View tracker

Såhär hade jag matchat ett par lädebyxor om jag haft några. Tänkt köpa ett par i typ ett halvt år nu men just nu är inte min plånka särskilt sammarbetsvillig, därför får det bli om ett (läs lååååångt) tag! Snyggt med stickat och läder tycker jag + mocka-handskarna till, olika material i en outfit kan bli så fint!


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker
View tracker

Ja jag har fått dille på mässing och jag tycker det är fantastiskt fint att blanda det med skogsgröna eller mörkblåa nyanser i sammet och siden med vitt, svarta detaljer och lite natur ex färska mysiga blommor och trädetaljer! Det ska alltså inte vara bara mässing utan mest smådetaljer som förgyller ett rum! Såååå fint!

Dock har jag även blivit lite kär i sådant som är långt ifrån min budget atm och typ någonsin om jag inte får värsta jobbet med grym lön, 1000-2000 kr för en ljusstake är ju liiiite mer än vad jag kan prioritera i min ekonomi.. men som jag brukar säga, drömma kan man alltid göra! Så hade jag pengar och en lägenhet hade bla. dessa saker supergärna fått flytta in hos mig!

Likes

Comments

Snackade ju om hur pank jag är i förra inlägget (och då menar jag verkligen pank). Men bara för att man är pank betyder det inte att man inte kan drömma!

Först och främst vill jag ha en egen liten lägenhet som jag kan inreda. Jag ÄLSKAR inredning och kan sitta och kika på inspokonton och inredningshemsidor i timmar och spara bilder på saker jag vill ha. Jag bara älskar det! Men just nu är man ju lite begränsad då jag fortfarande bor hemma och som sagt har typ 0 kr på kontot.

Här nedan är i alla fall några saker jag verkligen skulle vilja ha om jag hade en egen lägenhet! Fastat något enormt för mässing på senaste, det är bara sååå fint! Vad tycker ni?

Likes

Comments

Hej mina finfina läsare! Jag är tyvärr precis vad rubriken säger: BANKRUTT. Jag har nog aldrig varit så fattig i mitt liv förutom de två somrarna jag inte sommarjobbade under gymnasiet pga min psykiska ohälsa där och då. Men jag kan inte ens köpa ett tuggumipaket på ICA. Förstår ni hur pank jag är då hahah?? Men lite så hade jag räknat eftersom hag inte haft lön sen augusti och levt på sparpengar i Kenya + betalat allt inför Kenya osv. Det är självklart att det är såå värt det så jag ångrar mig inte en sekund, men man känner sig verkligen begränsad och barnslig när man tvingas leva på sina föräldrar tills man får ihop en hyfsad inkomst igen!

Började jobba idag på ett av mina gamla jobb - förskolan Excel - och ska snacka med chefen på Ica och höra om jag ev kan jobba någon kväll i veckan och helger framöver. Behöver all inkomst jag kan få atm för att ens ha råd att överleva så bara att tacka ja till så mycket jobb som möjligt!!

Pengar bryr jag mig inte speciellt mycket om egentligen men att inte ens ha råd att betala min Spotifyräkning eller tanka bilen med 50 kr så känner man sig vääääldigt begränsad. Det är klart att jag har saker jag vill och faktiskt behöver (ex en vinterjacka) men å andra sidan överlever jag ju på det jag har just nu så länge mamma och pappa tillåter mig att bo här. Nu när jag börjar jobba igen kommer jag börja betala hyra hemma osv men måste seriöst spara resten av pengarna så jag har kapital när jag väl ska flytta hemifrån osv.

Nog pratat om pengar just nu! Hörs senare! Pussss

Likes

Comments

Jag har snart varit hemma i tre veckor och det har varit alla möjliga känslor och tankar kring det. Just nu mår jag helt ärligt sådär och jag skulle ljuga om jag säger att det inte känns så sjukt fel. Det värsta är att jag känner skuld för hur jag mår och upplever livet just nu då jag egentligen har alla anledningar att älska livet och vara tacksam för det jag har. Jag har sett hur människor som inte har något i livet är så galet tacksamma ändå, något jag om någon borde vara. Och tacksam är jag, ännu mer än innan Afrika, men det gör mig inte mer klok på den tomhet och känsla av hopplöshet jag trots allt fortfarande upplever djupt inom mig. Allt har väl sina förklaringar och det finns säkert någon relativt simpel förklaring till varför jag mår som jag mår just nu.


Men helt ärligt känner jag mig bara förvirrad, ledsen och arg. Arg på att det liv jag varje dag lever så ofta ska upplevas så fruktansvärt onödigt. Jag säger att jag mår bättre än vad jag gjorde för ett år sedan, vilket även är sant, men ibland känner jag mig lika nere, sjuk, deprimerad - ja vad man nu vill kalla det - som tidigare. Jag är rädd att jag så gärna vill uppleva meningar med livet och må så mycket bättre att jag ständigt övertygar mig om att det är så, just för att det ska vara så, även fast jag innerst inne upplever något helt annat än det jag utstrålar och säger till mig själv.

Ofta känner jag mig bara tom. Jag försöker föreställa mig själv i framtiden, skapa drömmar, sätta mål och motivera mig till saker framöver. Men någonstans på vägen tappar jag det. Jag ser inte var jag är, var jag vill vara eller värst av allt varför jag ens ska vara där. Att inte veta vad man vill och inte ha en färdig plan för livet framöver är ju lika normalt som att man tvättar händerna efter ett toabesök. Men känslan av att ständigt slås av ifrågasättandet varför man ens ska fundera på en framtid är något helt annat. För det är ofta den frågeställningen som ekar i mitt huvud.

Jag ifrågasätter meningen och letar febrilt efter ett värde och ett syfte med allt jag gör, är och kommer vara. Men helt ärligt känns det aldrig som att jag finner det jag söker. Ofta ignorerar jag frustrationen som uppstår och lämnar känslan och frågetecknen halvt berörda och obesvarade. Det är som att det blir för mycket för mina tankar och känslor att hantera och därför måste jag övertala mig själv att det finns ett syfte med allt för att klara av situationen. Men i vissa stunder kan jag inte trycka bort de där känslorna och det är då det blir så överväldigande. Det är då den där hopplösheten och frustrationen över livet som jag ständigt upplever på djupet klättrar fram och blottar sig.

Jag föreställer mig ofta stunder där jag har det jag idag kämpar för och där jag successivt uppnår de mål jag ibland kan tänka mig vilja uppnå i framtiden. Men samtidigt kan jag inte se det hela som något meningsfullt och bilden förändras alltid till ett stort frågetecken. Och där är jag tillbaks på ruta ett. Där klättrar den inre hopplösheten fram och blottar sig ännu mer igen.

Jag försöker övertyga mig själv och går ständigt och hoppas på att om jag bara sätter ännu ett mål, uppnår det och fortsätter att skratta, va positiv och ge järnet kommer jag en dag genuint kunna känna det jag idag ständigt ifrågasätter. Kunna känna det på riktigt, utan att det gång på gång mörkläggs av frågetecken som i sin tur blir till förtvivlan.

Jag gråter inte ofta nu för tiden och har inte kunnat göra det speciellt ofta sen jag började med den antidepressiva medicin och dos som vi ändrade till för ett år sedan. Men bara för att tårarna inte rinner på utsidan betyder det inte att de inte gör det på insidan. För på insidan gråter jag nog i stort sett hela tiden om jag ska va ärlig. Störtbölar gör jag ganska ofta på insidan men jag kan inte hantera alla oklara känslor och därför skrattar jag på utsidan istället. Det är - som det var under den jobbigaste tiden i depressionen - en försvarsmekanism för att klara av allt för stunden. Jag vill bara kunna släppa alla tankar och funderingar på allt och bara leva det liv jag har, bara vara. Men det är en så sjukt stor utmaning för mig att jag inte vet var jag ska börja eller sluta. Hur vet jag om jag faktiskt är glad eller mår bra om jag aldrig känner det i hjärtat, innerst inne, eller vet hur det ska kännas? Hur ska jag kunna referera äkta lycka till skratt när insidan är lika likgiltig och ledsen som skratten är höga och klingande?

Det enda jag känner just nu är att oavsett vad jag skulle få i livet, skulle jag inte kunna bli genuint lycklig. Det låter fruktansvärt otacksamt då jag nånstans vet (eller åtminstone har lärt mig) att livet är en gåva i sig och att jag borde/ska uppskatta allt jag faktiskt har fått i mitt liv. Men jag är ledsen och jag ber om ursäkt både till er men också till mig själv att jag just nu faktiskt inte kan känna den tacksamhet och lycka över livet som jag borde känna. Jag har svårt att se mitt liv som en gåva och det känns hemskt och väldigt "fult" att jag känner så. Men utan ett syfte till existens spelar det ingen roll om man existerar eller inte och om jag nu inte kan hitta mitt syfte med det, om det nu inte finns något, varför ska jag då existera? Denna fråga ekar i mitt huvud ständigt och jag ignorerar den genom att skratta, jag skrattar högre än demonerna i mitt huvud och det har ju som vi sett funkat hittills. Men hur länge till kommer det faktiskt göra det och är det så det ska behöva vara? Hur länge ska jag faktiskt gå innan jag får uppleva ren, äkta glädje och mening, och kommer jag någons faktiskt göra det? Så mycket frågor, så lite svar. Men jag fortsätter att skratta.

Likes

Comments

Jag har nog världens tråkigaste liv just nu och därför inget att dela med mig. Går mest och väntar på att få börja jobba, försöker komma in i träningen och umgås med kompisar och catcha up efter Kenya! Att umgås med vänner är dock bäääääst men vi gör inte något intressant som är värt att fota.

Söker lägenhet just nu och kikar även på utbildningar ev inför hösten så förhoppningsvis blir mitt liv lite mer intressant snart! Man kan ju hoppas i alla fall!

Hörs senare darlings! Pusss

Likes

Comments

Tog hand om den här lilla bubbisen härom dagen och idag ska han komma förbi här hemma en sväng och busa! Ska bli så mysigt!!

Likes

Comments

Gissa om det är skönt att äta normalt igen?? Öhh jaaa! Inga fler rostmackor med marmelad och varm choklad till vardags för mig haha! Det fungerar en tid och är ofc gott ibland men efter att ha ätit det i två månader i Afrika (pga enklast att göra..) så känner man att kroppen säger ifrån.

Så idag gjorde jag en frukost jag brukar göra bestående av: YoghurtKvarg (vaniljsmak), keso, linfrön, solrosfrön, 1/2 grönt äpple och lite cashewnötter + en speciell kmäckemacka med makrill och citronpeppar (asså det är såååå gott)! Detta är både gott och nyttigt vilket är huvudsyftet! Love it!

Nu ska jag ta tag i mitt rum som är KAOS och packa upp mina väskor som har stått i mitt rum i en vecka förutom de dygn de var ute i kylan (för att ta död på ohyran som man ev fått med sig). På tiden att jag gör det nu hehe!

Tränade även mitt första pass på över 2 månader igår och om jag har träningsvärk idag.. Joråsåatte den finns där vill jag lova! Men skönt att vara igång igen!

Nu måste jag börja städa.. Hörs senare!

Likes

Comments

Jambo från Nairobi! Saknar de andra svenskarna, hade så galet roligt med dem hela bunten trots att vi var en grupp på 13 personer mellan 15-65+ år haha! UNDERBARA!!

Likes

Comments