Hamnade idag på morgonen på ett forum för föräldrar på nätet där det diskuterades mat för barn, 6-8 mån. Mest för att kolla efter tips på god och bra mat, typ som man kollar recept på tasteline eller vart fan man nu kollar efter recept. Och återigen, fann jag mig själv bli heligt förbannad och ledsen över tonen som hela tiden är föräldrar emellan. En förälder skriver ett inlägg och frågar om råd, vad ska hon ge sitt barn för mat då han inte vill äta något annat än välling? Någon svarar och frågar vad hon ger barnet nu, och hon svarar att barnet får välling på morgonen, sedan ersättning, sedan burkmat, sedan ersättning. Då öppnas dammluckorna och det VÄLLER in kommentarer som; "varför ger du ditt barn burkmat??????" och "hur fan kan du ge ditt barn färdig burkmat?!" och någon tillochmed påpekar att det är dåligt föräldraskap att ge färdig burkmat. Som om mamman frågat "hur stark grogg kan jag blanda till min halvårs bebis?".
Jag blir häpen, och uppriktigt, riktigt jävla ledsen. Vet ni vad som är dåligt föräldraskap? Att hålla på sådär. Att mästra andra mammor, att bemöta andra mammor så, att ha den tonen och att bete sig på detta unkna sätt. Att man inte skäms? Lägger personligen noll värdering i vad du matar din unge med, burkmat, hemlagad frultpuré, trerätters med sjötunga walewska eller välling och ersättning. Undvik socker, håll barnet mätt och friskt, är inte det huvudsaken? Varför i hela jävla helvete måste vi lägga oss i överallt hela tiden med åsikter och hävda oss hela tiden? Varför måste vi påpeka i allt vi gör att "jag minsann är en mycket bättre mamma än dig för jag lagar 148 matlådor om dagen med egenkomponerade recept med supetnyttig mat och skulle då aldrig komma på den hemska tanken att plåga mitt barn med barnmat på burk!". Som om det är det värsta en förälder kan göra mot ett barn? Barnet kanske är jättekrånglig med maten, och endast gillar och accepterar en enda sak och det kanske råkar vara spagetti och köttfärssås på burk. Självklart är hemlagat bäst, självklart ska inte barnet växa upp på endast prefab mat på burk från Coop. Självklart, men man kan ge barn mat på burk. Det finns ingenting som är hemskt i det, det hemska är den här äckliga attityden. Så snälla, lägg ner. Det är ingen som tjänar på att hålla på så, det är ingen som blir en bättre människa eller mamma av att mästra andra och bete sig så.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Tillbaks hemma igen, ätit pizza tillsammans med Tom som är här på jobb i Hede denna vecka, så nu är vi mätta, nöjda, stinkande av vitlök och TRÖTTA hela gänget i soffan. Men vilken skön dag det varit. Valdalsfjellet Drevsjø, drevdagen. Fika hos mommor som egentligen inte heter mommor utan lillemor och egentligen inte är min mommor utan Alex mommor men därför är hon typ min också. Som det blir, liksom. Sen åkte jag hemåt. Längtar efter sängen nu, och sömn. Och guuuuud som jag längtar efter en natts sammanhängande sömn, åh vilken lyx.
Hoppas att ni haft en bra onsdag 😘

Likes

Comments

Packade in vagn vandringsryggsäcken, väska, barn, hund och mig själv i bilen och åkte till Idre. Till mormor. Till mormors kök. Till mormors tickande klocka i mormors kök som är fyllt av mormors blommor och plantor och tavlor och där allt luktar mormor. Att komma hem till mormor, stänga dörren om sig och kliva rakt in i allt som är tryggt och snällt. Hudkräm. Mild duschtvål. Tomma kesoburkar och syltburkar. Lustiga prydnadssaker på lustiga ställen. Eddie lekte på golvet en lång stund med mormors böcker, de pratade och babblade med varandra och jag andades in så mycket mormor jag fick plats med i kroppen. Sen åkte vi vidare till storsätern, till Alex, Eddies gudmor. Tacos och idol i soffan, precis en sån kväll som behövs. Imorgon ska vi upp på städjan!

Likes

Comments

För sex år sedan fick jag en diagnos: bipolär sjukdom. Och i sex år har jag levt med den diagnosen, bipolär sjukdom. Igår blev den diagnosen ogiltigförklarad. Idag, lever jag utan den diagnosen. Det känns konstigt, som om en så stor del av mig själv plötsligt inte finns och tydligen aldrig har funnits. Jag har aldrig känt mig helt bekväm med den diagnosen, har aldrig riktigt kunnat ta det till mig även om jag gjort mitt bästa. Jag har gjort mitt bästa för att acceptera den. Jag har gjort mitt bästa för att försvara den, försvara mig själv från olika angrepp i form av människor runt en som pga okunnighet och idioti kallat en psykopat, psykiskt störd och sjuk i huvudet. Jag har gjort mig bästa för att försöka identifiera mig med den och liksom försöka känna att den kanske är svaret på varför jag mår dåligt ibland. Men jag har aldrig känt att det varit riktigt sant. Jag fick den här diagnosen strax efter att jag fick en ADHD diagnos, något jag kan identifiera mig mer med och något jag helt och hållet kan ta till mig. Jag har alltid varit ett praktexemplar på en människa med en adhd-diagnos, i synnerhet som barn. Och det är något jag ser som en superkraft mer än en belastning, och något jag aldrig någonsin känt mig obekväm i trots samhällets och trångsynta människors syn på saken. Men den bipolär-diagnosen ställdes efter att man gjort en utredning som gjordes under en tid då jag ständigt var påverkad av någon substans. Antingen var jag hög, eller så höll det på att gå ur kroppen, eller så var jag fortfarande full, eller så var jag bakfull. Alla som vet vad en drog är vet också vad det gör med människan som brukar den - den mixtrar med hjärnan. Att utreda och undersöka en hjärna som ständigt är påverkas av något känns nu alltså i efterhand som det mest idiotiska jag hört talas om. Ändå var detta precis det som hände. Och ett, två tre så hade jag en diagnos och ett, två tre så fick jag en burk medicin. En medicin som jag slutade med när jag slutade med allt annat, och plötsligt mådde jag bättre. Dels för att mitt liv inte längre var kaotiskt, kantat av droger och beslut fattade pga av otroligt dålig självkänsla och självrespekt utan också för att jag inte medicinerade mig för en diagnos som jag nu i efterhand förstår aldrig fanns. Jag vet inte riktigt hur jag ska klä det jag känner i ord, jag vet inte om jag känner mig lurad? Av vem isåfall? Är jag lättad, glad? För vad? Är jag ledsen, besviken och heligt jävla förbannad, på vem? Det jag vet är att det är skönt att slippa den, om den ändå aldrig varit sann. Att allt det där dom sagt om psykiskt sjuk, alla skämt som dragits på min bekostnad, alla gånger jag inte blivit tagen på allvar och blivit behandlad som en sjuk människa inte behöver göra ont mer. För det har inte varit sant, och jag kan skaka av mig det på ett annat sätt. Jag vet vilka jävlar runt mig som sagt dessa saker, och har alltid försökt resonera som så att det är dom det är synd om som är så obildade och ihåliga, men ont gör det ändå såklart. Men nu behöver det inte göra det mer. Wow! Många som får en diagnos säger att det är skönt, att äntligen får man ett svar liksom. Äntligen får man ett svar på att det beror på något, det har berott på något, att man är som man är och mår som man mår. Det har jag sagt att det gjorde när jag fick den här diagnosen, för det borde ju kännas så. Så, så har jag sagt men aldrig att det stämt. Nu däremot, när det vänt om och är åt andra hållet kan jag hålla med. Nu kan jag säga att det är skönt, nu fattar jag alltihop. Såklart det var så, såklart det inte var en diagnos. Det var en förvirrad arg tjej i tonåren som slogs med hela världen och sig själv och som var hög som ett mindre höghus. Det stämmer, det är något jag kan ta till mig. Och det är också något jag inte skäms över. För åh, vilken skam. Vilket jävla kors att bära. Att bo på ett litet ställe där det finns lag på att du ska vara lagom, jobba med något lagomt, inte sticka ut men heller inte vara tråkig, klä dig i joggingskor och ständigt se ut som att du är redo att gå en fyra-dagars hajk, aldrig må dåligt, absolut aldrig prata om att du mår dåligt, bara vara som alla andra och bara vara Normal, köra en ny bil men inte en för ny, inte skryta och inte vara avundsjuk, inte vara som någon annanstans ifrån men heller inte vara en tråkig lantis, och där ett brott mot detta ställer till det. Att då komma tillbaka hem efter fem år av flykt hemifrån, som en tatuerad, konstig person som typ knarkat eller nåt och som DESSUTOM är typ psykiskt sjuk eller nåt, ställer till det. Det ställer till det mycket. Men man lär sig leva med det också, man får liksom ställa sig över. Alltid försöka vara the bigger one och skaka av sig, alltid hela tiden skaka av sig. Lätt är det inte, fan vad det är krångligt. Att skämmas över vem man är har aldrig varit min melodi. Men att sluta skämmas över något som aldrig varit jag, det är en melodi jag tar till mig nu.

Likes

Comments

Idag var jag i Östersund hos en läkare, och hade det mest givande läkarbesöket jag haft i mitt liv men också det mest omskakande. På ett positivt sätt. Är ärligt talat helt ställd, känner mig som ett enda stort frågetecken. Jag orkar inte gå in närmare på det nu, jag måste fundera själv över det här. Sova på saken. Jag ska skriva ett inlägg om mitt läkarbesök imorgon, men jag kan säga att det är bara positivt. Antar jag?
Det var bara en snabbvisit, tycker det är så krångligt att ha med barnvagn i affärer så gick in på hm, indiska och bikbok och kollade efter höstmysiga kläder men hade huvudet och hjärnan någon annanstans så det blev ingen ordning på någonting. Lite fint gick jag med mig hem iallafall, till både mig själv och Eddie.

Avslutade den här måndagen med att åka och fiska, jag och Niklas. Eddies mormor gick en promenad med honom i vagnen då han ändå sov. Fick ingen fisk men det gjorde detsamma. Att sitta i en båt, på en sjö med bara tystnad omkring sig ger sinnesro som inget annat. Det enda som hörs är vatten som kluckar mot båten, knarrar av gummistövlar mot plast och drag som träffar vattenytan. Andas in och andas ut. Fyller hela lungorna med blöt höstluft. Puh.

Likes

Comments

Om jag inte hette X skulle jag heta: Inte Lovisa iallafall, har aldrig gillat mitt namn faktiskt, tycker att det är trist och fult. Min mamma ville att jag skulle hetat Cornelia, och det är ju rätt fint. Billie är ett favoritnamn också, och Esmeralda, så Esmeralda kanske!

Om jag fick byta ansikte med en kändis skulle jag: Julia Roberts, den absolut vackraste filmstjärnan i modern tid enligt mig. Eller Pamela Anderson ifrån när det begav sig, typ baywatch-eran. Har alltid sedan jag var liten och tittade på baywatch avgudat henne och tycker att hon var så jävla snygg!

Om jag kunde spela ett instrument jättebra skulle jag: Åh då skulle jag vilja kunna spela piano! Det är ju så himla fint och det är så sjukt imponerande när någon är sådär idiotbra på att spela.

Om jag bara fick lyssna på ett band resten av livet skulle jag: Ånej vilken jobbig.... Om jag verkligen bara får lyssna på ett enda måste jag nog välja Pink Floyd då.

Om jag kunde skapa mitt eget drömplagg skulle jag: Jeans med hög midja som håller PERFEKT passform hela dagen...................

Om jag kunde få uppleva en dag en gång till skulle jag: Återuppleva den dagen jag och Niklas blev tillsammans, när vi träffades. Den dagen skulle jag kunna göra om igen och igen och igen pga tusen anledningar. Aldrig har jag skrattat som då och haft så mycket fjärilar i magen, haft en större fuck-hela-världen-känsla och blivit så kär som den dagen.

Om jag fick ändra tre saker med mitt utseende skulle jag: Det absolut första jag skulle göra skulle vara att rätta till mina bröst. Vilket jag också ska göra snart. Men annars är jag faktiskt nöjd! Konstig sak att säga va, för visst ska man väl inte gå runt och vara nöjd med sig själv? Men jag är nöjd med hur jag fått tillbaka min kropp efter graviditet, för inte fan har det varit gratis! Jag har ingen anledning att vara missnöjd med mitt utseende, tar väl hand om mig själv och min kropp och mitt yttre och det känns bra för mig!

Om jag skulle byta jobb imorgon skulle jag: Ha ett jobb att byta ifrån för det första, eftersom att jag nu är mammaledig och inte har en tjänst att gå tillbaka till när den är över. Men jobb är på g så är inte orolig där!

Om jag hade en superkraft skulle det vara: Att aldrig få slut på energi!

Om jag var tvungen att bo i en annan stad för resten av mitt liv skulle jag:  Nu vill jag verkligen inte bo i en stad, men måste jag så bosätter jag mig i New York.

Om jag bara fick äta en rätt varje dag resten av veckan skulle jag: Tapas Tapas Tapas Tapas Tapas...

Om livet tog slut på söndag skulle jag: Dö...?

Likes

Comments

Söndagen är här med allt vad det innebär och en helg som innehållit allt en bra helg kan innehålla är slut. Och jag är slut. Vi ligger i soffan alla tre och det mesta går mycket, mycket långsamt. Kräftskivan från igår är bortsrädad, huset är rent, tvätten är vikt, matlådor klara. Patrik har precis åkt hem efter att vi vräkt i oss en enorm pastasallad med massa gott i, och nu blir det inte mer än så för idag.
Och igår var det kräftskiva, vi höll till på Patriks altan under tält. Det blev faktiskt en riktigt lyckad kväll, så roligt att så många kom och det var bra stämning hela kvällen. Mindre incidenter här och där men det är väl rätt oundvikligt när människor trycker ihop sig under ett och samma tak och super skallen i bitar, som sig brukar antar jag. Men det var roligt att så många kom, och att alla släppte lite på alla dessa jävla läger och grupperingar som finns och bara umgicks. Precis som tanken med det hela var! Kanske gör vi om det framöver, fast med något annat tema än kräftor då kanske.
Jag höll i musikquizen och tipspromenaden och trots lite klagomål på tråkig och svår musik var jag riktigt nöjd, fan det var roligt! Vilka fantastiska jävla människor det bor i vår by, och vad fina människor man har omkring sig! Så tack till alla som kom, det gör vi om!

Jag bara två bilder haha. Hade fullt upp med att liksom närvara. Men, precis som jag konstaterade efter förra årets kräftor, så är nog kräftor ingenting för mig haha. Kladdigt, krångligt och mycket jobb för lite. Tre saker jag tycker mindre om haha!

Likes

Comments

Snart har vi klarat av tio mil i september med vagnen jag och Eddie, nu är vi halvvägs och satan vad bra det kommer kännas när det är avklarat! I övrigt har det varit en ovanligt händelselös dag, vi har inte gjort ett dugg. Handlat blöjor, promenerat och hängt hemma. I skrivande stund är vi nere hos Eddies faktor och farfar för att äta middag, och sedan vidare till Sofia för att se hur hon fått det i sitt nya hus och träffa hennes nya hundvalp. Äntligen ska jag snosa hundbebismage! Sedan blir det raka spåret hem, till soffan och en bra film.

Åt en supergod lunch idag, proppad med energi! Äggröra med chorizo, feta basilika och småtomater, parmaskinka och mozzarella till. Så enkelt att ni fan inte får någon beskrivning. Gott var det, kroppen blev fylld med energi!

Likes

Comments

Contains affiliate links

Att ta hand om sin hud är viktigt, men man glömmer lätt huden i ansiktet! Jag använder inte smink dagligen på samma sätt som förr, bortsett från att jag fixar mina ögonbryn. Huden mår så mycket bättre av att inte täckas av produkter som foundation och puder osv, även om man använder produkter som låter huden andas igenom. För att se fräsch och ha lyster utan smink är det därför viktigt att ta hand om huden i ansiktet! Jag använder tre produkter dagligen i ansiktet, bortsett från dagcreme men på kvällen innan jag går och lägger mig använder jag mig av tre olika.

Jag tvättar av ögonbrynen och eventuell ögonmakeup med Vichy pureté thermale som är som ett ansiktsvatten, enklast är att bara hälla lite på en bomullspad och dra bort sminket. Det här är typ den enda som funkar för mig som inte gör att jag aningen blir fet eller torr och irriterad runt ögonen.

Tar sedan två "pump" Body shop drops of youth liquid peel på fingertopparna och masserar i ansiktet tills det bildas små bollar typ. Det är död hud och annat skit som lossnar och släpper, sedan sköljer du med ljummet vatten (tvätta inte ansiktet i varmt/hett vatten) och efteråt är man len som en barnrumpa alltså! ÄLSKAR denna produkt!

Sist smörjer jag ansiktet med L300 night cream. Detta är också en av få som faktiskt fungerar bra för mig, använde Isabella Löwengrips produkter förut men min hy blev fet och konstig av den, så köpte denna på apoteket istället och sedan dess har jag kört med den. Bra att den är parfymfri också!

Bild från idag med både ögonbrynsmakeup och ögonmakeup i form av mascara och ögonskugga, samt concealer och transparent puder.

Bod

Likes

Comments

Klockan 7 bestämde jag att vi skulle åka till Sveg idag för att handla inför lördag, klockan 11 kom vi iväg pga arg bebis, velande mamma som tyckte att gos i soffan var mysigare men till sist kom vi iväg. In på Ica för mat och in på dollar för hattar och tallrikar och lyktor och allt annat som är nödvändigt för en kräftskiva, sen en supersnabb fika på cineast, ett supersnabbt blöjbyte, en supersnabb matning och så hem. Och så hem till mamma, en supersnabb visit. Och så en supersnabb uppackning här hemma och nu ska jag sitta ner och bara ta det helt jävla lugnt. Det arga barnet får vara hos sin far. Jag ska sitta här och ha det tyst, lugnt och skönt. Puh.

Likes

Comments