr i en.
Eller har du varit på skoldisko och du bjuder upp någon till tryckare och den person säger "nej, du är jätte dålig på att dansa". Jag tror inte den person dansar på rosor i framtiden. Isånafall, är ni sjukt starka och jag ser verkligen upp till er otroligt mycket.
Jag fick en kommentar inför för så länge sen när det var en som fråga vad jag hade för smycke på tanden, och jag la båda händerna för munnen och blev skyröd i ansiktet och tänkte direkt "shit nu har personen sett mitt röda tandkött" men egentligen vela bara personen kika på mitt tandsmycke och säga att det var fint.

Folk kanske läser det här idag och känner att det bara var på skoj. Men jag tror inte det var någon som frågade mig om jag tyckte det var roligt. För det var det inte. ​Jag kände bara för att ventilera mig lite. Jag tycker man borde tänka sig för innan man säger vissa saker. Jag hade helt ärligt hellre velat tagit ett slag i ansiktet av någon än att fått dessa kommentarer på mig hela tiden. Ord kan verkligen döda och det är så otroligt viktigt att vi börjar tänka oss för och hjälps åt att hindra dessa elaka kommentarer som cirkulerar runt. Mobbning sker inte bara i ungålder, utan även i vuxenålder vilket är hemskt.. Nånstans måste det ske en förändring, och jag kommer iallafall kriga för att denna förändring ska ske.
Men jag är inte bitter för det, jag har ju fått en sånt fint leende som jag nånstans är väldigt nöjd över. Så det så! 
/L



Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Livet enligt Lovisa

Kolla här vilka lurvbollar som ligger o tar plats i sängen. Melwin som ni ser längst bort på översta bilden, brukar alltid lägga sig längst ner i fotändan vilket gör att han aldrig blir störd på nätterna om jag skulle rulla om kring, eller jag av honom. Men det är skillnad när de kommer till Moses o Max. Dom ligger och breder ut sig hur mycket som helst. Ibland kan man vakna av att man ligger halvvägs ur sängen för att dessa två ligger raklånga över sängen haha.

Men alltså, vad vore jag utan mina underbara missar. När Marcus är borta på jobb så klagar jag inte ett dugg på att dom ligger o tar plats. Då är de bara mysigt ❤
/L

Likes

Comments

Livet enligt Lovisa

Nu är de vår tur att få besök av svanarna. Har varit fullt av dom på varje åker här ute och nu har dom kommit hit. Pratar o pratar gör dom! Eftersom vi inte har någon nära granne här där vi bor, så är de alltid kul med lite besök. Hihi!

/L

Likes

Comments

Livet enligt Lovisa

Jag klarade det! Så jäkla skönt. Senast jag sprang var i höstas och jag har gruvat mig så sjukt inför detta pass idag, men de gick otroligt bra. Mjuk startade med intervaller. Gå - jogga - gå - jogga osv för att inte skada mina benhinnor o knän. Men ett pass på 6 km är inte så illa i mina ögon.
Nu ska jag verkligen försöka få igång mig själv. Eftersom jag jobbar 75 % så har jag lite lediga dagar i veckan som jag tänker försöka få in några joggingpass på. Älskar ju att springa ute i naturen! Det är verkligen som en frihet för kropp o själ.

Nu är vi ute och tvättar bilarna. Sol idag och det är otroligt varmt här på asfaltplanen. Dock tog schampot slut, så Marcus är o letar fram nått nere hos mor o far.
Fortsättning följer.
Puss /L

Likes

Comments

Livet enligt Lovisa

Hej!
Idag har jag varit ledig. Vilket har varit skönt. Har inte gjort många knop idag. Mer än att jag har gått runt här hemma och plocka lite.
Fick sällskap av Sandra vid lunch och vi tog en promenad med hundarna.

Kolla vilket härlig gäng. Finaste vovvisarna!

Var otroligt skönt med en promenix och massa tjejsnack. Dock var inte vädret på topp, men vad gör det när man har sånt fint sällskap med sig.

Nu har jag o Marcus fått i oss kvällskäk. Torsk, kokpotatis och äggsås. Otroligt mumsigt!
Om en halvtimme är de Parneviks, så nu ska jag få undan middagen här så vi kan bänka oss framför tvn.
/L

Likes

Comments

Livet enligt Lovisa

Alltså ja! Smällde ihop saffranscrêpes till lunch idag. Blev hur gott som helst! Jag som är stormförtjust i saffran också. Helt perfekt! Serverades till vispgrädde och färska bär. Mumma.

/L

Likes

Comments

Livet enligt Lovisa

Hej från en trött Lovisa!
Vaknade av att de låg snö på backen imorse (??) alltså vad i hela friden hände där?! Jag som skröt förfullt av de härliga vårvädret igår o idag, snö och regn. Jadu skumt. Men jobbet gav ändå hopp att de håller på att bli vår. Packade upp lite härliga färgglada träningskläder, innebandy klubbor och hade kunder som var ute efter vårjackor. Så det gjorde en på bättre humör!

Nu sitter jag o Marcus i soffan. Ser på en annan del av Köping. Vilka härliga personer de är! Man blir så otroligt glad.
/L

Likes

Comments

Livet enligt Lovisa

Oj va snabbt denna dag har gått! Helt otroligt. Jag har varit ute exakt hela dagen förutom när vi skulle äta. Men det känns verkligen som man har tagit vara på denna fina dag!

Ridturen gick super bra. Min ponny är ju för snäll. Räknat ut att jag snart har haft henne i 13 år! Rätt sjukt! Vi har haft så mycket fina stunder tillsammans. Hon är en av dom närmaste vännerna jag har också. Den som vet ALLA mina hemligheter. Världens finaste tjej!
Efter ridturen åkte jag o Marcus till Hedemora o storhandlade inför veckan.

Men Marcus vela så gärna ha pizza idag, så vi åkte förbi pizzerian här i Stora Skedvi och köpte varsin pizza. Jag kanske har sagt det förut, men Stora Skedvis pizzeria gör världens godaste glutenfria pizza.

/L

Likes

Comments

Livet enligt Lovisa

Hur fantastiskt är det inte med promenad i strålande sol o klarblå himmel? Jag tok älskar det. Försökte få med Marcus men han tycker inte promenader är lika kul som jag. Så jag tog med Ipa o Embla istället (hundarna alltså).

Vi ska strax åka o handla så de finns mat för kommande veckan. Blir 5 dagar med jobb så matlådor är ett måste! Senare ska jag ut o rida med min lillasyster. Man får passa på när de är såna här fina dagar!
/L

Även Moses o Melwin njuter för fullt av solen.

Likes

Comments

Livet enligt Lovisa

Alltså Gud vad skönt med ledig helg. Marcus är hemma, familjen är ledig o man kan bara gå runt o mysa. Känns så bra!

Just är vi i Idkerberget och hälsar på Marcus familj. Var länge sen vi var här upp tanke på allt jobb som är nu.
Ikväll får vi mat hos mor o far. Så de blir trevligt!
Hoppas ni får en underbar lördag.
/L

Likes

Comments