Vet ni att jag är mörkhyad?

Vet ni att jag är hälften afrikan?

Vet ni att N-ordet är det fulaste ordet man kan använda?

Vet ni att jag tar åt mig något enormt av N-ordet även fast det inte är riktat mot mig?

Vet ni att man inte under några ALLS omständigheter får säga det ordet?

Vet ni att jag idag gick ifrån skolan gråtandes.. Igen, pga det ordet även fast det inte var riktat mot mig?

Vet ni att ni troligtvis aldrig kommer gå hem gråtandes pga RASISM?

Vet ni att jag precis sa det ni är mest rädda för att bli kallade?

Vet ni att det finns folk som kämpar för sina rättigheter som mörkhyad?

Vet ni att black lives faktiskt matters?

Vet ni att folk som invandrar lämnar allt för att förhoppningsvis få leva sitt liv lite längre?

Vet ni att min mamma gjorde exakt det?

Vet ni att hon kunde ha dött i ett krig i sitt hemland?

Vet ni att ni sårar mig när ni säger att vi inte borde ta in invandrare?

Vet ni att ni suger pga hur dåligt ni kan få en människa att må bara för att den är född i en viss hudfärg eller tror på en viss religion?

Vet ni att jag faktiskt inte tror att ni vet det.

Vet ni att jag tror att ni inte bryr er.

Vet ni att ni har världens övertag öven mig och resten av minoriteten som är mörkhyad här i Sverige.

Jag önskar att ni vet allt detta. Jag önskar att allt det här skulle vara en självklarhet. Men det är inte det. För vissa kommer det hellre aldrig bli självklart. Ni blir själva inte sårade eller ledsna så det är väll lugnt ellerhur? Fast nej. Det är inte lugnt.. "Jag är inte rasist bara för att jag har åsikter om invandrare" är en känd mening. Nej inte om åsikten var att de är varmt välkomna och att du önskar de ett bra liv här med oss. Fast din åsikt är ofta att de inte är välkomna, att de tar våra jobb, att de lever på våra skattepengar och inte vill jobba.. Ja jag hoppas ju att du själv ser felet i meningen.

Min känsla just nu är ju bara att hoppa av skolan så jag slipper se dessa dumma människor igen, som inte förstår att människor har känslor. "Du är ju också en människa Lovisa", ett härligt citat från min musiklärare när vi pratade om svartas historia för ett tag sen...

Vill avsluta med att jag tycker att det är synd att jag ska behöva eller ens känna att jag vill lägga ut ett sånt här inlägg för att allt jag har skrivit ska vara sååå självklart. Det här rör inte bara min klass men det är ifrån min skola jag oftast hör sånna här härliga samtal. Är du en av många som faktiskt håller med mig och är på min sida i det här så går det här inlägget inte ut till dig!

Ta hand om er och tänk 2 gånger innan ni säger något.

Kram Lovisa.



Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Hej allihopa!

Nu är jag tillbaka efter en vecka sportlov med blandade känslor. Dels kul att träffa kompisar i skolan igen men jag hade heller inte tackat nej till ett par veckor till med lov. Jag hoppas iallafall att ni har haft det bra vilket jag verkligen hade. Jag var nämligen i Stockholm i ca 4 dagar hos mina kusiner (8år, 6år och 8mån) som bor där. Vi hade det såå roligt med långa mysmorgnar, filmkvällar, jacuzzibad, bakning osv. Vi var även på bion i Täby och kollade på den nya Disney filmen Vaiana. Den var sjukt bra med ett jättebra soundtrack också! rekommenderar VERKLIGEN att kolla på den. Jag ger nog filmen 8/10🌟.

När jag var där passade jag även på att fläta mitt hår som jag velat göra jättelänge. Min moster är väldigt bra på att fläta hår så hon flätade mitt. Jag gjorde något som kallas boxbraids och det tog ungefär hela dagen att fläta, med en del pauser. Jag är så sjukt nöjd med resultatet och jag älskar verkligen hur det ser ut.

Allt som allt har det varit en jättebra lång weekend i Stockholm, och kommer gärna tillbaka snart!!

Kramar, Lovisa

Likes

Comments

Jag är tillbaka på banan igen! För igår så gjorde jag min första tävling sen augusti då jag fick en skada i mitt baksida lår.

Det var under min sista tävling för utomhussäsongen, en tävling i Norrköping, som jag skulle springa 200m på när jag fick en muskelbristning i mitt vänstra baksida lår. Jag hade tävlat hela dagen innan och det hade gått bra med pers, tävlingsrekord och så vidare men jag fick redan då lite känningar i mina baksidor. Såklart brydde jag mig inte om det och hade ändå bestämt mig för att tävla dagen efter då jag som sagt skulle springa 200m. Allt var liksom bra, fast det kändes lite konstigt i baksidorna under uppvärmningen men jag brydde mig återigen inte. När startskottet sen gick så låg jag as bra till i början och hade typ redan sprungit om alla i kurvan när jag från inget typ kände ett "klick" i vänster backsida och försökte typ springa ett steg till men det gick verkligen inte. Jag ba ramlade ihop och så började det bara att göra mer och mer ont. Jag fick direkt hjälp av funktionärer och min tränare vilket var jätteskönt verkligen. Men det gjorde så ont och jag grät så sjukt mycket. I den stunden så såg jag verkligen inget hopp och trodde att jag var tvungen att sluta med friidrott. Jag kunde inte gå på ett par dagar och speciellt inte träna vilket var såå sjukt tråkigt. När jag väl kom igång igen så gjorde typ allting ont i baksidan även att bara sitta och cykla. Men jag höll ut och kunde till slut göra mer och mer grejer. Jag började rehaba och sånt och kunde snart träna nästan som vanligt igen. Jag kan fortfarande inte köra på helt som vanligt men väldigt nära på vilket jag är sååå glad över!! Okej låt oss gå tillbaka till gårdagen

Som sagt så körde jag min första tävling sen skadan igår, på hemmaplan, IUDM (inomhus ungdoms DM). alltså en tävling bara för Västmanland. Den är inte så stor vilket var ganska skönt att börja med nu när jag inta tävlat på ett bra tag liksom. Så jag hade iallafall bara anmält mig till 60m (brukar i vanliga fall hoppa längd också men pga skada så, ja..). Uppvärmningen kändes riktigt bra jag var taggad och så. Sen blev loppet uppskjutet så jag fick chilla en stund och sedan värma upp igen lite senare. Då var det lite svårt att tagga till igen men jag gjorde ändå det bästa av situationen. När det väll var dags o vi hade ställt in våra startblock och gjorde några provstarter så kändes allting jättebra. Inga känningar i baksidan heller, vilket egentligen var mitt ända mål med tävlingen. Att kunna klara mig utan ont i baksida (och kanske att vinna också). Så blåste det klart för start och första starten blev däremot en omstart eftersom att det var lite oroligt i startfältet, men på försök 2 så kom vi iväg. Jag fick väll en okej start och resten av loppet funkade också bra. Jag vann ganska överlägset men däremot på en ganska dålig tid (borde ej klaga om man tänker på mina förutsättningar). Så tiden kan förbättras och även min teknik i löpningen. Men jag klarade mitt mål med att gå därifrån utan ont i baksidan och med ett DM-guld!! Jag är iallafall så sjukt nöjd och väldigt glad över att kunna vara tillbaka på banan igen och ser framemot flera tävlingar. Jag missar dock tyvärr IUSM i uppsalsa, som går nästa helg, eftersom att jag inte riktigt är på min topp så att säga. Jaja, nu är jag iallafall bara påväg uppåt och längtar redan tills nästa tävling och önskar mig själv lycka till!!

//Kramar


Likes

Comments

Idag var vi på mälaren med klassen på en friluftsdag. Jag är inte direkt en "frilufts människa" om man säger så, jag skulle till exempel ALDRIG frivilligt åka ut på skridskor på mälaren eller ta en promenad i skogen. N to the O. Men är man i skolan så måste man tyvärr det och då är det bara att göra det bästa av situationen. Så vi var iallafall på mälaren idag och skulle åka skridskor och bada isvak. Jag var ju så förberedd det bara gick att bli (förutom att jag helt glömde mitt fika och det förstörde ganska mycket av dagen). Jag hade as mycket kläder så att jag inte skulle frysa, och jag hade med mig extra kläder eftersom att jag hade planerat att bada isvak.

När vi hade kommit dit med bussen var det bara att hitta ett par bra låneskridskor, för jag har inga egna eftersom att jag som sagt aldrig skulle åka skridskor annars, sen var det bara att åka ut på isen. Det blev många pauser eftersom att jag, Alma och Alva fick as ont i våra fötter typ hela tiden och då fanns det inget annat att göra liksom. När vi tillslut tagit oss runt den där lilla banan så var det ganska snart dags för lunch, hamburgare. Efter lunchen samlades vi och så var det dags för en isgenomgång eller vad man vill kalla det. Det var iallafall sjukt ointressant och jag vet inte om det var så nödvändigt heller. Eller inte för mig iallafall för återigen så tänker jag inte åka ut på isen frivilligt. Efter att instruktören hade pratat i ca 40min om hur en is är uppbyggd så var det vår tur att hoppa i vaken. Alla chillade sönder när de skulle hoppa i och så var det dags för mig och jag tvekade as länge vilket jag ångrar nu eftersom att det inte var värt att tveka alls. När jag väl hade tvekat klart och hoppade i så var det inte ens så farligt som jag hade föreställt mig och det gick ganska fort. Jag hade så mycket kläder att jag flöt upp och sen var det bara att hugga med is grejerna för att ta sig upp. När man tagit sig upp var det bara att springa till duscharna och försöka få tillbaka värmen, även fast jag inte hade blivit så blöt. Mina fötter blev dock riktigt blöta och det var typ en pool av kallt mälarvatten i mina skor, men förberedd som jag var hade jag ju ett par till skor med mig. Efter denna as jobbiga men lite roliga friluftsdag så åkte vi hem igen. Dagen får 7/10 av mig!

Så nu på fredagseftermiddagen efter denna friluftsdag åkte jag och tränade lite och idag blev det maxtester i gymmet. Efter det jobbade jag på friidrottskul, en träning vi håller i för småbarn varje fredag där vi också samtidigt har chansen att tjäna pengar till utlandslägret jag skrev om i tidigare inlägg. Det är verkligen super roligt och barnen är så sjukt roliga och härliga.

Imorgon blir det iallafall massage och förhoppningsvis mellokväll med Alma och Alva som jag ser framemot! Jag gillar egentligen inte mello så mycket men det är liksom ändå mysigt att kolla på om du förstår vad jag menar. Nu ska jag ta vara på det sista av den här fredagen och så ses vi! Kram

Likes

Comments

Hejsan allihopa! Det här blir mitt andra inlägg och innan jag fortsätter med en massa inlägg så kanske det kan vara bra om ni liksom vet vem det är som skriver.

Jag heter alltså Lovisa Ulegård och är 15, snart 16 år. Jag kommer ifrån Sverige, vilket min pappa också gör men min mamma är från Uganda, så jag antar att det gör mig lite "blandad" . På fritiden tränar jag friidrott och mina favorit grenar är kortsprint på 60-100m och längdhopp, fast nu har jag haft ett litet uppehåll från tävlingar och riktiga träningar eftersom att jag i slutet av förra sommaren fick en muskelbristning i vänstra baksidan av låret. Men nu är jag påväg tillbaka igen men missar tyvärr IUSM i år. Förutom friidrott så går jag även i skolan och har precis sökt gymnasium. Ett idrottsgymnasium här i Västerås med inriktningen friidrott.

Lite allmänt annars så gillar jag att titta serier lite för mycket och just nu så ser jag om serien The vampire diaries. Jag gillar även träffa mina underbara kompisar. En till sak jag verkligen gillar är att resa och min favorit resa hittills är nog Australien resan jag gjorde förra året då jag var borta i 3v med min familj. Min nästa resa blir troligtvis Portugal i maj då vi ska på ett utlandsläger med min friidrottsklubb.

Jag vet inte direkt om det finns så mycket mer viktigt att berätta och om du följer den här bloggen så kommer du garanterat också att lära känna mig ännu bättre!

Hörs, kram

Likes

Comments

Hej och välkommen till min blogg!

Nu är det även dags för mig att starta en blogg. Den kommer framför allt (förhoppningsvis) att handla om mina träningar, tävlingar och min resa i allmänhet inom friidrotten. Jag kommer även försöka att göra lite allmänna inlägg osv. Jag hoppas verkligen att min blogg kommer att uppskattas och att det här kanske kan vara min grej ändå, att blogga liksom! Vi ses snart igen

Kram

Likes

Comments