View tracker

Jag har nu börjat inse hur viktig den här skolan är för mig. Hur mycket jag ser detta som hemma. I Sverige kom jag på mig själv flera gånger med att säga "jag åker hem den trettonde" inte "jag åker till skolan" utan "jag åker hem". Det finns mycket skit här, det finns åsikter jag inte håller med om, beteenden jag ogillar och människor jag undviker. Men ändå så känns det bra i mig att vara här. Det känns lite som att allt i mitt liv lett upp till detta, att jag alltid skulle vara här. Ibland tänker jag på hur annorlunda saker hade kunnat vara. Tänk om jag bestämt mig för att bara göra mina Google-sökningar lite annorlunda eller tänkt om jag hoppat över just den länken. Då hade jag inte suttit här, i mitt rum, i Michigan. Det skrämmer mig när jag tänker på det. Jag kan inte föreställa mig ett liv utan NMU i det. Det var meningen att jag skulle komma hit. Så är det bara. Alla människor jag mött, alla platser jag sett, allt jag lärt mig, allt måste ha varit meningen.

Jag har alltid känt inom mig att jag inte skulle gå den vanliga vägen, att det inte räckte för mig. Jag ville göra mer. Jag drömde om det varje kväll. Jag kunde sitta uppe i timmar och leka med tanken på livet efter gymnasiet och allt jag ville göra, men allt kändes så overkligt, som att det aldrig skulle hända. Fast nu sitter jag här på andra sidan jorden och gör just det, något mer, och det känns lika naturligt och självklart som att andas.

NMU är mitt bästa beslut, och jag tror nog ändå att det är något jag kommer att känna en lång tid framöver. Jag har aldrig känt mig mer självsäker och lycklig än vad jag gjort det senaste halvåret. Jag har aldrig känt mig mer levande.

Jag är hemma här.

Likes

Comments

Tänkte att jag skulle berätta lite om mina kurser denna terminen.

Kurserna jag tar just nu är:

EN211: en engelska kurs fokuserad på argumentering
EN206: en kurs om journalistik, alltså, journalistikens historia etc
SO101: Sociologi
EC101: ekonomi, en kurs jag bara tog för att den täcker ett av kraven i min utbildning

Tänkte jag kunde snacka lite om varje kurs

EN211:

Jag har inte riktigt bildat mig en uppfattning om hur denna kursen kommer att vara än. Jag har tittat över vårt schema och det är rätt maffigt, VÄLDIGT många inlämningar och MYCKET läsning. Kraven i kursen är också vääääldigt höga. Vi har läxa i denna kursen varje dag, vilket är lite påfrestande.

Men. Vår professor.

När hon kom in blev jag genast förvånad, en ung tatuerad tjej med kortklippt blekt hår och en näspiercing. Inte direkt hur professorer brukar se ut. Hon förklarade att hon jobbat på NMU i tre år och att hon har ett "master's degree" i engelsk litteratur. Rätt imponerande med tanke på hur ung hon såg ut att vara. Jag gillade henne direkt, inte bara för hennes tuffa, normbrytande utseende, utan även för vilken genuint cool person hon verkar vara. Vi dök direkt in i materialet och har redan haft inlämningar. Det är tydligt att hon tar sitt jobb på största allvar, det är också tydligt att hon inte vill något annat än att vi ska lyckas. Hon är något sträng (om du så mycket som tittar åt din telefons håll så ber hon dig att lämna klassrummet) men hon är även rätt chill. Hon brukar alltid ha någon musik spelandes i bakgrunden som hon sitter och nynnar till medan vi håller på med någon uppgift. Hon är också lite mer slappare med själva engelskan. Vår förra professor tog bort ett helt poäng från din uppsatts för varje "I" han såg i den (man måste skriva i tredjeperson), vår nya professor säger att hon tycker att det är bullshit. Sålänge man vet hur man ska skriva det så är det inte fel med att använda "I". På vår lektion idag sa hon: "learn the rules and then break them", vilket jag gillade skarpt.

Jag fick tillbaka en inlämning idag. På sista sidan hade hon skrivit såhär:

Jag blev väldigt glad.

EN206:

Intressant kurs! Just nu går vi igenom olika sorts medier och deras inflytande, men vi ska snart fortsätta vidare till historien bakom dom. Vår professor verkar bra. Han har ett stort plus och ett stort minus. Det stora minuset är att han ibland mumlar nåt så förbannat, man hör knappt vad han säger. Tydligen så kallas han till och med ibland för "Mr. Mumbles". Det kan blir rätt jobbigt.

Hans plus är att han VERKLIGEN vet vad han snackar om. Han har jobbat på flera av dom stora tidningarna (och till och med en och annan tv-kanal) som t ex NY Times', LA Times', Men's Health etc etc etc. Han har också skrivit en bok som vann nåt pris och han håller på att skriva en till. Och nej, detta är inte saker han står och skryter om framför oss. Han nämnde NY Times lite sådär förbigående en gång och jag blev nyfiken och googlade honom. Men aa, hans insight in i journalistiken är verkligen fascinerande och spännande att lyssna på. Ett annat + med den här kursen är att en rugby tjej och en rugby kille också tar den så jag känner liksom redan två i klassen.

SO101:

Vår professor är ifrån Island. I repeat: Vår professor år ifrån Island. Hur coolt är inte det? Han heter Gudmundur men alla kallar honom Gumi. Han är hur rolig som helst och gör verkligen kursen kul. Sociologi är ju intressant i allmänhet så jag gillar denna kursen, även om denna också har en tung plugg-last. Denna kursen är en såndär kurs med typ 200 elever så vi sitter i en stor hörsal vilket jag tycker är hur skönt som helst för då slipper jag prata på lektionerna.

EC101:

Asså, lol, jag vet inte ens vad jag ska säga. 1: Detta är en web-kurs, vilket betyder att hela kursen är online. 2: Jag har typ inte riktigt börjat den, har öppnat upp sidan en gång och tänkt "nä men herregud vad är det här?" Och sen stängt ner den igen. Ska försöka igen imorgon tror jag, eller senare ikväll kanske. Har till och med satt upp en lapp på mitt skrivbord för att peppa mig själv inför det

Vi får se hur det går.


Det var allt för mig idag, vi hörs snart igen!

Likes

Comments

Tänkte jag skulle visa er hur mitt rum ser ut just nu.

Här kommer lite bilder, enjoy:

Likes

Comments

Long time no see!

Nu är lovet slut och jag är ännu en gång tillbaka i mitt dormroom. Utanför ligger en halvmeter tjock snö och isande kyla. Dom skämtade inte när dom varnade mig om vintrarna här. Det är nästan omänskligt kallt. Jag är väldigt glad att jag tog mig tiden att köpa mössa och vantar hemma i Sverige, vet inte hur jag klarat mig annars.

Jag blev väldigt glad när jag öppnade min dörr igen efter en månad, rummet såg precis ut som jag lämnade det. Halva rummet smockfullt med mina prylar och halva ekande tomt. För en månad sen sa min RA att jag antagligen skulle få en ny rumskompis och att jag var tvungen att tömma halva rummet, så jag gjorde det. Hela lovet har jag gått och nojat mig över min möjliga framtida rumskompis. Tänk om vi inte kommer överens? Tänk om vi är varandras raka motsatser? Jag har också vant mig vid att ha rummet för mig själv, något som är fantastiskt bekvämt. Att helt plötsligt ha en ny människa i mitt space kändes väldigt ovant och fel. Så när jag med klumpen i halsen öppnade dörren till mitt rum och sakta insåg att jag fortfarande var själv kände jag en otrolig lättnad.

Jag mötte upp med några vänner igår och vi åkte och köpte en slowcooker till mitt rum, tänkte att det kunde vara en bra idé. Jag köpte också ingredienser för att kunna göra pulled pork. Insåg några timmar efter att jag kommit tillbaka till mitt rum att jag glömt själva slowcookern i Gabby's bil, så just nu har jag bara ingredienser, ingen apparat. Fint. Tror hon kommer med den någon gång idag så det blir kanske pulled pork imorgon, vi får la se.

Imorgon drar lektionerna igång, jag är skickligt nervös. Känns som första dan i skolan all over again. Nya kurser betyder nya människor, vilket alltid är lite läskigt. Vi får hoppas att jag inte kommer i en klass full med rötägg.

Har tyvärr inga bilder att lägga upp så jag får nog börja runda av nu.

Ha det bra så ses vi snart igen!

Likes

Comments

Jag har HELT glömt bort att skriva.

Jag är i Sverige nu, har varit här i en vecka. Det är hur skönt som helst.

Jag kommer inte uppdatera bloggen igen förens det är daga att åka tillbaka till USA, så vi ses nog inte förens runt den trettonde januari.

God Jul & Gott Nytt År!

Likes

Comments

View tracker

Förlåt så hemskt mycket att det gått så långt mellan uppdateringarna den senaste tiden! Har haft så himla mycket i skolan att jag helt glömt bort bloggen i all stress...

Ja, stress. Denna veckan har ju som titeln säger varit "finals week". Vad finals week är är den veckan då man har sina slutprov i alla kurser man tagit den terminen. Det är den absolut stressigaste veckan på hela terminen och jag är så sjukt lättad att den äntligen är över.

Under den senaste veckan har hela skolan haft en annorlunda stämning. Det har varit tyst vart du än går (för alla pluggar) och stressen har hängt tung i luften. Alla har sett trötta ut och något smink har jag knappt sett en enda gång under hela veckan.

Jag klarade min finals week rätt bra. Jag hade bara ett officiellt prov, resten var uppsatser (vilket är ovanligt). Provet var i psykologi och jag gjorde bättre ifrån mig än vad jag förväntat, fick 80/100. Uppsatserna kändes kanske lite hastiga men jag är helt ok med det. Så länge dom blir godkända så är jag nöjd.

Under veckan så ville min professor i engelska att jag skulle komma förbi hans kontor för att prata. Detta gjorde mig självklart livrädd, jag trodde att jag skulle bli underkänd i kursen eller något. Men jag gick dit.

När jag var där så berättade han för mig att jag skulle få ett A som slutbetyg, vilket kändes fantastiskt kul att höra. Sen berättade han varför han kallat in mig. Han började med att säga hur imponerad han var av min podcast (en av uppgifterna vi fått var att ta en av våra uppsatser och göra om den i ett nytt format. Jag valde då att göra en podcast, vilket var det mest populära alternativet.) Han sa att han gett den ett A+, vilket är ett betyg som inte existerar här, men han sa att han gett det till mig ändå. Jag blev helt paff och stammade fram ett litet svagt tack. Sen sa han såhär:

"I have a question. Would it be okay for you if I use your podcast when I teach this class in the future?"

Än en gång, helt paff.

Jag sa ja och han tackade mig, sen var mötet över.

När alla mina uppgifter var inlämnade och sista provet var skrivet hann jag knappt andas ut innan jag var tvungen att börja stressa igen. Denna gången för resan hem. Jag har de senaste dagarna packat, städat och möblerat om i mitt rum. Detta eftersom att jag just nu bor själv i ett dubbelrum och eftersom det finns en stor chans att någon annan flyttar in till våren.

Spännande!

Rummet blev fint, jag är nöjd. När min RA (Residence Advisor) klev in i mitt rum stannade hon upp och sa

"Woah. It looks so different. Holy cow."

När vi ändå är på ämnet så måste jag bara säga hur mycket jag tycker om min RA! Hon heter Molly och hon är nog den mest klassiska college eleven som finns. När hon inte är på lektioner eller är ute och partajar eller är på "RA duty" så sover hon. Varje gång man går förbi hennes rum står det nästan alltid "taking a nap" "quick nap, back soon" "nap time" eller "napping" på hennes lilla whiteboard. För det mesta så är det rätt charmigt men ibland, när man behöver prata med henne, så kan man blir lite frustrerad.



Haha nä men asså, ingen blir sur på riktigt. För det mesta så skrattar vi i huset bara åt det. Det är så typiskt henne.

En annan bra grej med henne är att hon spelat rugby här på Northern! Hon spelade i Northstars för ca 2 år sen om jag inte har helt fel. När hon fick reda på att jag spelar rugby så tittade hon på mig och sa:

"Can I hug you?"

Jag nickade och hon fick sig en liten kram.

Hon är väldigt rolig också och brukar alltid skämta sig igenom våra hus-möten. Mitt favoritminne från våra sånna möten är när hon tagit sig tiden till att göra en PowerPoint. I powerpointen så hade hon lagt in massa memes mellan sina slides. (Hej äldre släktingar, en "meme" är en skämtsam bild som ofta följer en specifik mall. Det är ett slags internet skämt.) Hon skrattade åt varenda meme hon lagt in. Alltså, varje gång en meme poppade upp så pausade hon lite för att kunna fnissa åt den. Detta var ett av våra första möten så alla var lite tysta och ingen annan vågade riktigt skratta. Så där stod hon själv inför 45 pers och skrattar åt sina egna skämt. Vid ett tillfälle så tittade hon mot oss och sa

"It's okay, you guys don't have to laugh. But I'm still going too so you'll just have to live with it."

Vi har en Facebook grupp för vårt hus som är till för att vi ska kunna hålla oss informerade om allt som händer och saker vi måste hålla koll på. I vanliga hus-facebookgrupper så lägger RA:na ut Facebook inlägg som ser ut typ såhär:

"meeting at 5, bring a pen"

"don't forget to sign up for your preliminary check"

"trashroom is locked from 5-6"

(Detta vet jag från att jag har kompisar som bor i andra hus)

Men, sen så finns det vår RA. Hennes inlägg ser ut såhär:



Det får mig alltid att fnysa till lite.

Asså herre, jag drar verkligen ut på det här inlägget så länge jag kan. Det är såhär att klockan är snart två på morgonen och anledningen till at jag sitter och skriver detta nu är för att jag inte kan sova. Varför? Undrar ni. Jo, för att klockan 06:30 hämtar min kompis mig för att köra mig till Marquettes flygplats, sen ska jag åka hem till Sverige. Det känns så konstigt att jag snart ska vara i Sverige så att jag inte kan somna, för jag tänker för mycket på det. Jag är också nervös inför resan med tanke på hur komplicerad och fel den blev sist. Jag har legat här, vaken, sen kl 22. Jag ligger och vrider och vänder mig och tänker på allt som kan gå fel på vägen hem. Så därför sitter jag och skriver detta på min telefon just nu, för att tänka på något annat.

Suck.

Jag antar att jag måste ta mig i kragen och försöka sova igen.

Nästa gång vi hörs är jag i Sverige.

Puss och kram

Likes

Comments

Nu har jag haft mina sista lektioner för året. English 111, Public Adress, Psychology as a natural science och Freshman seminar är nu avklarat. Det känns fantastiskt skönt att vara klar med de tre sista, men herregud vad jag kommer sakna EN111.

Jag kommer sakna vår professor.

Vår professor har varit fantastisk. Ni vet när man kan se att en människa verkligen ÄLSKAR det den pratar om? Så var det varje lektion. Varenda en. Han var också hur skön som helst och tog närvaro genom att i början av varje lektion fråga oss vad vår favorit film, ost, djur eller mål på taco bell var. Om någon sa något han inte tyckte om så brukade han alltid sucka och skaka på huvudet för att visa hur besviken han var på den personens val av t ex läsk. Han gav alltid bra feedback på det vi gjorde och brukade alltid säga till mig hur imponerad han var av det jag skrev och att han såg fram emot att läsa min nästa uppsatts. Om man ville ha synpunkter på något så hade han inga problem alls med att man kom och knackade på på hans kontor och bad honom läsa något man skrivit. Han uppmuntrade det till och med! Jag gav honom det högsta betyget man kunde på vår kursutvärdering :)

Jag kommer sakna vår klass.

I början var allt lite smått awkward, ingen vågade räcka upp handen och prata inför klassen, ingen vågade prata med någon utanför sitt bord. Men allt eftersom så ändrades det och särskilt de senaste veckorna så har vår klass blivit hur tighta som helst. De flesta brukar komma till salen ca 10 minuter innan lektionen börjar så man kan sitta och prata lite med alla i rummet. Alla känner alla och det har varit en sån himla skön stämning i den salen. Jag kan ärligt säga att det inte fanns en enda människa i det klassrummet som jag ogillade. Vi var en rolig klass med! Vi hade massa internskämt som gick så långt att vår professor började använda dom som exempel när han lärde ut. Några exempel på internskämt vi hade var: Simon's framtida karriär som president, Ryan's plan att ge Kalifornien till indianerna för att "betala tillbaka" för allt land USA tagit från dom (vi har pratat om detta många gånger och hans plan är väldigt grundlig, han tänker till exempel ge alla som bor i Kalifornien 1 vecka på sig att lämna staten och han tänker ge dom gratis mark i Nevadas öken att bygga hus på. Om de vägrar flytta så måste de leva efter indianernas regler men som mindre värda människor utan rättigheter) Abdul's mystiska frånvaro varje gång vi har presentationer, Tehya's eviga kamp med teknologi, Rebecka's överraskande skratt (man ser det aldrig komma och hela klassen hoppar till varje gång hon skrattar), Mathias förmåga att alltid göra en konstig min varje gång man tittar mot honom (detta har fått våran professor att fnysa till många gånger, Mathias vet inte ens om att han gör det), Molly's hat för snapchat, hela vår klass' hat för Sherry Turkle och vår professors kärlek för Mac and Cheese. Jag kan fortsätta såhär i evigheter.

Vår professor älskade vår klass med och sa till oss idag att om han hade lärt ut EN211 nästa termin så skulle han reserverat varenda plats åt oss. Innan lektionen var slut bad han oss alla att ställa oss längst fram i klassrummet med ryggen mot tavlan, sen sprang han ut och fångade någon som gick förbi och bad dom ta en bild av oss alla ihop. Vi alla blev rätt rörda av det. Men det gick över snabbt och ersattes av gapflabb när vi alla står och fejk ler och Simon plötsligt utbrister "Can I add you on Facebook?" Och vår professor, som fortfarande ler mot kameran, säger "No, you can not".

Gud vad jag kommer sakna att spendera mina eftermiddagar med dessa människorna.

Jag kan iallafall glädja mig i att jag avslutade kursen "with a bang". Jag var sist ut med att presentera min podcast (vi har fått i uppgift att göra en 5-minuter lång podcast baserad på en uppgift vi gjort tidigare.) Jag kämpade HÅRT med denna podcasten och trixande länge med ljudeffekter osv. Efter att jag spelat upp det ropar den norske Mathias:"Go Sweden!" (Han menade inte mitt rugbysmeknamn, vilket jag trodde i typ en halv sekund innan jag fattade att han menade landet.) Sen får jag tummen upp av Nick och Brandon (som jag också har Public Adress med, så vi har lite av ett "unspoken bond" och brukar uppmuntra varandra lite extra) och till sist säger vår professor "what a fantastic way to end our multimodal projects!". Så det kändes bra!

Nu ska jag fortsätta titta på film, sen ska jag gå och lägga mig :) Imorgon ska vi ha vår sista träff med rugbyn innan lovet. Sen efter det börjar finals week.

Be för mig.

Okej, innan jag går så tänker jag slänga upp några bilder för att ge er en bild av hur Mathias brukade se ut på våra lektioner, för jag tycker det är hysteriskt roligt och vill dela med mig. Har tyvärr ingen bild av honom men jag tänker göra mitt bästa med att beskriva honom.

Tänk er att ni sitter på/lär ut en lektion och ni tittar runt i klassrummet och plötsligt ser en 2 meter lång norrman med långt vikingahår (han hade till och med flätor ibland, jag skämtar inte ens. Det är som att han liksom bara accepterade stereotypen och bestämde sig för att leva ut den) längst bak i klassrummet som gör en av dom här minerna:

Den sista är den bästa för det är alltså EXAKT så han sitter när vi använder våra laptops. EXAKT.

Norrmän, udda varelser.

Okej det här var nog fett mycket roligare för mig än vad det var för er. Men jaja. Nu får jag avrunda detta påriktigt.

Vi hörs snart igen!

Puss på er

Likes

Comments

Ååååh va glad jag är just nu!!! För några veckor sen kom några fotoelever till en av våra träningar för att ta lite bilder. De ville göra en fotoserie som handlade om hur tjejer inom någon sport såg ut när dom spelade och när dom inte spelade, de ville visa kontrasten typ. Lite sådär "don't judge a book by its cover". Eftersom att en av eleverna råkar vara en av mina tränare så valde dom att fotografera vårt lag! Så när träningen var klar så fick alla som ville ställa sig och leka modell lite. Sen några dagar senare fick vi åka in till en fotostudio de har precis utanför campus och ta bilder på oss i vanliga kläder. Det var jättekul och vi alla har väntar spänt på resultatet. Och nu, några veckor senare, så får vi äntligen se det. Jag tycker det blev hur coolt som helst!

Här har ni bilderna:

Visst är vi snygga?

Likes

Comments

Wow, vilken vecka!

Förra fredagen satte jag mig i en bil tillsammans med Maryheather, en kompis från rugbyn, och åkte 11 timmar sträck. Vi åkte till Indiana för att besöka hennes kusin som går på Ball State University. När vi kom fram och Maryheather presenterade mig för honom så hände detta:

Maryheather: Matt this is Sweden, Sweden this is Matt
Matt: Sweetie?
MH: No, Sweden, like the country.
M: Your name is Sweden?
Jag: No, that's where I'm from.
MH: Her name is kinda hard to say so we just call her Sweden
M: What's your name?
Jag: Lovisa
M:... I'm just gonna call you sweetie

Så resten av helgen då kallade Maryheathers kusin och alla hans vänner mig för Sweetie

Lördagen spenderade vi med att titta på Matt när han spelade Volleyboll, dom vann! Sen gick vi på två olika fester och träffade alla hans vänner. Väldigt rolig helg!

Har inte så många bilder från Ball state så ni får nöja er med en bild på mig och Maryheather precis efter att vi gått igenom Matt's rumskompis garderob och hittat hans halloween kostym

Söndag eftermiddag satte vi oss i bilen igen, fyra timmar senare anlände vi till Chicago.

Asså VILKEN STAD!

Här kommer lite olika bilder från första gången vi åkte till "downtown" Chicago. Vi mötte upp en av rugby-killarna och tvingade honom att vara fotograf och ta bilder av oss.

Senare på kvällen så hittade vi en restaurang gömd i en lite shady gränd. Restaurangen hette "Dick's last resort" och deras affärsidé var att istället för att ha bra service så har dom så dålig service som möjligt. Deras grej var att vara elaka mot sina kunder. Det var fantastiskt.

Vi fick inga menyer, allt var uppskrivet på en av väggarna istället. Servitören kom upp till oss och började slött läsa upp vad som stod på väggen innan han suckade och sa:

"Read it yourselves, you're not illiterate. And if you are I don't fucking care"

Vid flera tillfällen kom han till vårt bord, satte sig ner och bara förolämpade oss. Han frågade vad mitt namn var, alltså, hela mitt namn. Efter att jag sagt det så sa han:

"It literally just sounded like you vomited"

Sen fick vi alla hattar som vi var tvungna att ha på oss hela resten av middagen. På hattarna hade dom skrivit något elakt. Såhär såg min ut

Maten var god och vi hade hur kul som helst! Vid flera tillfällen var vi i tårar så mycket vi skrattade. Vi stannade där långt efter maten var uppäten och efter en stund kom servitören upp till vårt bord och sa:

"Why are you guys still here? I mean, I like you guys so I'm not complaining but it's kinda weird. Do you not have anything better to do?"

Vi alla bara skakade på huvudet. Han ryckte på axlarna och sa

"Doesn't really surprise me"

10/10 would go again

Jag och Maryheather besökte också Chicago Blackhawks affären en snabbis och tog lite bilder i deras "photobooth"

Vi har träffat många av Maryheathers vänner denna veckan och gått på fester etc. Det har varit så himla kul! Så trevliga människor! Här kommer lite bilder

Vi har också firat Thanksgiving med Maryheathers familj! Det var jättemysigt! Vi spenderade hela dagen med att äta mat, titta på Rocky horror och sova. Tog tyvärr inga bilder, men Maryheather la upp detta på sin snapchat så here you go

Dagen efter Thanksgiving försvann alla Thanksgiving dekorationer och ersattes av julgrejer. Jag, Maryheather och hennes syster och två bröder fick uppgiften att dekorera julgranen. Maryheathers bror Drew tyckte att det hade varit jättekul om jag, som inte är en amerikansk medborgare, hängde den viktigaste och mest amerikanska dekorationen, "The white house". Jag ba "alright" och gjorde det. Dom skrattade och tog bilder.

Amerikanare asså. Jag förstår dom inte helt men åh vad jag älskar dom.

Maryheathers familj är världens gulligaste och hade köpt detta till mig så jag hade något att äta om jag inte tyckte om deras mat

Hur gulliga som helst!

En av deras grannar var svensk och dom fixade så jag fick äta frukost med henne en dag. Det var coolt! Hon flyttade till Chicago när hon var 8 men föddes i Nässjö. Hennes svenska var förvånansvärt bra med hon hade en liten amerikansk dialekt blandad med en småländsk dialekt. Det var förvirrande och roligt på samma gång. Jag fick hennes kontaktuppgifter och hon sa att om jag någonsin fick hemlängtan så kunde jag alltid mejla/ringa henne. Härliga människor det finns :)

Denna veckan har varit fantastisk, Maryheather och hennes familj & vänner har varit underbara, och denna staden har varit magisk. Längtar redan tills nästa gång jag får komma tillbaka!

Likes

Comments

Hej allihopa, just nu sitter jag på min lagkamrats kusins soffa i Indiana och väntar på att folk ska bli klara med att duscha och göra sig iordning. De senaste dagarna har varit väldigt spontana och inte alls vad jag planerat.

Jag har spenderat mer tid i rugbyhuset än vad jag hade tänkt mig denna veckan. Vår lagkapten köpte nått brädspel som gick ut på att man skulle stoppa in en sån där mungrej som tandläkare ibland använder i munnen och sen ta ett kort och läsa upp vad som stod på kortet medan de andra försökte klura ut vad du försökte säga. Det var hysteriskt kul och vi spelade det flera kvällar i rad. Det spelet + lite öl var en riktig 12 poängare.

Vi bestämde från ingenstans mitt i veckan att vi skulle ha en "friendsgiving" med laget på torsdagen. En friendsgiving är en Thanksgiving middag man har veckan innan Thanksgiving med sina vänner. Så på torsdagen så samlades vi alla i tjejernas rugbyhus och åt mat och spelade spel. Från ingenstans dök alla killarna upp och tog för sig av maten som var kvar och bestämde sig för att vara med på våra lekar. Det var kul! Under kvällens gång så frågar flera mig vad jag ska göra över Thanksgiving och jag säger som det är, att jag antagligen kommer stanna i Marquette och göra lite läxa och sånt. De alla skrattar och säger "no you're not", sen får jag flera erbjudanden att stanna hos olika tjejer i mitt lag. Det slutade med att en tjej, Maryheather, ringer sin mamma och säger "So, Sweden, the Swedish girl on our team that I told your about, she's coming home with us over thanksgiving. Is that okay?" sen är hon tyst en liten stund innan hon vänder sig mot mig och ger mig tummen upp. Så ja. Det är därför jag sitter på hennes kusins soffa i Indiana nu. Vi ska vara här i två dagar, sen åker vi hem till Maryheather i Chicago! Är jättetaggad, har alltid velat åka till Chicago.

Detta var somsagt ett jättekort och dåligt skrivet inlägg men jag vet inte när jag kommer ha tid att uppdatera igen så jag ville bara få ut något så ni vet vad jag håller på med.

Vi hörs!

Puss

Likes

Comments