sophomore

Vet att jag redan visat er mitt rum förut, men tänkte att det kanske vore kul att se hur mitt rum ser ut nu efter att jag bott här några veckor. Så, här har ni mitt rum nu, några veckor senare

Åh vad jag trivs här.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

sophomore

Efter en veckas tänkande har jag bestämt mig för att fortsätta med bloggen, fast på ett annat sätt. Istället för att känna att jag MÅSTE lägga upp ett nytt inlägg varje vecka så tänker istället lägga upp inläggen när jag känner för det, i min egen takt.

Okej, då var det avklarat. Då går vi vidare.

Vad har hänt denna veckan?

Jag plockade bort en av mina kurser. Jag insåg att det inte skulle gå. Det har gått rätt kasst i mina kurser och jag var tvungen att inse att jag tagit mig vatten över huvudet. Jag läste för svåra kurser på på samma gång, jag klarade inte av den arbetsbördan. I fredags ringde jag in och meddelade att jag skulle dra mig ur SO208 (research in sociology.) Det känns som att en tyngd släppts från mina axlar. Jag kan nu fokusera bättre på mina andra kurser och försöka rädda mina betyg i dom. SO208 är en kurs jag måst ta för att få min examen, så jag kommer mest troligen att ta den nästa termin istället. Jag tror det blir bättre.

I onsdags så fick alla rugbytjejer ett meddelande på Facebook som sa "bring your running shoes to practice today" direkt så fick jag en sån där "antingen så kommer detta vara något roligt, typ team building, eller så kommer detta vara det värsta jag någonsin varit med om i hela mitt liv" känsla, men bestämde mig ändå för att vara positiv och tänka "nä men hur illa kan det vara?" och bege mig mot rugbyplanen.

Asså fan det skulle jag inte gjort asså NEJ.

När vi kom dit så säger direkt vår coach "We're running up mount Marquette today. Get in a car"

Asså döda mig.

Så vi åker iväg till det där jävla bajs berget. Bilresan dit är fylld utav Maryheather och lex's sångröster + massa kommentarer i stil med:

"oh my god look at Sweden's face. She is so pissed."

"Hahahah Sweden it probably won't be that bad" (LÖGN)

När vi kom dit så var det 27 grader ute och inte ens ett litet bomullsmoln i sikte.

"Nice day for a run. Let's go girls"

Och så var vi igång. Fyfan asså. Uppförsbacke hela vägen (obviously, det var ett berg) och solen i ryggen. Trodde jag skulle avlida.

När vi väl är uppe så tar vi en bild så att vår coach kan se att vi faktiskt kom upp till toppen (för hon sprang ju självklart inte själv...) Och sen skriker vår lagkapten:

"Okay everyone, let's run down"

Jag: "Wait what? Are we running down? I thought we were done running"

Kapten:"It's downhill!"

Jag:"It's still running"

Så vi sprang ner. Vilket också sög. Spelar ingen roll att det var nedförsbacke. Jag och Hanna fuskade och gick halva vägen för vi pallade inte. Vi skyllde på att vi ätit massa innan (inte helt en lögn.)

Asså jag har nog aldrig haft så ont i mina ben som jag hade när jag satte mig i bilen igen. Fyfan. Musklerna skakade nästan.

Aja. Här är bilden av oss på toppen.

Här är också en halvsöt bild av oss från en annan träning som jag glömt visa er.

Juste! Hade en annan grej att berätta från en av våra träningar.

En tjej i vårt lag, Casey, blev påkörd påväg till en träning. Det var rätt sjukt. Vi satt och väntade på att träningen skulle börja, så ringer vår lagkaptens telefon. Hon svarar, blir tyst i några sekunder, sen skriker hon.

"WHAT? IS SHE OKAY?"

Och sen får vi reda på att Casey korsat gatan framför sitt hus (vid ett övergångsställe) och att en bil bara kört rätt in i henne. En annan tjej från laget som bor i samma hus hade också varit där men lyckats kasta sig undan. Casey är okej. Hon skadade benet rätt illa, men inget annat. Hon var lite chockad ett tag men kom snabbt tillbaka till att vara den glada, skrattande Casey vi alla känner. En av dom första sakerna hon sa när chocken släppt var:

"God damnit dude. I get hit by a car and it's not even on campus. What a waste"

Det är tydligen så att om man blir påkörd på skolans område så får man hela studieavgiften betald. Vi alla skrattade åt det, typiskt Casey.

Okej nog om rugbyn.

Igår var jag och Keaton på en dubbeldejt! Rätt oväntat va? Min rumskompis ville så gärna träffa Keaton så hon föreslog en dubbeldejt med mig och Keaton och henne och hennes pojkvän. Det var trevligt. Vi gick till ett pastaställe och käkade pasta och bara snackade. Vi skulle gått på bio senare på kvällen men Keaton fick reda på att han skulle jobba tidigt dagen efter, så vi två fick dra oss ur den delen av planen. Men det var ändå en lyckad kväll tycker jag. Olivia, min rumskompis, sa idag till mig att hon tyckte Keaton var hur rolig som helst. Det jag svarade med var

"Don't ever tell him that."

Nu är det dags för mig att sova, vilket jag känner att jag förtjänar! Har gjort så sjukligt mycket läxa idag.

Godnatt! (Godmorgon för er?)

Puss

Likes

Comments

sophomore

Hej. Det var ett tag sen sen sist.

Tror nog kanske att jag kommer lägga ner bloggen. Känns bara som en extra grej jag måste göra som stressar mig. Plus att jag aldrig får någon respons på det jag skriver. Det känns liksom inte kul längre. Att blogga känns som att göra en läxa. Man blir bara så trött på det. Vi får se hur jag gör. Jag ger det en chans till.

Finns kanske inte jättemycket kul att skriva om. Jag pluggar, tränar, umgås med vänner. Jag trivs bra med min rumskompis, vi umgås rätt mycket. Vi hade Sims-kväll för några dagar sen. Vi spelade Sims och drack tequila, det var kul.

Lektionerna jag tar i år är: Etik, Minoriteter, Undersökning inom sociologi och Journalistik. Det är mycket mer krävande än vad det varit förut. Jag har ibland svårt att hänga med. Vi får hoppas att det går bra.

I lördags hände en olycka på campus. En kille hoppade ut genom ett fönster från tredje våningen. Han skadade sig rätt rejält. När ambulans och polis kom blev han aggressiv och hoppade på en av poliserna. Det ryktas om att han hade tagit droger och att det slagit snett. Det var iallafall väldigt dramatiskt. Jag och min rumskompis såg från vårt fönster när ambulansen kom. Det var obehagligt.

Vet verkligen inte vad mer jag kan skriva. Det känns inte som att man kan skriva om så mycket längre, inget känns ju väldigt nytt för mig? Förra året var allt nytt, så jag hade massor att skriva om. Nu är det inte så längre.

Jag avslutar detta inlägget nu. Återkommer om några dagar med beslutet om att lägga ner bloggen eller inte.

Peace

Likes

Comments

sophomore

Hej hej!

Här kommer en snabb uppdatering (vänj er vid dessa. Har väldigt många bollar i luften just nu så det är svårt att hitta tid till bloggen)

I torsdags hade vi vår första rugby-fest för säsongen! Det var bara tjejerna och det var hur mys som helst. Vi sjöng och hade roligt. Jag känner mer och mer hur jag börjar bryta mig ut ur mitt skal och verkligen ta plats i gruppen. Det känns bra. Skönt.

I lördags hade killarna en match. Jag drog med min rumskompis dit för att titta (hon nämnde för mig att hon aldrig sett en rugbymatch förut). Vi satte oss med dom andra rugbytjejerna, drack öl och skrek på killarna när dom klantade sig. Efter matchen var slut åkte vi till Casey och käkade pizza med några av tjejerna. Min rumskompis verkade stortrivas, rugbytjejerna gillade henne med.

Ikväll var jag och Destinee på Applebee's och käkade mozzarella sticks. Hon hade precis gjort slut med sin pojkvän sedan 3 år tillbaka och behövde tröstäta lite. Vi snackade lite om framtiden och vart man ska ta vägen när man inte behöver bo på skolan längre. Vi spånade lite på om vi kanske skulle försöka hitta någon lägenhet ihop. Vi får se :)

Idag körde jag och min rumskompis ut till Presque Isle en snabbis. Tänkte avsluta med några halvkassa bilder från det. Vattnet var så himla vackert.

Ha det bra, puss

Likes

Comments

sophomore

Rugbyn har dragit igång igen! Vi har nu haft två träningar. Jag var tvungen att sitta på bänken den första eftersom jag lyckats gå och bli förkyld. Men idag så var jag med! Gud vad skönt det var. Alltså, visst, det var jobbigt och så, men åh så härligt det är att springa efter den där satans bollen.

Det var också mysigt att träffa alla tjejerna igen, jag hade saknat dom rätt mycket över sommaren. Det känns så underbart att kunna få skratta med dom igen, sådär fulskratta åt ingenting.

Det har kommit en stor drös med nya tjejer också! Det är alltid kul. Vissa av dom verkar riktigt härliga. Imorgon har vi en liten överraskning åt dom (dom ska få vara med på sin första rugby choir/fest, men det vet dom inte än!) Vi får ju hoppas att dom uppskattar det, men det tror jag allt :)

Här kommer lite bilder. Vi börjar med en på min coach's hund Beneli, världens godaste hund. Kände mig tvungen att dela med mig av denna lilla gosisen.

Vi hamnade på skolans officiella instagram!!!

Hahah asså jag älskar att det blev den fula av dom två bilderna som dom la upp. Kolla Miranda i det nedre vänstra hörnet. Ser ju ut dom att hon håller på att få en stroke eller något. Ingen var beredd! Jag kom knappt med på bilden. Hahah, jaja, så blir det ibland :)

Det var allt för idag! Nu ska jag gå och slänga in en midnattstvätt!

Puss på er!

Likes

Comments

sophomore

Hejhopp! Nu är jag äntligen tillbaka!

Mina senaste dagar har bestått utav en lång resa från Sverige till Marquette, med ett kort stopp i Chicago. Den har också bestått utav en födelsedagsfest och MASSOR utav städ och uppackning.

Flyget var helt ok. Det är rätt jobbigt att åka den sträckan. Bilturen från Chicago till Marquette var mysig som alltid. Jag åkte med Maryheather och hennes mamma och mormor. Dom är så fina och gulliga. Vi hade kul. Väl i Marquette så hjälpte jag Maryheather att flytta in i sin nya lägenhet! Den var hur fin som helst och hade gångavstånd till campus. Hon var väldigt nöjd. Efter det fick jag hjälp utav Karlie och Janay att flytta mina grejer från Jlyns källare till mitt nya dorm. Det gick snabbt och lätt!

Väl i mitt nya rum (som förövrigt är 100000x bättre än mitt förra) så fick jag träffa min nya rumskompis Olivia. Vi klickade direkt. Jag frågade om hon ville följa med mig på en fest jag blivit bjuden till samma kväll, hon sa genast ja. Vi mötte upp med Destinee och gick sedan hem till Maryheather och hennes nya lägenhet för att förfesta. Det var hur kul som helst. Efter förfesten stack vi direkt till festen, som var en födelsedagsfest för Allison och Lani. När vi kom dit var det PROPPFULLT med folk och det var svårt att ta sig fram. Men efter lite om och men lyckades jag ta mig till både allison och lani för att gratta dom.

Festen var en sån där trevlig fest där du kommer in och du känner dom flesta där. Under festens gång blev jag flera gånger attackerad av kompisar som skrek "SWEDEN!! YOU'RE BACK!" Det var mys, vi hade kul. Festen blev "Busted" vid halv ett tiden så då fick vi fly tillbaka till vårt dorm. Destinee bestämde sig för att sova över.

Morgonen därpå vaknade jag kl.6 på morgonen (pga min jetlag) och bestämde mig för att använda tiden på morgonen till att börja packa upp på riktigt. När Olivia vaknat och Destinee åkt så stack jag och Olivia till Applebee's för att käka lunch. Sen drog vi till Target för att handla grejer till vårt rum. Det var här jag verkligen insåg hur lika vi är. Vi drogs båda till samma grejer, och när jag nämnde en tom vägg i vårt rum så resulterade det i denna konversationen:

Olivia: I have a poster we could put there
Jag: What kind of poster?
Olivia: Don't judge me, I know it's a little bit nerdy, but it's a Van Gogh poster. Starry night
Jag: holy shit

Så nu har vi en Starry Night poster på väggen.

Resten av dagen spenderade vi med att dekorera vårt rum och titta på film. Olivia stack sedan till "late night at the peif" som är en grej skolan arrangerar varje år runt denna tiden. Jag är som sagt fortfarande jetlaggad så jag hade ingen ork kvar för det. (Sen tycker jag inte att det eventet är sådär superkul. Rätt krystat) så nu ligger jag här, i mitt fina dorm.

Som avslut på detta inlägg tänkte jag slänga upp lite bilder av rummet.

Enjoy

Likes

Comments

freshman

Hallå där!

I torsdags var jag på en liten avslutningsfest där vi sa hejdå till alla. Jag tog till och med några bilder ifrån festen eftersom att vissa skulle flytta bort för gott. Här kommer dessa bilderna

I lördags flyttade jag ut ur mitt rum, sen drog jag och Maryheather på en liten BBQ där vi firade två av våra vänner som tagit examen. Efter det drog vi till Chicago.

I Chicago gick vi på ett konstmuseum, här är bilder från det:

Det va fett coolt, och som ni kan se så var det rätt "kändis-packat"

På måndagen drog jag hem till Sverige. Så ja, nu är jag här.

Jag skriver ju tyvärr inga blogginlägg under tiden jag är i Sverige, så nu kommer det bli tyst igen.

Hejdå, vi ses igen till hösten ❤

Likes

Comments

freshman

Alltså

Åh

JAG ÄR ÄNTLIGEN KLAR MED FINALS!!!!


Det enda jag har kvar att gör nu är att ge min engelskaprofessor min reflektion, sen är jag helt fri. HERREGUD VAD SKÖNT.

Denna termins finals week är typ det stressigaste jag någonsin varit med om, GUD. Liksom, min förra finals week var hur jäkla chill som helst i jämförelse med det här. Men nu är jag klar. Fyfan vad skönt.

Och snart är jag hemma igen!! Mindre än en vecka kvar. Jag flyttar ut ur mitt rum på lördag, sen åker jag och Maryheather ner till Chicago och är där i två dagar, sen åker jag till Sverige. Känns rätt skönt nu efter all skol-stress.

Jag håller faktist på att packa ner mitt rum just nu. Jag ska flytta in i ett nytt rum nästa termin, vet inte vad jag tycker om det. Liksom, å ena sidan kommer jag flytta in i ett fräschare rum närmare lektionsbyggnaderna. Å andra sidan så har jag verkligen fäst mig vid mitt rum. Mitt fina freshman dorm room. Vi har haft det så kul tillsammans vi två, så många minnen.

Herregud, om en vecka är jag inte en freshman längre.

Shit pommfritt.

Vet ni vad jag tycker att vi ska göra? Kolla på några highlights från mitt freshman year.

Nu kör vi

Fan vilket bra år jag haft.

Likes

Comments

freshman

Herre min skapare vad jag är stressad.

I natt har jag fått sova i intervaller, plugga 2 timmar, sova 1, plugga 2, sova 1 etc etc. Det har varit mycket sånt dom senaste dagarna, och jag har ännu mer framför mig. Tempot är HÖGT. Detta är våran sista vecka med lektioner, nästa vecka är finals week. Så ALLT ska bli klart någon gång under dessa två veckorna, och vi ska ha stora prov i alla kurserna nästa vecka. Får huvudvärk bara jag tänker på det.

Idag hade jag en presentation om min research uppsats jag skrev.

Alltså.

Det hade ju kunnat gå bättre.

När jag kommer in i salen så sätter jag mig vid bordet jag alltid sitter vid och börjar småsnacka lite med dom vid samma bord, som vi alltid gör. Vi snackar om hur nervösa vi är över presentationerna. Jag delar då med mig om drömmen jag hade igårkväll, att jag var först ut att presentera, och resten av bordet börjar genas reta mig och säger "det kommer ju säkert vara du som blir först nu, en självuppfyllande profetia" jag skrattar lite och säger att "om jag blir först ut så kommer jag typ ta livet av mig. Fy vad hemskt det hade varit att få redovisa först, usch."

Sen börjar lektionen och vår professor drar upp en slumpgenerator online, sen knappar hon in alla våra namn och trycker på "generate" för att skapa en helt slumpmässig presentations ordning.

Jag stirrar på projektorduken.

Min professor ler mot mig, "Lovisa, you're up first!"

Alla runt mitt bord brister ut i gapskratt och Sam ställer sig upp och säger, "Ya'll need to hear this alright. I swear to god, Lovisa JUST told us that she had a dream that she would be the first to present. I swear to god."

Vår professor skrattar lite åt sammanträffandet medan jag går upp för att presentera.

Alltså, att vara först verkligen förstörde lite för mig. Jag var så himla, himla, himla nervös. Jag kunde knappt prata, min röst DARRADE. Jag har aldrig varit med om något liknande, jag kunde inte kontrollera min röst. Det lät typ som att jag skulle börja gråta. Normalt sätt när jag presenterar och jag börjar känna mig nervös så brukar jag försöka tänka på dom andras presentationer, särskilt dom som inte var helt perfekta. Så tänker jag "men hon kom ju av sig också, och det gick bra ändå", och sen känner jag mig mindre nervös. Nu kunde jag inte göra det, så min nervositet växte sig större för
varje sekund.

Jag tog mig igenom presentationen och när jag var klar sa min professor, "Exactly 5 minutes, good job." Vilket var lite läskigt att höra med tanke på att varje gång jag övat presentationen så har den varit nästan exakt 7 minuter. Då börjar man ju undra vilken del man missade, och hur illa det lät utan den delen. Alternativt så kan jag ju varit så nervös att jag pratat fortare, men fan asså, jag undrar om det var det. Kände att jag nästan pratade långsammare för jag var så rädd att komma av mig.

Aja, jag kan inte göra något åt det nu. Det sköna är ju iallafall att jag är klar med presentationen och att jag inte behöver oroa mig över den längre. Dom sista lektionerna kan jag bara luta mig tillbaka och lyssna på dom andras presentationer.

Här kommer några skogsbilder jag tog på Earth Day, enjoy:

Den sista bilden på klippan/stenen är för övrigt Keatons favoritställe att klättra på. Sjuk i huvet är han.

För att ge er ett hum om hur hög bergsväggen är:

Annars då? Jag tog reda på hur jag kommer se ut när jag blir gammal genom att dra mitt ansikte genom nån app.

Ja, nu vet ni det. Så kommer jag se ut.


Det var allt för mig.

Vi ses snart! (Hemma i Sverige om Linde rån två veckor ju)

Likes

Comments

freshman

Har gått och nojjat mig över en uppsats jag skrev för någon vecka sen. Denna uppsatsen är våran största uppsats denna terminen och antagligen den största uppsatsen jag skrivit på hela året. Jag blev helt klar med den natten innan den skulle vara inlämnad. Jag kom ihåg att jag inte ens vågade läsa igenom den en sista gång, för jag visste hur urusel den var. Jag satt och tänkte "Nä, asså jag kan inte lämna in detta till min professor." Jag kom ihåg att jag funderade på att be om en förlängning, så att jag har tid att skriva om och fixa uppsatsen. Men jag visste också att det aldrig skulle gå igenom, så det var bara att bita ihop. Nästa morgon gick jag ner och skrev ut den; en research uppsats om sameslöjd med titeln "Duodji - A Way of Life." Sen häftade jag ihop den, gick till min lektion och gav den till min professor. Jag mådde nästan illa.

I en vecka har jag gått runt och haft ångest. Ångest över alla röda frågetecken och kommentarer som kommer täcka varenda kvadratcentimeter av min uppsats. Ångest över den besvikna blicken min professor kommer ge mig när hon lämnar tillbaka den.

Så kom dagen, dagen då jag fick tillbaka den. Min professor delar ut uppsatser till alla elever i klassen, och hon tar sin tid. Hjärtat bultar. Ångest. När hon äntligen kommer till mig så ger hon mig ett litet leende innan hon räcker mig häftet. Jag tar den och vänder den direkt för att se slutkommentaren

Jag börjar bläddra igenom den

Självklart fanns det fler kommentarer, både positiva och negativa, men dessa var dom som stod ut mest.

När lektionen var slut gick jag fram till min professor för att fråga några frågor om kommatecken (kommatecken används lite annorlunda i engelskan) hon hade markerat rätt många av mina kommatecken i min uppsats så jag bad henne att förklara lite snabbt för mig varför dom var fel, och hur hon vill att jag ska göra i framtiden. Hon är världens bästa och gjorde det med glädje. Efter att hon förklarat allt det för mig så log hon och sa, "Your essay was excellent."

Anledningen till att jag berättar detta är för att det verkligen visar att bara för att man själv upplever något man gjort som dåligt så betyder det inte att det är det. Jag stirrade mig blind på min uppsats, och därför upplevde jag den som usel. Men tydligen så var den inte det.

Det var allt jag ville säga.

Ha en underbar dag allihopa.

Likes

Comments