Header

Mammas starka kille❤

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Hej!! Vi har haft det fullt upp med att bearbeta och tänka på allt vi fått höra från sjukhuset. I måndags var vi på ögonkliniken och undersökte Miltons ögon, han har skelat sen han föddes men vi har bara fått höra att det växer bort. Men vår nya bvc-sköterska uppmärksammade det och sagt och gjort. Miltons synnerver har utvecklats på fel sätt, vilket har lett till att han skelar = ser suddigt. De skrev recept på glasögon direkt, vi letade på ett par olika optiker och ringde runt för att hitta vilka som hade bågar till en 8månaders (ja egentligen 6 månader..!!). Herregud, det var så svårt att hitta! Men till sist, smarteyes hade ett par bågar som var rätt storlek för Milton, så inte mycket valmöjlighet men det spelar ingen roll, huvudsaken är att han får se så snabbt som möjligt❤ hon tog express-leverans så de bör komma under nästa vecka, då ska ni få se hur söt han kommer vara i sina blåa fina glasögon. Tydligen väldigt ovanligt att få glasögon så tidigt, men detta är vårt första steg, om de inte hjälper ska vi även prova med lapp. Peppar peppar att endast glasögonen hjälper🙏🏻

Likes

Comments

Hej! Har inte bloggat på ett bra tag för livet har varit lite upp och ner. Idag var allt väldigt upp och ner. Vi hade remiss till sjukhuset, vi träffade en överläkare på barnkliniken.

Enda sen vi kom hem från sjukhuset när Milton var 3 månader har vi fått otroligt många kommentarer om hur stel han är, vi har märkt det själva men inte reflekterat på det så mycket. Han är raklång som en pinne, man kan hålla honom "platt" i luften så han är som ett flygplan, hur länge som helst. Han är nu 8 månader, men han kan fortfarande inte vända sig själv, inte ens från sidan. Han kan inte sitta, inte ens med stöd. Vi har tänkt att han är väll sen, han är ju ändå prematur. Men nej.. vi bodde innan i Nässjö, där var allt de sa på bvc "det växer bort med tiden!", första tiden vi fick här skickade dem två remisser till sjukhuset. Och mycket väl.

Det pratades mycket olika symptom, mycket frågor, graviditet, förlossning, syrebrist, RS, syn, motorik.. Nu ska vi börja med en utredning på Milton, de vill följa hans utveckling på sjukhuset, minst 1 gång i månaden sas det, men det kan ändras när vi varit hos sjukgymnast på habiliteringen, till mer eller mindre. Störst sannolikhet en CP-skada. Hur vet man det? Varför har inte vi märkt något? För att han är vårt första barn, och vi tänkt att det mesta är nog prematurrelaterat? Och för alla på bvc har sagt att det är lugnt..? Det snurrar så mycket i mitt huvud. Försöker förvänta mig det värsta, då kan man inte bli mer än lättad om det är bättre än det värsta.

Vad ska man tänka? Vad ska man tycka? Har mitt barn en CP-skada? Om inte, vad är det för diagnos han kommer få? Min fina älskade son❤

Likes

Comments

Alltså jag är så himla förälskad i hundar😍😭 älskar alla hundar, men en ras jag verkligen skulle vilja ha är en fransk bulldog. Velat det enda sen jag var liten, ingen aning om varför. Jag bara älskar dem! Men nu är ingen bra tid i vårat liv att skaffa en valp som kräver mycket, vi ska verkligen vänta på rätt tillfälle när vi känner att vi kan ge hunden all tid och uppmärksamhet den behöver. Känner även att jag gärna väntar tills vi bor i hus/radhus/ eller bara har tillgång till en trädgård så hunden/hundarna kan få gå fritt! Jag skulle aldrig skaffa hund sålänge vi bor i lägenhet, enligt mitt tyckte är det inte riktigt snällt. (Vissa hundar trivs bäst inne det vet jag, de är ju olika individer precis som oss människor. Men det kan man ju aldrig veta i förväg, inte om man skaffar sig en valp iallafall.) Har någon av er hund?❤

Likes

Comments

Tänkte skriva ett litet inlägg om hur det är att vara förälder med psykisk ohälsa. Jag lider av panikångest, vissa dagar är det ett stort hinder och vissa dagar märks det knappt av. Vissa dagar behöver jag ligga i sängen halva dagar och bara rensa mina tankar och vila, tack Gud för att jag har O då, att jag inte är ensamstående. Han hjälper mig otroligt mycket och förväntar sig aldrig mer av mig, han vet att när ångesten kryper fram är allt jag behöver är lugn och närhet. Han förstår mig till 100% och avlastar så himla mycket. Är så tacksam för att han finns i mitt liv, och Miltons liv. Att ta på sig ett sånt stort ansvar vid 17-års ålder är inte många som kan!

Jag mår mycket bättre idag än vad jag gjorde förr, jag gick dock upp 30 kg under graviditeten som fortfarande sitter kvar och detta förvärrar min självbild enormt, vilket leder till ännu mer ångest. Men en dag kommer det vara bra igen, och då kan jag ALLTID finnas för min son❤

Likes

Comments

Godmorgon på er! Gjorde inget inlägg igårkväll för var så himla trött. Vi hade inte planerat att göra någonting igår, men vid 12 ungefär skrev min syster och frågade vad vi gjorde. Hon hade tråkigt och ville hitta på något, vi bestämde oss för att åka till Västervik eftersom O aldrig varit där. Vi åt middag på en resturang och gick runt lite. På vägen hem stannade vi till en snabbis i Gamleby med. Supermysigt, men vi båda blev otroligt trötta! Vi är inte vana vid så mycket folk överallt. När vi kom hem så la vi oss i soffan och vilade tills det var dags att lägga sig typ haha.
I helgen har vi inte direkt något planerat, vi kanske ska träffa två av mina vänner på söndag men annars är vi helt fria. Vad ska ni göra i helgen?

Likes

Comments

Godmorgon! Ligger i sängen och kollade mina snapchat-storys. Inser nu hur otroligt många människor som försvunnit ur mitt liv. Först och främst så slutade jag på gymnasiet i Norrköping, alla jag umgicks med dagligen är liksom borta. Jag förstår att alla har ett eget liv, andra vänner och så. Men när jag flyttade därifårn så insåg jag hur lite jag egentligen betydde för alla. Har kvar en vän som jag pratar i princip dagligen med, de andra.. Kanske så pass att jag fick ett grattis när Milton kom men aldrig har någon hört av sig annars. Förstår verkligen hur lite jag måste berört deras liv, jag bara fanns där, men det betydde inte ett skit. Från att umgås varje dag till att aldrig mer höras av, på en jävla dag.

Samma sak när jag flyttade till O i Forserum, han hade sin vänner som han umgicks med, jag fick hänga med också eftersom jag bodde där. Ingen aning om de faktiskt gillade mig eller om de kände att jag bara var en efterhängare. Men i vilket fall, när Milton kom försvann ALLA. Verkligen ALLA. Där är det väll mest för O's skull, alla slutade höra av sig till honom. Förstår inte vart allt gått fel.

Känner mig sviken och så jävla ensam. Vi är vår familj, jag älskar vår lilla familj och för tillfället klarar jag mig att vi bara är vi dagligen. Men alltså.. Känner mig rent utav värdelös, för det är ju det jag måste vara när alla försvann.

Förstår om folk blir lite skrämda av att vi skulle ha barn, men vad förändrar det? Milton sitter i bärsele när vi är ute, han är i princip alltid tyst. Han äter och sover. När han är vaken pratar och skrattar han. Han är inget monster, han hindrar inte oss från att göra något. Vi drack i princip ingenting innan Milton kom (räknar då innan graviditeten) så det är inget hinder heller.

Jag vet inte egentligen. Idag är bara en sån dag det känns som jag aldrig varit älskad av vänner, som att jag bara funnits men aldrig betytt något för nån. Det känns så jävla hemskt.

Min liv, min lycka, det kommer alltid ligga hos dessa två💗

Likes

Comments

Hej! Idag har vi haft en städ-dag, verkligen storstädat hela lägenheten! Så himla skönt, känns som vi städar varje dag men jag är bacillrädd och världens städ-fresk så jag klagar inte🤷🏻‍♀️

Tänka visa er hur Milton sover, iallafall halva nätterna! Är ganska nöjd änsålänge, ska bara köpa en ledslinga och göra en "stjärnhimmel" så han har något att kolla på. Funderar även på om jag ska köpa en Sängkappa, men inte säker. Blir det för mycket kanske? Har ju sänghimmeln och snart när han börjar röra sig lite mer så bör vi ju sänka sängen till nästa steg. Kanske inte ser lika tomt ut under då? Vi får se! Älskar hans fina drömfångare vi fick på Miltons dop av en vän. Den är så himla fin💗

Sängkläderna kommer från newbie, de kostar runt 200:-, sänghimmeln är från jollyroom (jabadabado) och kostar 599:- har jag för mig😊

Likes

Comments

Godmorgon! Ligger i sängen och vilar efter en väldigt jobbig natt. Har sovit Max en timme, O och jag hade ett litet tjafs på grund av att han inte vaknar av NÅGONTING på nätterna längre. Verkligen inget! Milton kan gallskrika och han vaknar inte, Milton brukar sova på hans arm (jag har väldigt svårt att sova när Milton ligger på mig, så vi har bestämt att ha det så.) och är rädd att han ska lägga sig på honom eller liknande.. O vaknade inte av NÅGOT inatt så jag fick trösta Milton och ha honom på armen hela natten.. men men. Ny dag idag.

Jag har funderat en del på om vi ska söka till Unga föräldrar, hade varit så roligt. Vi sökte till unga mammor för ett tag sen och vi gick vidare till nästa steg men sen så var vi inte intressanta mer. Förstår det ändå för var superstel på telefon-intervjun då O's mamma stod utanför dörren, samt jag hatar att prata i telefon🙂 men jag tänker om vi ska ge unga föräldrar en chans? Visst vi är inte superspeciella eller överdrivet intressanta men tror ändå vi skulle fungera, vi skulle visa hur det är att ha gått från att verkligen ha INGENTING till att ha i princip allt. Eftersom Milton kom 2 månader tidigt och sen fick RS spenderade vi ca 3 månader på sjukhus, under de 3 månaderna förlorade vi allt, jag hade extrajobb på kroken, lägenhet pågång, ALLT försvann. Hade sparade pengar som fick gå till mikro-mat.. Idag är Milton frisk vad vi vet, han är väldigt liten för sin ålder och väldigt sen i utveckling. Vi har lite småsaker vi ska kolla upp snart då BVC uppmärksammat det en hel del.
Men ja, vi skulle kunna visa en händelserik vardag för en 18-årig mamma med panikångest, en 17-årig pappa som flyttat 40 mil och en liten prematur-bebis🙏🏻 vad tror ni? Skulle vi passa i programmet?

Likes

Comments

Idag har vi tvättat, torktumlaren i tvättstugan är så himla krånglig! Den ska ta 1 timme men tar ibland upp till 2,5 timme att bli färdig, även om vi inte har mycket i! Idag skulle vi köra två omgångar då vi bäddade rent sängen samt tvätta badlakan. Tvätt-tiden här är på 4 timmar och då hinner vi ju inte köra två gånger! Så vi fick köra halvt program och ta upp alla blöta kläder😬 ingen torkställning har vi hunnit köpa heller, men hittade lite tvättlina som vi hänge upp mellan våra duschstänger haha! Ser lite knäppt ut men förhoppningsvis hinner det torka över natten.

Och nu början vi äntligen få ordning på sovrummet! Nu saknas bilder till ramarna som ska stå över sängen, en matta, sängöverkast, och en fjäderlampa😍 Miltons säng är snart färdig med, han ska bara få en ljusslinga i sänghimmeln. Så fint!

När vi städade lite kom vi på att vi har våran personliga födelsetavla till Milton som vi fick på dopet! Vi ska köpa en ram sen ska den med upp på väggen. Den är superfin, älskar dessa posters! Milton var ganska mycket mindre än på bilden men det är ju svårt att få exakt när man bara skickar in längd och vikt. Men stor skillnad ändå!

Likes

Comments