View tracker

Nu har jag haft mina sista lektioner för året. English 111, Public Adress, Psychology as a natural science och Freshman seminar är nu avklarat. Det känns fantastiskt skönt att vara klar med de tre sista, men herregud vad jag kommer sakna EN111.

Jag kommer sakna vår professor.

Vår professor har varit fantastisk. Ni vet när man kan se att en människa verkligen ÄLSKAR det den pratar om? Så var det varje lektion. Varenda en. Han var också hur skön som helst och tog närvaro genom att i början av varje lektion fråga oss vad vår favorit film, ost, djur eller mål på taco bell var. Om någon sa något han inte tyckte om så brukade han alltid sucka och skaka på huvudet för att visa hur besviken han var på den personens val av t ex läsk. Han gav alltid bra feedback på det vi gjorde och brukade alltid säga till mig hur imponerad han var av det jag skrev och att han såg fram emot att läsa min nästa uppsatts. Om man ville ha synpunkter på något så hade han inga problem alls med att man kom och knackade på på hans kontor och bad honom läsa något man skrivit. Han uppmuntrade det till och med! Jag gav honom det högsta betyget man kunde på vår kursutvärdering :)

Jag kommer sakna vår klass.

I början var allt lite smått awkward, ingen vågade räcka upp handen och prata inför klassen, ingen vågade prata med någon utanför sitt bord. Men allt eftersom så ändrades det och särskilt de senaste veckorna så har vår klass blivit hur tighta som helst. De flesta brukar komma till salen ca 10 minuter innan lektionen börjar så man kan sitta och prata lite med alla i rummet. Alla känner alla och det har varit en sån himla skön stämning i den salen. Jag kan ärligt säga att det inte fanns en enda människa i det klassrummet som jag ogillade. Vi var en rolig klass med! Vi hade massa internskämt som gick så långt att vår professor började använda dom som exempel när han lärde ut. Några exempel på internskämt vi hade var: Simon's framtida karriär som president, Ryan's plan att ge Kalifornien till indianerna för att "betala tillbaka" för allt land USA tagit från dom (vi har pratat om detta många gånger och hans plan är väldigt grundlig, han tänker till exempel ge alla som bor i Kalifornien 1 vecka på sig att lämna staten och han tänker ge dom gratis mark i Nevadas öken att bygga hus på. Om de vägrar flytta så måste de leva efter indianernas regler men som mindre värda människor utan rättigheter) Abdul's mystiska frånvaro varje gång vi har presentationer, Tehya's eviga kamp med teknologi, Rebecka's överraskande skratt (man ser det aldrig komma och hela klassen hoppar till varje gång hon skrattar), Mathias förmåga att alltid göra en konstig min varje gång man tittar mot honom (detta har fått våran professor att fnysa till många gånger, Mathias vet inte ens om att han gör det), Molly's hat för snapchat, hela vår klass' hat för Sherry Turkle och vår professors kärlek för Mac and Cheese. Jag kan fortsätta såhär i evigheter.

Vår professor älskade vår klass med och sa till oss idag att om han hade lärt ut EN211 nästa termin så skulle han reserverat varenda plats åt oss. Innan lektionen var slut bad han oss alla att ställa oss längst fram i klassrummet med ryggen mot tavlan, sen sprang han ut och fångade någon som gick förbi och bad dom ta en bild av oss alla ihop. Vi alla blev rätt rörda av det. Men det gick över snabbt och ersattes av gapflabb när vi alla står och fejk ler och Simon plötsligt utbrister "Can I add you on Facebook?" Och vår professor, som fortfarande ler mot kameran, säger "No, you can not".

Gud vad jag kommer sakna att spendera mina eftermiddagar med dessa människorna.

Jag kan iallafall glädja mig i att jag avslutade kursen "with a bang". Jag var sist ut med att presentera min podcast (vi har fått i uppgift att göra en 5-minuter lång podcast baserad på en uppgift vi gjort tidigare.) Jag kämpade HÅRT med denna podcasten och trixande länge med ljudeffekter osv. Efter att jag spelat upp det ropar den norske Mathias:"Go Sweden!" (Han menade inte mitt rugbysmeknamn, vilket jag trodde i typ en halv sekund innan jag fattade att han menade landet.) Sen får jag tummen upp av Nick och Brandon (som jag också har Public Adress med, så vi har lite av ett "unspoken bond" och brukar uppmuntra varandra lite extra) och till sist säger vår professor "what a fantastic way to end our multimodal projects!". Så det kändes bra!

Nu ska jag fortsätta titta på film, sen ska jag gå och lägga mig :) Imorgon ska vi ha vår sista träff med rugbyn innan lovet. Sen efter det börjar finals week.

Be för mig.

Okej, innan jag går så tänker jag slänga upp några bilder för att ge er en bild av hur Mathias brukade se ut på våra lektioner, för jag tycker det är hysteriskt roligt och vill dela med mig. Har tyvärr ingen bild av honom men jag tänker göra mitt bästa med att beskriva honom.

Tänk er att ni sitter på/lär ut en lektion och ni tittar runt i klassrummet och plötsligt ser en 2 meter lång norrman med långt vikingahår (han hade till och med flätor ibland, jag skämtar inte ens. Det är som att han liksom bara accepterade stereotypen och bestämde sig för att leva ut den) längst bak i klassrummet som gör en av dom här minerna:

Den sista är den bästa för det är alltså EXAKT så han sitter när vi använder våra laptops. EXAKT.

Norrmän, udda varelser.

Okej det här var nog fett mycket roligare för mig än vad det var för er. Men jaja. Nu får jag avrunda detta påriktigt.

Vi hörs snart igen!

Puss på er

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Ååååh va glad jag är just nu!!! För några veckor sen kom några fotoelever till en av våra träningar för att ta lite bilder. De ville göra en fotoserie som handlade om hur tjejer inom någon sport såg ut när dom spelade och när dom inte spelade, de ville visa kontrasten typ. Lite sådär "don't judge a book by its cover". Eftersom att en av eleverna råkar vara en av mina tränare så valde dom att fotografera vårt lag! Så när träningen var klar så fick alla som ville ställa sig och leka modell lite. Sen några dagar senare fick vi åka in till en fotostudio de har precis utanför campus och ta bilder på oss i vanliga kläder. Det var jättekul och vi alla har väntar spänt på resultatet. Och nu, några veckor senare, så får vi äntligen se det. Jag tycker det blev hur coolt som helst!

Här har ni bilderna:

Visst är vi snygga?

Likes

Comments

View tracker

Wow, vilken vecka!

Förra fredagen satte jag mig i en bil tillsammans med Maryheather, en kompis från rugbyn, och åkte 11 timmar sträck. Vi åkte till Indiana för att besöka hennes kusin som går på Ball State University. När vi kom fram och Maryheather presenterade mig för honom så hände detta:

Maryheather: Matt this is Sweden, Sweden this is Matt
Matt: Sweetie?
MH: No, Sweden, like the country.
M: Your name is Sweden?
Jag: No, that's where I'm from.
MH: Her name is kinda hard to say so we just call her Sweden
M: What's your name?
Jag: Lovisa
M:... I'm just gonna call you sweetie

Så resten av helgen då kallade Maryheathers kusin och alla hans vänner mig för Sweetie

Lördagen spenderade vi med att titta på Matt när han spelade Volleyboll, dom vann! Sen gick vi på två olika fester och träffade alla hans vänner. Väldigt rolig helg!

Har inte så många bilder från Ball state så ni får nöja er med en bild på mig och Maryheather precis efter att vi gått igenom Matt's rumskompis garderob och hittat hans halloween kostym

Söndag eftermiddag satte vi oss i bilen igen, fyra timmar senare anlände vi till Chicago.

Asså VILKEN STAD!

Här kommer lite olika bilder från första gången vi åkte till "downtown" Chicago. Vi mötte upp en av rugby-killarna och tvingade honom att vara fotograf och ta bilder av oss.

Senare på kvällen så hittade vi en restaurang gömd i en lite shady gränd. Restaurangen hette "Dick's last resort" och deras affärsidé var att istället för att ha bra service så har dom så dålig service som möjligt. Deras grej var att vara elaka mot sina kunder. Det var fantastiskt.

Vi fick inga menyer, allt var uppskrivet på en av väggarna istället. Servitören kom upp till oss och började slött läsa upp vad som stod på väggen innan han suckade och sa:

"Read it yourselves, you're not illiterate. And if you are I don't fucking care"

Vid flera tillfällen kom han till vårt bord, satte sig ner och bara förolämpade oss. Han frågade vad mitt namn var, alltså, hela mitt namn. Efter att jag sagt det så sa han:

"It literally just sounded like you vomited"

Sen fick vi alla hattar som vi var tvungna att ha på oss hela resten av middagen. På hattarna hade dom skrivit något elakt. Såhär såg min ut

Maten var god och vi hade hur kul som helst! Vid flera tillfällen var vi i tårar så mycket vi skrattade. Vi stannade där långt efter maten var uppäten och efter en stund kom servitören upp till vårt bord och sa:

"Why are you guys still here? I mean, I like you guys so I'm not complaining but it's kinda weird. Do you not have anything better to do?"

Vi alla bara skakade på huvudet. Han ryckte på axlarna och sa

"Doesn't really surprise me"

10/10 would go again

Jag och Maryheather besökte också Chicago Blackhawks affären en snabbis och tog lite bilder i deras "photobooth"

Vi har träffat många av Maryheathers vänner denna veckan och gått på fester etc. Det har varit så himla kul! Så trevliga människor! Här kommer lite bilder

Vi har också firat Thanksgiving med Maryheathers familj! Det var jättemysigt! Vi spenderade hela dagen med att äta mat, titta på Rocky horror och sova. Tog tyvärr inga bilder, men Maryheather la upp detta på sin snapchat så here you go

Dagen efter Thanksgiving försvann alla Thanksgiving dekorationer och ersattes av julgrejer. Jag, Maryheather och hennes syster och två bröder fick uppgiften att dekorera julgranen. Maryheathers bror Drew tyckte att det hade varit jättekul om jag, som inte är en amerikansk medborgare, hängde den viktigaste och mest amerikanska dekorationen, "The white house". Jag ba "alright" och gjorde det. Dom skrattade och tog bilder.

Amerikanare asså. Jag förstår dom inte helt men åh vad jag älskar dom.

Maryheathers familj är världens gulligaste och hade köpt detta till mig så jag hade något att äta om jag inte tyckte om deras mat

Hur gulliga som helst!

En av deras grannar var svensk och dom fixade så jag fick äta frukost med henne en dag. Det var coolt! Hon flyttade till Chicago när hon var 8 men föddes i Nässjö. Hennes svenska var förvånansvärt bra med hon hade en liten amerikansk dialekt blandad med en småländsk dialekt. Det var förvirrande och roligt på samma gång. Jag fick hennes kontaktuppgifter och hon sa att om jag någonsin fick hemlängtan så kunde jag alltid mejla/ringa henne. Härliga människor det finns :)

Denna veckan har varit fantastisk, Maryheather och hennes familj & vänner har varit underbara, och denna staden har varit magisk. Längtar redan tills nästa gång jag får komma tillbaka!

Likes

Comments

Hej allihopa, just nu sitter jag på min lagkamrats kusins soffa i Indiana och väntar på att folk ska bli klara med att duscha och göra sig iordning. De senaste dagarna har varit väldigt spontana och inte alls vad jag planerat.

Jag har spenderat mer tid i rugbyhuset än vad jag hade tänkt mig denna veckan. Vår lagkapten köpte nått brädspel som gick ut på att man skulle stoppa in en sån där mungrej som tandläkare ibland använder i munnen och sen ta ett kort och läsa upp vad som stod på kortet medan de andra försökte klura ut vad du försökte säga. Det var hysteriskt kul och vi spelade det flera kvällar i rad. Det spelet + lite öl var en riktig 12 poängare.

Vi bestämde från ingenstans mitt i veckan att vi skulle ha en "friendsgiving" med laget på torsdagen. En friendsgiving är en Thanksgiving middag man har veckan innan Thanksgiving med sina vänner. Så på torsdagen så samlades vi alla i tjejernas rugbyhus och åt mat och spelade spel. Från ingenstans dök alla killarna upp och tog för sig av maten som var kvar och bestämde sig för att vara med på våra lekar. Det var kul! Under kvällens gång så frågar flera mig vad jag ska göra över Thanksgiving och jag säger som det är, att jag antagligen kommer stanna i Marquette och göra lite läxa och sånt. De alla skrattar och säger "no you're not", sen får jag flera erbjudanden att stanna hos olika tjejer i mitt lag. Det slutade med att en tjej, Maryheather, ringer sin mamma och säger "So, Sweden, the Swedish girl on our team that I told your about, she's coming home with us over thanksgiving. Is that okay?" sen är hon tyst en liten stund innan hon vänder sig mot mig och ger mig tummen upp. Så ja. Det är därför jag sitter på hennes kusins soffa i Indiana nu. Vi ska vara här i två dagar, sen åker vi hem till Maryheather i Chicago! Är jättetaggad, har alltid velat åka till Chicago.

Detta var somsagt ett jättekort och dåligt skrivet inlägg men jag vet inte när jag kommer ha tid att uppdatera igen så jag ville bara få ut något så ni vet vad jag håller på med.

Vi hörs!

Puss

Likes

Comments

Jag har fått många frågor om hur det ser ut i tjejernas Rugbyhus, där jag spenderar så mycket av min tid. Turligt nog fick jag precis en video skickad till mig som vi gjorde under våran nollning. Uppdraget var att göra en musikvideo. Detta är vad vi gjorde. Det är inte den bästa eller mest proffsiga videon, men den gör mig varm i hjärtat.

Välkomna till tjejernas Rugbyhus

Likes

Comments

Jag har suttit länge och funderat över vad jag ska skriva om vår banquet, men helt ärligt så vet jag knappt vad jag ska säga.

Okej, så, för er som inte vet vad en banquet är så är det som en stor middag där man har håller tal och delar ut priser etc. Mitt rugby-lag anordnade en sådan denna helgen som ett avslut för vår nollning. Man skulle ha med sig en dejt, ha på sig fina kläder och vara redo på att dricka alkohol. Gud, känner att jag börjar sluta att hålla tillbaka om sådana grejer här men asså, ni får leva med det. Förlåt farfar, vet att du läser detta.

Så ja, vad händer på banquet? Jo, de "gamla" tjejerna försöker att supa ner dom nya. Usch va hemskt det känns att säga när man vet att hela ens släkt läser detta men jag har fått så många frågor om banquet att jag känner att jag måste berätta om det.

Det var så himla kul dock, fyfasen va roligt vi hade. Vi sjöng, dansade och skrattade. Jag vann ett pris, "eyebrows on fleek", alltså, "perfekt ögonbryn". Min dejt skrattade LÄNGE över detta och tyckte att det var jätteroligt att jag som rugbyspelare vann ett rugby pris som handlade om mina ögonbryn. Jag tystade ner honom med att säga att om han skulle vunnit ett pris så hade det varit typ "runs really weird" för det gör han verkligen. Alla runt bordet höll med mig. Han springer med axlarna uppe vid öronen. Tänk David Batra.

Men ja, banquet. Ska jag vara helt ärlig så kommer jag inte ihåg allt men jag har fått höra massa historier om mig själv. Jag kom precis tillbaka från tjejernas rugby hus och när jag var där så berättade dom om allt jag gjorde och sa att jag var "fucking hilarious" så ja, jag försöker att tänka positivt om det. Folk verkade iallafall uppskatta vad jag nu än höll på med så det är ju alltid nåt.

Jag tappade dock bort min telefon + den lilla pokalen jag vann. Men, turligt nog så fick jag precis reda på att pokalen hittats i killarnas rugbyhus. Yaaay.

Asså jag vet verkligen inte vad mer jag ska säga. Det känns jättepinsamt att ens skriva detta inlägget för det jag säger är basically att jag drack för mycket och knappt kommer ihåg något. Det är väl inte riktigt så det var men asså det var inte väldigt långt ifrån. Men ja. Vi hade kul iallafall. Riktigt kul.

Jag tog knappt några bilder alls så här kommer lite bilder som mina vänner lagt upp på sina sociala medier:

I bilden ovan försöker Gabby förklara för Lani hur man tar en bra bild, det är därför hon ser rolig ut.

Här kommer två bilder som jag inte är med i men som jag tycker är hysteriskt roliga

Älskade Casey, vad håller du på med?

För att citera Virgil "Joy looks like the villain in Mulan"


Ja, det var nog allt jag har om den kvällen. Än en gång, förlåt släkten, lovade mig själv att inte snacka för mycket om sånna här grejer här men det var tvunget när jag pratade om vår Banquet.

Vi ses snart igen, puss

Likes

Comments

Asså, wow, denna helgen har varit hektisk och LÅNG.

På onsdagkväll skulle vi ha ett möte med rugbylaget. De sa att de skulle gå över lite saker inför vår kommande banquet och lite information om vad som skulle hända till våren. Okej, lite tråkigt men det var obligatoriskt så det var bara att pallra sig dit.

När vi kom dit så insåg vi väldigt snabbt att våra lagkaptener hade ljugit för oss.

Vi möts av en post-it lapp på dörren som säger,

"Do not enter until all newlies have arrived"

En tjej i vår grupp säger direkt,

"Oh my god we're gonna have an initiation"

(För er som inte vet vad det är så är det ungefär samma sak som nollning.)

Vi väntar en stund och fler och fler tjejer börjar dyka upp. Plötsligt får en av oss ett sms från en av dom "gamla" tjejerna. Det läser: "Knock 16.5 times on the door when everyone is here." Detta startade en vild diskussion om vad en 0,5 knackning är. Är det en lätt knackning? Är det en knackning med öppen handflata? Ska man knacka med pekfingret? Vi bestämde oss för att knacka kraftigt 16 gånger och sen löst den sista. Det funkade och vår lagkapten öppnar dörren.

Efter det spenderade vi kanske 2 timmar i källaren där vi blev bossade omkring av dom gamla tjejerna. Vi fick inte prata utan tillåtelse och om man gjorde fel på något så fick man springa ett varv runt kvarteret. Men det var inte alls så farligt som college nollningar kan vara. Killarnas nollning i år slutade med massa telefonsamtal till oss tjejer där de bad oss att hämta och köra hem vissa av killarna efter bara nån timme. En tjej i vårt lag berättade för oss om vad hon såg när hon hämtade upp första killen: Mjöl, ketchup och gråtande rugbyspelare. Hon var tvungen att sitta med honom och lugna ner honom i timmar efteråt. Varje gång vi klagade på vår initiation så påminde någon oss om att killarna för ett par år sedan var tvungna att svälja en levande guldfisk. Det tystade oss direkt.

Men, till skillnad från killarnas initiation så höll vår på längre än bara en kväll. Vår höll på i 3 dagar. Efter att vi varit i källaren så satte vi oss alla i vardagsrummet. Där tog vår coach fram en lista med olika saker vi var tvungna att göra och dokumentera innan klockan 6 lördagkväll. Listan såg ut såhär:

Som ni kan se så är listan VÄLDIGT lång. Vi kämpade dag och natt med att bli klara och hann precis bli klara innan deadline. Jag sov inte många timmar under dom dagarna kan jag säga er. Jag tog mest bara korta powernaps i rugbyhuset. Här kommer några bilder från dom dagarna, vi filmade det mesta men jag kan inte lägga upp mer än en video i taget på bloggen så ni får se bilderna istället.

VARNING: vissa av dessa bilderna är rätt grafiska så om ni inte vill se bara rumpor och rugbytjejer i underkläder så borde ni nog inte titta på bilderna som kommer nu.

Jag kom på en idé, jag kan lägga upp videorna en och en i olika inlägg. Jag kommer inte lägga upp alla eftersom att dom är alldeles för många och eftersom att jag inte har majoriteten av videorna, men vissa ska ni få se :)

Vi kan börja med denna: en "skräckfilm" filmad mitt i natten i en tagning

Likes

Comments