freshman

Hallå där!

I torsdags var jag på en liten avslutningsfest där vi sa hejdå till alla. Jag tog till och med några bilder ifrån festen eftersom att vissa skulle flytta bort för gott. Här kommer dessa bilderna

I lördags flyttade jag ut ur mitt rum, sen drog jag och Maryheather på en liten BBQ där vi firade två av våra vänner som tagit examen. Efter det drog vi till Chicago.

I Chicago gick vi på ett konstmuseum, här är bilder från det:

Det va fett coolt, och som ni kan se så var det rätt "kändis-packat"

På måndagen drog jag hem till Sverige. Så ja, nu är jag här.

Jag skriver ju tyvärr inga blogginlägg under tiden jag är i Sverige, så nu kommer det bli tyst igen.

Hejdå, vi ses igen till hösten ❤

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

freshman

Alltså

Åh

JAG ÄR ÄNTLIGEN KLAR MED FINALS!!!!


Det enda jag har kvar att gör nu är att ge min engelskaprofessor min reflektion, sen är jag helt fri. HERREGUD VAD SKÖNT.

Denna termins finals week är typ det stressigaste jag någonsin varit med om, GUD. Liksom, min förra finals week var hur jäkla chill som helst i jämförelse med det här. Men nu är jag klar. Fyfan vad skönt.

Och snart är jag hemma igen!! Mindre än en vecka kvar. Jag flyttar ut ur mitt rum på lördag, sen åker jag och Maryheather ner till Chicago och är där i två dagar, sen åker jag till Sverige. Känns rätt skönt nu efter all skol-stress.

Jag håller faktist på att packa ner mitt rum just nu. Jag ska flytta in i ett nytt rum nästa termin, vet inte vad jag tycker om det. Liksom, å ena sidan kommer jag flytta in i ett fräschare rum närmare lektionsbyggnaderna. Å andra sidan så har jag verkligen fäst mig vid mitt rum. Mitt fina freshman dorm room. Vi har haft det så kul tillsammans vi två, så många minnen.

Herregud, om en vecka är jag inte en freshman längre.

Shit pommfritt.

Vet ni vad jag tycker att vi ska göra? Kolla på några highlights från mitt freshman year.

Nu kör vi

Fan vilket bra år jag haft.

Likes

Comments

freshman

Herre min skapare vad jag är stressad.

I natt har jag fått sova i intervaller, plugga 2 timmar, sova 1, plugga 2, sova 1 etc etc. Det har varit mycket sånt dom senaste dagarna, och jag har ännu mer framför mig. Tempot är HÖGT. Detta är våran sista vecka med lektioner, nästa vecka är finals week. Så ALLT ska bli klart någon gång under dessa två veckorna, och vi ska ha stora prov i alla kurserna nästa vecka. Får huvudvärk bara jag tänker på det.

Idag hade jag en presentation om min research uppsats jag skrev.

Alltså.

Det hade ju kunnat gå bättre.

När jag kommer in i salen så sätter jag mig vid bordet jag alltid sitter vid och börjar småsnacka lite med dom vid samma bord, som vi alltid gör. Vi snackar om hur nervösa vi är över presentationerna. Jag delar då med mig om drömmen jag hade igårkväll, att jag var först ut att presentera, och resten av bordet börjar genas reta mig och säger "det kommer ju säkert vara du som blir först nu, en självuppfyllande profetia" jag skrattar lite och säger att "om jag blir först ut så kommer jag typ ta livet av mig. Fy vad hemskt det hade varit att få redovisa först, usch."

Sen börjar lektionen och vår professor drar upp en slumpgenerator online, sen knappar hon in alla våra namn och trycker på "generate" för att skapa en helt slumpmässig presentations ordning.

Jag stirrar på projektorduken.

Min professor ler mot mig, "Lovisa, you're up first!"

Alla runt mitt bord brister ut i gapskratt och Sam ställer sig upp och säger, "Ya'll need to hear this alright. I swear to god, Lovisa JUST told us that she had a dream that she would be the first to present. I swear to god."

Vår professor skrattar lite åt sammanträffandet medan jag går upp för att presentera.

Alltså, att vara först verkligen förstörde lite för mig. Jag var så himla, himla, himla nervös. Jag kunde knappt prata, min röst DARRADE. Jag har aldrig varit med om något liknande, jag kunde inte kontrollera min röst. Det lät typ som att jag skulle börja gråta. Normalt sätt när jag presenterar och jag börjar känna mig nervös så brukar jag försöka tänka på dom andras presentationer, särskilt dom som inte var helt perfekta. Så tänker jag "men hon kom ju av sig också, och det gick bra ändå", och sen känner jag mig mindre nervös. Nu kunde jag inte göra det, så min nervositet växte sig större för
varje sekund.

Jag tog mig igenom presentationen och när jag var klar sa min professor, "Exactly 5 minutes, good job." Vilket var lite läskigt att höra med tanke på att varje gång jag övat presentationen så har den varit nästan exakt 7 minuter. Då börjar man ju undra vilken del man missade, och hur illa det lät utan den delen. Alternativt så kan jag ju varit så nervös att jag pratat fortare, men fan asså, jag undrar om det var det. Kände att jag nästan pratade långsammare för jag var så rädd att komma av mig.

Aja, jag kan inte göra något åt det nu. Det sköna är ju iallafall att jag är klar med presentationen och att jag inte behöver oroa mig över den längre. Dom sista lektionerna kan jag bara luta mig tillbaka och lyssna på dom andras presentationer.

Här kommer några skogsbilder jag tog på Earth Day, enjoy:

Den sista bilden på klippan/stenen är för övrigt Keatons favoritställe att klättra på. Sjuk i huvet är han.

För att ge er ett hum om hur hög bergsväggen är:

Annars då? Jag tog reda på hur jag kommer se ut när jag blir gammal genom att dra mitt ansikte genom nån app.

Ja, nu vet ni det. Så kommer jag se ut.


Det var allt för mig.

Vi ses snart! (Hemma i Sverige om Linde rån två veckor ju)

Likes

Comments

freshman

Har gått och nojjat mig över en uppsats jag skrev för någon vecka sen. Denna uppsatsen är våran största uppsats denna terminen och antagligen den största uppsatsen jag skrivit på hela året. Jag blev helt klar med den natten innan den skulle vara inlämnad. Jag kom ihåg att jag inte ens vågade läsa igenom den en sista gång, för jag visste hur urusel den var. Jag satt och tänkte "Nä, asså jag kan inte lämna in detta till min professor." Jag kom ihåg att jag funderade på att be om en förlängning, så att jag har tid att skriva om och fixa uppsatsen. Men jag visste också att det aldrig skulle gå igenom, så det var bara att bita ihop. Nästa morgon gick jag ner och skrev ut den; en research uppsats om sameslöjd med titeln "Duodji - A Way of Life." Sen häftade jag ihop den, gick till min lektion och gav den till min professor. Jag mådde nästan illa.

I en vecka har jag gått runt och haft ångest. Ångest över alla röda frågetecken och kommentarer som kommer täcka varenda kvadratcentimeter av min uppsats. Ångest över den besvikna blicken min professor kommer ge mig när hon lämnar tillbaka den.

Så kom dagen, dagen då jag fick tillbaka den. Min professor delar ut uppsatser till alla elever i klassen, och hon tar sin tid. Hjärtat bultar. Ångest. När hon äntligen kommer till mig så ger hon mig ett litet leende innan hon räcker mig häftet. Jag tar den och vänder den direkt för att se slutkommentaren

Jag börjar bläddra igenom den

Självklart fanns det fler kommentarer, både positiva och negativa, men dessa var dom som stod ut mest.

När lektionen var slut gick jag fram till min professor för att fråga några frågor om kommatecken (kommatecken används lite annorlunda i engelskan) hon hade markerat rätt många av mina kommatecken i min uppsats så jag bad henne att förklara lite snabbt för mig varför dom var fel, och hur hon vill att jag ska göra i framtiden. Hon är världens bästa och gjorde det med glädje. Efter att hon förklarat allt det för mig så log hon och sa, "Your essay was excellent."

Anledningen till att jag berättar detta är för att det verkligen visar att bara för att man själv upplever något man gjort som dåligt så betyder det inte att det är det. Jag stirrade mig blind på min uppsats, och därför upplevde jag den som usel. Men tydligen så var den inte det.

Det var allt jag ville säga.

Ha en underbar dag allihopa.

Likes

Comments

freshman

Var precis nere i lobbyn för att köpa en läsk ur läskautomaten dom har där nere. Kl är 02:30 på natten och ingen var där så jag kom och tänka på hur ofta jag får höra er säga att ni vill se mer av min skola och sånt, och eftersom att det inte var någon där så tänkte jag att jag kunde filma vägen från lobbyn till mitt rum. Så nu får ni se hur min byggnad ser ut om natten. Kanske inte en superrolig video, men jaja. Vill man kolla så får man det.

Ursäktar min konstiga andning, är täppt i näsan.

"Varför köper du läsk kl. 02:30 på en vardag?" Jo serru, det är nämligen så att jag har två uppsatser, en presentation och ett prov denna veckan. Då köper man läsk kl. 02:30 på en vardag. Så är det bara.

Likes

Comments

freshman

Som alltid, förlåt för mina sega uppdateringar! Känner bara att jag inte haft sådär jättemycket att skriva om på sistone. Saker rullar på som vanligt liksom. Jag går i skola, jag pluggar, träffar kompisar, umgås med Keaton. Det är liksom det typ.

Denna helgen var det påskhelg och dom flesta åkte hem till sina familjer. Eftersom att varken jag eller Keaton firar påsk så bestämde vi oss för att bara ta det lugnt och titta på serier och käka pizza i mitt rum. Så det gjorde vi. Vi kollar just nu på serien "Dexter", väldigt bra serie. En kriminalare med en twist! Rekommenderar den starkt!

Keaton lät mig sminka honom, det var inte det lättaste kan jag säga. Har aldrig stött på en människa som blinkar så dramatiskt som denna hippien.

Tyckte ändå det blev rätt bra, om jag får säga det själv 😏

Gud asså, har verkligen inget mer att säga just nu. Förlåt för ett så kort inlägg, lovar att skriva mer igen nu i veckan.

Puss på er

Likes

Comments

freshman

Denna veckan har bestått av plugg (vilken överraskning) och lite kompishäng. Jag var på Applebee's och käkade med Destinee, det var hur mys som helst. Vi har inte haft tid att umgås på ett tag så det var väldigt trevligt att träffas och snacka lite. Efter det stack vi till walmart en sväng och jag hittade världens finaste kudde som jag inte kunde låta bli att köpa.

Keaton, som avskyr walmart eftersom att han är en såndär "handla endast lokalt" människa, sa till och med att "om man tvunget ska köpa något på walmart så ska det vara den kudden." Vi har suttit hela helgen och pratat om att denna kudden antagligen är den bästa kudden på planeten. Bilden visar inte hur fin den är men tro mig, den är hur fin som helst.

På fredagen gick jag på en fest. Det var rugbytjejerna som anordnat den. Jag har inte gått på sådär jättemånga fester denna terminen, inte mer än 5-6 stycken. Detta pga att jag helt enkelt inte orkat. Jag har liksom nöjt mig med att chilla framför Netflix med min hippie och käka pizza i mjukisbyxor. Men iallafall, jag bestämde mig för att gå på denna festen. Det var väldigt kul! Jag, Maryheather och Lex förfestade i ett hus några kvarter från rugbyhuset. I det huset bor några hockeytokar som vi alltid har väldigt roligt med. Vi spelade lite kort och bara umgicks, sen gick vi över till själva festen. Det var jättetrevligt! Tjejerna är så härliga. Man kommer in och direkt när man tagit ett steg innanför dörren så kraschar en av tjejerna in i en och skriker "SWEDEN I'M SO HAPPY YOU'RE HERE IVE MISSED YOU". Man kan ju inte låta bli att bli glad. Efter ett tag började fler "utomstående" dyka upp (alltså, ej rugby-folk) och en av tjejerna i vårt lag bestämde sig för att köra den klassiska grejen som rugby-killarna alltid gör när festen börjar bli för stor:

"Who do you know here?"

Vi skrattade högt åt det. Normalt sätt är det en rätt biffig och skrämmande människa som står vid dörren och frågar den frågan innan folk går in, men nu stod det en liten tjej på 150cm och tittade med kisande ögon på alla som närmade sig huset innan hon med så mörk röst hon kunde ställde frågan. "Who do you know here?"

Det var kul.

Keaton har börjat lära sig svenska! Han ska ju komma till Sverige i tre veckor (vi ändrade från 2 till 3) i sommar och kände att han ville lära sig lite svenska tills dess. Jag har lärt honom några enkla saker som:

Ja
Nej
Kanske
Hej
Tack
Hejdå
Godnatt
Förlåt
Ursäkta mig
1-10

Han är superduktig och har redan memorerat alla dessa fraser. Han har också börjat använda sig av appen "duolingo" och lärt sig lite enkla meningar osv. Han försöker använda så mycket svenska han kan runtomkring mig och det är hysteriskt roligt ibland. Vi satt och tittade på film för några dagar sedan när Keaton gick och hämtade ett glas vatten. Sedan tar han en klunk och tittar allvarligt på mig och säger med en stark amerikansk brytning:

"Jag... dricker... vatten"

Det blir så komiskt på något sätt, allvaret i den väldigt enkla meningen. Men jag gav honom tummen upp och han log stolt.

Han älskar också uttrycket "ursäkta mig" och säger det hela tiden, med en väldigt kaxig ton. Om han till exempel vill att jag ska flytta lite på mig så att han kan komma förbi så säger han:

"Oooooschäkta maj"

Det är gulligt.

Utöver allt detta så kan jag också meddela att vi nu bokat Keaton's flygbiljett! Han landar i Sverige den 28:e juni och stannar tills den 18:e juli. Ska bli hur kul som helst!

Det var allt för mig idag, vi hörs!

Likes

Comments

freshman

Hej!

Förlåt att jag är så kass på att uppdatera, har bara så mycket annat att tänka på. Särskilt nu när det börjar närma sig finals! Det är bara en dryg månad tills detta läsåret är slut, känns helt sjukt. Vilken jävla resa det varit. Kan inte fatta att jag om bara en månad inte kommer vara en "freshman" längre. Känns väldigt konstigt. Väldigt, väldigt konstigt.

Ja, vad har jag haft för mig den senaste veckan då?

Inte så väldigt mycket.

Jag har pluggat väldigt mycket, känns som att jag säger det i varje blogginlägg men liksom det är väldigt mycket plugg här. Skrev klart en uppsats, gjorde två prov och läste klart en bok vi fått i uppgift att läsa.

Jag vill prata lite om den boken innan jag går vidare.

"Between The World and Me", så heter den. Jag kan ärligt säga att jag aldrig stött på en bok som fått mig att stanna upp så många gånger som denna har. Denna boken har rört mig till tårar, flera gånger. Den har gjort mig arg, så arg att jag velat kasta ut den genom fönstret. Den har även ibland gjort mig lycklig, nästan hoppfull. Men viktigaste av allt: den har fått mig att tänka.

Boken är skriven som ett brev. En pappa skriver ett brev till sin son där han berättar hur det är att leva som en svart man i Amerika, och vad sonen har att förvänta sig. Sonen är 15 år gammal, men har vuxit upp i en miljö relativt fri från förtryck och rasism. Pappan väljer att skriva detta brevet efter en händelse då sonen för första gången får uppleva diskrimineringen av svarta i USA. Pappan skriver brevet för att berätta för sonen att detta är något som han kommer att få möta resten av sitt liv, och att det är något han aldrig kommer komma ifrån.

"That was the week you learned that the killers of Michael Brown would go free. The men who had left his body in the street would never be punished. It was not my expectation that anyone would ever be punished. But you were young and still believed. You stayed up till 11 p.m. that night, waiting for the announcement of an indictment, and when instead it was announced that there was none you said, “I’ve got to go,” and you went into your room, and I heard you crying. I came in five minutes after, and I didn’t hug you, and I didn’t comfort you, because I thought it would be wrong to comfort you. I did not tell you that it would be okay, because I have never believed it would be okay. What I told you is what your grandparents tried to tell me: that this is your country, that this is your world, that this is your body, and you must find some way to live within the all of it."

Om ni någonsin går förbi en bokaffär och ser denna boken i skyltfönstret: köp den. Gå in i affären, greppa tag i boken, håll den nära ert hjärta och släpp aldrig taget om den.

Jag kan inte ens förklara med ord vad denna boken gjorde med mig, hur djupt den rörde mig.

Läs den, bara läs den.

Okej, vidare till vad jag gjort denna veckan:

Jag registrerade mig för kurser till nästa termin! Jag fick dom kurserna jag ville, och ett rätt bekvämt schema, så jag är nöjd!

Jag och Keaton gick ut i skogen, där han trivs som bäst.

Ser ni Keaton på sista bilden? Han ska alltid klättra saker.

På tal om Keaton: gissa vem som kommer besöka mig i Sverige till sommaren?

Ja, ni gissade rätt, Donald Trump.

"Hahah rolig du är Lovisa"

Nä men seriöst, Keaton kommer komma till Sverige en sväng i mitten av Juli! Hur kul är inte det? Ska bli väldigt kul att visa honom Sverige och all svensk svenskhet som vi svenskat upp.

Känns jäkla skönt att inte behöva vara ifrån varandra i hela tre månader. Hade saknat honom och hans krulliga hår för mycket. Även om han nog tyckt det vore rätt skönt att slippa alla mina vegan-skämt

"Lästes igår" ❤

(Han är vegan för alla er som inte visste det. Han är liksom hippie-deluxe)

Vill inte gå och bli alldeles för ostig i detta inlägget, eller på min blogg i allmänhet, men jag vill bara säga detta:

Jag är så himla glad att ni i Sverige ska få träffa Keaton. Jag är så glad att jag äntligen ska få presentera honom för min familj och mina vänner. Han är nog en av dom konstigaste människorna jag träffat, och absolut inte den jag trodde jag skulle falla för. Men jag är glad att jag gjorde det. Det finns inte en människa på jorden som kan muntra upp mig lika snabbt som den hippien. Och jag är så jävla glad att ni också snart ska få träffa honom.

Detta var allt för mig idag. Vi hörs senare i veckan!

Likes

Comments

freshman

Alltså, jag har haft en så grym helg.

Vi satte oss i bilen kl.23 torsdagkväll, vi var framme i Nashville runt 13-14 fredag eftermiddag. Bilturen var lång, men rolig. Jag hamnade i samma bil som Maryheather, Lex och Gabby.

Som ni kan se på bilden så är det från hemresan, men jag tänkte ändå slänga in den här för att ge er en liten bild av hur bilresan såg ut. I framsätet satt Maryheather och Lex, två gamla hockeyspelare som vänt sig till rugby då det kostar så mycket att spela hockey här uppe. Dessa två människor är så hysteriskt roliga när dom är tillsammans. Skrattade så jag grät hela bilturen. Bredvid mig satt Gabby, som när bilden togs stod och lastade ut grejer ur bakluckan.

Under bilresan till Nashville så sov jag relativt mycket, typ 6-7 timmar. Jag kunde göra detta eftersom att jag var den enda i bilen som inte behövde köra (jag har ju inte Amerikanskt körkort.) När vi suttit i bilen i ca 10 timmar kommer Lex på en sång, och sjunger den resten av resan. Såhär gick den:

"I can't sleep, cause Sweden can't drive
I can't sleep, cause Sweden can't drive
I can't sleep, cause I have to drive
I can't sleep, cause Sweden is an asshole"

Skrattade så jag kved när hon började med den.

Detta blev som ett internskämt för oss under hela helgen, hur mycket jag sover. Varenda gång jag sa typ "Im tired" så vände sig någon från min bil om och ba "shut the hell up Sweden". En annan grej som blev som ett internskämt var mitt beroende av nässpray. Fick flera gånger höra om vilken knarkare jag var, och varje gång jag tog upp mitt nässpray så sa Lex "Keep your opioids out of my car!"

Nu låter det ju som att jag blev mobbad, men asså vi är alla vänner och det är såhär vi ofta skämtar med varandra.

Okej, framme i Nashville.

Vi rullade upp till hotellet en bil i taget med lite mellanrum för att inte väcka misstanke. Det är nämligen så att vi i vårt lag inte fick ihop tillräckligt mycket pengar för våra hotellrum, så vi löste detta genom att boka så många vi hade råd med (två) och sen smyga in alla tjejerna i dom. Så vi var 11 tjejer i varje rum. Det gick faktiskt helt ok, det var lite trångt men inte farligt. Som tur är så var golven heltäckningsmatta så det var inte så hemskt att sova där. Det enda jobbiga var ju det här att vara 11 tjejer på en toalett. Särskilt när vi behövde duscha...

Vi löste det rätt bra dock, vi bestämde oss för att vara öppna runt varandra och låta andra använda toaletten samtidigt som vi stod i duschen eller sminkade oss. Enda gången vi låste var om någon behövde göra #2, då fick dom först ropa så att alla hörde

"I'm going to poop now!"

Och sen vänta medan folk sprang in för att snabbt kissa eller ta ut sina linser innan dom kunde låsa om sig.

Så det löste sig ju ändå.

Kvällen vi kom dit bestämde vi oss för att käka äkta amerikansk BBQ. Asså herre min skapare, kan vara något av det godaste jag ätit i hela mitt liv.

Ni har inte ätit riktig BBQ förens ni ätit det i södra USA.

Vi hade alla våra matcher på lördagen, vi vann 2 av 3. Det var hur kul som helst men också så himla utmattande. Gud, jag är fortfarande trött. Men vi spelade bra, jag är nöjd med våran insatts. Sista matchen började det spöregna så då fick vi spela i lera, det var riktigt kul. Alla gled runt och blev leriga, och tacklingarna blev ännu mer dramatiska. Har inga bilder från just den matchen men här har ni några andra bilder från den dagen:

Vad ni inte kan se på dessa bilderna är att det faktiskt var rätt soligt, jag har bränt mig i hela ansiktet och ser ut som en fjällig, kokt kräfta.

På turneringsområdet (NashBash) så sålde dom massa saker, till exempel t-shirts. Jag kunde inte låta bli att köpa 2.

Asså den sista: Hur coolt är det inte att dom sålde en sån? Liksom, hur stort är rugby i Sverige egentligen? Blev helt paff när jag såg den. Var tvungen att ha den.

När matcherna var slut åkta vi tillbaka till hotellet för att ta en 2-timmars paus för att duscha och göra oss iordning innan vi stack över till huset Michigan Tech's rugbylag hade hyrt. Vi umgås rätt mycket med Tech's tjej rugbylag, så när dom bjöd in oss till pizza och fest i huset dom hyrt över helgen så kunde vi inte säga nej.

Vi hade jättekul.

Söndag var kanske mindre kul, det var en resdag. Vi lämnade hotellet kl.11 och var hemma igen vid 3-4 tiden måndagmorgon. Vi skrattade igenom hela resan, men Gud va trötta vi var.

Det var så underbart skönt att krypa ner i sin säng igen efter att ha sovit två nätter på ett hotellrumsgolv. Ni anar inte.

Ja, det var den resan. Vi avslutar med en video av när lex rullar ner för en liten kulle.

Tills nästa gång! Ha det :)

Likes

Comments

freshman

Hej allihopa!

Tänkte bara göra en snabb liten update och berätta att jag ikväll åker till Nashville! Vi ska på en rugbyturnering där som kallas för "NashBash", är hur taggad som helst!

Jag kommer tillbaka till Marquette igen måndagmorgon, och ska försöka få upp ett inlägg och berätta om resan så fort jag kan.

Vi hörs då!

Här får ni en vacker bild av min packning + 2 bonusbilder

Likes

Comments