View tracker

Hej!

Den sista tiden i mitt liv har varit tuff. Det är som det ständigt är en tjock svart dimma som kommer smygandes runt mig. Som att någon flåsar mig i nacken hela tiden. Det riktigt gnager i mig ca 20 timmar om dygnet. Jag minns inte när jag somnade innan klockan 5. Det är som värst när det blir sovdags. Jag kan liksom inte riktigt ligga still.  Jag är rädd för vad hjärnan ska tänka, rädd för vad som ska dyka upp i huvudet. Jag känner att jag inte kan hantera nånting utan att hela världen ska rasa sönder och samman. Och det inte bara känns, det händer nästan varje dag. Jag bryter ihop. 

Och nånstans mitt i denna tjocka dimma ska man få ihop livet. Man ska äta, sova, ta hand om barn och allt vad det innebär. Man ska träffa människor,  vara lycklig och njuta av livet. I mitt fall får bara tanken på att träffa människor mig att kräkas. 

Såhär har jag känt sedan jag var 12-13 år och det är först nu jag känner hur mycket kraft och energiservice tar från mig.  Jag har haft dåliga veckor. Men jag vet någonstans långt inne att det kommer vända. Jag vet att jag kommer få bra dagar igen. Jag vet att jag kommer se livets ljus igen, för jag ska kämpa vidare. Och imorgon kommer min man. Då ska jag njuta av livet så gott jag kan!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

​vi har ikväll varit hos min fina moster på trädgårdsfest. Det var så himla mysigt. Barnen lekte, vi vuxna skvallrade och skrattade. Alla hade med sig mat, vi grillade, fikade och bara njöt av livet i kvällssolen. Vilken kväll! Jag älskar att träffa släkten, det blir så sällan av utöver födelsedagar. Så ikväll har jag varit lycklig. Julian och jag promenerade hem runt 21. Då längtade han efter vagnen och mys. 

Imorgon ska han till sin pappa och jag ska passa på att uträtta ärenden under tiden!


Likes

Comments

View tracker

Hej

Jag tror de flesta människor har en bild av hur livet ska se ut. För mig har bilden alltid varit solklar. Jag har liksom på något vis alltid vetat hur mitt liv kommer att bli, eller hur jag önskat och nästan sett som självklart. Jag skulle ha en man, vi skulle köpa hus och få barn och leva lyckliga i alla våra dagar. Jag skulle ha en bra utbildning och ett jobb som jag verkligen trivs med. Mina barn skulle inte vara några skilsmässobarn, aldrig någonsin. Tro nu inte att jag har något emot skilsmässor. Det har jag absolut inte, jag tycker inte att man ska leva ihop om det inte fungerar. Jag vill helt enkelt inte ha mina barn på halvtid, för vem vill det? Mina föräldrar är inte gifta men de lever ihop sedan många år. De skulle klara vilken motgång som helst tror jag. Och där är min dröm.

Sen kommer den dagen då hela livet ändras. Ingenting blir som man tänkt sig, utan snarare raka motsatsen. Jag älskar mitt liv, jag är oerhört tacksam att jag fått mitt fantastiska barn och aldrig skulle jag välja eller göra något annorlunda. Men tanken finns där såklart. Att inget blev som man önskat, troligen mycket bättre men ändå något helt annorlunda. Det är någonstans här med att det blev annorlunda som jag tänker till extra mycket. Min son är mitt bästa val i livet och jag kommer välja honom varje dag för resten av mitt liv. Men för mig har det varit svårt att acceptera att man inte alla gånger kan styra livet. Att jag inte är den jag tänker mig att vara. Att acceptera är den svåraste fasen för mig. Att acceptera mitt liv. Att acceptera min diabetes, att acceptera min ångest, att acceptera mig. För hur ska jag lära min son att evig kärlek finns? För jag tror på kärlek, jag tror att kärlek hjälper många, för kärleken har hjälpt mig. Julians kärlek hjälper mig. Aldrig någonsin har jag känt mig så stark som jag gör tack vare honom. Jag vet att han kommer bli en fantastisk person som har så många fantastiska människor runt sig.

Jag tror att man behöver reflektera över situationen och hur det skulle kunna vara. Och så som det är nu och så som han växer upp är det bästa för honom. Jag har börjat inse att vissa drömmar och mål inte är det bästa i alla lägen även om det låter bra i teorin. Det hjälper mig att acceptera. Acceptera att jag är en ensamstående mamma, en bra ensamstående mamma! En mamma som jobbar med acceptera livet.

Det är så lätt att halka in på fel spår och tänka på hur man borde gjort men vad man borde gjort och vad man mår bra av är inte alltid detsamma. Sakta men säkert börjar jag acceptera, det tar tid för mig.

Kram Lovisa


Likes

Comments

Hejsan!

Alltså vilken dag vi haft måste jag börja med att säga! Julian vaknade vid halv sju idag så vi klädde på oss och gick ner till frukost. Julian fick äta i pyjamas. Sen gick vi upp och fixade oss i ordning och packade väska för att bege oss till Alfons Åberg kulturhus här i Göteborg. Jag passade på att springa in på zara, det brukar vara så himla stökigt och mycket folk fram på dagen och varmt. Fruktansvärt varmt!

Sen kom vi till Alfons Åberg, vilken upplevelse för Julian och fantastisk personal. Julian gillade mest att flyga i helikoptern. Vi köpte pannkakor och busade för fullt, gick på teater. Framåt 14 var Julian så himla trött och vi gick vidare. Jag passade på att gå en sväng på nordstan i lugn och ro. Julian sov hela rundan. Jag köpte ett par jeans på bikbok, de var fantastiska reor i många affärer. På hemvägen köpte vi med jordgubbar. Vi stannade på hotellet några timmar för att varva ner och släppa lös Julian.

Imorgon åker vi till Småland igen så nu är det sovdags för mig!

Puss!


Likes

Comments

Hej!

Idag satte jag och Julian oss i bilen till Göteborg. Resan gick så himla bra. Vi stannade i Värnamo för att pumpa däcken och fylla på våra magar. Julian var suverän hela resan, när det var 10 min kvar blev han otålig. Det tog ca 5 timmar så jag klandrar honom inte!

Vi lastade in våra saker på hotellet och åkte för att parkera bilen. Då gick vi direkt en runda på avenyn. Det lös om Julian, han hade så mycket att kika på! Människor, spårvagnar, båtar, bussar och ja Gud vet vad. Jag fick med mig ett torrschampo som är min favorit. Skulle även köpa en lotion ifrån dove men den var slut där vi var! Vi köpte med oss en sallad ifrån Coop som vi tog med till hotellet. De är så bra tycker jag, alla julians favoriter finns! Sen hade Julian så mycket spring i kroppen så vi gick ner till Heden och busade tills han inte längre kunde stå på benen.

Imorgon ska vi njuta av hotellfrukost och gå och hälsa på Alfons Åberg som är en favorit!




Kram!

Likes

Comments

Hej!

Jag måste berätta om min lycka, jag vann en tävling på instagram hos fältskären! Jag som aldrig har turen med mig blev så himla glad.

En borste ifrån ghd och deras värmeskydd!

Så himla bra 🙌🏼 Vill verkligen rekommendera deras produkter!

Kramar!

Likes

Comments

Hejsan!

Nu har vi precis kommit hem ifrån öppna förskolan i Torsås och Julian sover gott!

De har fått en ny pedagog och jag måste verkligen hylla henne, vilket lyft för verksamheten!

Vi har varit ute, alla Goa härliga barn! Vi har grillat korv, barnen har plaskat i baljor med vatten, spadar och hinkar. Vi har cyklat, kört med skottkärror och sparkar boll. Precis så som barn ska ha det! Och vi vuxna har fått tillfälle att dricka kaffe och mysa tillsammans. Vädret är alldeles fantastiskt, 20 grader och strålande sol. Det är en fantastisk årstid nu, här har vi verkligen sommar väder med bara ben och keps.

Nu ska jag skära upp lite ananas och vi ska ta med korgen ut och fika när Julian har vaknat.

Ha en härlig dag fina människor!


Likes

Comments

Godkväll!

Idag har vi varit hos min fina mamma och firat henne på morsdag. Vi grillade och var ute ända fram till kvällen. Det var sommar, och barnen lekte och lekte och lekte! Det är så härligt att se kusinerna fungera så bra ihop! Julian är verkligen en i gänget och det lyser om honom när de leker!

Detta var min andra morsdag. Det känns nästan overkligt att jag har ett barn som fyller 2 år. En känsla som värmer hela kroppen, som de flesta föräldrar är jag så himla stolt över mitt barn.

Nu ska jag sova och ladda batterierna inför öppna förskolan imorgon

Puss &kram Lovisa

Likes

Comments

Hej

Idag tänkte jag skriva om något som rör mig, mig och kanske andra föräldrar. Jag är ensamstående mamma till min fantastiska lilla pojke Julian. Jag och Julian har alltid levt själva. Jag och pappan delade på oss innan vi visste att han växte i min mage.

Att vara förälder innebär, för mig, en typ av kronisk trötthet. Alla säger till mig att jag ska passa på att sova när han sover. Man kan vila och sova när barnet sover om man nu har ett barn som sover. Vila kroppen säger jag då. Hur vilar man det automatiska jourklockan i huvudet? Kanske har någon tips?

Jag får ofta frågan vad jag egentligen gör om dagarna, att jag har all tid i världen. Jag själv tycker att jag knappt hinner blinka innan det är dags för nattning.

Såklart är Julian det absolut bästa som hänt mig. Även det tuffaste! Sedan jag fick Julian har jag blivit väldigt ensam. Många av de vänner jag haft tidigare har jag glidit ifrån. Och alla runt omkring har sina liv och fullt upp med sitt. Och det har jag full förståelse för då jag har fullt upp med mitt. Men fortfarande väldigt ensamt. Jag är inte någon fest typ så hur träffar man egentligen människor och knyter kontakter när man är föräldrarledig? Öppna förskolan är en fantastisk plats, däremot är utbudet där jag bor inte stort med aktiviter för barn. Ofta somnar Julian runt 18-19, jag har många timmar att slå hjäl på kvällen. När man sett de flesta serier och läst väldigt många böcker, bakat, virkat, då blir det väldigt tyst och kvällarna blir långa.

Jag önskar ofta att jag inte höll honomvaken lite längre så vi kunnat mysa, men vad gör man när man har ett barn som slocknar :)

Idag ska vi pyssla ihop det sista till mamma/mormor på hennes dag!

Lovisa

Likes

Comments

Heej

Eftersom jag är helt ny här börjar jag med att berätta vem jag är. Jag heter Lovisa och är 25 år gammal. Jag bor i en liten by ut med Östersjön som heter bergkvara. Där bor jag och min son Julian som är 1,5 år gammal.

På dagarna njuter vi ut av livet tillsammans. Vi är ute och busar, fikar, gör utflykter och massor fler saker.

Idag har vi varit i Kalmar. Vi brukar gå på restaurang ett par gånger i månaden tillsammans. Idag var vi på Thai Silk. De har buffé, även sushi buffé. Passar oss perfekt då Julian gillar Thai mat och jag är tokig i sushi. vi tog en vända på stan mest för att få inspiration!

På hemvägen åkte vi till ett ställe som heter Branta Hall, som barn lekte jag väldigt mycket där. Det är en fantastiskt mysig skog. Där plockade liljekonvaljer. De luktar så gott och är en av mina favoriter!

Imorgon är det morsdag och jag har virkat min mamma ett par tofflor. Jag har spårat in på virkning och tycker det är så himla kul, man kan göra hur mycket fint som helst.



Hoppas ni har en fantastisk lördag,Puss & kram Lovisa


Likes

Comments